SSCO utlyser katastrofläge gällande studenters bostadssituation

Efter att Sveriges förenade studentkårer, SFS, i augusti återigen rödlistat Stockholms studentbostadssituation har nu Stockholms studentkårers centralorganisation, SSCO, kommit med ytterligare en rapport om situationen. I rapporten utlyser organisationen katastrofläge och riktar kritik mot Stockholms läns kommuner.

EDIT: Efter att läsare inkommit med frågor och bett om förtydligande angående SSCO:s utlysta katastrofläge har artikeln uppdaterats kl. 10.38, 20.10.07.

FOTO: Felix Lidéri

Hanne Nordqvist, politisk sekreterare på SSCO och ansvarig utredare för rapporten, motiverar det utlysta katastrofläget med att kommunerna under lång tid brutit sina löften till studenterna.

FOTO: Oskar M Wiik

– Det har under alldeles för lång tid rått en brist på studentbostäder och kommunerna har brutit i sina löften mot studenterna. Det finns alldeles för lite anvisad mark, för långa köer och för långa processer. Därför utlyser vi katastrofläge, säger Hanne Nordqvist, politisk sekreterare på SSCO.

Nu hoppas SSCO att katastrofläget ska påverka beslutsfattande makthavare till att ta tag i frågan.

– När vi under sommaren pratade med gamla SSCO-ordföranden från 50- och 60-talet som menade de att läget ser likadant ut idag som då, och när folk väljer bort Stockholm av bostadsskäl så är det en katastrof.

SSCO hoppas nu att man ska ta tag i byggandet och korta ledtiderna.

– Vi var på invigning i ett nytt område i Björkhagen för två veckor sen, där 66 nya bostäder ska stå klara 2022. Där anvisades marken till studentbostäder för redan tio år sen. Det är en alldeles för lång process så då är det svårt att vara glad att det byggs.

Hanne Nordqvist berättar att man på SSCO ser över ett förslag till förstärkt investeringsstöd på riksnivå, men hon tycker samtidigt att man måste se över systemet med markanvisningar på kommunal nivå och förändra detta i grunden.

– Vi måste se till att kommunerna anvisar mer mark och ser över systemet som markanvisningar sker på. Idag trissas priserna upp av anbudstävlingar istället för att till exempel använda fasta priser, eller genom att välja en byggherre som vill bygga det som kommunen vill ha. Det finns inga lagliga hinder för att göra så.

Utöver detta vill SSCO ge studentbostadsföretagen tillgång till Ladok, IT-systemet som registrerar landets högskole- och universitetsstudenters studier och resultat, för att mer effektivt kunna kontrollera vilka av dem som bor i en studentbostad som faktiskt studerar.

– Vi måste få mer rörlighet i systemet och låta studenter vara dem som bor i studentbostäder, även om vi förstår att det kan vara väldigt svårt för färdiga studenter att hitta något nytt.

Hanne Nordqvist menar också att många av de lägenheter som finns till för studenterna är för dyra, även om prisbilden är en del av ett mycket större problem som inte bara rör studenterna.

– Ska vi tillföra starkare resurser till studenter för att de ska ha råd att bo någonstans, eller behöver vi ta ett helhetsgrepp på vad en bostad får kosta? Och det är att gräva i hela den svenska modellen som grundar sig på det det här systemet. Det är en helig ko vi tids nog behöver skjuta av.

– Det är mycket att välja och vraka på vad som kan göras och på vilka nivåer. Både vad lokal-, men även vad rikspolitiker, kan göra. Sen behöver vi också en bostadsminister som vill vara bostadsminister, säger Hanne Nordqvist.

EDIT: Efter att läsare, efter att artikeln publicerats, inkommit med frågor och bett om förtydligande angående SSCO:s utlysta katastrofläge fick SSCO följande frågor om vad de menar med katastrofläge:

1.     Vad innebär "katastrofläge", konkret?

2.     Vad blir konsekvenserna av att ni utlyst katastrofläge? (Införs sanktioner mot de kommuner som inte bygger tillräckligt?)

3.     Ni förväntar er en reaktion. Vem är det som ska reagera, och vad händer om de inte gör det? 

I mejlsvaret skriver Hanne Nordqvist att katastrofläget för studenter ”är en lång kedja av konsekvenser” där studenter tvingas till otrygga boendelösningar som också ”bäddar för en snedrekrytering” där resurssvaga individer stängs ute. Genom det utlysta katastrofläget vill SSCO att man förstärker viktiga funktioner för studentbostadsmarknaden.

– I andra sammanhang innebär katastrofläge att åtgärder för förstärkning av alla viktiga funktioner vidtas. Vilka åtgärder som vidtas ska anpassas efter situationen. Genom att SSCO utlyst katastrofläge (och ja, vi vet om att vi inte är en myndighet och att det inte tillhör vanligheterna att andra än myndigheter gör det) försöker vi från vårt håll mana till att förstärka viktiga funktioner för studentbostadsmarknaden – och för studenterna.

SSCO menar att konsekvenserna av det utlysta katastrofläget bland annat är att man nu kommer följa upp bostadspolitikernas varje steg, på både lokal och nationell nivå.

– Lovas det något ska det hållas. Prognoser ska följas, och när så inte görs ska det vara tydligt varför. Tycker politikerna att det finns regler eller annat (eller allt oftare, ”andra”) som hindrar vill vi se förändringar, inte bortförklaringar.

– Bostadspolitiken har blivit den där heta potatisen som ingen vill kalla sin, och det är ovärdigt en kunskapsnation som Sverige att vi ska ha det så. Vi kommer att satsa på ännu hårdare bostadspolitisk bevakning, och inte sky att påtala när något brister.

Nu förväntar sig SSCO att bostadspolitikerna gör sitt jobb och tänker mer långsiktigt.

– Vi vill se flera konstruktiva initiativ för att lösa dessa stora problem som vi som sagt verkar vara överens om. Vad som händer om de inte gör det är ju att katastrofen realiseras, och även om det är politiskt pinsamt är det ändå sju resor värre för de som drabbas av lättjan: nutidens och framtidens studenter, och i förlängningen – Sverige.

Läs mer om SSCO:s utlysta katastrofläge på deras hemsida.

FAKTA I FRÅGAN:
Hur räknar SSCO fram att det finns ca 90 000 studenter i Stockholm?

Hösten 2019 publicerade #studietid kartläggningen “Studentbostad - hur svårt ska det va?” om studentbostadssituationen i Stockholms län. I materialet vi samlade in förekom olika uppgifter om hur många studenter (doktorander ej inräknade) som är registrerade på högskolor och universitet i Stockholms län varje läsår.

Så vilken siffra gällde för läsåret 2017/2018? Är det 90 000? 69 337? Eller 77 571?

Vi bad Tulsa Tollemark O'Shea, Generalsekreterare på SSCO, och den som rapporterat siffran 90 000 till SFS Bostadsrapport, att förklara hur de kommit fram till den. Hon hänvisar till SCB:s statistikdatabas och tabellen “Registrerade studenter efter läsår och kön 1977/78–2018/19”. Ur den har SSCO plockat ut alla högskolor och universitet i Stockholms län och sedan slagit ihop antal studenter per lärosäte.

Men varför skiljer sig den uppgiften så mycket från de andra uppgifter vi fått fram? Mattias Wikström, handläggare på SCB, anges som kontaktperson för den SCB-tabell som SSCO använt som grund för uppgifterna i SFS Bostadsrapport. Vi ringde honom.

– Det är fel sätt att räkna på, sade Mattias Wikström, handläggare på SCB.

– I den tabellen räknas varje student vid varje lärosäte, varje läsår som de finns registrerade. Det är korrekt att använda den om man bara tittar på varje lärosäte enskilt, men studenter kan vara registrerade på flera olika lärosäten i Stockholms län, antingen samtidigt eller vid olika tillfällen under ett läsår. Om man summerar totalen för varje lärosäte får man med de studenterna flera gånger.

Mattias Wikström menar att den mest rättvisande siffran istället är den som UKÄ uppger, 77 571, eftersom SCB:s tabell “Befolkningens studiedeltagande efter region, typ av studiedeltagande, studieortens läge i förhållande till folkbokföringsorten och år.”, som uppger 69 337 studenter, bygger på folkbokföring och då inte inkluderar alla studenter som inte är folkbokförda i Sverige, till exempel alla utbytesstudenter som kommer hit bara en termin.

När Tulsa Tollemark O’Shea, generalsekreterare på SSCO, fick ta del av de svar vi fått från SCB uppgav hon att SSCO skulle se över informationen och ta ställning till om SSCO skulle förändra sitt sätt att räkna på inför nästa rapport.

– I slutändan har vi ju dock ändå en stor bostadsbrist för studenter i Stockholm och det vi behöver se till är att vi behöver bygga fler studentbostäder. Med det inte sagt att statistiken inte ska vara rätt förstås, sa Tulsa Tollemark O’Shea då.

När höstens rapport från SSCO nu har kommit, så uppger den att det finns cirka 90 000 studenter i Stockholm, men ingen källa anges. Vi vill därför veta mer om hur de har räknat fram den siffran. Vi ställer frågan till Hanne Nordqvist, politisk sekreterare på SSCO.

Var kommer siffran om 90 000 studenter ifrån?

– Den bygger dels på sammanställning från Statistiska centralbyråns siffror, och siffror som lärosätena själva gett ut. Sen måste vi räkna med alla våra medlemskårers lärosäten, och då har vi dels tittat på den statistik som finns över registreringar, men också de siffror som finns i årsredovisningar, på lärosätenas egna hemsidor samt i direkt mejlkontakt med administrativ personal på respektive skola/lärosäte.

– Eftersom vi saknar system för att dubbelkolla om flera studenter är registrerade på flera ställen, att vissa lärosäten anger helårsprestationer och andra registrerade studenter så har jag bara kunnat bygga mig en uppfattning på det. Så det finns inget optimalt sätt att ta fram en exakt siffra. Men oavsett om det är 90 000 eller 80 000 så är poängen att bristen är för stor.

Ni säger att ni inte har system för att kontrollera ifall studenter är dubbelregistrerade, men har ni varit i kontakt till SCB för att kontrollera siffran?

– Nej det har vi inte. Och det grundar sig på att alla våra medlemskårers lärosäten inte finns med i deras statistik, som de har publicerat på hemsidan. Så nej, jag har inte begärt ut något kompletterade data eftersom andra lärosätens studenter som ingår bland våra medlemskårer inte finns med där.

När vi, förra hösten, var i kontakt med SCB sa de att det inte gick att räkna på det sätt ni då hade gjort. De hänvisade oss då till UKÄ:s statistik som vi fått genom att kontakta dem direkt. Har ni varit i kontakt med UKÄ för att få ut samma data som vi fick ut i fjol?

– Inte för att få ut den data som ni fick och inte i det här skedet. Jag vet inte om någon på SSCO gjorde det innan jag började här. Men faktum är att UKÄ inte heller räknar med de universitet som vi har under vårt paraply och behöver för att kunna räkna ihop antalet.

Men när ni arbetar med att påverka genom att underbygga ert påverkansarbete, är det inte viktigt att ha statistiken korrekt?

– Jo såklart är det viktigt att ha korrekta siffror. Men samtidigt måste vi göra en avvägning mot vilken roll det spelar, om det är 82 000, 89 000 eller 95 000 studenter, och vad det är vi vill få fram och åstadkomma i vårt påverkansarbete. Det står också ”cirka 90 000 studenter” i rapporten.

Tror du att det spelar någon roll för byggföretagen om de får höra att de ska bygga 5000 eller 10000 bostäder?

– Processen tar så lång tid, så att överhuvudtaget kunna säga ”ska vi bygga 5000 eller 10 000” är ett drömscenario för oss. Kommer man upp i 1000 studentbostäder så är det helt enastående. Och den logik som styr de flesta aktörer på bostadsmarknaden, både när det gäller privata och kommunala aktörer, är någon slags ekonomisk logik där ett grundproblem är att man titta på betalningsvilja istället för betalningsförmåga. Man ser hellre till att tjäna pengar istället för att se till behovet för den här gruppen. Så skulle man titta på det behov som finns istället för att titta ägardirektiv och vinstmarginaler så skulle det såklart spela en roll. Men så ser verkligheten inte ut.

Felix Lidéri