Elevers bristande läsförmåga oroar universitetslärare – ser redan problem

Om grundskoleelever blir allt sämre på att läsa och skriva kommer det att märkas av när de börjar studera på högskolenivå, säger Max Scheja, professor i högskolepedagogik vid SU. Foto: Jennifer Snårbacka

Svenska skolelever har blivit sämre på att läsa och skriva. Nu finns en oro bland universitetslärare kring hur framtida högskolestudenter ska klara studierna — samtidigt som professorer redan nu kämpar med stora kunskapsskillnader bland studenterna.

– Lärare upplever att de behöver göra mycket av jobbet åt studenterna. De känner ibland ett ansvar att hjälpa studenterna till varje pris, säger Max Scheja, professor i högskolepedagogik.

Svenska fjärdeklassares läsförmåga har försämrats kraftigt och skillnaderna mellan elevernas läs- och skrivförmåga ökar. Det visar den internationella Pirls-undersökningen som släpptes i maj.

Undersökningen väcker viss oro för framtiden, säger Max Scheja, professor i högskolepedagogik vid Stockholms universitet. Han har jobbat på Institutionen för pedagogik och didaktik sedan 2005, och forskar i studenters läroprocesser.

– Det finns en generell oro. Om det är så att läs- och skrivförmågan försämras kraftigt, då kommer den försämringen att märkas (på högskolan, reds. anm). Samtidigt är det så att om högskoleutbildningar skapar förutsättningar för att träna läs- och skrivförmågan, kan den förstås förbättras.

Hur läs- och skrivförmågan ser ut på högskolenivå i nuläget finns det ingen samlad bild av. Det finns dock en allmänt utbredd uppfattning bland universitetslärare att skillnaden mellan studenters kunskaper har ökat, säger han.

– Det finns tecken på en ökad diversifiering bland studenterna. De har numer olika bakgrunder och olika utbildningserfarenhet, med olika studievana och beredskap att studera på högskolenivå.

Fler har svårt att läsa akademiska texter

Utvecklingen är dock inte anmärkningsvärd i sig.

De senaste 30 åren har andelen ur befolkningen som läser vidare efter grundskolan ökat kraftigt, och i dag finns omkring 400 000 högskole- och universitetsstudenter i Sverige, enligt SCB. Det kan i sin tur förklaras av att högskolesektorn har vuxit, påpekar Max Scheja.

– Vi ser en utveckling där det finns en breddad rekrytering till högskolor vilket leder till att studenter som kanske tidigare inte hade sökt sig till högskolestudier nu gör det. Det leder till en större heterogenitet bland studenterna.

Det finns en oro även på universitetsnivå över att grundskoleelevers läsförmåga har rasat, säger Max Scheja, professor i högskolepedagogik vid SU. Foto: Jennifer Snårbacka

En av utmaningarna med en större variation mellan högskolestudenter är att det finns stora skillnader mellan hur de läser och tar sig an sina studier. Det märks bland annat i inlämningsuppgifterna, enligt professorn.

– Man brukar prata om en utmaning inte bara när det gäller läsförståelse utan akademisk litteracitet, det vill säga hur man förstår och navigerar inom ramen för akademiska genrer. Där finns det viss variation, säger han.

Stora utmaningar för lärarna

Att det finns en större variation mellan studenters kunskaper ställer högre krav på universitetslärarna, anser Scheja. Många universitetslärare har de senaste åren upplevt att de behöver anstränga sig mer för att lära ut. Det är något som Scheja upplevt själv och något hans kollegor ofta tar upp.

– Vi som universitetslärare ställs inför en större variation av studiebakgrunder, studenter med olika erfarenheter från olika skolsystem och med olika studievanor. Många universitetslärare upplever detta som utmanande, säger han och fortsätter:

— Lärare känner ett ansvar för att de ska stå för all kunskapsbildning och berätta för studenterna hur det är, att man ska förmedla hela bilden och om man inte lyckas nå fram är man en dålig lärare. Men det handlar mycket mer om kommunikation. Som lärare kan man illustrera olika sätt att tänka och praktisera, ge exempel på hur man som lärare tänker i relation till det aktuella ämnet och ge studenterna möjligheter att själva bearbeta lärstoffet, vilket krävs om de ska lära sig.

En utmaning framöver för universitetslärare är enligt Scheja att föra en dialog med studenter kring vad det innebär att studera på högskolenivå, jämfört med grundskolenivå.

– En konkret konsekvens för universitetslärare är att vi behöver vara mer explicita i vad vi förväntar oss av studenterna i form av självständiga arbetsinsatser och hur de kan närma sig studier. Det kan inte tas för givet att alla vet vad som krävs för att lära sig på högskolan.