Hundraåringen som ständigt måste försvaras

Under hösten firar den humanisktiska fakulteten på Stockholms universitet 100 år. 100 år av filosofi, historia, litteraturvetenskap, språk och på senare tid även mediestudier. Detta är ett axplock av ämnen som faller in under ämnesområdet humaniora. Under hösten ska fakulteten i samband med jubileet anordna fem arrangemang för att fira bemärkelseterminen.

FOTO: Felix Lidéri

“Vi behöver det humanistiska perspektivet och historiska referensramar för att politik ska bli begriplig när vi sätter saker i en kontext och ser till strukturer.”

Elis Wibacke, ordförande för Ämnesrådet för Institutionen för arkeologi och antikens kultur

Samtidigt som humanistiska fakulteten fyller jämnt så är humaniora på dekis. Ämnets ”allmännytta” ifrågasätts allt oftare i samhällsdebatten och bortprioriteras för naturvetenskapens mer hårda data. Men röster höjs också för att försvara ämnet. Förra veckan kom beskedet att Skolverket inte tar bort antikens historia från grundskoleundervisningen. Förslaget som kom veckan innan möttes av stor kritik i media och nu backar Skolverket på grund av det bristande stödet för förslaget.

Elis Wibacke, 25, ordförande för Ämnesrådet för Institutionen för arkeologi och antikens kultur, är glad över beslutet.

– Förslaget hade inneburit ett historiskt misstag. Vi behöver det humanistiska perspektivet och historiska referensramar för att politik ska bli begriplig när vi sätter saker i en kontext och ser till strukturer.

– Historia är ett ämne som berör och många vill att kunskap om till exempel antiken ska komma från skolan och inte från populärkulturen. Att vi återkommande hamnar i denna diskussion visar dock att de styrande inte lär sig och att humaniora ständigt måste försvaras. En tvingas alltså ständigt argumentera för dess ekonomiska nytta i dagens samhälle, säger Elis Wibacke.

Däremot tror Elis Wibacke att humaniora som ämne är långt ifrån tryggat då utbildningar med färre resurser inte klarar av att mobilisera sig.

– Det finns i dag ytterst få gymnasieskolor i Sverige som fortfarande undervisar i latin, och de klassiska språkens ställning på landets universitet, inte minst i Stockholm, är ständigt hotad, trots att kunskaper i språken är nödvändiga för forskning om inte minst antiken.

Enligt statistik från Universitetskanslersämbetet, UKÄ, blir också humaniorautbildningar mindre och mindre populära. Mellan åren 2009/2010, som står för en toppnoteringen gällande antal studenter, och 2017/2018 minskade antalet helårsstudenter på humaniorautbildningar med 17 procent. Andelen till denna minskning tros ha flera olika orsaker. Elisabeth Wåghäll Nivre, Vicerektor för det humanvetenskapliga området, säger till SU:s personaltidning Universitetsnytt, att en förklaring kan vara den högkonjuktur vi varit inne i.

– Vi har haft högkonjuktur i ett antal år nu och en bra arbetsmarknad, då söker många jobb istället. Samtidigt har det varit små årskullar med 20-åringar och då blir det helt enkelt färre studenter, säger Elisabeth Wåghäll Nivre till Universitetsnytt.

Anslagen har också de varit mindre till humaniorastudenter. Vilket ofta lett till minskad lärarledd tid som i sin tur gör utbildningen mindre tillgänglig. Men Elis Wibacke tror också att en förklaring finns inom den akademiska kulturen.


Under höstterminen firar humanistiska fakulteten sitt 100-årsjubileum med fem arragemang. Av dessa återstår följande:

  • 9 oktober - 100 år av humaniora: Språk och flerspråkighet, på Goethe-institutet Cervantes

  • 12 november - 100 år av humaniora: Vad ska vi ha museer till, på Nordiska museet.

  • 17 december - Jubileumsfirande i Aula Magna


– Man tänker väl mer på samhällsnyttan och att man ska lära sig saker som är "nyttiga". Universitetet marknadsför sig ofta utefter pris och forskning som man fått i och med mer naturvetenskapliga bedrifter.

Samtidigt finns det även, enligt Elis Wibacke, skäl för humanister att vara självkritiska när det kommer till humanioras sjunkande popularitet.

– Humanister har varit generellt dåliga på att nå ut med sina resultat. Medan andra ämnesområden kommunicerar ut sina upptäckter till en bredare massa så stannar ofta humaniorakunskapen inom universitetet då forskarna ofta lägger fram engelska texter för en intern publik, säger Elis Wibacke.

Felix Lidéri