Onsdagens Nobelpris i kemi kommer delas lika mellan John B. Goodenough, M. Stanley Whittingham och Akira Yoshino för deras utveckling av litiumjonbatteriet, meddelar Kungl. Vetenskapsakademien. Det laddningasbara batteriet som idag ryms i allt ifrån mobiltelefoner och elbilar och som möjliggör ett fossilfritt samhälle.
Stanley Whittingham påbörjade utvecklingar av batteriet under 70-talets oljekris i jakt på alternativa energikällor. Under studier av supraledare upptäckte Whittingham titandisulfid, ett extremt energirikt material som i rollen av katod i ett litiumbatteri kunde hålla litiumjoner. Fördelen med just litiumjonbatterier är att de inte använder kemiska reaktioner som bryter ner elektroderna. Istället flödar litiumjoner fram och tillbaka mellan anod (-) och katod (+). Batteriet bar på stor potential med sina två volt men var alldeles för instabilt och exploderade lätt.
John Goodenough kunde 1980 effektivisera batteriet ytterligare genom att byta ut metallsulfider mot metalloxider vilken han hittade i koboltoxid och batteriet nådde nu en styrka på fyra volt.
Därefter kunde Akira Yoshino år 1985, med Goodenoughs katod som grund, skapa det första kommersiellt gångbara litiumjonbatteriet. Batteriet blev lätt och hållbart och kunde laddas upp hundratals gånger utan att förlora sin effekt.
"Sedan de första litiumjonbatterierna kom ut på marknaden 1991 har de förändrat vår tillvaro. De har lagt grunden för ett trådlöst och fossilfritt samhälle, och är till största nytta för mänskligheten." skriver Kungl. Vetenskapsakademien.
