Studietid debatt

Vill du också debattera eller skriva en replik? Kontakta oss här.

Publicerad 2022-12-02

Sveriges universitet och högskolor måste ta täten i hållbarhetsarbetet

Under höstens valrörelse lyste hållbarhetsperspektiven med sin frånvaro och den trenden verkar hålla i sig även efter den nya regeringsbildningen, skriver SUS presidium i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Ett av de första besluten som den nya regeringen tog var att lägga ner miljödepartementet och istället ha ett klimat- och näringslivsdepartement. Hur mycket plats klimatfrågorna kommer att få är ännu oklart men en tydlig fingervisning är att det är energi- och näringslivsministern, och inte miljöministern, som kommer att vara departementschef. Detta signalerar var departementets huvudfokus kommer att ligga under mandatperioden. Att klimatkrisen inte tas på större allvar gör oss djupt oroade då den är ett akut problem där vi ständigt behöver flytta fram våra positioner istället för att backa.

Sveriges lärosäten har också ett ansvar när det kommer till miljö- och hållbarhetsfrågor. För att förhindra den utveckling vi ser idag i det politiska landskapet behöver lärosätena ta en ledande och progressiv roll. De bör till exempel se över sina egna utsläpp och hur dessa utvecklas. På Stockholms universitet kan vi se att utsläppen är på väg att öka igen efter pandemin, vilket universitetet påstår beror på en så kallad ketchupeffekt som sker nu när samhället öppnas upp och konferenser inte längre behöver ske digitalt. Vi anser dock inte att det är försvarbart att flyga i den utsträckningen universitetsanställda gör idag, med eller utan ketchupeffekt. Möten bör huvudsakligen ske genom tågresor eller digitalt även framledes. Det är viktigt att lärosätena har väl utarbetade klimatfärdplaner där de sätter höga mål för sig själva för att undvika den höga grad utsläpp som görs idag.

Det är även viktigt att lärosätena tar ansvar för att integrera hållbarhetsperspektivet i utbildningarna. Vi kan se idag att universitetet har utvecklat en del kurser och program med hållbarhetsfokus. Det räcker dock inte. Hållbarhetsfrågan är central på så vis att den är en fråga som vi alla kommer att behöva förhålla oss till oavsett vad vi planerar att arbeta med i framtiden. Om vi ska få stopp på klimatkrisen behöver hållbarhetsaspekten därför vägas in i beslut som fattas på alla nivåer i samhället. Hållbarhet är ett brett begrepp som innefattar både social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet, därför anser vi att det kan rymmas inom alla utbildningar. Genom att få in hållbarhetsperspektivet i alla utbildningar kan vi öka kompetensen i frågan inom olika yrkesområden och därmed kunskapen om hållbarhet i hela samhället. Hållbarhet handlar inte bara om att sortera sopor eller att flyga mindre, utan om att vi måste förändra hur vi lever och konsumerar så att vi gemensamt kan uppnå klimatmålen. Alla professionerna måste vara med på banan för att det ska vara möjligt.

Universiteten har en reell möjlighet att säkerställa att kommande generationer av politiker, beslutsfattare, tjänstemän och samhällsmedborgare har bättre kunskaper om olika aspekter av hållbarhet och den klimatkris som vi alla upplever och står inför. Sveriges lärosäten kan och bör vara den drivande kraft som behövs för att Sverige ska återta sin position som ett ledande land inom hållbarhet och miljö.

Simon Froster Delbom, ordförande Stockholms unviersitets studentkår, S-studenter

Disa Ahlblom-Berg, vice ordförande Stockholms unviersitets studentkår, Vänsterpartiets studentförening

Publicerad 2022-11-01

Dags att syna fördomarna om studenter

Det är mycket tyckande och moraliserande över studenters ekonomiska förutsättningar. ”Ta ett extrajobb då”, ”du får väl pallra dig till biblioteket om litteraturen är dyr”, ”ni studenter är så kräsna, nöj dig med ett korridorsrum”. Låt oss förklara hur det fungerar. Den nya regeringen behöver sedan sätta i gång att agera utifrån verkligheten, skriver Sofia Holmdahl, ordförande i Stockholms studentkårer i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Det tycks fortfarande finnas en föreställning om att en student är en särskild kategori av person: ung – flexibel - superfrisk – ansvarsfri. Verkligheten är att varje student är en unik person med sin unika bakgrund och förutsättningar. Studenter kan vara precis så som förväntningarna säger, men studentpopulationen utgörs av en stor mångfald. De är äldre, yngre, trebarnsmorsor-/farsor, nysvenskar, personer med större och mindre variationer i funktionalitet och alla andra variationer som finns bland oss människor.

Vi brukar inte raljant säga åt människor som förvärvsarbetar på heltid att de ska ta ett par extrajobb på kvällar och helger för att ha råd med mat på bordet. Anledningen är enkel - i Sverige har vi som norm att alla ska ha möjlighet till återhämtning, till och med lagstadgad semester på sommaren. Vi behöver ha tid för våra nära och kära, utöva en och annan hälsofrämjande aktivitet, städa vårt hem och ta hand om våra barn. Av någon anledning förvinner dessa värden ofta när studenter kommer på tal.

”Fribeloppet borde skrotas” uttrycker vissa politiska partier som en lösning på att studenter måste välja mellan att betala hyran eller köpa sin kurslitteratur. Det är en mycket ignorant inställning sett till helheten och de värderingar som präglar vårt samhälle i övrigt. Dessutom skulle enbart en liten del av studenterna bli hjälpta av detta. Många människor behöver återhämtningen utanför studierna för att ta till sig kunskapen på bästa sätt och ha hälsan i behåll. Många extrajobb krockar med föreläsningar, grupparbeten och tentor, vilket leder till stressade studenter, förbannade studiekamrater och frustrerade lärare. Att ha en funktionsnedsättning kan innebära ett smärre halvtidsarbete för att få ihop tillvaron. Även om en del skulle vilja, så kan helt enkelt alla inte ha mer än en heltidssysselsättning.

Kurslitteraturen utgör för många en plågsam utgift med studiemedlets små marginaler. Låna litteraturen på biblioteket då? Ja, det är toppen – för de som lyckas. Antal exemplar räcker nämligen ofta enbart till en bråkdel av studentgruppen. På många bibliotek är lånetiden dessutom bara en vecka, medan boken kan behövas under ett par månader. ”Köp begagnat då?” Ja, det är toppen - när det fungerar. Det kan vara ett halvtidsjobb i sig för att få ihop den mängd böcker som ska inhandlas under en hel termin. Vissa har tur, andra har det inte. Systemet kan inte vila på en idé om att andrahandsmarknaden ska lösa problemet.

Om studenterna var lite mindre kräsna med boendet då? Välkommen till verkligheten. I Stockholm är kötiden för ett korridorsrum ett år, alltså en tredjedel av studietiden för en kandidatexamen. Kötiden för en studentbostad genom bostadsförmedlingen är cirka fem år. Att hyra en etta i andrahand kostar i snitt lika mycket som den totala summan från studiemedlet. Återigen är alla studenter inte heller likadana, alla kan inte ha samma lösning på boende, alla mår inte bra av ett korridorsboende. Det behövs en mångfald av studentboendeformer som speglar mångfalden bland studenterna och deras olika förutsättningar, och att bostäderna är tillgängliga när studenterna behöver dem.

Med tanke på hur stillastående studiemedelsystemet står är det inte långt ifrån att undra vilka fördomar politiker har om studenternas villkor och vilka studenterna är. Om vi vill att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation med utbildningar och studenter i världsklass, måste vi ha ett inkluderande studiemedelssystem som leder till att studenter får utrymme att fokusera på det som de är där för – att studera. Vi hoppas innerligt att den nya regeringen kommer att ta in verkligheten när de utformar kommande mandatperiods högskolepolitik.

Sofia Holmdahl, ordförande i Stockholms studentkårer

Publicerad 2022-08-22

Studenterna får inte hamna i skymundan fyra år till

Återigen har Sveriges unga fått sina antagningsbesked med hopp om att förverkliga sina drömmar. Samtidigt tvingas många tacka nej till sina utbildningsplatser då de inte lyckas hitta någonstans att bo. En del av de som faktiskt hittar ett boende tvingas istället tacka nej till extrajobb för att inte få sina studiemedel indragna - trots att det numera är en nödvändighet för studenter att extrajobba för att få ekonomin att gå ihop. Liberala Studenter tycker att det är beklagligt att studenternas situation har hamnat i skymundan den senaste mandatperioden. Därför vill Liberala Studenter se nästa regering genomföra följande reformer för att stärka studenternas studietid:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Slopa fribeloppet

Fribeloppet hindrar studenter från att arbeta. Därför slopade regeringen fribeloppet tillfälligt under pandemin för att få fler studenter i arbete, inte minst inom vården. Men nu i höst är fribeloppet tillbaka. Det är en bromskloss för studenters inträde på arbetsmarknaden och förvärrar många studenters redan pressade ekonomiska situation. Fribeloppet behöver slopas permanent.

Bygg fler bostäder

Det är en skam att ungdomar tvingas tacka nej till utbildningar på grund av att de inte lyckats hitta någonstans att bo. Detta är en direkt konsekvens av Socialdemokraternas sönderreglering av bostadsmarknaden. Vi behöver röja undan onödiga regler som fördyrar byggandet och röra oss mot en friare hyresmarknad som gör det mer lönsamt att bygga hyresrätter. Nuvarande system krossar drömmarna om att flytta för plugget. Vi behöver fler bostäder, inte mer politisk styrning av bostadsmarknaden.

Avreglera förmyndande lagar

Färre regler och mindre byråkrati innebär längre öppettider på krogen och klubben. Förmynderiets tid är förbi och nästa mandatperiod behöver präglas av frihet för individen och ett förtroende för att vuxna människor kan fatta beslut om sina egna liv. Låt fler krogar och klubbar ha öppet längre och låt dem själva bestämma om rökning ska vara tillåtet inomhus eller på uteservering.

Förbättra kvalitén på utbildningen

Det ensidiga fokuset på genom­strömning har, på bekostnad av kvalitén, förvandlat svenska lärosäten till utbildnings­fabriker. Inte helt olikt fabrikerna i Sovjets plan­ekonomi, som enligt skrönan ska ha tillverkat endast små vänsterskor, examinerar svenska lärosäten i dag studenter på löpande band. Vi behöver reformera resurs­tilldelnings­modellen så att en större del av anslagen viktas mot faktorer som exempelvis kvalitet, forsknings­anknytning eller arbetsmarknads­relevans. Målet måste vara att göra studenter anställningsbara.

Det är vi studenter som är Sveriges framtid. Om vi inte får förutsättningar att lyckas kommer hela samhället påverkas negativt på sikt. De senaste fyra åren har studenternas frågor hamnat i skymundan. Den 11 september har du möjlighet att rösta för förändring - och den förändringen kommer enbart genom en liberal borgerlig regering.

Tobias Berg, ordförande, Liberala Studenter Stockholm

Elin Oskarsson, Liberala Studenters riksstyrelse

Hannes Snabb, Liberala Studenters riksstyrelse

Publicerad 2022-02-28

“Stärk studenthälsan och inför studiefri dag!”

“Idag kan en student ha en avslutande examination eller inlämning för en kurs ena dagen och start för nästa kurs redan dagen efter. Detta är i vårt tycke orimligt. För att undvika att studenters psykiska hälsa påverkas av brist på återhämtning mellan kurserna, bör SU införa en norm om studiefri dag efter examination. Att förebygga psykisk ohälsa bör därför vara ett viktigt mål när universitetets institutioner planerar sina examinationsdatum”, det skriver Elis Wibacke och Simon Froster Delbom, ordförande och vice ordförande för Stockholms universitets studentkår (SUS) i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Restriktionerna har avskaffats och 22 mars ska undervisningen vid Stockholms universitet i huvudsak återgå till att vara campusförlagd. Detta är något vi tror kommer att förbättra studenters hälsa, eftersom många nu slipper det ensamarbete som har lett till försämrad psykosocial arbetsmiljö. Särskilt drabbade har nya studenter varit, som inte har upparbetade kontaktnät med kursare som kan dra ihop ett Zoom-rum för att diskutera studierna. Studenters psykiska mående är dock så klart inte bara kopplat till pandemin; redan före pandemin mådde studenter sämre än yrkesverksamma i samma ålder. Därför är det viktigt att fortsätta diskutera vad som kan göras för att studenter ska må bättre. SUS anser att det finns utrymme för förbättring från universitetets sida inom ett antal områden som relaterar till studenters psykiska hälsa.

Ett grundproblem som finns idag är att uppemot en tredjedel av alla studenter inte känner till Studenthälsan och dess verksamhet (enligt SSCO:s rapport ”Oro, stress och ensamhet”). Universitetskanslersämbetet (UKÄ) tar upp samma problematik i sin lärosätesgranskning av SU:s kvalitetssäkringssystem. Studenthälsan har en central roll för studenters hälsa och bedriver en viktig verksamhet. Under 2021 fick Studenthälsan ett välbehövligt extra tillskott av regeringen, vilket resulterade i nya tjänster. Även insatser för att öka kännedomen bland studenter har gjorts under läsåret, vilket är bra, men universitetet kan inte vara nöjda förrän alla studenter känner till verksamheten. Om fler kände till det stöd som finns att få skulle också efterfrågan på stöd från Studenthälsan öka. Därför måste mer resurser till.

Ett annat problem som studenter möter i dagsläget är brist på möjlighet till återhämtning mellan kurser. Idag kan en student ha en avslutande examination eller inlämning för en kurs ena dagen och start för nästa kurs redan dagen efter. Detta är i vårt tycke orimligt. För att undvika att studenters psykiska hälsa påverkas av brist på återhämtning mellan kurserna, bör SU införa en norm om studiefri dag efter examination. Att förebygga psykisk ohälsa bör därför vara ett viktigt mål när universitetets institutioner planerar sina examinationsdatum. Ett första steg för att stärka studenters återhämtning efter examination bör vara att ta bort kryphålet i Regler för utbildning och examination på grund- och avancerad nivå, som möjliggör för institutioner att ha examinationer på helger. Examination bör endast ske under ordinarie undervisningstid. Vi tror att en utvilad student är en student som både mår och presterar bättre.

Sist men inte minst vill vi slå ett slag för att doktoranders psykiska hälsa behöver lite riktad omsorg. SU:s medarbetarundersökning visade att pandemin har slagit hårt mot forskarstuderande. Många har upplevt oro och ensamhet, osäkerhet angående prolongering och det har funnits brister i arbetsmiljön. Precis som för studenter på grund- och avancerad nivå så är ohälsan bland doktorander dock inget nytt fenomen orsakat av pandemin. Till skillnad från övriga studenter har doktorander i dagsläget tillgång till universitets företagshälsovård, men SU behöver säkerställa att vetskapen om detta ökar bland doktoranderna, för att de ska få det stöd som de behöver. Vi vill också se ett större fokus på förebyggande verksamhet riktat just mot forskarstuderande. Detta finns i dagsläget men ansvaret varierar beroende på om doktoranden är anställd eller stipendiefinansierad. Oavsett formerna för doktorandens studier ska den förebyggande verksamheten vara lättillgänglig och av hög kvalitet.

Sammantaget är det vår uppfattning att nämnda insatser skulle bidra till att både förebygga för och hjälpa de studenter och doktorander som lider av psykisk ohälsa. Nu ligger bollen hos er, SU.

Elis Wibacke, Ordförande SUS tillika Huvudstuderandeskyddsombud

Simon Froster Delbom, Vice ordförande SUS

Publicerad 2022-02-08

Viljan av studentrörelsen

“Vad hände egentligen? Det har alltid varit självklart att ungdomsrörelsen, arbetarrörelsen, HBTQ-rörelsen och så många fler ska ha en politisk agenda för att värna sina intressen. Varför skulle inte det gälla studentrörelsen? Vi är en extremt vital del av samhället. Jag tror starkt på att våra beslutsfattare skulle få panik om alla blivande sjuksköterskor samlades i strejk. Vår tids kapitalistiska samhälle har gjort allt för att underminera oss. Idag anses vi vara en kostnad, en skattebetalares börda. Men vi är en av de hörnstenarna som samhället bygger på. Vi är bland de viktigaste investeringarna för framtiden,” det skriver Chadi Toprak, representant för S-Studenter vid Stockholms universitet i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

När dörrarna slogs upp och massorna av gymnasieelever sprang ut med studenthatten nästan flygandes bort i vinden, hög musik fylld med festlig glädje och en atmosfär fylld med kärlek, så visste jag på samma gång att ett nytt liv väntade runt hörnet. Även om jag på något sätt visste att studentlivet skulle bli tufft så hade jag nog underskattat realiteten av vad existensminimum faktiskt innebär. Med full fart från Värmland så kunde jag knappt bärga mig för att få sätta mina fötter i storstaden och studera min drömutbildning. Sedan dess har jag kommit till realiteten av att Sverige inte har något studentliv. Om det ens kan kallas liv. Studenter förlorar mer och mer kapital för varje månad som går, allt fler utnyttjas på bostadsmarknaden och fler avslutar sin utbildning före examen. Det har blivit allt tydligare för mig att studentrörelsen är döende.

Vad hände egentligen? Det har alltid varit självklart att ungdomsrörelsen, arbetarrörelsen, HBTQ-rörelsen och så många fler ska ha en politisk agenda för att värna sina intressen. Varför skulle inte det gälla studentrörelsen? Vi är en extremt vital del av samhället. Jag tror starkt på att våra beslutsfattare skulle få panik om alla blivande sjuksköterskor samlades i strejk. Vår tids kapitalistiska samhälle har gjort allt för att underminera oss. Idag anses vi vara en kostnad, en skattebetalares börda. Men vi är en av de hörnstenarna som samhället bygger på. Vi är bland de viktigaste investeringarna för framtiden.

Betraktar vi 60-talet så är det tydligt att studentrörelsen alltid var redo att stå upp mot orättvisor och säga sin sanning oavsett vad någon tyckte. Snabbspolning till idag och allt som är kvar är studenter och andra som hävdar att studenter ska vara tysta och gilla läget. Men vad innebär det att inte vara politisk? Om något så handlar det om att göra oss docila och likgiltiga inför den sociala orättvisan vi utstår. Men har vi verkligen råd med att sitta tysta och hoppas på att någon ska bry sig om oss? Bostadskrisen fortgår, flertalet krafter vill se högre utbildning bli dyrare genom fler skulder samt avgifter och levnadskostnaderna blir bara högre. Något är ruttet med det ekonomiska och sociala systemet vi lever i.

På något sätt har det blivit enklare att föreställa sig människans undergång än en rimlig reformering av de ekonomiska strukturerna. Kanske är det dags att verkställa våra möjligheter och bli realister genom att kräva det som anses vara omöjligt inom den ekonomiska domänen. Majrevolten, en samlad studentrörelse på Tahrirtorget och Hong-Kong-studenternas protester. Alla bär på prägeln av en gömd potential för en annorlunda framtid. Det finns ingen garanti för att denna framtid må komma. Allt hänger på oss, allt hänger på vår vilja. Det som aldrig blev verklighet efter dåtidens studentprotester, dess överflödiga energi, lever kvar som en dröm. Den hemsöker oss i väntan på att bli realitet. Alla de spöken som rör sig bland oss med missnöje tror jag en dag kan finna sitt hem i den nya frihet vi ämnar skapa.

Chadi Toprak, representant för S-Studenter vid Stockholms universitet

Publicerad 2022-01-21

”Det här måste SU förbättra med anledning av UKÄ:s granskning”

“För att alla studenter ska kunna tillgodogöra sig sin utbildning på bästa möjliga sätt krävs också goda förutsättningar för det vid universitetet. För de 2760 studenter och doktorander som har någon form av funktionsvariation, och därmed rätt till särskilt pedagogiskt stöd, är det synnerligen viktigt att universitetets hantering av anpassningar inom utbildningarna är välfungerande”, det skriver Elis Wibacke och Simon Froster Delbom, ordförande och vice ordförande för Stockholms universitets studentkår (SUS) i en debattartikel med anledning av UKÄ:s granskning av universitetet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Den 15 december satte Universitetskanslersämbetet (UKÄ) i sin granskning betyget godkänt med förbehåll på Stockholms universitets (SU) kvalitetssäkringssystem. Universitetet har nu två år på sig att presentera en åtgärdsplan för de bedömningsområden som de inte har godkänts inom. Stockholms universitets studentkår (SUS) håller till stora delar med UKÄ:s granskningsgrupp. Det finns flera områden där universitetet måste vidta åtgärder. Idag fokuserar vi på att universitetet behöver förbättra den bristande arbetslivsanknytningen i utbildningarna samt den decentraliserade hanteringen av särskilt pedagogiskt stöd.

Det finns många anledningar till att en student väljer att studera vid en högskola eller ett universitet, varav att få en examen som kan leda till drömjobbet är en av de vanligaste. Därför är det av stor betydelse att utbildningen har en god koppling till det framtida arbetslivet. Enligt UKÄ:s granskning sviker SU idag många studenter på detta område. ”Det kontinuerliga kvalitetsarbetet med avseende på arbetslivsanknytningen ger utifrån självvärderingen och vad som framkom vid platsbesök ett tämligen fragmentariskt intryck sett till lärosätet som helhet”, konstaterar granskningsgruppen. UKÄ:s slutsatser stöds dessutom i universitetets egen alumnenkät från 2021, där det framkommer att många alumner hade önskat mer arbetslivsanknytning i utbildningen. Det är med andra ord tydligt att det behövs åtgärder för att stärka kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad.

Vi menar att praktik är ett centralt verktyg för att studenter ska få in en fot på arbetsmarknaden. Möjligheterna till en praktikperiod varierar kraftigt mellan ämnen och institutioner men också mellan de som läser program respektive fristående kurser. SUS anser att samtliga studenter, oavsett om de studerar ett program eller fristående kurser, ska ha möjligheten att göra praktik under sin studietid. För att ytterligare stärka systematiken bör universitetet dessutom tillsätta en utredning av kvalitetssystemet ur ett arbetslivsperspektiv, vilket UKÄ föreslår SU att överväga.

För att alla studenter ska kunna tillgodogöra sig sin utbildning på bästa möjliga sätt krävs också goda förutsättningar för det vid universitetet. För de 2760 studenter och doktorander som har någon form av funktionsvariation, och därmed rätt till särskilt pedagogiskt stöd, är det synnerligen viktigt att universitetets hantering av anpassningar inom utbildningarna är välfungerande. SUS har sedan tidigare riktat kritik mot universitetets decentraliserade hantering av beslut om rätt till anpassningar i utbildning och examination. Även UKÄ kritiserar nu hanteringen. Granskningsgruppen skriver att ” […] det verkar som om tilldelandet av pedagogiskt stöd inte systematiskt följs upp och att det råder variation inom lärosätet vad gäller hur och om pedagogiskt stöd tilldelas”. 

Den variation som UKÄ syftar på kan bland annat härledas till att det i dagsläget är enskilda lärare som bestämmer om anpassningar, efter att de har fått en rekommendation från en handläggare på Studentavdelningen. Vi anser alltså att den nuvarande beslutsprocessen leder till att studenter bedöms olika, beroende på aktuell institution, kurs och lärare. Granskningsgruppen konstaterar dessutom att det råder bristande kompetens på området: ”Vid platsbesök framkom vidare att lärare inte har tillräcklig kunskap för att säkerställa att studenterna vid behov får pedagogiskt stöd”. SUS anser därför att handläggningen av särskilt pedagogiskt stöd helt och hållet bör ske centralt så att alla studenter får det stöd som de behöver under studietiden. Vi anser även att SU måste bli bättre på att informera om de studentstöd som finns, där särskilt pedagogiskt stöd utgör en del och Studenthälsan en annan. 

Vi förväntar oss att universitetet tar till sig av kritiken och att arbetet med åtgärdsplanen kommer att präglas av konstruktivitet för att stärka kvalitetssäkringsarbetet, och därmed utbildningarna vid SU. Vi ser nu fram emot vidare samtal med universitetet, för en utbildning och studietid i världsklass. 

Elis Wibacke, Kårordförande Stockholms universitets studentkår

Simon Froster Delbom, Vice kårordförande Stockholms universitets studentkår

Publicerad 2021-11-09

“Inför en studiefridag efter examination”

“I kårvalet 2021 gick S-studenter till val på att införa en studiefridag efter examination. Detta är något som inte har införts än, men något vi fortfarande driver. S-studenter fick 26.8% av kårmedlemmarnas röster, vi blev det näst största kårpartiet på Stockholm universitet vilket betyder att många av SU:s studenter står bakom detta förslag. Vi kräver att Stockholms universitet ska införa en studiefridag efter examination”, det skriver Liv Agdalen, vice ordförande, S-studenter, Emma Lindblad, kassör, S-studenter och Chadi Toprak, kårombud, S-studenter i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

För det första, studenter har rätt till vila. Många brukar jämföra ‘att studera på heltid’ med ‘att jobba på heltid’, men det är inte samma sak. Studenter tidrapporterar inte, det finns ingen annan än den enskilda studenten som vet hur många timmar och vilka timmar som läggs ner på att studera. Helgen kan argumenteras vara tiden för vila, men många helger måste i själva verket gå till att plugga. För arbetstagare ligger ett stort fokus på vila, inte minst gällande dygnsvila. Detta är något som bör beaktas även för studenter, inte minst för de studenter som även arbetar vid sidan av studierna. Med detta menar vi inte att det är mer synd om studenter, bara att det måste tas i beaktning. En ledig dag efter en tenta kan göra mycket.

För det andra, studenter har rätt till att fira; att fira en avklarad tenta, att fira framsteg! Studenter ska kunna gå ut, ta en tentaöl med kursare, utan en oro för en introduktionsföreläsning klockan åtta nästkommande morgon eller en oro för all ny kurslitteratur som måste läsas. En studiefridag kommer ge studenter en möjlighet att få fira efter tentan, men även en möjlighet till att få vila dagen efter och njuta av sina framsteg. Fira kan också vara ett sätt att ladda batterierna för att kunna prestera även under nästa kurs.

För det tredje, av allt som orsakar stress för Stockholms studenter – höga hyror, dyra SL-kort, svåra tentor – bör dålig schemaläggning inte vara ytterligare en orsak. Studenter behöver den lediga dagen, antingen för att vila, fira eller kanske jobba ihop pengar för den tid man inte jobbat under tentaperioden. Frågan är alltså djupt sammanknuten till ett nät av orsakande faktorer för psykisk ohälsa. Det handlar inte bara om vila utan också om pengar, idag finns det ett stort antal studenter som arbetar under studietiden för att kunna ha råd med hyran, maten och vardagslivet. Vårt långsiktiga mål är att det ska räcka med CSN för att studera, men idag gör det inte det. Vi behöver jobba från flera håll för att främja psykiskt välmående.

Flera lärare som schemalägger kanske redan idag tar detta i beaktning. Men vi vill inte att universitetet ska göra det till en fråga om vem den specifika läraren är. Gör det inte till en fråga om slump, gör det till en självklarhet. Om svårigheten istället ligger i samordning, t.ex. att kurser har olika lärare på olika institutioner; jobba runt det, skapa fasta kursperioder. Vi vill att universitetet ska prioritera studenters psykiska hälsa på riktigt.

Vårt förslag är att Stockholms universitet ska göra den studiefriadagen till en av studenternas formella rättigheter. Skriv in det i policyn, skapa t.ex. en “Regler för schemaläggning”. Vårt förslag handlar om den psykosociala miljön. Universitetet skriver: “Universitetet har en arbetsmiljöpolicy som säger att universitetet ständigt ska sträva efter att förbättra den fysiska och psykosociala arbetsmiljön för alla.” Vi kräver att SU ska sträva efter detta genom att göra en studiefridag efter examination en del av studenters formella rättigheter.

Liv Agdalen, vice ordförande, S-studenter

Emma Lindblad, kassör, S-studenter

Chadi Toprak, kårombud, S-studenter

Publicerad 2021-11-08

"Fribeloppet straffar studenter”

Efter årsskiftet återinför CSN fribeloppet. Då är det hög tid att lyssna på studenternas erfarenheter och förändra beräkningssystemet. För att fribeloppet ska bli mer träffsäkert behöver det knytas till de faktiska månaderna som studenterna studerar. De som har möjlighet att tjäna pengar utanför terminstiderna ska inte straffas av ett förlegat system, det skriver Sofia Holmdahl, förbundsordförande för SSCO i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Fribeloppet, det vill säga den maxsumma studenter får tjäna samtidigt som de tar studiemedel, beräknas idag utifrån årets alla månader, även utanför ordinarie terminstid. Det är en märklig ordning som slår fel och leder till att studenter får sämre möjlighet till en trygg tillvaro. Under coronapandemin har fribeloppet tillfälligt tagits bort. När det återinförs efter årsskiftet är det hög tid att förändra systemet så att det blir mer träffsäkert, rättvist och ändamålsenligt.

I grunden är det rimligt att studenter som får bidrag för att studera ska lägga sitt huvudsakliga engagemang på just studierna. Det är varken rimligt eller mänskligt att arbeta alltför mycket vid sidan om. I vilken utsträckning studenter arbetar under de månader som de inte studerar bör dock inte staten lägga sig i.

Att vara student är för många en positiv period i livet, men det är också en skör tid där tillvaron snabbt kan slås i spillror. Den som inte presterar tillräckligt kan snabbt förlora både sin inkomst, sysselsättning och bostad. Eftersom studiemedlet är strikt kopplat till de veckor studierna pågår behöver studenter skaffa sig en inkomst direkt när sommaren tar vid eller efter examen. Ofta hamnar studenter i ett ekonomiskt glapp när studiemedlet upphör och den första heltidslönen ännu inte betalats ut. Det skapar en enorm stress och kräver i princip att studenterna har undansparade pengar att leva på den första perioden.

Möjligheten att tjäna extra pengar under sommarmånaderna är för många studenter en förutsättning för att både klara av studietiden under terminerna och tiden direkt efter studierna. Det är också denna inkomst som ofta möjliggör att klara av en oförutsedd utgift under terminerna, vilket studenter idag har betydligt svårare än övriga befolkningen att hantera (se CSN:s rapport ”Högskolestudenters inkomster och utgifter”).

Med nuvarande beräkningssystem går det relativt snabbt att komma upp i fribeloppets tak om drygt 85 000 kronor för den som arbetar heltid under sommarmånaderna. Fribeloppet beräknas halvårsvis, vilket i teorin innebär att junimånadens lön inte ska påverka höstterminens fribelopp. Problemet är dock att lönen ofta betalas ut en månad i efterskott, i synnerhet för personer som har sommar- eller extrajobb. I verkligheten leder detta således till att alla tre sommarmånaders inkomst räknas till höstterminens fribelopp. När fribeloppets tak är nått får studenter inte längre arbeta extra vid sidan av studierna utan att bli återbetalningsskyldiga, trots att en extrainkomst ofta är en förutsättning för att inte gå back varje månad.

Det är både ologiskt och orättvist att knyta fribeloppet till inkomster som studenter har under tiden de inte studerar. Systemet missgynnar de som inte har ett kapital sedan innan eller föräldrar/partner eller liknande som kan hjälpa till. Detta leder till att studenter som egentligen skulle ha möjlighet att trygga tillvaron under och efter terminstiderna missar den chansen.

Det är hög tid att lyssna på studenternas erfarenheter och modernisera fribeloppet. Släpp studenterna fria under tiden de inte studerar och låt fribeloppet handla om det som det egentligen ska handla om – den faktiska studietiden.

Sofia Holmdahl, förbundsordförande på SSCO - Stockholms studentkårer

Publicerad 2021-11-04

”Verkligt kritiskt tänkande en omöjlighet i praktiken”

STOCKHOLM 2021-11-04 “Kritiskt tänkande återfinns i stort sett i de flesta universitetskursers lärandemål och är en naturlig och vettig teknik att använda sig av för att öka förståelsen om ett specifikt ämne. Problemet blir bara att kritiskt tänkande inte kommer ifrån tomma luften utan alltid kommer uppstå och filtreras ur de ideologiska värderingar som genomsyrar miljön den verkar i”, det skriver Hugo Burén, student på företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

I praktiken innebär detta att man inom en kurs får lära sig att tänka kritiskt, exempelvis om företagens hållbarhetsansvar och på vilket sätt de numera tar mer samhällsansvar än tidigare. Men man undgår helt ett mer relativistiskt synsätt som skulle kunna ifrågasätta vad det medvetna näringslivet egentligen håller på med. Vad befinner vi oss i för slags värderingsmässigt system och gör detta någon skillnad i verklighetens miljöarbete. Det kritiska tänkande i sig stannar vid en viss punkt där kritiskt tänkande inte längre behövs, där stannar det av till förmån för ideologisk moralism och en övertygelse om en ordning som är ofelbar, då den som lyfter kritik mot detta antingen har hemska åsikter eller inte är tillräckligt upplyst och medveten ännu. Därför blir verkligt kritiskt tänkande en omöjlighet i praktiken då ideologiska skäl sätter stopp för en utökad debatt.

För det första gäller det att förstå sammanhanget man själv befinner sig i och kunna ifrågasätta det. Just nu pågår vad som liknar en kommunikatorisk kapprustning mellan storföretag om vem som tar mest miljömässigt, socialt och ekonomiskt ansvar. I denna kapplöpning finns även andra aktörer som också drivs på av den moraliska kapprustningen, såsom privatpersoner eller universitet för den delen. Däremot är det inte det annars så starka näringslivet som styr kapprustningen, det gör den samtida politiska debatten. Men företagen och individerna inom den rättar sig för egen vinnings skull.

Det kritiska ifrågasättandet bör handla om rimligheten och betydelsen kopplat till hållbarhets begreppet, även att identifiera när begreppet missbrukas. Rent praktiskt kan det innebära att man ställer sig frågan ”bara för att det finns cyklar, mopeder eller sparkcyklar på el, måste det då innebära att det är klimatpositivt?”. Men även kunna ställa sig frågan på vilken bekostnad en matleverans hem till dörren är klimatneutral. I dagsläget förhindras frågor av denna karaktär av ett slags ideologiskt minfält som gör kostnaden för ett eventuellt ifrågasättande mycket högt. Ideologiska uppfattningar blir ett filter som världen analyseras igenom, och då stannar naturligtvis analysen där filtret slutar. Resultatet blir då en enkelspårig tankeverksamhet för alla inblandade.

Ett motargument mot denna typ av ifrågasättande av den värdegrundsmässigt goda dogmen kan vara frågor om vilket sorts samhälle man vill ha eller att all liten förändring i positiv riktning är bra i sig. Men missförstå mig inte, kritiken mot den nuvarande moraliska dogmen gällande hållbarhet handlar i mitt fall om att vädja om tillnyktring inför vad som på riktigt är bra för klimatet och vad som bara är ett spel i vår ideologiska samtid, som till och med kan vara förslöande i den faktiska klimatomställningen.

Hugo Burén, student på företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.

Publicerad 2021-06-07

“En valprocess för ett presidium - utan ilska, frustation och hat ”

STOCKHOLM 2021-06-07 “Jag skulle inte rekommendera min bästa vän att kandidera till SUS presidium i dagsläget. Att sitta i SUS presidium är det mest givande jag gjort i mitt liv men vägen dit önskar jag inte min värsta fiende. Det nuvarande systemet SUS har för att välja presidium ger utrymme för annat än vem som är bäst lämpad för uppdraget. SUS har stora möjligheter att lösa detta, genom ett enkelt organisatoriskt beslut att införa en permanent valberedning.”, det skriver Stockholms universitets studentkårs avgående ordförande, Sofia Holmdahl i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

”Du kommer nu styra en organisation där dina gamla vänner inte längre har förtroende för dig och där dina nya vänner bara gillar dig för att de ´måste´. Var det värt det? Har allt bara varit ett spel för dig?” skrevs till mig av en kårpolitiker dagen efter att jag blivit vald till vice kårordförande i maj 2019. Personen var såväl orolig för mitt samvete som arg på mig. Stockholms universitets studentkår (SUS) har ett system för att ta fram presidium som lockar fram det värsta ur personer. Jag är övertygad om att många av de sakerna som sagts om och till mig under kårvalen inte hade sagts om vi hade ett annat system. Jag förstår, utifrån vårt sätt att välja presidium, att en lätt kan hamna i ilska, frustration och hat. Men det behöver inte vara så. SUS har under det senaste året haft en valberedning på prov och det är dags att göra den permanent. 

Under två år har jag kandiderat till presidiet i kårvalet och båda åren har varit fyllda av oschysst spel. Det oschyssta spelet handlar inte bara om att partier vill få fram sin egen kandidat utan även om att smutskasta andra kandidater. Och det är inte konstigt att vi hamnar där när möten sker bakom stängda dörrar, personliga agendor finns och viljan att ens parti ska vara representerat i presidiet är stor. Båda åren jag kandiderat har jag fått stå ut med skriftligt och muntligt hat riktat mot mig för att jag är ”karriärist”, ”svikare” eller absolut vanligast – för att jag har asperger. 

Efter att valresultaten presenteras följs tre veckor av intensivt förhandlande. Det är så presidieval, påverkansfrågor och styrelseposter bestäms på SUS. Jag har aldrig själv varit med i förhandlingen när jag kandiderat till presidiet men jag har informerats om vad som sagts om mig. Partiföreträdare har sagt att jag inte kan ha en god dialog med universitetet på grund av min diagnos, att jag inte kan hålla tal inför stora publiksamlingar och att jag inte kan ha god kontakt med ett kansli. Detta är inte från en person eller från ett parti utan från flera. Det är klart fördelaktigt att kunna tala med universitetet, med kansliet samt att kunna tala inför publik som presidial för SUS, men att dra en felaktig koppling mellan min diagnos och att inte klara av detta är såväl nedvärderande som sorgligt. Förhandlingarna som sker bakom lyckta dörrar skapar ramar där sådant här får ske – där ingen någonsin behöver stå till svars för vad de säger. Ett mer transparent system skulle inte på samma sätt sätta oss i situationer där individer utsätts för detta. 

Under två år har jag varit en del av SUS presidium och lett studentkåren framåt, i stora förändringsprocesser. Det spelar ingen roll om min asperger har varit en tillgång eller ett hinder. Det spelar däremot roll att vi har ett system som tillåter den typen av kommentarer. När det i vintras började närma sig kårval igen fick jag frågor av vänner, kårpolitiker och kanslister om jag har haft tankar på att kandidera ytterligare ett år och för mig har det varit en självklarhet att jag inte ska det. En människa klarar inte hur mycket som helst. 

Jag skulle inte rekommendera min bästa vän att kandidera till SUS presidium i dagsläget. Att sitta i SUS presidium är det mest givande jag gjort i mitt liv men vägen dit önskar jag inte min värsta fiende. Det nuvarande systemet SUS har för att välja presidium ger utrymme för annat än vem som är bäst lämpad för uppdraget. SUS har stora möjligheter att lösa detta, genom ett enkelt organisatoriskt beslut att införa en permanent valberedning. Att införa en valberedning skulle inte bara ge oss bättre beslutsprocesser utan det skulle också göra att fler orkar stå ut med processen att bli vald till SUS presidium. Stockholms universitets studenter förtjänar en kår för de många, inte för de få. Jag är övertygad om att ett transparant system med en valberedning skulle göra att ilskan, frustrationen och hatet skulle minska. Vi behöver en valprocess till SUS ledande positioner där alla är lika mycket värda och där fulspel, hat och i mitt fall funkofobi inte har någon plats. 

Sofia Holmdahl, avgående kårpolitiker.

Publicerad 2021-05-11

Replik: “Vad fan vill Konservativa Partiet?”

STOCKHOLM 2021-05-11 “Debattörerna menar att studentkåren i dagsläget inte uppfyller sitt syfte. […] Med hjälp av hundratals studentrepresentanter i olika organ på alla nivåer, samarbeten med kårföreningar och fakultetsföreningar, oss kårpartier och studentkårens kansli anser vi att SUS uppfyller detta syfte med marginal. Om så inte vore fallet hade tidigare års styrelser inte blivit ansvarsbefriade vid verksamhetsårens slut, vilket de har blivit. Även Konservativa Partiet har under verksamhetsåret bifallit ansvarsfrihet för styrelsen.“, det skriver representanter för Studentpartiet, S-studenter och Borgerlig Allians i en replik till Konservativa Partiets debattartikel “Vad fan får vi för pengarna?” från förra veckan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

I Konservativa Partiets debattartikel “Vad fan får vi för pengarna?”, publicerad i #studietid den 7 maj far debattörerna med osanningar. I och med detta vill vi klargöra för Konservativa Partiets representanter och övriga medlemmar i Stockholms universitets studentkår (SUS) hur saker faktiskt ligger till.

Debattörerna menar att studentkåren i dagsläget inte uppfyller sitt syfte. “SUS har som huvudsakligt syfte att bevaka och medverka i utvecklingen av utbildningen och förutsättningarna för studier vid Stockholms universitet. SUS ska tillvarata, främja och bevaka studenternas intressen, främst vad gäller utbildnings- och studiesociala frågor.” Så lyder Stockholms universitets studentkårs stadga 2 § Ändamål. Med hjälp av hundratals studentrepresentanter i olika organ på alla nivåer, samarbeten med kårföreningar och fakultetsföreningar, oss kårpartier och studentkårens kansli anser vi att SUS uppfyller detta syfte med marginal. Om så inte vore fallet hade tidigare års styrelser inte blivit ansvarsbefriade vid verksamhetsårens slut, vilket de har blivit. Även Konservativa Partiet har under verksamhetsåret bifallit ansvarsfrihet för styrelsen.

Under det senaste året, då Konservativa Partiet varit en del av kårfullmäktige och även haft plats i kårstyrelsen, har de inte ställt sig frågandes eller reserverat sig i beslut rörande varken verksamhetsplan eller budget. De har i kårfullmäktige röstat bifall till båda dessa propositioner. Det innebär att de alltså inte formellt gått emot de beslut som tagits gällande vad studentkåren ska göra. Konservativa Partiet hävdar också i sin debattartikel att studentkåren övertrasserat budget. Detta är direkt felaktigt. Underlag som styrker detta finns för alla att se på kårens hemsida.

Konservativa Partiet anser att, och vi citerar, “...kåren kanske inte är en organisation med så stor förmåga att faktiskt påverka…”. Även detta måste vi konstatera är inte bara direkt felaktigt utan också ett förminskande av de hundratals studentrepresentanter som avlägger sin fritid till att medverka till utveckling, påverkan och en mer dräglig studietid för universitetets alla studenter genom att engagera sig i exempelvis studentråd och kårföreningar.

Konservativa Partiet menar att SUS ska finnas som en resurs till campus. Under det senaste året har studentkåren utvecklat former för att ge just resurser till campus i form av såväl projektmedel som arvoderingar. Detta har skett just i syfte att fler studenter ska kunna vara med i att skapa fler aktiviteter på campus. Vi tror att arbetet med att skjuta ut mer pengar till aktiva studenter både medför mervärde för studenterna och är ett effektivt sätt att spendera studentkårens pengar. Vi vill också framföra att vi har svårt att se hur Konservativa Partiets vision här egentligen skiljer sig från kårfullmäktiges, då vi efter deras år i kårfullmäktige fortfarande har svårt att greppa vilken politik de driver för studenter på campus.

Avslutningsvis vill vi säga att studentkåren i dagsläget inte driver några kårpubar, som Konservativa Partiet menar. Det är fakultetsföreningarna på campus som driver de befintliga pubarna, något man kanske borde känna till om man ska verka som kårparti. SUS arbetar däremot för att starta en kårpub och ser fram emot att mötas i den så snart världsläget tillåter. För oss är Stockholms universitets studentkår en helt nödvändig organisation för att säkerställa alla studenters rätt att påverka sin utbildning och för att möjliggöra mötesplatser mellan studenter.

Sara Emnegard, ordförande Studentpartiet

Simon Froster Delbom, partiombud, S-studenter

Mathilda Laestadius, ordförande Borgerlig Allians

Publicerad 2021-05-07

“Vad fan får vi för pengarna?”

STOCKHOLM 2021-05-07 “Vi i Konservativa Partiet här på SU vill ta tag i kårens uppenbara problem, nämligen att kåren inte engagerar en större del av studenterna. Detta går att göra utan att höja avgifter eller övertrassera budgeten. Vi vill använda kårens finanser till satsningar som faktiskt engagerar studenterna, och som kommer dem till nytta. Vi vill ha en kår som syns mer. Vi vill ha en kår som finns till som resurs för studenterna, en kår som faktiskt arrangerar fler evenemang och lyfter Stockholms studentliv.”, skriver Konservativa Partiet i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Vad får egentligen vi studenter för pengarna? Vad får vi för våra 240 kronor per år i medlemsavgift till studentkåren? Det här är frågor varje enskild student äger rätten att ställa till de ansvariga för kåren, liksom en annan relevant fråga varje enskild skattebetalande medborgare i landet äger rätten att ställa till de ansvariga över de instanser som förvaltar skattemedel. Som många av oss vet formulerades en välkänd sådan för, idag, cirka tre år sedan. Den är lika relevant då som nu, på alla nivåer, både för alla skattebetalande medborgare i Sverige och för alla medlemmar i studentkåren som betalar sin års-och terminsavgift kontinuerligt.

Vi i Konservativa Partiet på Stockholms universitet menar att det finns brister i hur medel har hanterats av de som haft ansvaret över studentkåren de senaste åren. Vi menar exempelvis att det inte är att studenter varit omotiverade till ett mer levande studentliv som varit problemet bakom att man inte satsat mer på den fronten, utan att resurser riktats fel och att man satsat för mycket på saker av enbart symbolisk betydelse snarare än att fokusera på sådant som har faktisk betydelse för enskilda studenters nytta. Som det ser ut nu tycks detta ha fått konsekvensen att det inte finns så mycket mer incitament att vara med i kåren utöver några enstaka förmåner i form av köplats till SSSB:s studentbostäder och ett något billigare SL-kort tack vare SSCO. Som många studenter föreställer sig studentkåren just nu kan det tyvärr inte tänkas vara så mycket mer än ett rosa tält som syns vid sällsynta tillfällen på campus. Breda evenemang som tilltalar den större delen av oss studenter arrangeras knappt. Istället är det häpnadsväckande hur de styrande vänsterliberala kårpartierna år efter år övertrasserat kårens budget på satsningar som uppenbarligen inte har kommit vanliga studenter till känna, vilket således besvarar frågan, den som vi studenter har rätt att ställa till de som är ansvariga för kårens nuvarande politik.

Vi i Konservativa Partiet här på SU vill ta tag i kårens uppenbara problem, nämligen att kåren inte engagerar en större del av studenterna. Detta går att göra utan att höja avgifter eller övertrassera budgeten. Vi vill använda kårens finanser till satsningar som faktiskt engagerar studenterna, och som kommer dem till nytta. Vi vill ha en kår som syns mer. Vi vill ha en kår som finns till som resurs för studenterna, en kår som faktiskt arrangerar fler evenemang och lyfter Stockholms studentliv. Detta kan vara så simpelt som 5-kamper eller turneringar av alla dess slag. Så länge kåren utnyttjar universitetetsområdets otroliga närliggande natur och studenternas vilja så garanteras roligare och mer gemenskapsvänliga studentår. Därför förespråkar vi också, bland annat, att medlemsavgiften ska gå till sänkta kostnader för att ta en öl på kårens pubar. Detta är enkla men effektiva satsningar för att börja bygga på ett starkare studentliv, satsningar som kommer att bli speciellt viktiga vid eventuell upphävning av nuvarande coronarestriktioner. Den nuvarande kårledningen verkar (dessvärre) emellertid mer intresserad av att använda kåren som instrument för vänsterpolitisk hegemoni, där ideologiskt motiverade satsningar på rena symbolfrågor tycks utgöra den huvudsakliga agendan, satsningar på frågor som handlar om allt från fixering vid könsmarkörer på toalettdörrar till klimatet, där vi f.ö. menar att kåren kanske inte är en organisation med så stor förmåga att faktiskt påverka, även om det skulle finnas evidens bakom satsningar (vilket det oftast inte gör). Hade vi i Konservativa Partiet haft nödvändigt mandat att bestämma över kårens tillgängliga medel hade slöseriet på symbolfrågor inte varit fallet och mer hade istället satsats på sådant som har någorlunda uträknerlig positiv effekt för de vars inkomna avgifter kåren vilar på, nämligen oss studenter!

Konservativa Partiet är idag den enda riktiga oppositionen i kårpolitiken mot de vänsterliberaler som just nu har störst makt och inflytande över den. Vi vill att kåren i grunden prioriterar om; från symbolpolitik till praktisk nytta. Vill du ha en studentkår som faktiskt fyller sitt syfte är valet därmed enkelt: Rösta på Konservativa Partiet! Vi kommer ställa upp i kårvalet 2022! Tills dess kommer vi att arbeta för att våra chanser ska bli så stora som möjligt. Vill ni öka våra chanser att få genomslag för det vi står för är valet därmed återigen enkelt: Gå med i Konservativa Partiet och stöd oss i vårt arbete!

Axel Nilsson, ordförande Konservativa Partiet

Erik Widengren, ledamot Konservativa Partiet

Publicerad 2021-05-06

Replik: “För oss är det viktigt vad vi lovar”

STOCKHOLM 2021-05-06 “I SUS slutdebatt 5 maj fick Borgerlig Allians frågan om vi motsätter oss S-studenters valfråga om höjt CSN-bidrag eller bostadsgaranti för att vi i själva verket är emot den politiska ståndpunkten. Svaret är både ja och nej. Ja, Borgerlig Allians tycker annorlunda i sakfrågan. Men nej, det är inte därför vi ifrågasätter S-studenter (och även Vänsterns studentförening) i deras valkampanj. Vi ifrågasätter dem eftersom vi undrar hur SUS ska kunna fatta beslut om att höja CSN-bidraget.”, det skriver Borgerlig Allians i en slutreplik till S-studenters replik "Borgerlig Allians saknar ambitioner för en bättre studietid".

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

S-studenter menar i sin replik publicerad i #studietid 3 maj att det i själva verket är Borgerlig Allians som går till val på att genomföra ingenting. Det stämmer inte.

Det som däremot stämmer är att Borgerlig Allians i arbetet med att revidera Åsiktsdokumentet, det dokument som samlar Stockholms universitets studentkårs (SUS) politiska ställningstaganden, drev på för att exempelvis få in skrivningar om slopat fribelopp och friare hyressättning. Åsiktsdokumentet är ju nämligen det dokument där SUS samlar politiska ställningstaganden om både regional och nationell politik för att kunna driva vidare frågorna till SSCO - Stockholms studentkårers centralorganisation, SFS - Sveriges förenade studentkårer, eller i opinionsbildning genom exempelvis debattartiklar. I en sådan process är det logiskt att driva frågor som kan beröra även nationell politik, eftersom dokumentet behandlar det.

I SUS slutdebatt 5 maj fick Borgerlig Allians frågan om vi motsätter oss S-studenters valfråga om höjt CSN-bidrag eller bostadsgaranti för att vi i själva verket är emot den politiska ståndpunkten. Svaret är både ja och nej. Ja, Borgerlig Allians tycker annorlunda i sakfrågan. Men nej, det är inte därför vi ifrågasätter S-studenter (och även Vänsterns studentförening) i deras valkampanj. Vi ifrågasätter dem eftersom vi undrar hur SUS ska kunna fatta beslut om att höja CSN-bidraget.

För oss är det nämligen viktigt vad vi lovar till studentkårens medlemmar i kårvalet. Vi vill inte lova någonting vi inte kan genomföra. Vad gäller vår valfråga om att öppna kårpuben stämmer det att kårfullmäktige redan 2019 beslutat om detta och att det finns beslutade ägardirektiv till Cateringverkstan AB kring detta. Dock är det ju så att det största partiet i kårfullmäktige, Vänsterns studentförening, senast på SUS slutdebatt 5 maj menade att de var “tveksamma” till pubverksamhet. När så är fallet och kårpuben fortfarande inte öppnats, innebär det att frågan fortfarande ligger på bordet. 

S-studenter avslutar sin replik med orden “Politik är att vilja!”. Vi håller med om det men skulle vilja tillägga att politik också är att driva rätt fråga på rätt nivå, med framförallt realism och pragmatism som ledord. Därför går vi till val på saker som går att förändra för studenter vid Stockholms universitet.

Publicerad 2021-05-03

Replik: "Borgerlig Allians saknar ambitioner för en bättre studietid"

STOCKHOLM 2021-05-03 “I årets kårval går den samlade borgerligheten fram med krav om frågor som redan är beslutade av SUS. Kårfullmäktige har beslutat att en kårpub ska öppnas. Kårstyrelsen har fastställt ägardirektiv för Cateringverkstan AB som möjliggör detta. En kårpub kommer följaktligen att öppnas. Borgerlig Allians vill ha fler praktikkurser. SUS ska enligt det nya åsiktsdokumentet verka för just fler praktikkurser. Borgerlig Allians lovar med andra ord studenter att göra ingenting.” det skriver S-studenter i en replik till Borgerlig Allians tidigare replik “Vi vill inte lova studenterna att göra ingenting”.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Borgerlig Allians (BA) skriver i sin replik ” Vi vill inte lova studenterna att göra ingenting” på Amnesty International SOS och UNA Stockholm Universitys debattartikel "Demokrati är inte avpolitisering" att man inte lägger sig i nationell politik. Ingenting kunde vara mer fel. Faktum är att BA driver nationell politik i SUS.

På åsiktsfullmäktige 15 april yrkade BA på att få in en skrivelse om borttaget fribelopp i åsiktsdokument. Under processen med att ta fram revideringen av dokumentet kom BA med tydligt borgerliga åsikter om innehållet. BA ville exempelvis få in en punkt om friare hyressättning och få in att CSN endast ska vara i form av lån. Detta är nationell politik som inte beslutas av SUS eller SU. Det är dessutom skadlig politik som leder till höjda hyror för studenter och ökad skuldsättning utan studentnytta. Politik som gör utbildning till en klassfråga och utestänger stora grupper från högre utbildning.

I årets kårval går den samlade borgerligheten fram med krav om frågor som redan är beslutade av SUS. Kårfullmäktige har beslutat att en kårpub ska öppnas. Kårstyrelsen har fastställt ägardirektiv för Cateringverkstan AB som möjliggör detta. En kårpub kommer följaktligen att öppnas. BA vill ha fler praktikkurser. SUS ska enligt det nya åsiktsdokumentet verka för just fler praktikkurser. Borgerlig Allians lovar med andra ord studenter att göra ingenting.

Vi i S-studenter vill att SUS ska höja blicken och påverka frågor som inte direkt ligger på fullmäktiges bord. Endast på detta sätt kan vi på riktigt förbättra studenters situation. Det är frågor som löper utanför ett verksamhetsår och som därför kräver envishet och en ideologisk kompass. Vi kräver att SUS ska bedriva offensiv påverkan i bostadsfrågan då Stockholm lider av en bostadskris. Studenter utnyttjas på andrahandsmarknaden och CSN räcker inte för nyproduktion. Under föregående verksamhetsår fick vi SU att inse bostadskrisen i Stockholm är ett faktum. I SU:s riskanalys står nu bostadssituationen i Stockholm listad som en stor risk för universitet. Detta verksamhetsår har vi drivit på SUS att motionera till SSCO:s studentråd om en studentbostadsgaranti i Stockholm.

När det gäller höjd bidragsdel i CSN så har vi drivit på SUS att motionera till SFSFUM om bland annat höjd bidragsdel i CSN som nästa treåriga politiska fråga. Tyvärr ville majoriteten i SFS annorlunda. S-studenter kommer fortsätta kampen för ett rättvist studiemedel. Med BA:s politik hade en sådan motion aldrig skickats in.

Borgerlig Allians saknar ambitioner för en bättre studietid. Genom att ignorera påverkan utanför SU reducerar BA studenters behov till frågor som beslutas på SU. De ekonomiska förutsättningarna är helt centrala för allas möjligheter till att studera på universitet. De behöver stärkas och inte försvagas. Politik är att vilja!

Simon Froster Delbom Nr. 1 på S-studenters lista i kårvalet

Emma Lindblad Nr. 8 på S-studenters lista i kårvalet

Johan Ekegren Nr. 11 på S-studenters lista i kårvalet

Adam Berglund Nr. 14 på S-studenters lista i kårvalet

Publicerad 2021-04-22

Replik: "Vi är i princip sist på bollen"

STOCKHOLM 2021-04-22 “En problematisk ståndpunkt som debattörerna tycks ha är att vi i Studentpartiet är ”lata och ansvarslösa”. Studentpartiet kan stolt säga att många av de förbättringar som skett de senaste åren har skett tack vare Studentpartiet. En av dessa förbättringar är att öppna upp kårfullmäktige för kårföreningar genom att ge dem motionsrätt, en möjlighet som en av debattörerna faktiskt, till Studentpartiets stora glädje, har utnyttjat.”, det skriver Studentpartiet i en replik till Amnesty International SOS och UNA Stockholm Universitys debattartikel "Demokrati är inte avpolitisering".

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Vi är glada över att det går mycket snack om att avpolitisera studentkåren, det är en viktig fråga för oss i Studentpartiet. Vi känner dock ett behov av att bemöta den debattartikel Amnesty och UNA skickat in - det är inte varje dag en anklagas för att vara både lat och makthungrig. Debattörerna till “Demokrati är inte avpolitisering” betonar vikten av demokrati och att alla ska höras. Vi menar att det inte går i kårens nuvarande partipolitiska system. 

Studentinflytande är den lagstadgade rätten att delta i beredande och beslutande organ vid lärosätet som behandlar frågor som rör studierna och studenternas situation. Stockholms universitets studentkårs (SUS) huvudsakliga syfte är att bevaka och medverka i utvecklingen av utbildningen och förutsättningar för studier vid Stockholms universitet. Studentinflytande har alltså ingenting med kårpartier att göra. Studentinflytandet sker idag utan partipolitik genom studentråd och studentrepresentanter som påverkar sina institutioner, fakulteter, områden och centralt. Att påverka hur studentkåren ska drivas är inte studentinflytande. 

En avpolitiserad kår betyder inte att vi inte ska driva politiska frågor gentemot universitetet, andra organisationer eller politiker. Det innebär inte heller att “makten hamnar i händerna av få individer”. Det innebär att vi inte vill att studentrösten ska drivas av rikspolitiska intressen, utan av engagerade studenter som är intresserade och insatta i student- och doktorandinflytande. Dessa studenter är i dagsläget hundratals fler än de som är engagerade i kårpartierna. 

Vidare vill vi adressera debattörernas frågeställning angående nationell politik. Här nämns studenters ekonomiska situation, bostadssituation och psykiska hälsa. Vi i Studentpartiet vill att rätt frågor ska drivas och behandlas på rätt plats, för största möjliga genomslag. Att bedriva bostadspolitiska frågor gentemot universitetet eller för den delen nationellt är inte de mest effektiva sätten, frågan är framför allt regional. I många delar av landet är inte studentbostäder en relevant fråga då det inte är ett problem på dessa platser (om du är intresserad av att läsa mer hänvisar vi till SFS bostadsrapport!). Med andra ord: studentbostäder är en regional fråga. Som medlemmar i SSCO (Stockholms studentkårers centralorganisation), den enade studentrösten i Stockholm har vi möjlighet att påverka långt mer än vi kan göra som enskild organisation. Det är hos dem frågan om bostäder drivs. 

Frågan om studenters ekonomiska situation bör självklart delvis bedrivas på en nationell nivå, t.ex. frågan om CSN. Det är dock en fråga som även bör drivas mycket både regionalt och lokalt. För att underlätta studenters tveklöst pressade ekonomi handlar det inte bara om CSN, utan även att ha bättre pris för kollektivtrafik (vilket är en regional fråga) och ha bättre medlemserbjudanden på campus (en lokal fråga). SUS kan påverka många olika organisationer, vilket vi också gör. 

För att summera: Studentpartiet vill driva nationella frågor, men vi vill göra det på rätt plats. Frågorna debattörerna tar upp lämpar sig bättre i andra studentorganisationer såsom SSCO och SFS, där SUS självklart är medlemmar och driver påverkansarbete. Vi vill lova våra väljare förändringar som vi vet att vi KAN göra. 

En problematisk ståndpunkt som debattörerna tycks ha är att vi i Studentpartiet är ”lata och ansvarslösa”. Studentpartiet kan stolt säga att många av de förbättringar som skett de senaste åren har skett tack vare Studentpartiet. En av dessa förbättringar är att öppna upp kårfullmäktige för kårföreningar genom att ge dem motionsrätt, en möjlighet som en av debattörerna faktiskt, till Studentpartiets stora glädje, har utnyttjat. Studentpartiet har varit drivande i den frågan, och driver kontinuerligt frågor att tillgängliggöra fullmäktige och andra organ för alla studenter. 

Att avpolitisera kåren är en hjärtefråga för Studentpartiet. Teknokrati bygger på tanken att de som har de vetenskapligt bästa kunskaper, ska ha makten utan att väljas till den. Detta är inte vad Studentpartiet driver. Vi arbetar för att ge alla studenter möjlighet att välja de som representerar dem på grunder som kompetens och engagemang, inte vilket parti som förhandlar bäst. Vi vill alltså inte ha ett styre baserat på enbart kompetens, utan föreslår demokratiska val utan ett partipolitiskt system där kandidaters kompetens och faktiska engagemang har möjlighet att spela större roll än det gör idag. Detta är lika demokratiskt som andra föreningars styrskick, de allra flesta ideella organisationer styrs inte som en riksdag. Värt att också tillägga är att det finns föreningar på campus som aktivt tar avstånd från kåren enbart på grund av det partipolitiska systemet, där vissa även har tagit beslut om att försöka bilda egen kår som följd. 

Studentpartiet välkomnar självklart alla studenter att engagera sig i kåren. En student vid universitetet är inte alltid partipolitiskt engagerad, men en partipolitiskt engagerad student är alltid en student. Vi vill inte utesluta eller förminska detta engagemang. Politiskt engagerade studenter blir inte borttryckta vid en avpolitisering. Studenter som däremot inte är partipolitiskt intresserade eller engagerade avstår från engagemang inom kåren på grund av det partipolitiska system vi har idag. Det finns tre kårer kvar i Sverige med detta system. Det är inte utan anledning som de andra har avpolitiserat.

Sara Emnegard, ordförande för Studentpartiet

Martina Smith, kårfullmäktigeledamot, Studentpartiet

Nikita Zabzine, partisekreterare, Studentpartiet

Jessica Liander, f.d. valnämndsordförande tillika kandidat i kårvalet, Studentpartiet 

Taavi Wickman, styrelseledamot, Studentpartiet

Alexander Åhman Hald, kårfullmäktigeledamot, Studentpartiet

Adam Snygg, revisor, Studentpartiet

Mathilde Lönnell Mortensen, kårfullmäktigeledamot, Studentpartiet

Publicerad 2021-04-21

Replik: "Vi vill inte lova studenterna att göra ingenting"

STOCKHOLM 2021-04-21 “S-studenter, Amnesty och UNA verkar tro att vi ärvt och aktivt driver våra grundande föreningars politik. Detta stämmer inte. Borgerlig Allians finns därför att vi tror att Stockholms universitets studentkår (SUS) inte behöver styras av partier på vänsterkanten, utan kan styras av en annan ideologisk kraft. Vi ser som vår viktigaste uppgift att vara en aktiv opposition mot dyra och ofrihetliga förslag som inte ger studentnytta.”, det skriver Borgerlig Allians i en replik till Amnesty International SOS och UNA Stockholm Universitys debattartikel "Demokrati är inte avpolitisering".

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

I en debattartikel publicerad 20 april i #studietid skriver företrädare för S-studenter, Amnesty och UNA att “Borgerlig Allians fantiserar nog lite väl mycket om de tror sig vara en röst för en kår som inte fokuserar på nationella frågor. Namnet visar mer på motsatsen. En politik som vill skapa kostnader för studerande genom att exempelvis skapa kostnader för omtentor, skapa avgifter för att ens få en utbildning och ta bort studiestöd i form av bidrag är inte opolitiskt.”. Borgerlig Allians driver inte någon av dessa frågor, varför vi undrar om debattörerna enbart är okunniga eller om de faktiskt är ute efter en ohederlig kårvalrörelse.

Borgerlig Allians är ett kårparti vid Stockholms universitets studentkår. Vi är grundade av de borgerliga studentförbunden i Stockholm; Moderata studenter, Centerstudenter, Kristdemokratiska studentförbundet, Liberala studenter och Fria moderata studentföreningen. Men grundade betyder inte drivna av. Borgerlig Allians är en fristående röst som verkar för Stockholms universitets studenter. De flesta som är engagerade har också ett annat partipolitiskt engagemang, men tillsammans driver vi vår gemensamma politik.

S-studenter, Amnesty och UNA verkar tro att vi ärvt och aktivt driver våra grundande föreningars politik. Detta stämmer inte. Borgerlig Allians finns därför att vi tror att Stockholms universitets studentkår (SUS) inte behöver styras av partier på vänsterkanten, utan kan styras av en annan ideologisk kraft. Vi ser som vår viktigaste uppgift att vara en aktiv opposition mot dyra och ofrihetliga förslag som inte ger studentnytta.

Precis som debattörerna tycker vi att det är viktigt att SUS står upp för alla människors lika rättigheter och tar avstånd från kränkningar av studenter både här i Sverige och internationellt. Lika viktigt är det också att vara realistisk i vad SUS kan lova sina medlemmar. Av just den anledningen lägger vi oss inte i nationell politik - vi vill kunna hålla vad vi lovar och göra konkret skillnad för studenterna vid Stockholms universitet.

Borgerlig Allians skulle aldrig, till skillnad från S-studenter, gå till val på att lova en bostadsgaranti för våra medlemmar. Bostadspolitik är något regiongemensamt, alltså en fråga som vårt regionala samarbetsorgan SSCO - Stockholms studentkårers centralorganisation, bör driva. Särskilt eftersom SSCO också är huvudman för den stiftelse som driver Sveriges största studentbostadsföretag, Stockholms studentbostäder.

Att skriva en debattartikel om att höja CSN-bidraget och tro att man gjort skillnad för den enskilda studenten är i själva verket att håna studentkårens medlemmar. Att gå till val på att höja CSN-bidraget, som både S-studenter och Vänsterns studentförening gör, eller “fri kurslitteratur” (alltså skattefinansierad kurslitteratur), något återigen Vänsterns studentförening går till val på, är att lova studenterna att inte genomföra någonting.

Mathilda Laestadius - Ordförande i Borgerlig Allians

Linda von Fircks - Vice ordförande i Borgerlig Allians

Olav Solhusløkk Höse - Partiombud i Borgerlig Allians

Douglas Ahlberg - Ledamot i Borgerlig Allians

Tobias Berg - Ledamot i Borgerlig Allians

Vendela Magnell - Suppleant i Borgerlig Allians

Publicerad 2021-04-20

“Demokrati är inte avpolitisering”

STOCKHOLM 2021-04-20 “Vi studenter frågar inte främst om att campus ska vara en rolig plats, vi frågar främst om ett gott liv. Alla är överens om att något måste göras åt studenters ekonomi, bostadssituation och psykiska hälsa. Men vart dras gränsen för att inte vara “nationell politik”? Om vi ska vara ärliga och realister så är allt detta nationell politik”, det skriver Amnesty International SOS och UNA Stockholm University i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Det går mycket snack om att avpolitisera studentkåren. Studentpartiet verkar skriva under på detta. Mycket baseras på det “bästa för studenterna”. Men är det verkligen det? Vi studenter vill nu säga åt våra beslutsfattare vad vi faktiskt tycker.

Vi studenter frågar inte främst om att campus ska vara en rolig plats, vi frågar främst om ett gott liv. Alla är överens om att något måste göras åt studenters ekonomi, bostadssituation och psykiska hälsa. Men vart dras gränsen för att inte vara “nationell politik”? Om vi ska vara ärliga och realister så är allt detta nationell politik. SUS är trots allt Sveriges största studentkår med stora resurser, hur kan kåren möjligtvis inte ha någon påverkan? Eller så kan vi vara lata och ansvarslösa genom att bara säga “sluta politisera kåren”, som ofta sker under kårfullmäktige.

Sanningen är att det inte finns något sådant som en “opolitisk kår”. Kåren måste alltid ta ställning i frågor och måste alltid ha värderingar att utgå ifrån. Mänskliga rättigheter är grunden, detaljerna avgör kårvalet. Kåren är därför alltid tvungen att ta politiska ställningar. Vare sig det handlar om att fördöma Konservativa Partiets fientlighet mot HBTQ+-grupper eller fördöma auktoriteters förtryck mot studenter världen över, så måste kåren alltid ta en politisk ställning. Vi studenter hoppas att denna ställning alltid främjar människor och inte intressen.

Om vi då diskuterar våra partier i kåren som inte vill handskas med nationella frågor så är vi åtminstone väldigt skeptiska till hur pass genuint de faktiskt är. Borgerlig Allians fantiserar nog lite väl mycket om de tror sig vara en röst för en kår som inte fokuserar på nationella frågor. Namnet visar mer på motsatsen. En politik som vill skapa kostnader för studerande genom att exempelvis skapa kostnader för omtentor, skapa avgifter för att ens få en utbildning och ta bort studiestöd i form av bidrag är inte opolitiskt. Detta är borgerlig politik som efterliknar nationell politik i alla aspekter. Vare sig man tycker denna politik är bra eller dålig är upp till studenterna. Men att kalla detta för något annat än nationell politik är väldigt långt ifrån verkligheten.

Studentpartiet må vara politiskt och ideologiskt obundet, vilket är opolitiskt. Men även detta kårparti har sina åsikter och ideologiska grunder. På deras webbsida finns allt man behöver veta om deras åsikter. Det går inte att komma undan ideologi. Även Studentpartiet har en samling idéer om hur kåren och universitetet ska styras. Kanske teknokrati är vad man siktar på. Frågan är vad deras vision av mer “studentinflytande” faktiskt är om det handlar om att bli av med politiskt bundna kårpartier

En destruktiv tendens som tillåts fortgå inom kåren är att ständigt förrneka studenters rätt till att vara politiskt bundna. Man måste komma ihåg att även politiska kårpartier är fyllda av studenter. Att neka dessa studenter, och deras väljare, deras vilja i kåren är inte demokratiskt på något sätt. Det är inte demokratiskt att varje gång förslag läggs fram, bemöts av meningen “sluta politisera kåren”. Detta låser endast den demokratiska processen och försvårar studenters vilja till att skapa förändring. Processen måste vara öppen för alla och diskussioner får aldrig läggas ner bara för att man inte delar motpartens politiska övertygelser. Val avgör kårens handlingar, inte enskilda personers ovilja för demokratiska processer.

Vi håller med Studentpartiet om att mer demokratisering måste göras för att göra beslutsfattandet mer tillgänglig för fler. Men detta utesluter inte nödvändigtvis politiska kårpartier. Studenter som vill driva en opolitisk agenda eller inte kan samsas i samma forum. Demokrati handlar trots allt inte om att begränsa och utesluta oliktänkande. Det är dock tydligt att denna talan om “avpolitisering” inte handlar om ideal. Detta är enligt oss en tydlig manifestering av maktsträvan. Att utesluta kårpartier kommer sluta med att makten hamnar i händerna av få individer som kan styra och ställa som de önskar. En liten och kraftfull kår är inte representativ och kommer då endast bli ett väsen som utstrålar makt istället för medkänsla.

När studenter måste skippa en måltid för att kunna ha kvar pengar i plånboken, ta extra arbeten för att betala hyran, konsumera antidepressant för att orka med livet och gå med på utnyttjanden för att behålla ett tak över huvudet så finns en struktur som går bortom universitetets fyra hörn. Ja, detta är vad vi studenter skriker på er i kåren om att ta på allvar före viljor om att utesluta kårpartier. SUS har länge visat att de kan göra mycket för att förbättra livet för många studenter, låt inte det upphöra nu. Genom att låta alla typer av grupper ta del av beslutsfattandet, vare sig politiskt eller inte, så ökar representationen men också demokratin. Detta är en vädjan från oss studenter.

Publicerad 2021-04-19

“SU måste garantera återgång till det normala”

STOCKHOLM 2021-04-19 “Jag förstår också att vi nu i slutet av pandemin måste göra allt för att minimera smittspridningen. Jag kan acceptera att i denna sista period inte göra några förändringar. Vi bör sitta stilla i båten. Jag önskar dock att Stockholms universitet tydliggör sin vilja att upphäva sina riktlinjer om Folkhälsomyndigheten eller regeringen öppnar upp samhället före den 31 oktober”, det skriver Gustav Österman kårfullmäktigeledamot för S-studenter i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Den 10 september 2020 skrev jag en debattartikel i #studietid som manade Stockholms universitet till att undersöka möjligheterna för fysisk undervisning trots pandemin. Detta för att uppnå en så fullgod utbildning som möjligt och samtidigt minimera de långsiktiga skadorna av den digitala undervisningen. Skador som flera tunga organ varnat för. Jag har nu läst två olika terminer sedan artikeln publicerades och kan dra slutsatsen att universitetets ledning inte försökt se till de möjligheter som finns. Den 15 april i år uppdaterades dessutom riktlinjerna för verksamheten under pandemin via ett rektorsbeslut med innebörden att undervisning och examination fortsatt huvudsakligen ska bedrivas digitalt fram till den 31 oktober 2021. Ingen fysisk undervisning som kräver fler än åtta personer får anordnas. Detta är mycket oroande.

Precis som jag klargjorde i min förra debattartikel så förstår jag principen. Jag förstår också att vi nu i slutet av pandemin måste göra allt för att minimera smittspridningen. Jag kan acceptera att i denna sista period inte göra några förändringar. Vi bör sitta stilla i båten. Jag önskar dock att Stockholms universitet tydliggör sin vilja att upphäva sina riktlinjer om Folkhälsomyndigheten eller regeringen öppnar upp samhället före den 31 oktober.

Jag anser att det finns en stor risk att universitetet med detta tydliga datum nålar fast sig i ett beslut om att oavsett vad som händer så kommer undervisningen bedrivas digitalt fram till 31 oktober. Jag förstår, och oroas över, att det kanske hade varit enklast så. Det är dock inget som vi studenter kan acceptera. Det vore en utdragen försämring av vår utbildning utan riktiga argument annat än administrativa.

Kvalitén på undervisningen är sämre digitalt. Individer med sämre förutsättningar får det ännu tuffare. Individer med goda förutsättningar springer ifrån ännu mer. Nästan alla studenter vantrivs. Vi kan inte låta dessa riktlinjer fortsätta längre än absolut nödvändigt. Stockholms universitet måste därför garantera att upphäva sina nya riktlinjer om Folkhälsomyndigheten eller regeringen beslutar att öppna samhället före 31 oktober.

Gustav Österman
Ledamot i kårfullmäktige (S-studenter)
Vice Ordförande SUPS

Publicerad 2021-02-08

“Att bo på kompisars soffor är inte längre ett alternativ”

STOCKHOLM 2021-02-08 “Vi förstår allvaret och finner oss i onlinebaserad undervisning, det enda vi ber om är ett rimligt boende för oss att genomföra våra studier i. Är det för mycket?”, det skriver Sofia Holmdahl och Elis Wibacke, ordförande och vice ordförande på Stockholms universitets studentkår, SUS, i en debattartikel om behovet att bygga fler studentbostäder i Stockholm.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Stockholm är Sveriges största studentstad men bristen på studentbostäder är stor. Vi går nu in en ny termin med nya studenter men vi gör det i en annan situation än tidigare. Tidigare har studenter i värsta fall kunnat flytta runt mellan bekantas soffor. Denna termin är det inte längre möjligt.

Stockholm är en attraktiv stad för många studenter då det finns oändligt med aktiviteter att göra efter studierna. Utöver detta har Stockholm flera av Sveriges främsta lärosäten. Den stora bristen på studentbostäder hindrar dock studenter från att ta sig hit. Under många år har vi blivit hänvisade till en osäker andrahandsmarknad och andra tillfälliga boenden. Bostadssituationen blir inte heller bättre av den rådande Coronapandemin, nu kan vi inte ens hitta städskrubbar hos folk att bo i, ingen vill ha en inneboende. Enligt FN-rapporten Preventing The Next Pandemic lever vi i en tid där fler pandemier kommer att följa den rådande coronapandemin. Detta är inte ett kortsiktigt problem utan vi behöver fler och bättre bostäder för att kunna rusta för framtida social distansering.

I dagsläget är en bostad inte bara ett hem utan även en arbetsplats och studiemiljö. Studenter har, oavsett pandemi eller inte, ingen arbetsplats. En student hoppar runt mellan olika stolar på universitetsområdet, på caféer och i sitt hem. I den rådande Coronapandemin begränsas de redan små möjligheterna till en arbetsplats och möjligheten till arbetsro. Caféer tillåter inte längre datorer och lärosätenas studieplatser har minskat. Studenternas arbetsplats begränsas alltför ofta till hemmiljön. I ett hem bestående av en 90-säng och en kokvrå är det svårt att ha en hälsosam arbetsmiljö. Många av studenternas bostäder är helt enkelt inte gjorda för att vara mer än en plats att sova på. Det pratas brett idag om arbetsgivarens ansvar för en god arbetsmiljö i samband med hemarbete, studenter jobbar heltid med sina studier men ingen har ansvar för vår arbetsmiljön. Även detta är ett långsiktigt problem när det kommer till studenters välmående och möjlighet att vara rustade inför arbetslivet. 

När nya studenter flyttar till Stockholm räknar de ofta med att flytta runt innan de får en någorlunda stabil bostad. Att vara utan bostad och på grund av det flytta runt mellan olika kompisar är inte hållbart men ändå har vi levt med situationen för att kunna studera här. I dagsläget är det dock inte rimligt att röra sig mellan bostäder eller mellan bekanta eftersom risken för en tilltagande smittspridning genast ökar. En ökande smittspridning bland studenter leder dock till ett större problem. Många studenter arbetar extra, ofta inom serviceyrken & handel där de möter många människor varje dag. För att förhindra ökad spridning måste hemmet därför vara en säker plats, vi behöver hitta smittsäkra lösningar på bostadsbristen nu. Att riskera studenters och andras hälsa för att vi har ett bostadssystem som inte fungerar är inte bara skamligt, det är direkt oansvarigt. Det här systemet har aldrig fungerat och blir bara värre varje termin.

Studenter är en av flera grupper i samhället som har fått lida mycket under coronakrisen, vi är också en grupp som stundtals fått ta emot oförtjänt kritik från politiker, myndigheter och medborgare. Vår reaktion till detta har generellt sett varit återhållsam, ni har inte sett oss slamra i kastruller på gator, ni har inte sett oss gråta ut i media och inga hashtaggar har skapats för att öppna upp universiteten på nytt. Vi förstår allvaret och finner oss i onlinebaserad undervisning, det enda vi ber om är ett rimligt boende för oss att genomföra våra studier i. Är det för mycket?

Vi uppmanar därför återigen politikerna och bostadsföretagen att agera nu och bygga fler, bättre & billigare hyresbostäder. Det kan inte förväntas av oss studenter att ha möjlighet att köpa lägenheter och vi kan fortsättningsvis heller inte förvänta oss att studenter endast använder sitt hem som sovplats. I höstas uttryckte sig borgarrådet Joakim Larsson såhär: ”Stockholm är inte bara Sveriges huvudstad utan också en studentstad. Därför är det viktigt att vi möter det behov som finns för fler studentbostäder och på så sätt skapa ökad attraktivitet för våra lärosäten”. Om det är ord han står för är det dags att sätta in ett krispaket för Stockholms studenters boendesituation snarast, innan situationen går från dålig till katastrof. Forskningen leder oss framåt i pandemin och studenter som grupp får inte glömmas bort. 

Sofia Holmdahl och Elis Wibacke, ordförande och vice ordförande för Stockholms universitets studentkår

Publicerad 2020-12-17

Replik: “Vi står upp för studenters rättigheter”

STOCKHOLM 2020-12-17 Vi instämmer – att 18 studenter och en lärare nu står åtalade för ett fredligt Pride-firande som skingrats med våld på ett campusområde i Ankara, tillhörande Middle East Technical University (METU), är givetvis förkastligt. Stockholms universitets studentkår (SUS) kämpar för att högre utbildning ska vara en rättighet för alla, oavsett könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning, och fördömer därför METU:s agerande, liksom vi tidigare fördömt andra attacker riktade mot studenter, det skriver Stockholms universitets studentkårs presidie i en replik till Chadi Topraks debattinlägg ”Stå upp för Turkiets studenter och deras rättigheter”, tidigare i veckan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

”Ingen ska bli dömd för att ha utövat sina rättigheter till yttrandefrihet och fredlig samling”, skriver Chadi Toprak från Amnesty International SU i sin debattartikel ”Stå upp för Turkiets studenter och deras rättigheter”. Vi instämmer – att 18 studenter och en lärare nu står åtalade för ett fredligt Pride-firande som skingrats med våld på ett campusområde i Ankara, tillhörande Middle East Technical University (METU), är givetvis förkastligt. Stockholms universitets studentkår (SUS) kämpar för att högre utbildning ska vara en rättighet för alla, oavsett könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning, och fördömer därför METU:s agerande, liksom vi tidigare fördömt andra attacker riktade mot studenter.

SUS engagemang för HBTQIA+-studenters rättigheter har tagit sig många uttryck de senaste åren. Inte bara deltar vi ständigt i att stärka Stockholms universitets (SU) arbete med arbetsmiljö och lika villkor på såväl lokal som central nivå, vi har till exempel även anordnat Pre-Pride-evenemang tillsammans med HBTQIA-kårföreningen Rainbows och drivit frågan om könsneutrala toaletter gentemot SU. I år skulle vi återigen ha deltagit i Stockholm Pride tillsammans med andra studentkårer och lärosäten i Academic Pride, men då paraden blev inställd gjorde vi den 1 augusti ett uttalande på vår Facebook-sida till stöd för kampen för ett universitet fritt från diskriminering. Det ska vara tydligt var SUS står i frågor om grundläggande rättigheter.

SUS har utöver detta uttalat sitt stöd för akademisk frihet och internationell solidaritet, i enlighet med ett beslut av vårt högsta beslutande organ, kårfullmäktige. Då fördömde vi alla attacker runtom i världen mot studenter som kämpar för sina rättigheter och uttalade vårt stöd till de studenter som drabbats. Vi uppmanade även resten av akademin att göra detsamma, en uppmaning vi nu har anledning att upprepa. Situationen på METU är ett av många exempel på en negativ utveckling för den akademiska friheten i Turkiet, vilket Scholars at Risk beskriver utförligt i sin årsrapport. 

Under hösten har SUS bland annat uttalat sitt stöd till studenterna i Belarus, också det efter beslut av kårfullmäktige, och åter betonat vikten av alla studenters rätt till utbildning vid ett panelsamtal på Nobelmuseet i solidaritet med Kabuls universitet. Vi är glada och stolta över studenters engagemang i frågor som dessa och vill vara med och tillvara det. Vi påminner därför om att det inte bara är kårfullmäktiges ledamöter som kan skriva motioner till kårfullmäktige utan även alla studentråd, doktorandråd, fakultetsråd och kårföreningar. Genom Sveriges förenade studentkårer (SFS) är vi medlemmar i European Students’ Union (ESU) som varje år brukar anta uttalanden i solidaritet med utsatta studentgrupper. En motion till kårfullmäktige kan alltså i förlängningen leda till ett uttalande från högsta europeiska nivå, eller åtminstone från SUS – en studentkår som står upp för studenters rättigheter. 

Sofia Holmdahl och Elis Wibacke, ordförande och vice ordförande för Stockholms universitets studentkår

Publicerad 2020-12-16

“Kurslitteraturen ska inte kosta mer än 500kr per 7,5 hp!”

STOCKHOLM 2020-12-16 Pandemin har slagit hårt mot oss studenter. Flertal enkla jobb och sommarjobb som alltid funnits vid sidan av studierna med förutsättningar till arbetslivserfarenhet, extra pengar och buffert i privata ekonomin, har minskat eller försvunnit. Det är helt enkelt mindre pengar i kassan och studietidens dolda avgifter (kurslitteratur) hjälper inte situationen. Det behövs ett maxtak på hur mycket kurslitteratur ska kosta per 7,5 högskolepoäng, det skriver företrädare för Studentpartiet i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Det behövs att institutioner instiftar ett maxtak på 500 kronor per 7,5 högskolepoäng för kurslitteratur. Studenter upplever idag mindre ekonomisk rörlighet på grund av den rådande pandemins effekter. Kunskap ska inte baseras på kapital eller någons socioekonomiska förutsättningar, därför behövs ett maxtak på kurslitteratur så att alla ska ha råd att plugga.

Året 2020 har inte varit ett vanligt år. Vi har behövt anpassa oss till den nya normen för att rädda liv. Företag och verksamhet har behövt stänga sina dörrar och permittera, sparka eller minska sin personal. Pandemin har slagit hårt mot oss studenter. Flertal enkla jobb och sommarjobb som alltid funnits vid sidan av studierna med förutsättningar till arbetslivserfarenhet, extra pengar och buffert i privata ekonomin, har minskat eller försvunnit. Det är helt enkelt mindre pengar i kassan och studietidens dolda avgifter (kurslitteratur) hjälper inte situationen. Det behövs ett maxtak på hur mycket kurslitteratur ska kosta per 7,5 högskolepoäng.

Lättillgänglighet till kurslitteratur har varit en brinnande valfråga hos flera kårpartier under de senaste åren. Man vill att kurslitteraturen ska minska i kostnad eller vara ”open-source”. Redan i april innan Kårvalet 2020 skrevs en debattartikel i #studietid om lättillgänglighet och digitalisering av all kurslitteratur på Stockholms universitet för att fler studenter ska ha råd att studera både under rådande pandemi, men även efter dess slut. I kårstyrelsen och kårfullmäktige såg man till att lättillgänglig kurslitteratur blev en högt prioriterad fråga för kåren. Tyvärr syns ingen effekt på den politik som vi och andra har drivit. Det har kommit till universitetsstyrelsens kännedom att studenter vill ha lättillgänglig kurslitteratur, men de har valt att inte agera.

Även om 2021 knackar på dörren med vaccin och hopp om pandemins slut, så kommer de ekonomiska konsekvenserna från pandemin och lågkonjunkturen att kvarstå. Möjlighet till kurslitteratur och kunskap ska finnas för alla. Att kurslitteratur för en liten delkurs ska kosta över tusen kronor under en pandemi och lågkonjuktur ökar klyftorna mellan studenter. Kunskap ska inte baseras på kapital. Att någons socioekonomiska ställning eller ens ekonomiska situation ska avgöra betyget är inte akademiskt. Därför föreslår vi att institutioner sätter ett maxtak på 500kr för kurslitteratur per 7,5 högskolepoäng, för att minska klyftor, icke-kapitalisera kunskap och underlätta studenters redan ansträngda ekonomiska situation.

Det finns mycket positivt med att införa ett maxtak på kurslitteraturen. Ett maxtak kommer underlätta ekonomin för flera studenter, ge utrymme för ekonomisk planering och sänka trösklarna för kunskap. Maxtaket kommer ge incitament för institutioner att rensa i litteraturlistorna på onödigt repetitiv litteratur och digitalisera mer litteratur så att studenter behöver inte köpa ”läs-ett-kapitel-köp-hela-boken”-litteratur. Dessutom kommer maxtaket att minska antalet fotade sidor ur kurslitteraturen som delas, vilket är upphovsrättsintrång och potentiellt fusk under en hemtentamen om den som delar inkluderar sina anteckningar i litteraturen. Under dessa tider behövs ett maxtak för kunskapens skull och för studenternas ekonomiska situation.

Det är dags att universitetsstyrelsen tar frågan om lättillgänglig kurslitteratur och studenters ekonomiska situation på allvar genom att införa maxtak på kurslitteratur. Det är dags att vi som sitter på studentrepresentantposter och i studentråden hos olika intuitioner tar upp frågan om maxtak med vår institution. Kunskap ska inte baseras på kapital eller socioekonomiska förutsättningar, studenter ska inte tvingas till att göra olagliga handlingar eller riskera att hamna hos disciplinnämnden. Universitetet måste ta sitt ansvar och reformera.

Nikita Zabzine, Medie- och kommunikationsvetenskapsstudent/Partisekreterare, Studentpartiet

Emma Aho, Ämneslärarstudent/Kassör, Studentpartiet

Taavi Wickman Ratthe, Journaliststudent/Kommunikatör, Studentpartiet

Sara Emnegard, Affärssystem- och Tjänstedesignstudent/tf Partiordförande, Studentpartiet

Publicerat 2020-12-15

“Stå upp för Turkiets studenter och deras rättigheter”

STOCKHOLM 2020-12-15 I första hand kan vi se på frågan utifrån ett lokalt perspektiv. Många svenska universitet - exempelvis Göteborgs universitet och Umeå universitet - är partner med Middle East Technical University, METU, och Stockholms universitet - om något universitet - ska starkt fördöma detta och förespråka en förändring. Fortsättningsvis vill vi se ett tydligt ställningstagande från Stockholms universitets studentkår, SUS, och ett fördömande av METU:s agerande, det skriver Chadi Toprak från Amnesty International SU, om att 18 studenter och en lärare vid METU står inför rätta efter att ha firat Pride på sitt campus.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Mänskliga rättigheter i Turkiet har haft en komplicerad historia. Under Osmanska Riket så blev homosexualitet legaliserat under Tanzimat-perioden. Denna legalisering försvann sedan i slutet av perioden år 1876 när en konstitutionell monarki infördes. När den moderna republiken Turkiet väl utnämndes så har homosexualitet varit lagligt sedan 1923 - hela 21 år före Sverige. Transpersoner har haft rätten till att ändra sitt lagliga kön ända sedan 1988. Ända sedan 1951 under Genèvekonventionerna så har HBTQ+personer haft rätten till att söka asyl i Turkiet. Dilemmat är att HBTQ+personer inte är skyddade av lagen jämställt till heterosexuella, normativa personer. Det har förekommit debatter om att fastställa diskrimineringslagar som kan skydda HBTQ+personer.

Utöver detta så har allmän opinion varit väldigt konservativ vilket har gjort HBTQ+personer måltavlor för diskriminering, trakasserier och våld. En viktig aspekt av detta är att många människor lever under särskilda förhållanden som gjort dem sårbara och lätt påverkade av turkiska staten och dess Neo-Osmanska och nationalistiska propagerande. Dels genom egna kanaler men också religiösa samt konservativa institutioner som spelar mer på människors utsatthet än att verka som en spirituell organisation. Människor är helt enkelt en produkt av sin miljö och det vore fel att hävda att den allmänna opinionen är på något sätt naturlig eller typisk.

I en lång historia av diskriminering så har det hänt igen. År 1996 skapade studenter vid Middle East Technical University, METU, i Ankara en förening för att säkerställa en säker miljö för HBTQ+personer och förespråka deras rättigheter. Med en allt större HBTQ+fobi i landet så har studenter vid METU gjort uppror inom sitt campus varje år för att fira Pride och kräva jämställdhet och värdighet för HBTQ+personer. År 2019 fastställde universitetet ett förbud på Pride på campus och kallade polisen till platsen. Studenterna satt fredligt på gräsmattan och bemöttes därefter av pepparsprej, plastkulor och tårgas. Många skadades och många fängslade. Nyligen har en administrativ domstol överklagat universitetets olagliga förbud på Pride. Ändå är fortfarande 18 studenter och en lärare under rättegång för “olaga samling” och “ett misslyckande av att skingras trots varningar”. Ingen ska bli dömd för att ha utövat sina rättigheter till yttrandefrihet och fredlig samling.

Rent juridiskt så finns det ett par lagar som måste ändras för att stärka HBTQ+personers rättigheter och säkerhet i Turkiet. Inom Türk Ceza Kanunu (eng: Turkish Penal Code) så finns det vagt formulerade förbud mot “offentlig exhibitionism” och “brott mot offentlig moral”. Vagt formulerade lagar som dessa kan utnyttjas på många sätt av olika aktörer för att kunna rättfärdiga förtryck mot HBTQ+personer. Även hela städer får frist av att fastställa lokala lagar skapade för att skydda “offentlig moral”. Det är därför tydligt att en förändring i denna lag måste ske. Samma gäller erkännandet om samkönade äktenskap. Turkiet erkänner inte idag samkönade äktenskap som lagligt och även detta kränker mänskliga rättigheter. 

I första hand kan vi se på frågan utifrån ett lokalt perspektiv. Många svenska universitet - exempelvis Göteborgs universitet och Umeå universitet - är partner med METU, och Stockholms universitet - om något universitet - ska starkt fördöma detta och förespråka en förändring. Fortsättningsvis vill vi se ett tydligt ställningstagande från Stockholms universitets studentkår, SUS, och ett fördömande av METU:s agerande. Bara för att SU själva inte har något partnerskap med METU så ger det inte ledningen frikort till att vara tysta. Detta är extra viktigt då Konservativa Partiet, KP, - som fick en plats i SUS kårstyrelse efter senaste kårvalet - har uppvisat väldigt tydlig fientlighet mot HBTQ+. Exempelvis förnekar KP icke-binäras existens och vi studenter på Amnesty International SU förväntar oss ett tydligt ställningstagande där man visar stöd för alla HBTQ+personer. 

Globalt sett så måste omvärlden sätta mer tryck på den Turkiska staten. Detta kan inte längre gå obemärkt. Turkiska staten har under för lång tid låtit diskriminering och marginalisering mot HBTQ+ personer förekomma utan konsekvenser. Inte nog med att detta inte är en isolerad händelse - detta är en samhällsgrupp av flertalet minoriteter som dagligen utstår diskriminering och marginalisering helt på basis av vilka de är. Något så hemskt som detta ska vara en tillräcklig anledning för resten av världen att reagera och pressa landets ledning till att göra en reform. Tyvärr så har tystnaden varit väldigt påtaglig. Så varför ska du som privatperson bry dig om detta?

Mänskliga rättigheter är inte en garanti. De friheter vi varje dag utnyttjar kan när som helst bli en måltavla för de maktgalna aktörer som kommer göra allt för att få det de vill. I Sverige har vi exempelvis sett en tydlig våg av homofobi komma från Sverigedemokraterna som väldigt konsekvent kritiserar HBTQ+personer och Pride. Det ska exempelvis alltid vara något problem med prideflaggor enligt dem. Sedan måste vi också komma ihåg att det inte var så länge sedan homosexualitet räknades som en sjukdom i Sverige. Var därför solidarisk. Skillnader vi ofta tror separerar människor är inte nativ. Dessa är endast ytliga och vi är alla mer förenade än vi kan tro. Om du aldrig hade accepterat diskriminering av detta slag här, då finns det ingen anledning att acceptera det någon annanstans. 

Vill du göra en skillnad? Skriv då på Amnestys petition “Demand Student Pride Defenders are acquitted”.

Chadi Toprak
Amnesty International SU

Publicerad 2020-12-09

“Slopa fribeloppet för gott”

STOCKHOLM 2020-12-09 Under pandemin har regeringen tillfälligt slopat fribeloppet för studiestöd för att studenter enklare ska kunna övergå till arbete inom vården och för att de som blivit av med sitt arbete enklare ska kunna återgå till studier.

Nästa år återinförs fribeloppet som för en termins heltidsstudier kommer att uppgå till 92 205 kronor. Jag menar att fribeloppet bör slopas för gott, det skriver Roe Langaas, masterstudent i statsvetenskap vid Stockholms universitet, i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Argumenten för att slopa fribeloppet är många och övertygande. Först och främst bidrar en student som vid sidan av studierna arbetar och betalar in skatt till statens samlade intäkter. Studenten är alltså själv med och bidrar till det system från vilket studiebidraget finansieras. Tidigare höjningar av fribeloppet har inneburit steg i rätt riktning för att uppmuntra de studenter som vill och kan arbeta vid sidan av studierna och genom det bidra till statens finansiering av studiemedlen.

För det andra är det allmänt känt att studenternas möjligheter att få kontakt med arbetslivet på svenska lärosäten brister – särskilt inom humanvetenskaperna. Avsaknaden av arbetslivserfarenheter och -kontakter är viktiga förklaringar till arbetslösheten bland akademiker. Att studenter tillåts arbeta under studietiden innebär en viktig brygga till det arbetsliv utanför akademien som majoriteten av studenterna hamnar i förr eller senare.

För det tredje utgör fribeloppet ett hinder för de studenter som vill sälja sin bostad eller värdepapper och som inte vill bli återbetalningsskyldiga. Fribeloppet är en del av den stelbenta byråkrati som motverkar rörligheten på både bostadsmarknad och finansmarknad. Rörligheten är i grunden viktig för att motverka bostadsbrist och för att främja flexibiliteten i studenters långsiktiga sparande.

För det fjärde kan vi förvänta oss en mer rörlig arbetsmarknad framöver där behovet av vidareutbildning kommer att öka. Det är inte minst tydligt i LAS-överenskommelsen som kraftigt stärker incitamenten för förvärvsarbetare att vidareutbilda sig senare i yrkeslivet. Återkommande kompetensutveckling under yrkeslivet är en nödvändighet - både för Sverige och för den enskilde arbetstagarens konkurrenskraft framöver. CSN har en viktig roll att fylla genom att inte sätta käppar i hjulet för den som vill bättra på sina kunskaper och samtidigt klara familjeförsörjningen.

Eftersom det finns tydligt uppsatta mål för de studieresultat som studenter ska uppnå finns det inget behov av en ytterligare spärr som reglerar hur mycket den enskilde studenten får arbeta vid sidan av studierna. Vid farhågor om att arbetet går ut över studierna är det kunskapsmålen som bör skärpas och inte gränsen för fribeloppet som ska anpassas.

Fribeloppet saknar av allt att döma en tydlig funktion i förhållande till både universitetssystemet och arbetslivet.

Den nuvarande principen om att andra inkomstkällor och intäkter ska styra nivån på studiemedlet bör ersättas av principen om allas lika rätt till ekonomiskt stöd under studietiden. Genom ett slopat fribelopp kan flexibiliteten öka för den som vill arbeta under studierna, underlättas övergången från studier till arbetsliv samt främjas kompetensutveckling och rörlighet på svensk arbets- och bostadsmarknad.

Roe Langaas
Praktiserande samhällsanalytiker, utbildad journalist samt med pågående masterstudier i statsvetenskap vid Stockholms universitet

Publicerad 2020-12-04

Replik: “1 000 nya studieplatser i Albano hösten 2021”

STOCKHOLM 2020-12-04 I veckan riktade Stockholms universitets studentkårs, SUS, presidium, i en debattartikel, kritik mot universitetets beslut att stänga Studentpalatset. Nu svarar universitetsdirektör Eino Örnfeldt på kritiken i en replik till SUS. “Vår grundhållning är att vi vill lägga pengar på våra studenters undervisning – snarare än på hyror. Det tror jag är något som studenterna uppskattar.”, skriver Eino Örnfeldt i repliken.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

För Stockholms universitet är formella och informella studiemiljöer en prioriterad fråga. Vikten av att utveckla dessa uttrycks tydligt i den lokalförsörjningsplan som universitetsstyrelsen beslutade om i april i år.  

Genom att nya campus Albano tas i bruk nästa höst skapas cirka 1 000 studieplatser. Till detta tillkommer caféer, restauranger och lärosalar som kan utnyttjas när det inte är undervisning – vilket innebär att det i realiteteten, från och med hösten 2022 då även hus 1 tas i bruk, rör sig om totalt närmare 4 000 nya platser. Sammantaget blir det ett viktigt tillskott till de studieplatser som finns idag – dessutom vidtar universitetet ytterligare insatser för att öka och utveckla den informella studiemiljön på campus Frescati.

Jag är övertygad om att det här kommer att bli en välkommen utökning av antalet studieplatser – vilket är en viktig studiesocial fråga och en bra grund för möten mellan studenter med olika bakgrund och studieinriktning vid Stockholms universitet.

Stockholms universitet står samtidigt inför ökade hyreskostnader. De kommande två åren rör det sig om en ökning på närmare 25 procent. I det ljuset har vi också ett tydligt uppdrag att se över alla kontrakt som löper ut. Kontraktet avseende Studentpalatset är ett sådant eftersom det löper ut i augusti nästa år. Vi har även erbjudit övriga berörda lärosäten att ta över kontraktet men ingen har visat intresse för att göra det.  
Vår grundhållning är att vi vill lägga pengar på våra studenters undervisning – snarare än på hyror. Det tror jag är något som studenterna uppskattar.

Eino Örnfeldt
Universitetsdirektör

Publicerad 2020-12-02

“Ska vi plugga bland byggnadsställningar?”

STOCKHOLM 2020-12-02 På Stockholms universitet finns redan en stor brist på studieplatser, det är ofta svårt att hitta en lugn plats att spendera en hel dag på med sina studier. Att ta bort populära studieplatser, menar vi, inte är en lösning på något problem – tvärtom, det skriver Sofia Holmdahl och Elis Wibacke, ordförande och vice ordförande på Stockholms universitets studentkår, SUS, i en debattartikel riktad till universitetsdirektör Eino Örnfeldt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Under en längre period har Stockholms universitet planerat att säga upp studieplatserna i det populära Studentpalatset vid Odenplan – en plats där Stockholms studenter har träffats i nästan hundra år. Studentpalatset är oftast fullt av studerande som använder Studentpalatset som sin arbetsplats. 

Den 26 november valde universitetet att säga upp alla avtal gällande drift och underhåll av studieplatsutrymmen och allmänna utrymmen med Studentpalatset AB efter att de veckan innan sade upp hyresavtalet med Akademiska Hus. Det innebär att studenterna vid Stockholms universitet kommer förlora sina studieplatser och stå utan tillgång till lokalen. Stockholms universitets studentkår ställer sig kritiska till beslutet, då det motiveras mer av ekonomiska incitament än omtanke för studenternas bästa.

På Stockholms universitet finns redan en stor brist på studieplatser, det är ofta svårt att hitta en lugn plats att spendera en hel dag på med sina studier. Att ta bort populära studieplatser, menar vi, inte är en lösning på något problem – tvärtom. Studenter är ofta unga med en sämre ekonomi vilket leder till att arbetsmiljön sällan är bra hemma och studenter blir därför beroende av att ha många olika utrymmen att studera på. Det finns då inget annat val än att studera i universitetets lokaler. Studenten är alltså låst vid allmänna studieplatser, även när det inte finns några. Att inte bistå med en plats att plugga är en oansvarig hållning till studenters arbetsmiljö från universitetets sida.  

Universitetet motiverar beslutet med att de vill centrera alla studieplatser till universitetsområdet. Vi är fullt förstående för bilden av ett enat och levande campus och ställer oss bakom att majoriteten av alla studieplatser bör finnas vid lärosätet. På SUS ser vi dock värde i att även ha studieplatser utanför campus, inte minst för studenter som vill göra klimatsmarta beslut och studera nära sitt eget hem. Även studenter som har barnansvar kan gynnas av att ha en studieplats nära sitt hem och nära eventuella förskoleplatser. Det finns alltså flera studentgrupper som kan dra stor nytta av studieplatser på annan plats än vid lärosätet. 

Universitetet hänvisar till att det, med nya Albano, kommer finnas fler studieplatser än det gör i dagsläget. Den stora frågan är bara när? Avtalen gällande Studentpalatset upphör lagom till terminsstart för höstterminen 2021 och det är högst osäkert om alla studieplatser på Albano verkligen kommer att kunna tas i bruk då. Därför frågar vi universitetsdirektör Eino Örnfeldt, vill du att vi ska studera bland byggnadsställningar?

Sofia Holmdahl och Elis Wibacke, ordförande och vice ordförande för Stockholms universitets studentkår

Publicerad 2020-09-10

“SU måste ta ett större ansvar för undervisningen”

STOCKHOLM 2020-09-10 Jag förstår självklart att Stockholms universitet inte kan riskera att bidra till en stor allmän smittspridning genom att helt återgå till det normala. Men universitetet kan inte heller bortse från den försämrade kvalitén på utbildningen som uppstår av helt digital undervisning. Om ledningen är seriösa med att erbjuda en fullvärdig utbildning oavsett förutsättningar måste digitala lösningar utmanas och mer resurser måste satsas för att garantera en säker fysisk undervisning, det skriver Gustav Österman, Kårfullmäktigeledamot för S-Studenter, i en debattartikel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Nu har höstterminen äntligen dragit igång. Dom av oss som läser större kurser eller program på Stockholms universitet har dock långsamt börjat förstå att återgången till fysisk undervisning inte verkar bli en verklighet i närtid. Efter en vårtermin, där osäkerhet och komplikationer följde av en snabb och unik förändring i samhället, är det tydligen dags för en hösttermin där det kan framstå som att enkla och billiga lösningar prioriteras framför en utbildning med hög kvalité och värde för studenterna.

Jag förstår självklart att Stockholms universitet inte kan riskera att bidra till en stor allmän smittspridning genom att helt återgå till det normala. Men universitetet kan inte heller bortse från den försämrade kvalitén på utbildningen som uppstår av helt digital undervisning. Än mindre när andra delar av samhället hittat lösningar där digitala lösningar kan varvas med fysiska träffar i mindre grupper.

Ett område där universitetet borde göra mer för att kombinera digitalt med fysiskt är i seminariegrupper. Det som förut brukade vara intressanta och värdefulla lektioner är idag inte sällan en föreläsning av gruppläraren följd av oändlig tystnad när frågor väl ska diskuteras. För många studenter blir det rent slöseri på tid och många lägger ofta fokus på andra ställen än själva lektionen.

Det går inte heller att förminska hur mycket sämre utbildningen kan bli när universitetet skjuter över ansvaret för en bra utbildning på studenterna. Studenter med hög studievana eller socialt kapital kanske inte påverkas nämnvärt men studenter med sämre förutsättningar halkar efter, vilket OECD påpekar i en ny rapport. Det påverkar även många studenters psykiska välmående när kurser och program drastiskt förändras.

Ett första steg bör alltså vara att universitet ser till att fler seminarier kan hållas på plats genom att minska antalet elever i varje grupp. Detta borde inte vara ett problem om institutionerna är beredda att avsätta mer resurser, något som borde vara en självklarhet i den situation som samhället står inför. Det bör dessutom vara så att eventuella besparingar eller effektivitetsvinster som görs via digital undervisning är argument för att ekonomin inte kan vara ett problem för institutionerna.

Om ledningen är seriösa med att erbjuda en fullvärdig utbildning oavsett förutsättningar måste digitala lösningar utmanas och mer resurser måste satsas för att garantera en säker fysisk undervisning.

Gustav Österman, Kårfullmäktigeledamot från S-Studenter

Publicerad 2020-05-07

”Därför bör kåren vara partipolitisk”

STOCKHOLM 2020-05-07 Kårens framtid ska ligga i medlemmarnas händer - alla medlemmars händer. Ett öppet, transparent val med tydliga skillnader mellan alternativen skapar en närhet till medlemmarna, som inte bara får uttrycka sin åsikt. De får också, i bästa fall, tillräcklig information om alternativen. Vi vill att medlemmar även fortsatt ska få ta ställning till vad kandidater faktiskt tycker och kommer att driva under kommande verksamhetsår, och inte bara vilka de är, det skriver Martina Cederlid, nr 1 på S-studenters lista till kårfullmäktige tillika SUS kårordförande 19/20, och Simon Froster Delbom, nr 2 på S-studenters lista till kårfullmäktige tillika partiombud.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Just nu pågår Stockholms universitets studentkårs kårval, som är medlemmarnas rätt att göra sin röst hörd kring vilka frågor de vill att kåren ska satsa på under nästa verksamhetsår - och vad kåren ska tycka i dem. En demokratisk rätt för varje medlem att påverka sin egen och andras studietid. Det finns en idé om att kårpolitiken inte bör vara partipolitisk utan att enskilda förtroendevalda gemensamt ska kunna hitta en lösning som gynnar alla studenter, Det låter möjligtvis som en ideal lösning, men den är i första hand idealistisk.

Precis som i resten samhället handlar det om vad man ska prioritera och av vilkas intressen man ska föra. Studenternas, självklart, men det är trots allt mer komplext än så. De senaste två åren har S-studenter haft ordförandeposten i Stockholms universitets studentkår. Vi har bland annat arbetat starkt för att lyfta frågan om bostäder för studenter. Där vet vi att det inte handlar om ett enkelt “studenters bästa” - det finns många åsikter om hur bostadsfrågan bör lösas och hur hyror bör regleras, och inte minst i Stockholm. Vår linje består i att fortsätta verka på flera nivåer. Som enskild kår mot universitetet, och som Sveriges största studentkår där vi genom SSCO och SFS kan driva på för att alltifrån statlig, regional till kommunal nivå ska ta ett ansvar och bygga mer samt reglera hyrorna till nivåer som fungerar för studenter. Det finns andra uppfattningar i bostadsfrågan och studenterna måste få ta ställning till vilken väg som de anser är bäst.

Transparensen mellan olika partiers listor och valfrågor skapar ett öppnare kårval, där det blir enklare för medlemmar att ta ställning till de olika alternativen. Det skapar också ett starkare engagemang. Förra året var valdeltagandet historiskt högt med över 20%, vilket alla engagerade i SUS ska känna stor stolthet över. Det är dessutom svårt att tro att vi skulle se ett högre valdeltagande ifall kandidaterna inte uppgav hur de ställer sig i högskolepolitiska frågor i ett opolitiskt system. Trösklarna för att själv ställa upp som kandidat blir lägre, om man inte behöver ta en strid helt själv utan kan organisera sig med de som har samma åsikter.

Kårens framtid ska ligga i medlemmarnas händer - alla medlemmars händer. Ett öppet, transparent val med tydliga skillnader mellan alternativen skapar en närhet till medlemmarna, som inte bara får uttrycka sin åsikt. De får också, i bästa fall, tillräcklig information om alternativen. Vi vill att medlemmar även fortsatt ska få ta ställning till vad kandidater faktiskt tycker och kommer att driva under kommande verksamhetsår, och inte bara vilka de är. Ett system som skulle osynliggöra det, skulle också försämra medlemmars chanser till att använda sin röst och att få de bästa förutsättningarna till att göra ett väl avvägt val.

Vi vill att du, och varje medlem, ska få ta ställning till de olika åsikterna bakom de som vill få ditt förtroende för att styra kårens inriktning nästa år. Därför uppmuntrar vi dig till att rösta i kårvalet!

Martina Cederlid
Nr. 1 på S-studenters lista till kårfullmäktige tillika SUS kårordförande 19/20

Simon Froster Delbom
Nr. 2 på S-studenters lista till kårfullmäktige tillika partiombud.

Publicerad 2020-05-06

”All kurslitteratur måste digitaliseras, snarast!”

STOCKHOLM 2020-05-06 Digital kurslitteratur är en fråga jag brinner starkt för sedan jag kom till mitt första Valfullmäktige 2019 i Nordenskiöldsalen. Under den nuvarande COVID-19 pandemin har universitetet varit stängt och att möjliggöra digital kurslitteratur har varit en mycket mer brinnande fråga än den har varit förr, det skriver Nikita Zabzine, filosofistudent och kandidat till kårfullmäktige för Allians för Kåren (AfK).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Inom mina ideologiska värderingar som socialliberal tror jag på den individuella friheten, denna frihet är att kunna välja vilken utbildning man vill studera, vilken kurs man vill plugga och vilken framtid man vill ha. Dock är den individuella friheten minimal på grund av individens determinism, det vill säga individens bakgrund.

Den individuella friheten tillkommer när den individuella determinismen är bruten, och bryta determinism kan vi i samhället göra genom sociala reformer som avgiftsfri universitetsutbildning, vilket vi redan har i Sverige. I nuläget är den individuella friheten för att kunna välja och gå en utbildning är i sin utsträckning stor, men den är i sin bemärkelse liten när det kommer till att klara eller få högre betyg inom sin utbildning, pga kurslitteraturkostnaden.

Under Studentkårens verksamhetsår 2019/2020 har jag med Allians för Kåren motionerat två gånger i kårfullmäktige om att digitalisera och tillgängliggöra kurslitteraturen för alla studenter. Genom att digitalisera kurslitteraturen och göra den tillgänglig digitalt genom Stockholms Universitetsbibliotek kan de som inte har råd med viss dyr kurslitteratur ha en möjlighet att ta del av den. Tanken med digital kurslitteratur är att den ska vara till en viss utsträckning kostnadsfri.

Med att tillgängliggöra kurslitteraturen digitalt kan fler studenter uppnå den individuella friheten, som jag talade om innan, genom att kunna åstadkomma högre betyg kan studenten få friheten att välja den väg som studenten själv önskar. Kurslitteratur digitalt på skärmen kan vara ohållbart för vissa, men vi ska se till att ge möjligheten att kunna skriva ut max femtio sidor. Därför har digitalisering av kurslitteratur varit en hjärtefråga hos mig för att öka den individuella friheten.

Det är inte bara den ekonomiska delen som bygger trösklar till individuell frihet i dessa tider, det är också pandemins effekter på samhället och dess oförutsägbara utveckling. Nu har universitetet stängt, utbildning sker digitalt och många studenter förlorar extra inkomst (utöver CSN). Dessa problem ställer till för många studenter; för det första minskar ett stängt universitet möjligheten att kunna låna böcker från bibliotek; för det andra en gör en minskad inkomst hos studenter det svårt att köpa just den specifika (eller dyra) litteraturen, som en behöver för att klara av- eller få ett högre betyg inom en viss kurs.

En digitalisering av all kurslitteratur kan spara en student upp emot två-tusen/fem-tusen kronor per termin, och det tycker jag är värt att prioritera. Kårens roll, enligt mig, under pandemin är att underlätta livet för alla studenter och försvara den individuella friheten. Därför är det viktigt att vi från och med Valfullmäktige 2020 prioriterar frågan och börjar arbeta för att digitalisera kurslitteraturen för att fler studenter kan nå den individuella friheten.

Klart att det finns andra frågor inom studentlivet som måste prioriteras för att gynna den individuella friheten, som rabatterade bostadshyror, och de ska prioriteras, men om det inte går att övertala hyresvärdar att ge rabatterade bostadshyror så bör vi också vända oss till andra högt prioriterade frågor (Om icke A så B) för att gynna individuell frihet så mycket vi kan, det vill säga alla frågor som gynnar individuell frihet är lika viktiga. När tillgång till bibliotek minskar och när inkomst utöver CSN minskar slår detta extra hårt mot studenter, och det vi kan göra genom SUS och SU lokalt är att snarast börja digitalisera all kurslitteratur inför höstterminen för att försvara den individuella friheten!

Nikita Zabzine
Filosofistudent och kandidat till kårfullmäktige för Allians för Kåren (AfK)

Publicerad 2020-05-05

”Stockholms universitet måste ta sitt klimatansvar”

STOCKHOLM 2020-05-05 Vi lever just nu i två kriser, klimatkrisen och coronakrisen. Vi ser att Stockholms universitet (SU) har lyckats anpassa sig väldigt snabbt till den rådande coronakrisen genom att ställa om till distansundervisning. Dock får vi inte glömma bort hur akut klimathotet är. Vi i Vänsterns studentförening (VSF) vill därför se att både universitet och kåren nu tar krafttag och intensifierar klimatarbetet för att vi så snart som möjligt ska få ett helt klimatneutralt SU, det skriver Alexander Carvajal, kandidat till kårfullmäktige för Vänsterns studentförening.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Skulle vi misslyckas med att minska våra utsläpp kommer det att ha fullkomligt förödande konsekvenser. Enligt WHO kommer det finnas över 200 miljoner klimatflyktingar 2050 och 250 000 årliga dödsfall på grund av klimatförändringarna. Självklart kan inte SU ensamt bekämpa klimatkrisen. Men det är otroligt viktigt att vi alla gör vad vi kan för att minska våra utsläpp. Om inte vi på SU agerar och gör vad vi kan, varför ska då andra göra det? SU har som mål att bli klimatneutralt 2040. Det är en bra målsättning, men vi har inte så mycket tid. Vi i Vänsterns studentförening (VSF) vill därför se att både universitet och kåren nu tar krafttag och intensifierar klimatarbetet för att vi så snart som möjligt ska få ett helt klimatneutralt SU.

Akademin har en otroligt viktig roll i att vara med och bygga en mer hållbar värld. Det är här en del av grunden läggs för hur den gröna omställningen ska gå till. Därför vill vi se att klimatet får en större roll inom alla utbildningar. På Göteborgs universitet har det till exempel skrivits in i kursplanerna att kurserna ska medvetandegöra kring och problematisera bland annat ekologisk hållbarhet. En liknande formulering skulle vi i VSF gärna se i kursplanerna här på SU. Dessutom vill vi se större anslag till klimatforskning och att universitetet helt slutar att flyga inrikes.

Som #studietids granskning om universitets flygande visade, flög SU för över 50 miljoner kr 2018 och släppte därför ut över 4 500 ton koldioxid bara genom flygandet. Det här är inte acceptabelt för ett universitet som försöker profilera sig som ett grönt universitet. SU måste ställa mycket hårdare krav på sina anställda att ta tåget när det går eller helt enkelt strunta i att resa. Något som coronakrisen har visat är att det finns bra möjligheter att ha distansmöten. Nu när infrastrukturen för att träffas digitalt byggts upp är det inte mer än rimligt att den ska fortsätta användas även efter att coronakrisen tagit slut.

Vänsterns studentförening är ett av partierna som ställer upp i kårvalet och vi tycker också att Stockholms universitets studentkår ska sätta högre press på SU vad gäller exempelvis flygandet, men det är också viktigt att kåren tar sitt klimatansvar. Vi i VSF går till val på att kårens café ska bli veganskt så att vi underlättar för alla på SU att göra klimatsmarta val, dessutom vill vi att alla kårens evenemang ska vara veganska. På så sätt kan vi få ner våra utsläpp och förhoppningsvis också influera andra kårer i Sverige att ta kampen mot den alldeles för höga köttkonsumtionen.

Universitetet gör många bra saker, som att installera solpaneler och att skriva på klimatupprop, men det krävs att vi tillsammans steppar upp klimatarbetet på alla sätt vi kan. Klimatkrisen är akut och vi måste agera nu. Genom Stockholms universitets studentkår har vi studenter möjlighet att som en gemensam studentröst ta ställning och trycka på för ett klimatneutralt universitet. Utnyttja din demokratiska rätt att bestämma över din studietid, rösta i kårvalet och rösta på det röda och gröna alternativet i kåren: Vänsterns studentförening.

Alexander Carvajal
Kandidat till kårfullmäktige för Vänsterns studentförening

Publicerad 2020-04-14

”Kåren måste lämna 1968 bakom sig”

STOCKHOLM 2020-04-14 Stockholms universitets studentkår (SUS) måste sluta med den barnsliga partipolitiken och avpolitiseras. Det skriver Adam Danieli, juriststudent och viceordförande i Fria Moderata Studentförbundet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Så är det dags igen. Stockholms universitets studentkår går till kårval, och de politiska partierna i kårfullmäktige försöker föra ut sina dåligt maskerade partipolitiska budskap på varje sätt som går. Metadebatter och politiska frågor helt utan bäring på en studentkårs verksamhet tar upp allt utrymme och verklighetsfrånvända kulturkrig framförs som seriös studentfacklig verksamhet. Oavsett vilket parti man sympatiserar med är det som medlem uppenbart hur systemet är överspelat och rent kontraproduktivt. SUS måste sluta med den barnsliga partipolitiken och avpolitiseras.

Politiska kårval har länge varit omdiskuterade. De är en rest från en tid då mer eller mindre revolutionära studentgrupper ockuperade kårhus, organiserade demonstrationer och ville göra universitet till politiska krutdurkar. Alla delar av samhället, inklusive studentfacklig verksamhet, skulle politiseras enligt en och samma skiljelinjer. Sedan dess har världen tack och lov förändrats. Till skillnad från kårer vid de allra flesta lärosätena i Sverige har Stockholms största kår, SUS, dock inte avpolitiserats, utan väljer att ha kvar en ineffektiv och krystad valprocess. 1968 är över, och kåren måste gå vidare.

Anledningen till att studenter idag är medlemmar i SUS är inte politik. Det är inte för att man känner sig särskilt representerad av kårens politiska styre som man är med, utan för att det ger tillgång till enkla förmåner och bostäder i SSSB. Även möjligheten att få hjälp och stöd om man hamnar i kläm i universitetets myndighetsmaskineri är sådant som de flesta studenter ser ett värde i. Det är just detta praktiska och allomfattande som är kårens existensberättigande, inte möjligheten att driva sina politiska käpphästar i ytterligare ett forum. De organisationer som genom åren valt att bryta sig ur SUS har valt att fokusera på just det praktiska, med lyckat resultat. Att vi idag har opolitiska föreningarna för jurister, ekonomer och naturvetare på SU är en tydlig signal. Det framstår som det seriösa sättet att företräda sina medlemmar i jämförelse med kvasipolitik som knappt lyckas fylla antalet fullmäktigeplatser.

Tanken att partipolitiska val skulle ge kåren större trovärdighet är också fullständigt felaktig. Valdeltagandet har under de senaste decenniet varit omkring tio procent av medlemmarna. Med kårens medlemsantal innebär det att det styrande partiet i SUS inte ens har det aktiva stödet av var hundrade student på SU. Detta är absurt. Att vinna ett kårval under de förutsättningarna ger absolut ingen legitimitet att driva studenternas intressen, eller än mindre politik utåt. Snarare än studenternas bästa motiveras systemet av de partipolitiska möjligheter som väntar med de tunga titlarna.

Samtidigt har SUS stora problem som måste lösas. Ett betydande underskott tynger verksamheten, trots att budgeten uppgår till knappt 20 miljoner (!) kronor per år. Detta då man år efter år dras med mycket stora personalkostnader. Över 90 procent av verksamheten är idag finansierad av offentliga bidrag, vilket inte bäddar för något vidare oberoende. Vidare har kåren dåligt genomslag för sin storlek och en mycket oklar politisk profil. Är det en politisk församling eller en organisation för alla studenter? Det människor mest förknippar kåren med är nämligen det årliga debaclet om kårvalet. Det skrämmer bort snarare än engagerar människor, och verkar inte skapa någon vidare handlingskraft.

Sammantaget krävs ett omtag. Kåren måste representera alla som vill vara med, driva praktiska frågor och få till stånd en modern och kompetent styrning. KTHs studentkår, THS, och handelshögskolans dito är framgångsrika exempel på när man lämnat den politiska sandlådan och faktiskt skapar mervärde för studenterna. Första steget mot detta är att valen inte genomförs som idag. Som student, ta ditt ansvar. Rösta inte i kårvalet.

Adam Danieli
Juriststudent och viceordförande i Fria Moderata Studentförbundet

Replik på “Gör inte studentkårerna till brickor i ert politiska spel” och “Vi vill värna studenternas och medlemmarnas intressen på riktigt”.

Publicerad 2020-03-12.

“En avpolitiserad studentkår är fel väg att gå”

STOCKHOLM 2020-03-12 I förra veckan gav sig Studentpartiet in i den politiska debatten som rör konservatismens misslyckande att få fäste bland studenter, och menade att alla partier som är öppna med var de står politiskt ska förbjudas från att ställa upp i kårval. Vi i Vänsterns studentförening (VSF) vid Stockholms universitet ser med oro på de krafter som försöker avpolitisera kårerna på Sveriges högskolor och universitet, det skriver Carl Tjernell, ordförande VSF, Alice Brolin, styrelseledamot VSF, och Robin Palomino, styrelseledamot VSF.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Det är en djupodlad tradition hos den svenska högern att bekämpa och försvåra arbetarrörelsens möjligheter att organisera sig, oavsett om det är på arbetsplatser eller på lärosäten. Därför är det inte konstigt att moderata studenter slår sig för bröstet över att deras största bedrifter är att ha försvagat studenternas möjligheter till politisk påverkan. Högerns avpolitiseringsprojekt har lyckligtvis misslyckats på Stockholms universitet. Här har Allians för kåren till skillnad från deras motsvarighet i Uppsala insett de starka fördelarna med att väljarna får rösta på partier istället för personer.

Det senaste kårvalet på SU indikerar tydligt att partisystemet fungerar bra och betydligt bättre än de personvalssystem som finns i många andra kårer. Vi hade ett valdeltagande som andra kårer knappt vågar drömma om och vi hade hela 98 kandidater som kandiderade till att sitta i kårfullmäktige.  Vi har ett riktigt stort studentengagemang på SU och det är något vi definitivt bör vara stolta över.

En stor skillnad mellan vårt partisystem och andra kårers personvalssystem är att väljarna vet vad de röstar på.  Ett val som utformas med långa listor med kandidater där det inte framkommer vilka frågor de vill driva, och med en kår i bakgrunden som ryggar för allt som verkar politiskt, ger ingen motivation för studenterna att rösta. Än mindre får de motivation att faktiskt engagera sig i kårpolitiken, när de vet att frågor de brinner för inte kommer diskuteras. Som väljare blir det enklare att sätta sig in i vad en handfull partier har för visioner än att läsa på om varje enskild kandidat. Dessutom blir det lättare för de som vill organisera sig gemensamt kring särskilda frågor som står dem närmast.

Studentpartiet har vid flera tillfällen, bland annat i deras valfilm från 2019 och nu i deras debattartikel, försökt förminska engagemanget hos oss som kandiderar för partier med politisk inriktning, genom att hävda att vi sitter i fullmäktige för att göra politisk karriär och indoktrinera studenter i riksdagspartiers ideologier. De har helt fel. Vi i Vänsterns studentförening är vanliga studenter på SU som engagerar oss i kårpolitiken för att det handlar om våra liv och arbetarstudenters rätt till högre studier.  Som studenter är vår verklighet lika påverkad av politiska krafter som samhället i övrigt – högskolan är ingen ö. Politisk organisering är en förutsättning för studenters ökade inflytande över sina liv och studier.

En akut bostadsbrist, höga priser på kurslitteraturen och ett studiebidrag som inte har anpassats efter andra kostnadshöjningar stänger ute potentiella studenter från SU. Det här är frågor som måste tas på allvar och då krävs det en studentkår som vågar ta strid i studentpolitiska frågor som faktiskt betyder något för studenterna. Vänstern på SU har under flera decennier stått emot högerns försök till avpolitisering av kåren och det kommer vi fortsätta att göra, oavsett om frågan drivs av borgerligheten eller Studentpartiet.

Till sist vill vi också kort bemöta Konservativa föreningens replik. Vi välkomnar KF som motståndare i det kommande kårvalet, vi håller troligtvis inte med varandra om särskilt mycket, men det är glädjande att se att KF har övergett den konservativa studentrörelsens mål om att avpolitisera kårerna. Det är vågat att tro att konservatismen har så mycket att hämta hos en målgrupp som till stor del består av unga progressiva. Det finns ingen väljargrupp där konservativa partier har så lågt stöd som hos studenter, och ser vi till det senaste kårvalet på SU röstade närmare 60 % av väljarna på utpräglade vänsterpartier. Konservativa föreningen är oroliga för att SUS kommer präglas av okunskap om vad studenterna vill när vänsterpartier har för stort inflytande, vilket är synnerligen ironiskt när de själva försöker locka till sig sympatisörer genom att mana till kamp mot könsneutrala toaletter.

Carl Tjernell, ordförande för Vänsterns studentförening

Alice Brolin, styrelseledamot i Vänsterns studentförening

Robin Palomino, styrelseledamot i Vänsterns studentförening

Scrolla ner för att läsa ‘‘Gör inte studentkårerna till brickor i ert politiska spel’’, publicerad 2020-03-05, och “Vi vill värna studenternas och medlemmarnas intressen på riktigt”, publicerad 2020-03-10.

Replik på “Gör inte studentkårerna till brickor i ert politiska spel”. Publicerad 2020-03-10.

“Vi vill värna studenternas och medlemmarnas intressen på riktigt”

STOCKHOLM 2020-03-10 I debattinlägget ‘‘Gör inte studentkårerna till brickor i ert politiska spel’’, publicerat på #studietid, framhävs värderingar och farhågor som vi i Konservativa partiet delar. Faktum är att en av de hjärtefrågor som driver oss i vår pågående etablering på landets alla lärosäten är just representation - för alla studenter, oavsett ideologisk övertygelse. Idag framstår detta tyvärr som ett avlägset mål. Det skriver Jonas Stigenberg, vice ordförande för Konservativa föreningen vid Stockholms universitet och tillförordnad ordförande för Konservativa partiet (ännu inte formellt bildat) vid Stockholms universitet, i en replik.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

Precis som Studentpartiet lyckats skapa goda samarbeten, vilka trots inneboende ideologiska skillnader parterna emellan fungerat väl, anser vi det eftersträvansvärt att sträcka ut en hand till alla vid Stockholms Universitet som är intresserade av att tillvarata även konservativa studenters intressen. Grundstenen för sådana samarbeten är emellertid en öppen diskussion, där alla får komma till tals. Om representanter inom kåren väljer att tolka ett potentiellt fruktbart meningsutbyte som improduktivt grymtande och stångande så har de helt missat poängen.

Den oro Studentpartiet känner inför att diskutera hur politiseringen och den idag snäva representationen bör motverkas, vittnar tydligt om orsakerna bakom att missnöjet till så stor del verkar befinna sig enbart på en sida av det politiska spektrumet. Det är därför nödvändigt att förtydliga vad studenterna faktiskt får när de lägger sin röst på Konservativa partiet.

Dessa är de risker vi står inför idag: att hela studentgruppen inte fullt ut representeras på grund av dominerande politisering inom studentkåren; att det med avsikt inte förtydligas vad studenterna faktiskt får för sin röst på det lärosäte de studerar på; att kåren präglas av politisk symbolism, konflikträdsla och okunskap om vad studenterna på campus faktiskt vill se under sin studietid.

Vi i Konservativa partiet är ödmjuka inför det faktum att vi är nya i kårpolitiken. Samtidigt står det dock klart att många av de redan etablerade partierna har gått in i debatten med den illa dolda utgångspunkten att det är negativt att studenternas representations- och valmöjligheter ökar. Det är knappast en rimlig attityd om man, likt oss, vill värna studenternas och medlemmarnas intressen på riktigt.

Jonas Stigenberg

Vice ordförande för Konservativa föreningen vid Stockholms universitet och tillförordnad ordförande för Konservativa partiet (ännu inte formellt bildat) vid Stockholms universitet

Scrolla ner för att läsa ‘‘Gör inte studentkårerna till brickor i ert politiska spel’’, publicerad 2020-03-05

Publicerad 2020-03-05

“Gör inte studentkårerna till brickor i ert politiska spel”

STOCKHOLM OCH UPPSALA, 2020-03-05. Vi välkomnar att studenter engagerar sig i de politiska förbund de sympatiserar med, men samtidigt oroar vi oss för att de lokala studentkårerna kan hamna i kläm i en konflikt mellan olika rikspolitiska ideologier, det skriver Karin Bohman, Ordförande för Studentpartiet vid Stockholms universitet, Jacob Färnert, Ordförande för Uppsala universitets studenter och Johannes Bäck, Ordförande för Uppsala studentkår med anledning av den senaste veckans debattartiklar i Svenska Dagbladet från Konservativa förbundet, Moderata studenter och Allians för Kåren.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

I debattartiklar från Konservativa förbundet, Moderata studenter och Allians för Kåren och deras borgerliga studentförbund har vi kunnat läsa hur det byggs upp för en ideologisk strid om Sveriges studenter. Som två ideologiskt- och partipolitiskt obundna kårpartier välkomnar vi att studenter engagerar sig i de politiska förbund de sympatiserar med. Samtidigt oroar vi oss för att de första att komma i kläm i denna konflikt mellan olika rikspolitiska ideologier är våra lokala studentkårer. 

En studentkår är en ideell organisation med syftet att värna studenternas och medlemmarnas intressen. Studentkårer har ett ansvar att företräda hela studentgruppen och se till att studenter har inflytande över sina studier, något som all forskning visar på skapar kvalitet i utbildningen. Historiskt har många studentkårer styrts av ett partipolitiskt system, där de nationella studentförbunden ställt upp i de lokala kårvalen och därefter styrt kårerna som om det vore vilket kommunfullmäktige som helst. Idag hör våra studentkårer, Stockholms universitets studentkår och Uppsala studentkår, till de sista som har kvar det systemet. De flesta har bytt till att ha årsmöten eller direktval som vilken vanlig förening som helst, och det är inte svårt att förstå varför.

Ideella föreningar med frivilligt medlemskap tar skada när de ska styras av ett partipolitiskt system anpassat för riksdag, landsting och kommuner. Vid långsiktig majoritet för ett politiskt block kan stora studentgrupper känna att de inte är representerade och avsluta sitt medlemskap, och vid snabba majoritetsskiften skapas legitimitetsproblem och svårighet att säga vad organisationen står för. Att övertyga studenter om den partipolitiska kopplingen inom studentinflytande är svårare än att övertyga dem om att deras kursutvärderingar faktiskt gör skillnad. När kårpartier debatterar frågor som egentligen bör påverkas på riksdagsnivå, eller till och med i EU, så blir att rösta på ett parti ett ställningstagande frånkopplat från det reella studentinflytandet. När studentgruppen blivit alltför desillusionerad över vad det partipolitiska systemet inneburit för deras möjlighet till studentinflytande har detta i vissa fall till och med lett till att tidigare starka studentkårer splittras eller upplöses när studentförening efter förening bestämmer sig för att gå sin egen väg.

Det är den risken vi står inför. När olika politiska ideologier och nationella förbund börjar stånga och frusta för en maktposition i studentkårer så riskerar lokala studenter och föreningars engagemang att konkurreras ut. Det vore olyckligt. För oavsett hur viktig och relevant debatten om borgerlighetens framtid än kan vara nationellt, regionalt och även bland studenter så är det ett misstag att skohorna in den även i studentkårernas demokratiska system. Där behövs kunniga och engagerade studenter som oavsett politisk tillhörighet arbetar för att förbättra för studenterna, och inte för att hävda sig själva och sitt riksdagspartis ideologi. Om akademisk frihet verkligen ska råda på våra lärosäten, som tidigare debattörer verkar värna för, måste också studentkårerna vara fria från rikspolitiska påtryckningar.

Våra två partier har genom åren hittat goda samarbeten med många olika partier med olika ideologiska övertygelser. Det till trots råder det inget tvivel om att studentkårerna tar skada av partipolitiken. Med en ny nationell konflikt på väg in i våra lokala kårer blir det allt mer tydligt att det är dags för förändring. Att ta bort det partipolitiska systemet från våra studentkårer är varken höger eller vänsterpolitik, det är studentpolitik.

Karin Bohman - Ordförande för Studentpartiet vid Stockholms universitet

Jacob Färnert - Ordförande för Uppsala universitets studenter

Johannes Bäck - Ordförande för Uppsala studentkår

Publicerad 2019-11-25

”En bostadspolitik som gynnar studenterna kommer från Vänstern”

STOCKHOLM, 2019-11-25. En sänkning av hyrorna för nyproducerade hyresrätter, och ett tydligt ställningstagande mot marknadshyror från Sveriges förenade studentkårer (SFS), krävs för att minska den akuta studentbostadsbristen. Det skriver Carl Tjernell, ordförande för Vänsterns studentförbund Stockholm (VSF) och Nooshi Dadgostar, vice partiledare för Vänsterpartiet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

I Stockholm finns det ungefär 77 000 studenter, men bara 18 000 studentbostäder. Det råder med andra ord akut bostadsbrist. Studenter tvingas till osäkra andrahandskontrakt och behöver stå i bostadskö så pass länge att de hinner gå ut sin utbildning innan de får tillgång till ett förstahandskontrakt. Många av de bostäder som finns har dessutom orimligt hög hyra, och det slår extra hårt mot studenter med arbetarklassbakgrund, som i många fall inte har råd att flytta in i bostäderna som erbjuds, eller tvingas arbeta stora delar av sin studietid istället för att lägga fokus på sin utbildning.

Trots den kritiska bostadssituationen ser vi tyvärr hur regeringen fokuserar på helt fel saker. Ett tydligt exempel är punkten ”friare hyressättning vid nybyggnation” som finns med i januariavtalet. Skulle det genomföras innebär det att vår nuvarande modell med kollektiva förhandlingar om hyrorna på våra bostäder till viss del upphör. Detta är alltså ett första steg mot marknadshyror som riskerar att ha fullkomligt förödande konsekvenser för Sveriges studenter. Enligt hyresgästföreningen skulle exempelvis hyrorna i snitt öka med 3200 kr om marknadshyror införs. Det är nästan 30 % av en students inkomst vid fullt studielån. Hur många skulle ha råd att bo kvar i sin studentlägenhet efter en sådan chockhöjning?

Politikerna på högerkanten som är de största förespråkarna för marknadshyror försöker ofta lyfta fram att det kommer leda till en ökning i både bostadsbyggande och valfrihet för medborgarna. Byggbranschen håller inte med. Hyresgästföreningen genomförde en undersökning bland hyresvärdar och bostadsbolag där de kartlade hinder för bostadsbyggandet och ingen svarade att en omställning till marknadshyror skulle åtgärda de problem man upplever. Problemet är inte att det finns för många lägenheter med låga hyror, utan att dyra nyproducerade lägenheter står tomma, eftersom så få har råd att flytta in.

Regeringens studentfientliga bostadspolitik hotar att förvärra den redan svåra bostadssituationen och därför måste vi agera. Därför kommer Vänsterns studentförbund lämna in en motion till nästa kårfullmäktige om att Stockholms universitets studentkår ska försöka driva igenom att Sveriges förenade studentkårer (SFS) ska göra ett uttalande där de tydligt tar avstånd mot punkten ”friare hyressättning vid nybyggnation” i januariavtalet. SFS är en organisation med stort inflytande och fungerar som en gemensam studentröst och därför är det viktigt att vi använder den för att driva på för faktisk förändring. Att regeringen för ett par år sen valde att gå med på Vänsterpartiets förslag om att höja studiebidraget, var till exempel delvis på grund av en rapport som SFS tog fram som visade att studenter i snitt går back 300 kr varje månad.

Det är uppenbart att med högerns bostadspolitik får vi inte fler bostäder som vanligt folk har råd att bo i, utan för att vi ska kunna bygga bort bostadsbristen krävs det en politik från vänster. Vi behöver se till att alla kommuner har ett allmännyttigt bostadsbolag och att kommunerna ställer konkreta krav på minimumbyggande utifrån hur stort behovet är. Vi behöver större investeringsstöd för hyresbostäder och studentbostäder, och vi behöver ett statligt byggbolag med tydligt fokus att bygga hyresrätter med rimliga hyror. Istället för högerns förslag om marknadshyror vill vi i vänstern införa vänsterhyror, en ny hyresmodell som finansieras genom att hyrorna baseras på låneräntan istället för kalkylräntan. Detta skulle innebära en hyressänkning på 30 % av nyproducerade hyresrätter och skulle vara ett stort steg i rätt riktning mot att studenter ska kunna ha råd att bo i de bostäder som byggs. 

Bostadsbristen är akut och vi behöver agera nu för att öka byggandet av bostäder som vanligt folk har råd att bo i. Bara genom vänsterpolitik kan vi få en bostadsmarknad för alla, inte bara för de rika.

Carl Tjernell, ordförande för Vänsterns studentförbund Stockholm

Nooshi Dadgostar, vice partiledare för Vänsterpartiet

Vill du också debattera eller skriva en replik? Kontakta oss på: redaktionen@studietid.se

Publicerad 2019-10-29

“Dags att ta studenternas psykiska hälsa på större allvar”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte #studietid.

STOCKHOLM, 2019-10-29. Studenter mår psykiskt sämre än andra grupper i samhället och allt fler studenter och doktorander drabbas av psykisk ohälsa. Sannolikt beror det på arbetsmiljön under studierna, men vi vet inte säkert eftersom det saknas kunskapsunderlag. Ska Sverige fortsättningsvis vara en kunskapsnation måste vi politiker ta problemet på allvar, skriver riksdagsledamot Mats Berglund, MP, Aleese Rydlund och Katarina Folkesson, språkrör för Gröna studenter.

Enligt Sveriges förenade studentkårer drabbas idag allt fler studenter och doktorander av psykisk ohälsa, troligen på grund av studiernas villkor och arbetsmiljön under studierna. Studenter mår sämre psykiskt än andra grupper i samhället. I Folkhälsomyndighetens rapport, ”Psykisk ohälsa bland högskole- och universitetsstudenter kan förebyggas” från 2018, som bygger på den nationella folkhälsoenkäten med data fram till 2016, framgår att nära hälften av studenterna lider av ängslan, oro eller ångest. Bland yrkesverksamma ligger motsvarande siffra på runt en tredjedel. Tio procent av studenterna, och fem procent av de yrkesverksamma angav att de hade svåra besvär. Var fjärde student uppger att de har nedsatt psykiskt välbefinnande, mot knappt var sjätte av de yrkesverksamma. Ojämlikheten mellan könen är stor, kvinnor upplever i betydligt högre utsträckning psykisk ohälsa än män.

Vi behöver sätta in åtgärder på flera plan, både för att minska risken för studenter och doktorander att drabbas av psykisk ohälsa, för att stödja de som ändå drabbas, och för att underlätta vägen tillbaka till aktiva studier. Miljöpartiet föreslår därför ett paket av åtgärder för att förbättra studenternas psykosociala situation och psykiska hälsa på våra lärosäten runt om i landet. Ett sådant paket bör innehålla flera delar där såväl det förebyggande arbetet som stöd och hjälp samt ett tydligare definierat ansvar hos lärosätena för studenters rehabilitering ingår.

1. Genomför en nationell kartläggning av studenters psykiska ohälsa
Även om ingen ny sammanställning har kommit ännu så visar tillgänglig data som har insamlats efter 2016 att psykisk ohälsa bland studenter fortsätter öka, och att ökningen sker i högre takt bland studenter än bland yrkesaktiva. För de flesta är symtomen lyckligtvis milda, men av de runt 350 000 studenter som deltar i högre utbildning varje termin, så upplever mer än 40 000 att de mår väldig dåligt och att de känner svår ängslan, oro eller ångest.

Vi känner relativt väl till omfattningen av problemen. Däremot vet vi mindre om orsakerna till  varför det ser ut som det gör. Det finns ett kunskapsunderskott som tyvärr försvårar effektiva riktade och förebyggande insatser både på bred nationell nivå och lokalt  vid varje studieort och lärosäte.

För att motverka den fortsatta ökningen av psykisk ohälsa bland studenter och doktorander, och istället vända trenden, vill Miljöpartiet och Gröna studenter att en statlig utredning bör tillsättas. Det är bråttom och förslag på åtgärder måste tas fram och genomföras för att kraftigt minska risken att studietiden ska leda till sjukdom.

2. Förtydliga studenthälsans uppdrag
För de som ändå blir sjuka ska det finnas en fullgod hälsovård på plats vid lärosätena som erbjuder hjälp och stöd. Alla universitet och högskolor har idag ett uppdrag att anordna studenthälsovård som ska fungera som ett komplement till den övriga primärvården. Studenthälsovården är ofta den första kontakten studenter söker sig till om de mår dåligt för att få stöd eller hjälp i sin situation.

Men studenthälsans uppdrag är vagt definierat, vilket också högskoleverket under lång tid påpekat. Det innebär att studenthälsan fungerar väldigt olika på olika lärosäten. Ibland är de bemannade med sjuksköterskor och kuratorer, ibland har de även psykologer och läkare. På vissa orter, men långt ifrån alla, är också arbetsmiljöfrågor prioriterade. Likvärdigheten sviktar vilket innebär att studenter vid olika universitet och högskolor inte erbjuds samma stöd och hjälp från studenthälsan. Det är ofta svårt för studenter att veta var de ska vända sig när de mår dåligt.

Det behöver därför bli tydligare vilken roll studenthälsan har när det gäller tidiga insatser för att förhindra psykisk ohälsa. Studenthälsan ska finnas där som ett tydligt stöd för de som är i behov, och studenterna måste veta vad de kan förvänta sig för hjälp.

3. Ge studenter bättre möjlighet till rimlig sjukskrivning och rehabilitering
Studenter som är stressade, utbrända eller av andra skäl behöver bli sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa måste ges en reell chans att återgå till studierna på ett rimligt sätt. Det kan finnas behov av att fasa in studierna i den takt som det är medicinskt möjligt genom en flexibel sjukskrivning där deltidsstudier blir möjliga under rehabiliteringen. Men för att det ska bli verklighet behövs flera regelförändringar.

För yrkesarbetande finns idag möjligheten att vara sjukskriven på deltid i steg om 25, 50 eller 75 procent. Den möjligheten finns tyvärr inte för studenter idag. Förra året införde regeringen dock en möjlighet för studenter att vara sjukskrivna på 50 procent vid kroniska sjukdomstillstånd. Det är ett steg i rätt riktning men hjälper inte den som håller på att tillfriskna.

Till skillnad från i arbetslivet där arbetsgivaren har ett tydligt rehabiliteringsansvar för den sjuke, så  råder idag inte heller någon klarhet i vem som har ansvaret för rehabilitering då en student blivit sjuk. Vi vill därför att rehabiliteringen för studenter ska förtydligas så att lärosätet får det övergripande ansvaret och att sjukskrivning ska kunna ges med en flexibilitet som möjliggör olika nivåer av deltidsstudier under rehabiliteringen. Även studiemedelssystemet måste följa med i en sådan förändring.

Sveriges studenter och doktorander är Sveriges framtid som kunskapsnation. Samtidigt har dessa gruppers psykiska hälsa länge varit en fråga som inte riktigt fått den uppmärksamhet den förtjänar utifrån hur utbredda problemen är. Det är dags att  politiken tar problemen på allvar och gör en rejäl översyn kring hur vi kan förbättra allt från Studenthälsan till möjligheterna för studenter att vara sjukskrivna på deltid. Att göra det skulle vara en investering för framtiden.

Mats Berglund, riksdagsledamot och talesperson för forskning och högre utbildning, Miljöpartiet de gröna

Aleese Rydlund, språkrör Gröna studenter

Katarina Folkesson, språkrör Gröna studenter

Vill du också debattera eller skriva en replik? Kontakta oss på: redaktionen@studietid.se