Frittes fredagsfunderingar #12: Visst gör det ont när kroppar brister?

Hej! Fritjof Svensson här. 21 jordisar (jordsnurr/år alltså). Ni kan kalla mig Fritte. Det gör jag och min omgivning.

Jag brukar tänka på saker. Fundera och så. Högt och lågt, har jag fått höra. Stort och smått, säger de. Djupt och grunt, hojtar man.

Nåväl. Jag har fått, läs: tjatat till mig, en plats här att dela med mig av mina funderingar. Allt för att försöka bli lite klokare i tillvaron. Lära mig något. Förstå.

Men jag kommer kanske behöva er hjälp på min resa runt i skallen och universum. Ni kan kontakta mig på fritte@studietid.se

Vi får se. Häng med.

SATIR Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Men att det gör ont när kroppar brister.
Det kan väl inte någon förneka?
Men för stunden en kropp faktiskt brister.
Finns alternativ för den att läka?

Alltså, egentligen vet jag ingenting om detta. Alltså jag vet inte hur det känns när en kropp brister. Jag har inte slagit mig särskilt illa i mina dagar. Peppar, peppar, ta i trä.

Däremot fick mitt ego sig en riktig smäll när jag hade fel i en diskussion med Lars en gång. Jag trodde att kinesiska muren syntes från månen när den bara syns från rymden. Det får jag höra än idag. Han kan vara riktigt dryg ibland, Lars. Det var ju en jätteliten petitess tycker jag.

Men vad jag svamlar! Nåväl. Inledningen till Karin Boyes klassiska dikt “Ja visst gör det ont” fick mig i alla fall att fundera på det här med kroppar som brister. Kroppar och knoppar rimmar ju. Tänk så enkelt en fundering kan födas.

Nåväl. Rimmet tog mig vidare till ett "om". Om en kropp brister. Alltså, på det sättet att en man förlorar en kroppsdel eller så. En knopp kan man i praktiken ympa, man "tejpar" fast den igen och hoppas på det bästa.

Man kan alltså, med lite tur, få ett palettblad att börja leva, växa och frodas på en tomatplanta. Sjukt ju. På samma sätt brukar ju musterier ympa flera olika sorters äppelträd som blommar vid olika årstider. Så att man på samma träd kan få äpplet under större delen av året. Coolt tycker jag. Att det funkar!

Men tillbaka till kroppar. 

Går det att sätta ett ben på arm? Eller typ händer på fötter så att man skulle kunna klättra superbra? Går det? Det går ju till exempel att sätta fast en stortå som tumme om man skulle klantat sig och sågat sönder tummen. Så går det då flytta större kroppsdelar? Och vart går gränsen? Hand? Underarm? Arm?

Och går det att blanda kroppsdelar från andra människor? Och andra djur till och med? Nä, där tror jag det blir strul med DNA och blodgrupper och så vidare. Men ganska knäpp tanke. Man kommer kanske kunna lösa sånt i framtiden med den här gensaxen man håller på och pratar om. Jag har till exempel hört att forskare identifierat genen som gör att axolotlar kan växa ut nya ben när de tappat ett. Tänk att klippa in den genen till oss. Lämpligt ändå. Sen borde kanske någon klippa in lite ödmjukhet i Lars. Fan alltså. Jävla dryg han ska vara om det där. Jag har ju sagt att jag hade fel.

Nåväl. Om det hade gått. Alltså verkligen OM. Hade ni velat ympa någon kroppsdel? Jag tänker att det varit fett med ett par albatrossvingar på ryggen. Kanske otympligt i och för sig. Man skulle få gömma dem i en specialsydd ryggsäck när man inte använde dem. Men fatta häftigt att kunna flyga. Vart hade ni flugit om ni hade vingar? Jag hade flugit ÖVERALLT!

Har ni några tankar om detta? Blommor och bikupor! Sen mejla hit!

Blommig helg på er!