Doktorander på SU snuvas på lagstadgad semesterersättning

Flera doktorander vid SU får inte semesterersättningen utbetald efter anställning. Illustration: Genererad med hjälp av AI av Studietid.

Att doktorander inte får betalt för outtagna semesterdagar händer återkommande på Stockholms universitet, enligt fackföreningen Saco-S. Från universitetets håll betonar man däremot doktorandens egna ansvar i att ta ut semestern, trots att institutionerna bryter mot lagen.

När en anställning tar slut och arbetstagaren inte har tagit ut alla semesterdagar, ska dessa enligt semesterlagen betalas ut i form av semesterersättning.

Detta är dock något som inte alltid sker per automatik när doktoranders anställningar vid Stockholms universitet (SU) löpt ut.

Ingrid Lander, ordförande för fackföreningen Saco-S, berättar att hon haft ett ökande antal ärenden gällande obetald semesterersättning vid SU under förra året. I ett fall handlade det om en summa motsvarande en hel månadslön som inte betalats ut.

– Jag tycker det är oerhört allvarligt att företrädare för en statlig myndighet inte följer rådande arbetsrättsliga lagar. Det är oerhört allvarligt. Skärpning, säger hon.

Förklaringarna till varför utbetalningen inte gjorts brukar variera, enligt henne.

– 10 000-kronors frågan är varför de gör såhär. Ofta pratar de om att det är dålig ekonomi, och ibland skyller de på att doktorander väljer att inte ta ut semester fast de ska.

Enligt henne är problemet med utebliven semesterersättning mest utbrett på naturvetenskapliga fakulteten. Vanligtvis krävs det att facket kontaktar institutionen för att förklara hur semesterlagen fungerar, säger hon.

– Det brukar i normalfallet räcka med att vi upplyser institutionen om att ‘gör om, gör rätt’. Det blir sällan skarpt läge. Men om de inte hörsammar oss efter att vi kontaktat dem så begär vi ut en central tvisteförhandling. Då tvingas de ändå betala ut det. Om de vägrar betala ut pengarna, och vi har en central tvisteförhandling, kan de bli skadeståndsskyldiga.

Jag visste inte om att jag har rätt att få outtagna semesterdagar betalda efter anställningens slut.
— Anonym doktorand vid Stockholms universitet

Doktorander känner inte till sina rättigheter

Men för att facket ska kunna hjälpa till krävs det att doktoranderna känner till sina rättigheter och därmed vet vart de ska vända sig – och så är inte alltid fallet.

Studietid har varit i kontakt med fyra doktorander på olika institutioner som berättar att de, eller att doktorander generellt, inte känner till sina rättigheter.

Samtliga vill vara anonyma och önskar att Studietid inte nämner vilken institution de är anställda vid, eftersom de är rädda för repressalier.

“Jag visste inte om att jag har rätt att få outtagna semesterdagar betalda efter anställningens slut”, skriver en doktorand i ett mejl.

Det är dessutom vanligt att doktoranderna har många oanvända semesterdagar, enligt Lander.

– Det finns bristande rutiner, med handledare som inte planerar in från början när semestern ska läggas, utan man jobbar på och tar inte ut semestern. Det är ett problem, eftersom doktorander har rätt till fyra veckors sammanhängande semester på sommaren.

Men om doktoranden inte tar ut sin semester själv kan institutionen förlägga semestern automatiskt åt doktoranden, så kallad “schablonsemester”. Den förläggs vanligen under fyra veckor efter midsommar.

Enligt en doktorand leder schablonsemestern ofta till att doktoranderna jobbar ändå.

Många doktorander går med på detta, för att de inte känner till sin rättighet att spara upp till 30 dagar”, skriver doktoranden och fortsätter:

“Vi känner oss tvingade att ta ut semesterdagar och som ett resultat väljer många att jobba då, eftersom vi har deadlines att hålla eller ett projekt som behöver avslutas”.

“Känsligt ämne”

Ingrid Lander tror att orsaken till att doktorander jobbar under semestern kan härledas till en förlegad föreställning som lever kvar på en del institutioner.

– Vi vet att det lever kvar en föreställning om att handledare säger att ‘man kan jobba på sin semester’. Det går fetbort, för så är det inte. Man ska ha vettiga rutiner.

Flera doktorander anser att universitetet borde bli bättre på att informera om semesterfrågor.

“Det pratas inte så mycket om, eftersom det är ett så känsligt ämne. Jag kollade upp lite informationsmaterial över semesterdagar för doktorander och anställda på universitetet — och hittar ingenstans där det står klart och tydligt att du ska få betalt för outtagna semesterdagar”, skriver en.

Från fackligt håll försöker man regelbundet informera doktorander om deras rättigheter via bland annat medlemsutskick på både svenska och engelska, säger Lander.

Det är däremot svårt att nå ut till dem som inte är fackligt anslutna, säger hon och betonar:

– Du har rätt att spara max 30 dagar. Det här brukar institutionerna ha koll på, för det är dyrt om alla sparar 30 dagar och dessutom jobbar utöver det. Vi tycker att man ska ta ut sin semester, men ibland har man inte möjlighet till det. Är det så att man har sparade dagar och inte möjlighet att ta ut dem då har du rätt att få ut det i pengar, punkt. Det finns inget annat.

SU: Doktorandernas ansvar

Stockholms universitet har som ambition att följa semesterlagen, uppger Anna Jutterdal som är personalchef vid Stockholms universitet i ett mejl. Däremot är det på institutionernas ansvar att informera om outtagna semesterdagar, enligt henne.

“Om en doktorand har kvarstående semesterdagar när anställningen upphör ska ersättning för dessa betalas ut”, skriver hon.

Jutterdal svarar inte på varför detta inte görs i en del fall, och inte heller vilket ansvar universitetet har i att se till att institutionerna följer semesterlagen. Hon lyfter i stället fram doktorandens egna ansvar.

“Det ligger också ett ansvar på den enskilde doktoranden att planera sin utbildning på ett sådant sätt att semester kan tas ut. Om en doktorand tycker det är svårt att planera in semester ska den ta kontakt med sin närmsta chef. Detta för att få stöd i planeringen och kunna ta ut semester så att återhämtning fås.”

Slutligen hänvisar hon de som upplever att de inte fått gehör av universitetet att kontakta facket.

“Om Personalavdelningen får information om att en enskild doktorand eller annan anställd anser att universitetet agerar felaktigt i till exempel semesterfrågor, brukar vi kunna se till att frågan reds ut och hanteras korrekt om misstag har skett.”

Vad universitetet avser göra åt saken svarar Jutterdal inte på. Därför tog Studietid kontakt med prorektor Clas Hättestrand, som inte heller han ger ett klart svar.

I ett mejl lyfter Hättestrand fram vikten av att universitetet som arbetsgivare är tydlig i kommunikationen både till institutioner och anställda att arbetet ska förläggas så att semester alltid “kan planeras in och tas ut respektive år”.

“Det är ett gemensamt ansvar mellan arbetsgivare och arbetstagare”, skriver han.


Fakta: Det här gäller för doktoranders semester

Enligt kollektivavtalet har doktorander fram tills 29 års ålder rätt till 28 betalda semesterdagar per år. Vid 30 års ålder ökas semesterlängden med tre dagar, och detsamma sker från och med 40 års ålder.

Enligt lag är varken lördagar, söndag eller helgdagar semesterdagar.

Arbetstagaren har rätt att spara semesterdagar till följande kalenderår, så länge hen har använt 20 dagar. En arbetstagare får spara max 30 semesterdagar.

Om arbetstagaren har outtagna semesterdagar vid anställningens slut ska arbetsgivaren betala ut dessa i form av semesterersättning.

Den ska betalas ut senast senast en månad efter anställningens slut. Om det inte går att beräkna semesterersättningen tills dess, ska den betalas ut inom en vecka efter att hindret mot betalningen upphörde.

Om semesterersättningen inte betalas ut efter anställningens slut är det ett brott mot semesterlagen.

Källor: Semesterlagen, Saco-S kollektivavtal


Har du några tips till Studietid? Ta kontakt med oss här.