Riksrevisionen har, på uppdrag av riksdagen, granskat ämneslärarutbildningarna vid Högskolan i Gävle, Linnéuniversitetet samt Stockholms universitet. I rapporten kan Riksrevisionen slå fast att ämneslärarutbildningar, på grund av sin utspridning och omfattning på ett lärosäte, ofta är svåra att styra.
Vid Stockholms universitet, som har den största ämneslärarutbildningen av de tre granskade högskolorna, gör utbildningens utspridning på över 30 institutioner samordningen komplicerad. I rapporten får SU kritik för oklara ansvarsförhållanden, och att för många programråd har för lite ansvar över beredandet av utbildningsplaner.
Riksrevisionen riktar också kritik mot att de programansvariga institutionerna inte tar något samlat ansvar för varken ämneslärarprogrammen eller Kompletterande pedagogisk utbildning, KPU. I granskningen har Riksrevisionen funnit att vägen ofta ”är lång från att man identifierat ett problem till att utreda och åtgärda det.”
Enligt Riksrevisionen har SU misslyckats att på ett tillfredsställande sätt beakta perspektiv från studenter och skolhuvudmän. Men på någon institution har insatser gjorts för att höja svarsfrekvensen bland studenters kursvärderingar, vilket gett resultat. Studentrepresentationen i beslutande organ varierar enligt rapporten kraftigt. I vissa organ har studentrepresentation saknats i två år, medan representationen i områdesnämndernas lärarutbildningsberedningar anses vara hög.
Clas Hättestrand, prorektor vid Stockholms universitet, välkomnar Riksrevisionens rapport och delar till stor del deras slutsatser.
– Det är en väldigt bra rapport, den är väldigt professionellt och noggrant genomförd och de har förstått vår organisation och vår ämneslärarutbildning. Så vi är positivt inställda till rapporten och sättet som den tagits fram på, säger Clas Hättestrand.
Rapportens resultat och förslag till utveckling kom, enligt Clas Hättestrand, inte som någon överraskning.
– Det är rimliga slutsatser som de drar och inga stora överraskningar för oss. Ända sedan Stockholms universitet tog över ansvarat för lärarutbildningens sen 2008, när lärarhögskolan integrerades med SU, har man haft en fortlöpande diskussion kring organisation och styrning rörande lärarutbildning vid SU. Och vi har gjort förändringar löpande, säger Clas Hättestrand.
En av punkterna som Riksrevisionen pekar ut som en brist i styrningen av ämneslärarutbildningen vid SU är det stora antalet programråd som man inrättade 2015. Riksrevisionen menar att antalet programråd är för många och att rådens roll och ansvar brister i olika beredningsprocesser.
Clas Hättestrand menar att man varit positiv till att de beredande och beslutande organen varit uppbyggd kring programråden, men medger att man kan förbättra arbetssättet.
– Idag är det programråden som har det huvudsakliga ansvaret för uppföljning och utveckling av programmen. Så det är där initiativet ska komma ifrån. Sen så ingår lärarutbildningen vid SU i den ordinarie berednings- och beslutsstrukturen. Så vi har utbildningsberedningar och lärarutbildningsberedningar på humanvetenskapliga- och naturvetenskapliga området. Sedan fattas beslut i fakultets- och områdesnämnder.