Trängsel på buss 50 fick Diana att svimma: "Jag mådde bra innan"
Diana Hildersten mådde bra innan hon klev på bussen till Albano en vårmorgon, ändå svimmade hon. Foto: Sofi Röjlar
Stress, värme, dåligt med syre och folk som stod tätt inpå. Det var några av sakerna som Diana Hildersten upplevde innan hon svimmade på buss 50 i maj förra året.
– Jag kände att det inte fanns någon flyktväg för jag var så långt från dörrarna, berättar hon.
Diana Hildersten pluggar psykologprogrammet vid Stockholms universitet, vilket innebär att hon får sin undervisning på campus Albano.
Hon brukade, som många studenter gör, åka dit med buss 50 från Odenplan. Det gör hon inte längre.
Hon har alltid upplevt den busslinjen som väldigt otrevlig under rusningstid på grund av trängseln, men en morgon i maj förra året blev det mer än otrevligt.
– Det var väldigt trångt och jag stod i bakre delen av bussen, vid ståutrymmet där det ska vara barnvagnar. Jag minns att jag blev väldigt stressad och jag började svettas.
Diana berättar att bussen började köra och innan den nått nästa station började det snurra i hennes huvud och att kroppen började domna bort.
– Jag blev nervös av de fysiska förnimmelserna, men jag visste inte heller hur jag skulle hantera det. Jag är ingen svimmare, så det här var inga normala signaler för mig.
“Kände stark ångest”
Hon tänkte att hon kanske borde försöka sätta ner huvudet, eller kanske sätta sig på huk. Men det gick inte för det var så mycket folk runt henne.
– Mitt synfält svartnade. Jag kom ihåg att jag försökte fokusera på andningen för jag kände stark ångest också. Nästa sak jag kommer ihåg är att jag ser hur folk bär av mig. Och så ligger jag på marken, då får jag tillbaka mitt medvetande. Innan fattade jag inte vad som hände, min första tanke var typ ‘varför stör de mig när jag sover’.
Det var vid Roslagstull, en station från Albano, som några av medresenärerna bar av henne.
Diana Hildersten brukar inte undvika platser eller situationer med trängsel, men nu åker hon sällan buss 50. Foto: Sofi Röjlar
En av de som hjälpte Diana av bussen var en av hennes bekanta. Han stannade med henne på platsen och berättade att hon var borta i 20 sekunder.
– När satt jag där och hämtade mig så började jag må jättemycket bättre. Men jag var jättesvettig, det måste varit en fysiologisk reaktion av att kroppen är under hot. Jag mådde bra innan också, så det fanns ingen annan förklaring till att jag svimmade än situationen på bussen. Att stå jättetrångt med andra människor, det är inte trevligt. Och sen när det blir väldigt varmt och dåligt med syre, det är inte en jättehärlig situation. Det tror jag inte någon tycker.
Diana har dock aldrig haft några större problem med trängsel tidigare, men det här var en annan sorts situation.
– Men i den här typen av trängsel, det blir lite… Det är en sak jag kom ihåg om när jag stod där, jag tänkte att jag skulle försöka kliva av vid nästa station, men jag kände att det inte fanns någon flyktväg för jag var så långt från dörrarna, förklarar hon.
Efter händelsen bokade hon en tid hos vårdcentralen för att säkerställa att inget var fel med henne. De tog blodprovet, undersökte hjärtat och hjärnan.
– Det var inget som visade några avvikelser.
“Mindre klagomål nu”
