Ny utbildning på SU om barns rättigheter – korsar tre olika vetenskapsområden

Man kan göra allt rätt juridiskt men ändå inte agera utifrån barnkonventionens princip om barnets bästa – som är svensk lag sedan 2020 – detta menar Rebecca Adami som är en av grundarna till en ny masterutbildning om barns rättigheter vid SU.
– Det är inte alltid så lätt att veta hur man ska göra, hur man kan realisera och respektera de här rättigheterna i en nationell kontext.

Rebecca Adami, Anna Kaldal och Margateta Aspán tycker det är väldigt givande att få undervisa tillsammans. Detta eftersom de får se hur de kompletterar varandra och förstår vissa utmaningar kring barns rättigheter på olika sätt. Foto: Sofi Röjlar

För att möta upp kunskapsluckor om barns rättigheter startade Rebecca Adami, docent vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Anna Kaldal, professor vid Juridiska institutionen och Margareta Aspán, lektor vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, en utbildning som korsar deras tre olika discipliner.

– Man kan agera korrekt juridiskt, tänka att man håller ryggen fri. Men det kan ändå finnas problem i hur man bemöter barn på ett etiskt sätt som går emot principen om barnets bästa, säger Rebecca Adami.

Även Riksrevisionen har uppmärksammat att det finns osäkerhet hos myndigheter när det gäller tillämpningen av barnkonventionen i praktiken. Därför ska de påbörja en granskning under 2023 som ska svara på hur effektivt regeringen, Barnombudsmannen och myndigheter har arbetat med att stärka barnrättsperspektivet – framför allt inom skolsektorn.

Barnkonventionen är tydlig när det kommer till att olika instanser, såsom domstolar och skolor, ska se till barnets bästa vid varje beslut. Men vad som sen är barnets bästa går inte att läsa i någon lagbok.

– Då kan ett mer filosofiskt eller kritiskt perspektiv behövas – har barnet blivit hört i vad barnets bästa skulle kunna vara, hur kan vi förstå olika definitioner av barnets bästa, kan det finnas konflikter i förståelsen för det begreppet. När man pratar om barnets bästa, vilka fördomar har man – är barnet för litet för att komma till tals, är barnet för omoget. Sådana etiska tankegångar kan vara viktigt att ha med sig som vuxen om man möter barn.

Den nya masterutbildningen på SU startade för första gången under höstterminen 2022 och går på halvfart, vilket betyder att studenterna tar 60 högskolepoäng under två år.

– Det är ett sätt att få in studenter som annars inte skulle ha möjlighet att plugga detta. Vi tycker det är en sådan viktig vidareutbildning så vi är jätteglada över att äntligen kunna erbjuda det på Stockholms universitet, berättar Rebecca Adami.

Kvinnorna gjorde en genomsökning på utbildingar som ges i landet och fann inte någon interdisciplinär magister i barns rättigheter. Foto: Sofi Röjlar

Idén om en magister i barns rättigheter föddes år 2018 ur tillfällen då kvinnorna tidigare undervisat ihop.

– Då såg vi behovet av att ha en gemensam magister. Och sen när konventionen om barns rättigheter blev svensk lag ökar ju krav på att det finns kunskap om barns rättigheter som är forskningsbaserat, både kritiska teorier och olika ingångar, men också juridisk kunskap, berättar Rebecca Adami.

Utbildningen riktar sig till människor som kommer från spritt skilda yrkesgrupper men som på något sätt möter barn i sin verksamhet.

– Vi har tidigare erfarenhet av hur spännande det blir när de här disciplinerna möts i just barns rättigheter. Till exempel etiska dilemman som man tar upp i rektorsprogrammet handlar mycket om barns rättigheter. Vad händer när barn och vuxnas rättigheter står mot varandras, alltså elever och vårdnadshavare, eller lärare och elever. Det kanske finns olika tolkningar och rättigheter som står mot varandra. Vi har märkt att det är något spännande som händer när olika discipliner samarbetar i de här frågorna och ger olika ingångar till studenterna.

Tanken var att programmet skulle hållas vartannat år och därmed skulle antagningen öppna upp igen först till höstterminen 2024 – men det kan ändras.

– Jag har fått mejl från studenter som hade velat börja men fått reda på programmet för sent – och önskar att vi skulle anta en ny programgrupp redan i höst. Så det kanske vi kan göra annorlunda framöver, att vi antar varje höst och har två parallella grupper. Då är det också lättare att ta igen om det är någon kurs man missat. Så det är en lärdom vi tar med oss redan från första terminen, säger Rebecca Adami.