Frittes fredagsfunderingar #8: Traditioner alltså

Hej! Fritjof Svensson här. 21 jordisar (jordsnurr/år alltså). Ni kan kalla mig Fritte. Det gör jag och min omgivning.

Jag brukar tänka på saker. Fundera och så. Högt och lågt, har jag fått höra. Stort och smått, säger de. Djupt och grunt, hojtar man.

Nåväl. Jag har fått, läs: tjatat till mig, en plats här att dela med mig av mina funderingar. Allt för att försöka bli lite klokare i tillvaron. Lära mig något. Förstå.

Men jag kommer kanske behöva er hjälp på min resa runt i skallen och universum. Ni kan kontakta mig på fritte@studietid.se

Vi får se. Häng med.

SATIR Hej. Jag har en tanke: Traditioner finns bara om de är tråkiga och är aldrig drivna av glädje.

Nu blir ni säkert arga och skriker rakt ut med munnen och/eller tangenterna.

Låt mig utveckla.

Man säger ju att någonting är "en tradition". Det är kanske en födelsedag, att man gör någonting speciellt på en högtid med några speciella människor.

Kanske att man åker skridskor på en frusen sjö på nyårsmorgonen och bastar efter eller tar ett nakenbad när midsommarafton slutar vara midsommarafton där vid slutet av 23.59. Eller något som inte har med vatten, fruset eller bara kallt, att göra. Jag vet inte varför jag fastnade vid just olika former av vatten.

Nåväl. Min tanke är att en tradition, så som vi tänker när vi hör ordet (eller vi och vi, tala för er själva), endast bärs fram av en känsla av att man gör något "bara för att man ska göra det".

Och "bara för att man ska göra det" uppstår exakt i det ögonblick som något blir tråkigt och inte drivs av glädje.

Varför åker du hem till familjen när det vankas jul fast du är trött på Janssons frestelse och hetsen med julklappar. Varför envisas man med att ha kräftskivor fast det egentligen är knäppt att äta insekter med händerna och lukta funky i slutet av augusti när mörkret faller redan vid 20 (om du inte bor väldigt norrut det vill säga)?

Vi kan ju också undersöka det här med en nationella traditioner som typ är som normer. Med brasklappen att jag inte riktigt hunnit utforskat detta inuti mitt huvud än. Alltså, typ saker som monarkin, “kristna värderingar”, jantelag och att vi står i kö riktigt ordentligt. Inget av det här är ju speciellt kul väl? BOOM, rest my case! Nej jag skojar bara. Det kanske bara är jag som tänker såhär.

"För att det är kul!" kanske någon av er utbrister. Eller kanske "det är så mysigt ju". Min poäng då är att det ni håller på med inte är av tradition. Utan av glädje. Sen att man skulle vara mycket gladare utan julklappar på julen och med en tacoskiva i juli när det fortfarande är ljust efter 22 är en annan fråga.

Jag vet inte. Det är kanske en fråga om semantik. Vad tänker ni? Dra iväg ett mejl till fritte@studietid.se så kan vi provskriva lite med varandra ett tag.

Ha en fin fredag hörni!!