Doktorander känner inte till sina rättigheter
Men för att facket ska kunna hjälpa till krävs det att doktoranderna känner till sina rättigheter och därmed vet vart de ska vända sig – och så är inte alltid fallet.
Studietid har varit i kontakt med fyra doktorander på olika institutioner som berättar att de, eller att doktorander generellt, inte känner till sina rättigheter.
Samtliga vill vara anonyma och önskar att Studietid inte nämner vilken institution de är anställda vid, eftersom de är rädda för repressalier.
“Jag visste inte om att jag har rätt att få outtagna semesterdagar betalda efter anställningens slut”, skriver en doktorand i ett mejl.
Det är dessutom vanligt att doktoranderna har många oanvända semesterdagar, enligt Lander.
– Det finns bristande rutiner, med handledare som inte planerar in från början när semestern ska läggas, utan man jobbar på och tar inte ut semestern. Det är ett problem, eftersom doktorander har rätt till fyra veckors sammanhängande semester på sommaren.
Men om doktoranden inte tar ut sin semester själv kan institutionen förlägga semestern automatiskt åt doktoranden, så kallad “schablonsemester”. Den förläggs vanligen under fyra veckor efter midsommar.
Enligt en doktorand leder schablonsemestern ofta till att doktoranderna jobbar ändå.
“Många doktorander går med på detta, för att de inte känner till sin rättighet att spara upp till 30 dagar”, skriver doktoranden och fortsätter:
“Vi känner oss tvingade att ta ut semesterdagar och som ett resultat väljer många att jobba då, eftersom vi har deadlines att hålla eller ett projekt som behöver avslutas”.
“Känsligt ämne”
Ingrid Lander tror att orsaken till att doktorander jobbar under semestern kan härledas till en förlegad föreställning som lever kvar på en del institutioner.
– Vi vet att det lever kvar en föreställning om att handledare säger att ‘man kan jobba på sin semester’. Det går fetbort, för så är det inte. Man ska ha vettiga rutiner.
Flera doktorander anser att universitetet borde bli bättre på att informera om semesterfrågor.
“Det pratas inte så mycket om, eftersom det är ett så känsligt ämne. Jag kollade upp lite informationsmaterial över semesterdagar för doktorander och anställda på universitetet — och hittar ingenstans där det står klart och tydligt att du ska få betalt för outtagna semesterdagar”, skriver en.
Från fackligt håll försöker man regelbundet informera doktorander om deras rättigheter via bland annat medlemsutskick på både svenska och engelska, säger Lander.
Det är däremot svårt att nå ut till dem som inte är fackligt anslutna, säger hon och betonar:
– Du har rätt att spara max 30 dagar. Det här brukar institutionerna ha koll på, för det är dyrt om alla sparar 30 dagar och dessutom jobbar utöver det. Vi tycker att man ska ta ut sin semester, men ibland har man inte möjlighet till det. Är det så att man har sparade dagar och inte möjlighet att ta ut dem då har du rätt att få ut det i pengar, punkt. Det finns inget annat.
SU: Doktorandernas ansvar
Stockholms universitet har som ambition att följa semesterlagen, uppger Anna Jutterdal som är personalchef vid Stockholms universitet i ett mejl. Däremot är det på institutionernas ansvar att informera om outtagna semesterdagar, enligt henne.
“Om en doktorand har kvarstående semesterdagar när anställningen upphör ska ersättning för dessa betalas ut”, skriver hon.
Jutterdal svarar inte på varför detta inte görs i en del fall, och inte heller vilket ansvar universitetet har i att se till att institutionerna följer semesterlagen. Hon lyfter i stället fram doktorandens egna ansvar.
“Det ligger också ett ansvar på den enskilde doktoranden att planera sin utbildning på ett sådant sätt att semester kan tas ut. Om en doktorand tycker det är svårt att planera in semester ska den ta kontakt med sin närmsta chef. Detta för att få stöd i planeringen och kunna ta ut semester så att återhämtning fås.”
Slutligen hänvisar hon de som upplever att de inte fått gehör av universitetet att kontakta facket.
“Om Personalavdelningen får information om att en enskild doktorand eller annan anställd anser att universitetet agerar felaktigt i till exempel semesterfrågor, brukar vi kunna se till att frågan reds ut och hanteras korrekt om misstag har skett.”
Vad universitetet avser göra åt saken svarar Jutterdal inte på. Därför tog Studietid kontakt med prorektor Clas Hättestrand, som inte heller han ger ett klart svar.
I ett mejl lyfter Hättestrand fram vikten av att universitetet som arbetsgivare är tydlig i kommunikationen både till institutioner och anställda att arbetet ska förläggas så att semester alltid “kan planeras in och tas ut respektive år”.
“Det är ett gemensamt ansvar mellan arbetsgivare och arbetstagare”, skriver han.