Naturvetenskapliga- och tekniska utbildningar har länge kritiserats av forskningen för att marginalisera och utesluta människor och perspektiv – men det vill SU tillsammans med två andra lärosäten ändra på genom ett nytt utbildningsprojekt. Men det är inte många lärare från SU som deltar i projektet.
Just nu görs en satsning på hållbar utveckling mellan lärosätena i Stockholms trio; Stockholms universitet, Kungliga tekniska högskolan och Karolinska institutet.
Projektet, som heter Antropocen, är ett pedagogiskt utvecklingsprojekt och ska ge lärare på naturvetenskapliga och tekniska utbildningar nya metoder för diskutera och lära ut hållbarhetsfrågor i klassrummet.
Lärare från de olika universiteten har själva fått anmäla sitt intresse till utvecklingsprojektet, där de ska få möjlighet att diskutera hållbarhetsfrågor med andra lärare och utveckla nytt undervisningsmaterial och nya metoder. Men från lärarna på SU:s verkar intresset svalt.
“Vi i projektgruppen är ju förstås jättetaggade. Men vi hade svårt att nå fram med information till lärarna på naturvetenskapliga fakulteten på SU, så vi har faktiskt inte fått in så många ansökningar därifrån. Det är ett återkommande problem att nå fram med info till lärarna,” skriver lektorn Veronica Flodin på institutionen för ämnesdidaktik vid SU i ett mejl till Studietid.
Hon är en av de som håller i projektet.
Tanken är att projektet på lång sikt kommer ha en positiv effekt på undervisningen i naturvetenskap och teknik genom att bredda synen på ämnenas koppling till individen, samhället och miljön. Det är särskilt relevant i relation till de problem som finns i den tidsålder vi har nu, antropocen. Det är människans tidsålder och räknas från den industriella revolutionen till nutid.
Projektet inleds med sex workshops under våren 2024 där projektgruppen teoretiskt och praktiskt utforskar, prövar och diskuterar nya kursupplägg. Därefter ska det utvecklade kursupplägget prövas i undervisningen under hösten, för att sedan utvärderas.
Det är fler lärare från KTH än SU som anmält sig till projektet, berättar Veronica Flodin. Hon tror att det beror på att KTH:s projektansvariga har kunnat ha personlig kontakt med intresserade lärare.
”Jag har fått lita till info på web/mejlutskick/prata med studierektorer osv. Det har inte räckt för att nå fram”, skriver Veronica Flodin i mejlet.
