Frittes fredagsfunderingar #9: Härdas våra sinnen?

Hej! Fritjof Svensson här. 21 jordisar (jordsnurr/år alltså). Ni kan kalla mig Fritte. Det gör jag och min omgivning.

Jag brukar tänka på saker. Fundera och så. Högt och lågt, har jag fått höra. Stort och smått, säger de. Djupt och grunt, hojtar man.

Nåväl. Jag har fått, läs: tjatat till mig, en plats här att dela med mig av mina funderingar. Allt för att försöka bli lite klokare i tillvaron. Lära mig något. Förstå.

Men jag kommer kanske behöva er hjälp på min resa runt i skallen och universum. Ni kan kontakta mig på fritte@studietid.se

Vi får se. Häng med.

SATIR Hej. Jag tänkte på en sak häromdagen när jag var ute och cyklade.

Ni vet där på våren när man plockar fram cykeln, inte smörjer kedjan (fast man borde), inte pumpar däcken (fast man borde) och sen sätter igång och cyklar in våren. Ni vet då? Man låter fartvinden susa genom håret, ögonen tåras av den friska morgonbrisen och fingrarna bli till isbitar för att man inte allt vill erkänna att det fortfarande är slutet på mars? Ni vet då?

Då brukar man ju få jätteont i rumpan. Framförallt dag två och tre. Såklart lite beroende på sadeln och hur långt man cyklar.

Men sen, efter några dagar så är smärtan liksom som bortblåst. Man kan cykla hur långt som helst, till och med på såna där sportcykelsadlar som är stenhårda och på riktigt utmanar sittbenen. Man liksom tar sig igenom smärtan och vips så klarar man sig en hel sommar. Sen börjar allting om igen nästa vår (givet att man pausar cyklandet över vintern förstås).

Det fick mig att tänka. Och här får ni stoppa mig om jag är okänslig och kliver folk på tårna. Eller, hur ska ni stoppa mig? Funderingen är redan funderad på, texten redan skriven. Ni får stoppa er själva.

Är det så att hjärnan och andra sinnen också fungerar på detta sätt? Och då menar jag inte personer som lider av depression eller så. Det är ju något annat. Till exempel så blir ju inte en skadad axel bättre för att du envisas med att göra saker som gör ont. Men, "bear with me" nu, eller "stå ut med mig", (eller "björn med mig").

Låt mig utveckla.

Om du stirrar in i solen en sisådär 30 minuter om dagen i några dagar. Slutar det göra ont sen?

Varför gör det förresten ont? Har man känselceller i ögonen som reagerar på ljus? Vad händer i såna fall om en blind öppnar ögonen mot solen?

Nåväl, sidospår. Om man tre dagar (eller alla sinnen har kanske sin tidsgräns för härdningen) i rad äter jättemycket chili, vinägerchips och dricker ingefärsshots. Blir smärtan mindre? Slutar ammoniak bränna i näsan till slut? Om man går på hårdrockskonserter tre dagar i rad (samma sak där, om en helt döv går på konserten, gör det ont i öronen och varför gör det ont?. Gör ljudet mindre ont sen? Och om man blir hjärtekrossad tre dagar i rad. Det kan ju också göra förbaskat ont. Vad händer då? Och varför gör just det så förbaskat ont? Hur kan ord skada någon fysiskt liksom? Varför?!

Om ja, varför är det så? Är det någon som vet?

Skicka ett epostmeddelande om ni vill. Ni vet vart! Fritte@studietid.se.

Njut av helgen nu!