Efter uteslutning av religiös kårförening – nu skärper SUS kontrollen av föreningar
FOTO: Felix Lidéri
I januari 2022 uteslöt Stockholms universitets studentkår (SUS) en kårförening efter att det framkommit att föreningen är en del av, och rekryterar för Stockholm International Christian Church (ICC) – utan att detta har kommunicerats vare sig till SUS eller studenterna på SU. Och nu skärper SUS kontrollen av föreningar som ansöker om kårföreningsstatus.
– Vi försöker att alltid kontrollera de föreningar som söker kårföreningsstatus hos oss, men nu är vi lite extra noggranna efter att vi hade ett fall där en religiös kårförening visade sig ha kopplingar till en organisation som vi inte ville samarbeta med, och då ansåg att det var grund för uteslutning. Därför har vi kollat lite extra på de nya föreningar som kommit, men det gäller inte bara religiösa föreningar, utan det har varit andra föreningar också, säger Elis Wibacke, ordförande för SUS.
Den skärpta kontrollen görs genom att SUS gör egen research och kollar upp de föreningar som har sökt kårföreningsstatus.
– Märker vi någonting som ser misstänkt ut, eller om vi behöver förtydliganden så hör vi av oss med frågor till föreningarna. När det kommer till de religiösa föreningarna, till exempel, har vi varit i kontakt med bland annat personer från svenska kyrkan med expertkunskap i området, säger Elis Wibacke.
“Nu är vi lite extra noggranna efter att vi hade ett fall där en religiös kårförening visade sig ha kopplingar till en organisation som vi inte ville samarbeta med, och då ansåg att det var grund för uteslutning.”
Elis Wibacke, ordförande SUS
– Vi är väldigt glada över det engagemang som finns på SU i olika kårföreningar och andra föreningar, men vi måste samtidigt kunna garantera SUS medlemmar och studenterna på SU att de föreningar som vi samarbetar med skriver under på våra värderingar utifrån det som står i kårföreningsreglementet. Det betyder att föreningarna också behöver vara transparenta med vilka samarbeten dom i sin tur har med andra föreningar.
Det var i januari 2022 som kårföreningen Agape uteslöts ur Stockholms universitets studentkår (SUS) efter att det framkommit att föreningen är en del av, och rekryterar för, Stockholm International Christian Church (ICC) – utan att detta har kommunicerats vare sig till SUS eller studenterna på SU.
I beslutet skriver SUS att föreningen under sina drygt fem år som kårförening, ”har varit en del av, och rekryterat till, en helt annan typ av religiös miljö än vad som framgår av den information de angett på SUS webbsida, i sina stadgar och i sina kanaler i sociala medier”. En religiös miljö som SUS menar bryter mot kårföreningsreglementets krav på att föreningar ska ”respektera människors lika rätt och värde” samt att ”föreningen ska vara demokratiskt uppbyggd och får inte diskriminera eller trakassera någon på grund av kön”. Uteslutningen innebär att Agape inte längre syns i SUS kanaler, eller kan söka ekonomiska medel från SUS till sin verksamhet.
– Det finns ju stora fördelar med att vara en kårförening och det är därför som vi vill att så många föreningar som möjligt ska vara kårföreningar. Men vi har ju samtidigt en skyldighet att se till att de som också blir det faktiskt skriver under på det som står i vårt kårföreningsreglemente, säger Elis Wibacke.
Efter uteslutningen har föreningen fortsatt med lunchmöten på campus – fortfarande utan att berätta att de är en del av ICC. Men när #studietids reporter går på ett av föreningens campusmöten är det tydligt att Agape har en nära koppling till ICC. Mötet leds av en amerikan som flyttat hit för att hjälpa till att bygga upp Stockholm International Christian Church. I mötet deltar även en brittisk kvinna med en bakgrund inom ICC i London, som nu är en av ledarna i Stockholm International Christian Church. Kvinnan bjuder också in till en filmkväll hemma hos henne, samma kväll.
Peter Åkerbäck är doktor i religionshistoria och bedriver forskning om nya religiösa rörelser vid Högskolan Dalarna, och studierektor på sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han menar att det ibland händer att den här typen av organisationer skapar ungdomsföreningar som får namn som inte är direkt anknutna till kyrkans namn, för att de själva inte tänker på att det borde framgå att föreningen är en del av en större organisation. Men att inte berätta vilka man är kan också vara en del av en uttänkt strategi.
“Det är ju inte jätteärligt att inte tala om var man kommer ifrån, men jag kan också förstå att man inte berättar det direkt.”
Peter Åkerbäck, doktor i religionshistoria vid Högskolan Dalarna, och studierektor på sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.
– Det är ju inte jätteärligt att inte tala om var man kommer ifrån, men jag kan också förstå att man inte berättar det direkt, säger Peter Åkerbäck.
– Jag tror att de tänker så här: vi kan inte direkt säga att vi är en bibeltrogen kristen kyrka, för då kommer ingen att komma på våra möten. Man tänker att vi säger att vi är Agape och så kör vi på och hoppas att någon blir intresserad.
ICC är en del av en starkt evangelistisk amerikansk tradition, och i sitt uteslutningsbeslut skriver SUS också att ICC ”har en historia av att kontrollera sina medlemmar”. Arvid Pohl, numera lektor i fysik vid Linnéuniversitetet, mötte en gren av rörelsen – som då gick under namnet Kristi församling – på 80-talet, när de gjorde vad han kallar ”ett seriöst rekryteringsförsök”.
– Det skedde inte på det vanliga sättet, utan jag hade otur, kan man säga, berättar Arvid Pohl när #studietid når honom på zoom.
– Jag var starkt engagerad kristen då, och satt och läste bibeln på tåget, och råkade hamna mitt emot en av ledarna i Kristi församling.
Ledaren inledde ett samtal utifrån deras gemensamma intresse för bibeln, och frågade om de inte kunde fortsätta ses ”som kristna bröder”. Och Arvid Pohl tackade ja.
– Jag ville vara en god människa och möta honom, i hans behov, som det verkade från början.
Och Arvid Pohl, som nu ser gruppen som en sekt, blev en aning överrumplad när de sågs nästa gång.
– Vi stämde träff och jag trodde att det skulle vara ett ömsesidigt samtal, men han tog ju väldigt snabbt kontroll över det. Dessutom hade han med sig en svensk kompis vilket gjorde att de var två mot en. Och det är också ett väldigt vanligt knep att sekten ser till att de har övertaget.
Redan vid det andra mötet väcktes Arvid Pohls misstankar om att Kristi församling nog inte var som andra kristna grupper. Ledaren presenterade ett antal bibelverser och frågade hur Arvid såg på dem, men var inte intresserad av ett ömsesidigt samtal. Varje gång Arvid lyfte sitt perspektiv ville ledaren få honom att tro att han inte läste bibeln rätt.
– Hela den här värvningen handlade om att jag skulle ge upp mina personliga gränser. All integritet uppfattas av sekterna som fientlig och oseriös. All integritet måste brytas ner.
“Hela den här värvningen handlade om att jag skulle ge upp mina personliga gränser.”
Arvid Pohl, lektor i fysik vid Linnéuniversitetet
Efter några möten eskalerade trycket från Kristi församling. Kontrollerande frågor som ”Träffar du andra kristna varje dag” förekom allt oftare.
– Jag uppfattade mig som väldigt seriöst kristen, och ändå så började de få mig att ifrågasätta mig själv alltmer. Men när jag började bli mer försiktig så hittade de på andra sätt att bryta mot mina gränser. De lämnade till exempel kärleksfulla lappar på jobbet, så att mina kollegor fick se dem, och det började bli pinsamt.
Arvid Pohl beskriver hur han hela tiden flyttade sina gränser, och växte in i gruppen så sakteliga, tills han en dag kom till en vändpunkt.
– Jag hade en kritisk punkt som de flesta som blir värvade inte har. Och det var att jag såg mig ju som kristen men jag började misstänka allt mer att de inte såg mig som kristen.
– Så jag upptäckte att jag hade en röd linje ändå, som andra inte har tillgång till, och den kunde jag använda för att bryta mig loss.
Arvid Pohl bad om en träff med Kristi församlings ledare. Han ville få svar på om de ansåg honom som kristen, och om de ansåg att han var döpt.
– För jag är döpt två gånger först som barn och sedan som troende så nog är jag döpt alltid.
Han tog med sig en amerikansk vän, som kunde ta trycket från ledaren, och tänkte att mötet skulle vara över på tio minuter. Men det tog honom två timmar att få svar på sina frågor, men till slut sa ledaren ”Nej, enligt bibeln är du inte kristen”.
– Och då sa jag ”Bra, tack, hejdå!”
– Det var en väldigt stark upplevelse, säger han efter en paus för att släppa fram ett lättat skratt.
Efter mötet kom många tankar och känslor fram.
– Om man kommer loss, då är man ju lite skakad. Hur kunde jag bli körd så långt innan jag sa stopp?
– Framförallt fick de mig att tvivla på mig själv. Så faktum var att det räckte nog inte ens, min röda tråd räckte nog inte hela vägen.
Men Arvid Pohl hittade stöd i sin morfar och sin egen övertygelse om hans kristna tro.
– Så jag satt hemma och började undra själv om jag är kristen. Men en sak vet jag, min morfar är kristen, det kommer de inte undan, berättar Arvid och skrattar igen.
– Det är så pedagogiskt utmanande när man försöker förklara hur man går med i sekter. För den vanligaste frågan är ”hur kan någon gå med i sekter?” Och mitt huvudbudskap är ”man går inte med i sekter, man tillåter dem att dra in en.”
– Jag vet ingen som har gått med i en sekt jag vet bara folk som blivit indragna och inte kunde stå emot.
Gruppen som Arvid Pohl mötte som Kristi församling är en del av den starkt evangelistiska amerikanska tradition som också ICC kommer ur, och som är välkänd för forskare som intresserar sig för sekteristiska rörelser. ICC är också en organisation som Peter Åkerbäck, doktor i religionshistoria vid Högskolan Dalarna, och studierektor på sociologiska institutionen vid Stockholms universitet, känner till.
– Det är en organisation som har ganska lång historia bakåt, för oss är den känd som Bostonrörelsen, säger Peter Åkerbäck.
ICC skapades som en liten gren av den evangelistiska traditionen som sen blev stor, och som har spridits snabbt över jorden och nu är uppe i cirka 130 000 medlemmar, berättar Peter Åkerbäck.
– Det som skiljer dem från svenska kristna grupper är att de är väldigt inriktade på att missionera, att vilja nå ut.
– Och det är inte så konstigt. Att gå fram med det kristna budskapet, det är vad de har satt upp som mål redan från början. Det här ska vi göra, vi ska värva, vi ska bli stora, vi ska presentera Jesu budskap för mänskligheten.
På 60-, 70-, och 80- talet fanns ett stort intresse för andlighet och religiösa grupper som var tydligt missionerande och uppsökande, men i Sverige har den här typen av rörelser svårt att få genomslag idag, menar Peter Åkerbäck.
– I USA är religionen fortfarande en väldigt aktuell sak, och där finns det jättemycket olika kristna grupper. I Korea som jag har varit mycket i där finns det en kyrka i varje kvarter. Men Sverige är speciellt för att vi är så enormt sekulariserade. Och ungdomar idag… Det är ju jättesvårt att stå ute på gatan och säga ”kom med här så ska vi prata om gud”. Nej tack, det gör dom inte.
Men unga vuxna är en viktig målgrupp för evangelistiska grupper och i USA är rekrytering i universitetsmiljöer ofta en del av strategin för att hitta nya medlemmar.
Stockholms universitets inställning till vilka grupper och föreningar som finns på campus är att universitet varken kan kontrollera eller avvisa grupper som har möten i ett café på campus. I ett mejl till #studietid skriver Lena Lundqvist, Fastighetsdirektör på Fastighetsavdelningen på Stockholms universitet att många olika människor har rätt att samlas i universitetets allmänna lokaler eller caféer ”för till exempel studieverksamhet eller bara för att ta en kopp kaffe. Här har varken Stockholms universitet eller caféet möjlighet att kontrollera och avvisa gäster till caféet.”
– Det är en jättesvår fråga tycker jag, säger Peter Åkerbäck. Dels tycker jag att universitetet ska ta ett stort ansvar för vilka organisationer som vi har här på campus. Men det ska ju samtidigt inte bestämmas av någon slags universitetsledning, för det måste ju också finnas organisationer som studenter faktiskt tycker är bra, så det är ju en svår avvägning.
– Jag tycker inte att universitet ska sätta stopp om det är en organisation som studenter tycker är bra, men samtidigt är det ju jätteviktigt att man inte släpper in vem som helst.
“Jag tycker inte att universitet ska sätta stopp om det är en organisation som studenter tycker är bra, men samtidigt är det ju jätteviktigt att man inte släpper in vem som helst.”
Peter Åkerbäck, doktor i religionshistoria vid Högskolan Dalarna, och studierektor på sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.