I tre år observerade Ali Mohamed hur personer interagerar med varandra i tre olika Facebook-grupper. I forskningen upptäckte han en internet-identitet som sällan forskats om tidigare: en som är mindre polariserande och mer förhandlande.
Ali Mohamed är lärare vid SU:s institution för pedagogik och didaktik och han liknar Facebook vid en global teaterscen. En metafor som utformades med inspiration av sociologen Ervin Goffman. De aktiva användarna som skapar och kommenterar inlägg är aktörer och spelar sina repliker inför en publik, som utgörs av de användare som bara läser och ibland kanske reagerar med en emoji.
För att inte riskera att påverka forskningsresultatet behövde Ali Mohamed vara en anonym åskådare som inte interagerade med aktörerna på Facebook-scenen. För att få forska under en anonym användare behövde han göra en etikansökan, som tog nästan en termin att bli godkänd.
Men hur kan något vara kollektivt och en identitet på samma gång?
— De här människorna agerar ofta mer kollektivt utifrån den grupp som de deltar i och utifrån temat som samtalet har sin grund i. De framträder alltid i en scen. Utifrån deras framträdande kan de utveckla olika typer av kollektiva identiteter, förklarar Ali Mohamed.
Forskningsresultatet visade på tre olika möjligheter för interaktion: motstånd, medhåll eller nyansering.
I den minsta av de tre grupperna som Ali benämner som “Rivalerna”, var stämningen hetsig och ofta polariserande. Interaktionerna präglades av ett missnöje mot olika grupper i samhället, som invandrare och feminister. Där var interaktionen “medhåll” framträdande. Användarna instämde med varandra i missnöjet mot grupper eller mot andra användare. Periodvis upplevde Ali Mohamed att det var jobbigt att upprätthålla rollen som anonym observatör, särskilt i den här gruppen.
— Ofta ville man delta och säga: “kan du se det på det här sättet istället?”, säger han.
Vissa personer i Rivalerna vågar argumentera emot missnöjet, men bemöts med personpåhopp och förlöjliganden. Men bland gruppen som säger emot återfinns också hat och mobbning. Diskussionen präglas av “Motstånd”, där samma toxiska språkbruk och uppdelande i “vi och dem” används på båda sidorna. Och när kommentarerna som präglas av motstånd krockar, kan den globala teaterscenen snabbt förvandlas till ett krigsfält.
En tredje, lite ovanligare identitet som förekommer är “Nyansering”. Personerna som ger uttryck för denna identitet uttrycker sig mer respektfullt och resonerande än de andra.
— Den här forskningen lyfter fram att det finns flera möjliga sätt att interagera på, även om det inte är lätt. För de som nyanserar möts av motstånd, säger Ali.
Tidigare forskning om människors beteende i sociala medier har fokuserat på en uppdelning av personer som antingen uttrycker ett “vi och dem”-tänk eller ett “vi mot dem”-tänk. Det nya med denna forskning är just detta tredje, förhandlande perspektiv. Ali menar att forskningen är viktig eftersom Facebook utgör en viktig roll för det offentliga samtalet.
— Vi ska inte forma människor att tänka att “antingen är du min kompis eller så är du min fiende”. Varför kan det inte bara vara en annan människa som jag kan sätta mig ner och diskutera med? Och förstå saker som jag kanske stängt mig för att kunna förstå, säger han.
Innan han började forska i pedagogik, jobbade Ali Mohamed som designer. Under arbetet med uppsatsen fick han en unik chans att kombinera vetenskapen med den kreativa ådran.
— Detta är en vetenskaplig produkt, men jag tänkte att den också ska vara kreativ. Jag ville göra något annorlunda, något jag själv brinner för, berättar han.
Orsaken till att kunskaperna i design fick inflytande i avhandlingen var att han av etiska skäl behövde anonymisera allt. Han var inte bara tvungen att anonymisera namnen på användarna i grupperna, utan även alla bilder som delades.
Lösningen blev att han själv fick illustrera 49 stycken figurer i avhandlingen: illustrationer, kollage och modeller. Bitvis fick han strida för sin sak.
— När jag valde att rita allt, så frågade min handledare: “varför komplicerar du saker?” säger han och skrattar.
Att rita allting gjorde att hela arbetet tog mycket längre tid än vad han hade trott.
— Ibland tänker jag att jag borde ha gjort klart detta för två år sedan, att då hade jag fått jobb och kanske bättre lön, doktorandlönen är inte den bästa, säger han.
Samtidigt gjorde det kreativa arbetet att han orkade fortsätta forska. När han kände att det hetsiga och polariserande debattempot i Facebook-grupperna var för jobbigt så blev illustrationerna räddningen.
— Det var det som gav mig mer energi, att blanda in designen och färgen. Visst, du kan förlora pengar och tid. Men du får också känslan av att du gör det du tycker om, säger Ali.
