Pandemin har gjort oss svältfödda på mänsklig närhet. Konsthallen Accelerators aktuella utställningar av Adèle Essle Zeiss och Jonathan Baldock ger uttryck för det vi alla saknat under restriktionernas tid.
Stickade kokonger i viol, mossgrönt och äggskalsvitt. En doft av lavendel. Små hål i kokongerna, där en hand, två fötter eller ett öra sticker ut. Kroppsdelarna är inlindade i fårull. En äldre dam går förbi en av de vävda kuporna och säger att de liknar fågelbon. Som en fågelmamma som ruvar sina ägg. Handstickade korgar upphängda i taket, färgade med växtfärg med traditionella metoder. Det är tydligt att trygghet och värme är centralt i Jonathan Baldocks utställning ”Warm Inside”. Det dunkla ljuset och det spartanskt inredda rummet förmedlar känslan av att vara inne i livmodern. Den absoluta tryggheten.
Richard Julin, konstnärlig ledare på Accelerator, menar att Baldocks utställning även ställer frågor kring hur vi uppfattar tid och livet som ett kretslopp. Enligt Julin kan Baldocks vävda kokonger liknas vid puppa.
- Baldocks installation ”Warm Inside” är tillkommen under pandemin. Verken uppmanar åskådaren att reflektera över hur livet förändrats under isoleringen. Utställningen speglar hur vi människor, likt larver blir till en fjärilar, förändras och föds på nytt.