Läsåret 2018/2019 finns det drygt 77 000 studenter registrerade på högskola och universitet i Stockholms län. Och hösten 2019, precis som varje höst, kom rapporter om bostadsbrist för Stockholms studenter. Under ett par dagar i augusti diskuteras frågan i nyhetsinslag och på debattsidor.

Men hur är det möjligt att studentbostadsbristen i Stockholm bara pågår, utan att något görs åt problemet? Kan det verkligen vara så att inga insatser görs? Och hur illa är det, egentligen?

#studietid har kartlagt utvecklingen på Stockholms studentbostadsmarknad genom att samla statistik, enkäter och rapporter från 2000 till 2019.

Och vi har hittat ett projekt som lyckades med det som ingen annan tidigare gjort. Ett projekt som ökade antalet studentbostäder i Stockholms län med 50 procent mellan 2013 och 2017. Ett projekt som fick igång nyproduktionen av studentbostäder från närmare noll till över 4 000 under samma period.

Det räckte inte. Studentbostadsbristen kvarstår. Trots det är projektet nu avslutat, och ingen fortsättning planeras. Varför?

DEL 1: Hur illa är det, egentligen?

Trots att många av Stockholmsregionens studentbostäder hör hemma i kategorin “bättre begagnad” så är de väl omhändertagna, och i många fall älskade, av sina hyresgäster. För många studenter blir studentboendet den första egna bostaden, och små defekter som dörrar som sväller i sommarvärmen, fönster som glipar en aning, eller nedslitna trapphus bleknar lätt i glädjen över att ha ett hem att kalla sitt eget. Men vägen dit är lång.

I Stockholms län fanns 2018 knappt 18 000 studentbostäder. Runt vissa campus, t ex KTH, Frescati och Karolinska institutet, finns en högre koncentration och klassiska studentadresser som “Lappis” (Lappkärrsberget) och Forum (Körsbärsvägen). Men öar av studentboenden hittas i tolv av länets 26 kommuner. Den största studentbostadsvärden är Stiftelsen Stockholms studentbostäder (SSSB), med ca 8000 studentbostäder i Stockholm, Solna, Nacka och Huddinge, men också kommunala bostadsbolag, andra stiftelser och privata värdar har boenden särskilt avsedda för studenter.

Samtidigt finns det under läsåret 2018/2019 drygt 77 000 studenter registrerade på högskola och universitet i Stockholms län. Det innebär att bara ca 23 procent av Stockholms studenter har möjlighet att få en studentbostad, och väntetiden i SSSB:s studentbostadskö är över ett år för ett korridorsrum, över 2 år för en studentetta och över 3 år för en studentlägenhet.

Och det är ett eget boende, utan att dela badrum, toalett och/eller kök med korridorsgrannar eller kollektivkompisar som är den studentbostadsform som flest studenter efterfrågar. Om studenterna får välja vill de flesta bo i enskilt boende.

Så hur ser det ut om man tittar på studentbostadsmarknaden i Stockholmsregionen över tid? Är läget konstant kris eller sker det någon förändring mot det bättre (eller ännu sämre)? Vi har samlat statistik, enkäter och rapporter från 2000 till 2019, och vi ska snart redovisa vad vi har hittat. Men först gör vi plats för en lite längre faktaruta för att reda ut en fråga som visade sig lite mer komplicerad än man först kunde tro. Hur många studenter finns det egentligen i Stockholms län?

FAKTA I FRÅGAN:
Hur många studenter finns det i Stockholms län?

I materialet vi har samlat in förekommer olika uppgifter om hur många studenter (doktorander ej inräknade) som är registrerade på högskolor och universitet och högskola i Stockholms län varje läsår.

• Sveriges förenade studentkårer, SFS, ger varje höst ut SFS Bostadsrapport som beskriver bostadssituationen för landets studenter och listar Sveriges studentstäder med färgkoderna grön (tryggt boende inom en månad), gult (förstahandskontrakt någon gång under höstterminen) och rött (kan inte erbjuda studenter ett boende under höstterminen). I SFS Bostadsrapport 2018 finns uppgiften att Stockholms län har 90 000 studenter. Det framgår att uppgiften rapporteras av Stockholms studentkårers centralorganisation, SSCO, men ingen källa anges.

• I Statistiska centralbyråns, SCB:s, statistikdatabas finns tabellen “Befolkningens studiedeltagande efter region, typ av studiedeltagande, studieortens läge i förhållande till folkbokföringsorten och år.” Där uppges att 69 337 studenter är registrerade vid högskola och universitet i Stockholms län 2017.

• När vi ringer Universitetskanslersämbetet, UKÄ, för att få deras svar på frågan “hur många studenter är registrerade på högskolor och universitet i Stockholms län varje läsår mellan 2000/2001 och 2018/2019?”, skickar de en tabell som visar att antalet studenter 2017/2018 var 77 571.

Så vilken siffra gäller för läsåret 2017/2018? Är det 90 000? 69 337? Eller 77 571?

• Vi ber Tulsa Tollemark O'Shea, Generalsekreterare på SSCO, och den som rapporterat siffran 90 000 till SFS Bostadsrapport, att förklara hur de kommit fram till den. Hon hänvisar till SCB:s statistikdatabas och tabellen “Registrerade studenter efter läsår och kön 1977/78–2018/19”. Ur den har SSCO plockat ut alla högskolor och universitet i Stockholms län och sedan slagit ihop antal studenter per lärosäte.

Men varför skiljer sig den uppgiften så mycket från de andra uppgifter vi fått fram? Mattias Wikström, handläggare på SCB, anges som kontaktperson för den SCB-tabell som SSCO använt som grund för uppgifterna i SFS Bostadsrapport. Vi ringer honom.

– Det är fel sätt att räkna på, säger Mattias Wikström, handläggare på SCB.

– I den tabellen räknas varje student vid varje lärosäte, varje läsår som de finns registrerade. Det är korrekt att använda den om man bara tittar på varje lärosäte enskilt, men studenter kan vara registrerade på flera olika lärosäten i Stockholms län, antingen samtidigt eller vid olika tillfällen under ett läsår. Om man summerar totalen för varje lärosäte får man med de studenterna flera gånger.

Okej, så hur är det med skillnaden mellan uppgifterna från SCB:s tabell “Befolkningens studiedeltagande efter region, typ av studiedeltagande, studieortens läge i förhållande till folkbokföringsorten och år.” och uppgifterna från UKÄ, varför skiljer de sig åt?

– Den SCB-tabellen bygger på folkbokföring och då missar man alla studenter som inte är folkbokförda i Sverige, till exempel alla utbytesstudenter som kommer hit bara en termin.

Okej, tack för klargörandet. Då är det alltså UKÄ:s uppgifter som är rimligast att använda för att visa hur många studenter som finns registrerade vid högskolor och universitet i Stockholms län varje läsår?

– Ja, det stämmer.

Tulsa Tollemark O'Shea, Generalsekreterare på SSCO, kommer ni att ändra er metod för hur ni räknar studenter i Stockholms län nu?

– Hur vi kommer räkna antalet studenter nästa år kan jag inte svara på i dagsläget, ni har precis delgett oss den här informationen så vi kommer få se över den och ta ställning till det nu under året.

– I slutändan har vi ju dock ändå en stor bostadsbrist för studenter i Stockholm och det vi behöver se till är att vi behöver bygga fler studentbostäder. Med det inte sagt att statistiken inte ska vara rätt förstås.

Förändras studentbostadsmarknaden mellan 2010 och 2019?

Så hur ser utvecklingen på Stockholms studentbostadsmarknad ut över tid? Vi har samlat statistik, enkäter och undersökningar från 2010 till 2019, och vi har hittat ett relativt stabilt grundläge som tyvärr ser dystert ut. Trots att antalet studenter successivt sjunkit något råder fortfarande brist på studentbostäder i Stockholms län.

Läsåret 2009/2010 fanns det nästan 81 000 studenter registrerade på högskolor och universitet i Stockholms län. Sex år senare läsåret 2018/2019, har siffran sjunkit till drygt 77 000 studenter.

När vi jämför uppgifterna med antal registrerade studenter i länet, med uppgifter från SCB, som har statistik över antal studentbostäder i länet 2013-2018, kan vi konstatera att det finns ett tydligt glapp mellan antal studenter och antal studentbostäder under perioden 2013-2018.

Så vad vet vi om studentbostadsmarknaden innan 2013? Den tidigaste uppgiften om antal studentbostäder som vi kan hitta gäller 2010 och finns i en rapport från Stockholms läns landsting, “Stockholmsstudenternas bostadssituation och bostadskarriär”. Där uppges att det finns 12 000 studentbostäder 2010. Vi hittar också en uppgift om 12 500 studentbostäder i Stockholms Handelskammares analys “Akut brist på studentbostäder – Ett hot mot Stockholms kompetensförsörjning” från 2012. När vi lägger till dessa uppgifter i vårt diagram ser vi att glappet mellan antalet studenter och antalet studentbostäder i länet har funnits också under perioden innan SCB började föra statistik över studentbostäder.

Men vi ser också något annat. Mellan 2010 och 2014 förändras antalet studentbostäder marginellt, men mellan 2014 och 2018 tillkommer nästan 4000 studentbostäder. Även om glappet mellan antalet studenter och antalet studentbostäder kvarstår, så minskar det under denna period mycket mer än det gjorde innan 2014 eftersom nya studentbostäder tillkommer och antalet studenter samtidigt sjunker.

Under den här perioden minskar också kötiden för att få en studenbostad hos SSSB. Mest påtagligt är minskningen i kötid till studentlägenheterna som minskar från rekordlånga fyra år och en månad 2013, ned till drygt tre år 2018.

Så vad är det som har hänt? Varför byggs det helt plötsligt nya studentbostäder i Stockholms län? Vad är det som har fått igång den här utvecklingen och hur länge kommer den att hålla i sig?

DEL 2: Projektet som faktiskt gjorde skillnad

I början av juni 2013 publicerades en debattartikel på DN debatt med rubriken “Nu bygger vi 6 000 nya studentbostäder till 2017”. För den som slog upp debattsidan och läste artikeln just den här dagen kändes troligtvis den stundande sommaren mer spännande än innehållet. På ytan framstår det som ännu ett av många löftesrika men relativt luddiga utspel som politiker och andra gärna skriver under. Men nu, med facit i hand, kan vi konstatera att just detta inlägg i debatten var startskottet på en smått historisk insats av aldrig tidigare skådat slag.

Debattartikeln undertecknades av en lång rad stockholmspolitiker, rektorerna för Stockholms universitet, KTH, Karolinska institutet, Södertörns högskola och dåvarande ordföranden för SSCO. Och så, näst längst ner, Sten Wetterblad, som presenteras som ordförande, styrgrupp Studentbostadsmässa 2017, Akademiska Hus.

Fyra år senare undertecknar samma Sten Wetterblad inledningen till projektet Sthlm6000+ slutrapport, med titeln ordförande, Sthlm6000+. Under dessa fyra år har han haft en nyckelroll i ett nästan osannolikt framgångsrikt studentbostadsprojekt.

Projektet har, enligt egen statistik som redovisas i slutrapporten, tagit nyproduktionen av studentbostäder från nära noll till, när slutrapporten skrivs, 4 448 färdigställda studentboenden i Stockholms län. En ökning, enligt slutrapporten, av det totala antalet studentbostäder i länet med närmare 50 procent. I slutrapportens prognos för det fortsatta byggandet under 2018 nås projektets mål på över 6000 nya studentbostäder genom projekt som påbörjats inom ramarna för projektet men ännu inte avslutats.

Så vad var det som hände? Hur kunde det här projektet lyckas där andra gått bet? Och vad var det som satte igång alltihop? Hur kom de ens på idén att dra igång ett så ambitiöst projekt?

Sten Wetterblad slutade på Akademiska Hus för två och ett halvt år sedan, och driver nu andra byggprojekt i akademisk miljö i egen regi.

Men 2013-2017 var han en nyckelperson i Sthlm6000+. #studietids Sara Berg ringer upp honom en regnig oktoberdag, över sex år efter publiceringen av debattartikeln som lovade 6 000 nya studentbostäder i Stockholm, för att få veta mer projektet som gjorde luddiga löften till konkret verklighet.

SB: Hej! Vi har stött på projektet 6000+ och vi har förstått att du har varit del av en nyckelgrupp som jobbat med detta, och personligen varit pådrivande.

SW: Ja just det.

SB: Om vi började i ändan hur projektet började, var du en av dem som drog igång det då?

SW: Ja det var jag. Vi fick se statistiksiffror på hur lite det byggdes studentbostäder och det var ju mycket uppseendeväckande, det byggdes i princip ingenting alls. Jag var på något möte precis när Akademiska Hus hade dragit igång planeringen inför, nu kommer jag inte ihåg.. tror det var 70 stycken studentlägenheter, på KTH-området, och jag tänkte ”det är ju ingenting”. Men så var jag på nåt möte med alla andra som byggde studentbostäder, och det var ju ingen som byggde. Alltså vi byggde ju mest och jag tänkte ”det här är ju inte klokt”. Så då åkte vi runt och pratade med rektorer i första hand och hörde hur de såg på krisen, och de tyckte att det var väldigt väldigt… dåligt.

SW (forts): De var lite upprörda till och med, tyckte att kommunerna inte tog sitt bostadsförsörjningsansvar på allvar genom att de inte såg till att det byggdes nånting. Det var så det började. Så samlade jag så småningom ihop ett gäng med olika.. ja olika typer av kommunala föreningar och företag och vi hade den här idén att vi skulle starta nåt sorts projekt, i projektform. Och vi fick med oss åtta kommuner, och då var det kommunstyrelseordförandena vi fick med oss, som tyckte att det var superbra. Och vi fick kommunerna att lova väldigt mycket. Så varje kommun satte ett löfte om hur många studentbostäder man skulle se till att det blev just i den kommunen.

SB: Just det.

SW: Länsstyrelsen var också en viktig del i det hela. Kommunerna lovade att plocka fram så mycket planer och mark det bara gick, de lovade att det skulle bli prioriterat. Länsstyrelsen lovade att lägga det väldigt högt när det överklagades, när det gäller studentbostäder så.. det får man väl inte säga men det fick väl nån sorts egen kö där för att det skulle gå fort med överklaganden där och sånt. Så vi fick enorm stöttning från allt och alla. Och vi fick med oss väldigt många privata företag som ville bygga bostäder. När vi satte igång var det ingen privat som byggde studentbostäder överhuvudtaget. SSSB som då är studenternas eget byggde lite lite lite litegrann, men de byggde inte heller särskilt mycket. Men när vi slutade var det väldigt många privata som byggde, jag kommer faktiskt inte ihåg, jag har inte siffran i huvudet, men jag tror att vi hade 32 olika privata företag som byggde studentbostäder.

SB: Jo men precis, vi har ju läst slutrapporten och det är ju en imponerande lista. En sak som inte står där men som du varit inne lite på nu är ju hur ni kunde få fram ett så tydligt och ambitiöst mål så snabbt. Hur gick det till?

SW: Ja när vi började fanns det 12 500 studentbostäder i staden, eller i regionen. Och vi diskuterade hur mycket som behövde byggas och fick fram siffran 30 procent. För att en sån här marknad ska fungera på ett bra sätt ska 30 % av studenterna ha möjlighet att få en studentbostad. Då utgick vi först från det, och så sa vi att det var 100 000 studenter, och då skulle vi behöva 30 000 studentlägenheter, och då tänkte vi ”fasen så mycket kan vi inte få fram”. Men då satt vi och bollade siffror fram och tillbaka, och tänkte vad som är rimligt överhuvudtaget, och då kom vi fram till att ”går det riktigt bra kanske vi kan köra 6 000”, och då bestämde vi att vi kör det som ett mål. Och ju mer vi sa det ju mer troligt var det att det var sant. I början var det ingen som trodde på det men efter ett tag började vi tro på det, vi satte igång projekt och så, och när vi var klara hade vi uppnått 6 000. Men det var ett jätteambitiöst mål.

SB: Vad skulle du säga var de främsta framgångsfaktorerna då?

SW: Att alla hade samma mål. Att universiteten hade samma mål, vi hade samma mål, kommunerna hade samma mål. Och sen var väl en framgångsfaktor att vi (Akademiska Hus, reds. anm.) hade resurser och möjligheter att driva det här, fast vi hade inte möjligheter att bygga studentbostäder själva, vi hade inget eget intresse i det. När vi pratade med de andra byggarna, Einar Mattsson, Byggvesta och allihopa, vi var ju egentligen ingen konkurrent till dem, vi var ju där för att hjälpa dem och få fram projekten. Och det gjorde ju att alla var väldigt öppna med varandra, och pratade med varandra på alla sätt och vis. Sen på slutet började Akademiska Hus också bygga. Det spelade ju inte så stor roll då. Men jag tror att om vi hade varit en normal byggare från början hade det kanske varit ett hinder. Nu var vi en fri spelare och hade resurser att driva det.

SB: Nästa fråga blir ju, vad var det ni gjorde som inte hade gjorts innan? Det var ju nära noll nyproduktion av studentbostäder när ni drog igång?

SW: Det fanns ju initiativ innan men de tog ju aldrig nån kraft, de tog ju aldrig nån fart på nåt sätt. Landstinget hade nånting, jag kommer inte ihåg vad det hette, och det fanns ju andra också, det var nån politiker som sa nånting och så vart det aldrig nånting. Man lyckades inte få det här samarbetet mellan allt och alla. Men vi kom väl vid rätt tidpunkt också, det var väl lite så. Vi stack ut näsan ordentligt och lovade 6 000, samtidigt som alla började inse att det här håller inte, att det inte byggs nånting. Vi var flera som sprang runt och visade powerpoints på massa olika ställen, och visade de här kurvorna på hur mycket studenter det finns och hur mycket studentbostäder det byggs, och folk skrattade ju när vi visade de här siffrorna, det såg ju ut som… det byggdes ju ingenting. Jättekonstigt. Samtidigt som Stockholm växer och allting, det var ju jättemärkligt. Så vi kom i rätt tid, och fick med det här krismedvetandet hos alla som hade nåt att säga till om, hos alla kommunerna, och alla började inse hur viktigt det är med studenter och studentbostäder.

SB: För en utomstående som inte kan branschen riktigt så framstår det ju också som en riktigt kort tid för att faktiskt få upp faktiska hus. Så det måste ha funnits nån typ av plan för det? Hur kom alla aktörer fram till att ”då bygger vi såhär!”?

SW: Det fanns ju projekt som ändrades från att vara vanliga bostäder till att bli studentbostäder. Många aktörer såg ju också att det blev lättare att få en markanvisning om man byggde studentbostäder. Kommunerna ville ju bygga studentbostäder, så de gick ju först. Som Sollentuna, de plockade fram ett studentbostadsprojekt, alltså kommunerna runtomkring plockade fram studentbostadsprojekt, och så drev man dem. Då går det. Vi drev ju en detaljplan på KTH-området, det tog ju ett år för detaljplanen från start till mål och det har väl aldrig hänt i Stockholms historia att en detaljplan gått så fort. Vi fick alla att jobba efter.. vi fick det här krismedvetandet så att alla jobbade ihop för målet 6 000.

SB: Det låter ju som att kommunerna egentligen är de verkliga nyckelspelarna här och att de var väldigt positiva när ni kom och ville dra igång det..

SW: Ja kommunerna var ju absoluta nyckelspelare. Kommunerna ansträngde ju sig verkligen, annars hade det aldrig gått. Stockholms stad är ju det som är störst och absolut viktigast för det här, men de små kommunerna ansträngde sig väldigt för att det skulle bli av det här. Så det var jättekul.

SB: Men det är ju, när man tittar på det utifrån, så fascinerande att den viljan kan finnas utan att något händer. Som att de bara sitter och väntar på att nån ska komma och säga ”då kör vi då!”. Lite så känns det?

SW: Ja men så är det väl egentligen med väldigt mycket, att det måste va nån som tar ledningen på nåt sätt, som säger ”nu kör vi!”, och att man gör allt man kan för att stötta de som jobbar med det. Så är det ju ofta, att det måste va nån, nånting. Ett tydligt mål var ju hela tiden jätteviktigt. Och att det hela tiden var nån som följde upp det. Vi gjorde ju det också, så varje månad så ringde vi runt till alla kommunerna och hörde hur långt de hade kommit i detaljplaneprocesserna, och så stämde vi av och gjorde statistik på det. Så vi körde väldigt mycket statistik under den här tiden. Vi ringde runt, när de väl hade fått markanvisningarna ringde vi runt till byggföretagen och hörde, ”har ni startat ert byggprojekt ännu, när startar ni, vad har ni för tidplaner?” Bara att man ringer och lyssnar gör ju att det händer saker. Då hamnade vi överst i högen, och alla tyckte att det var lite kul.

SB: För att återgå lite till det här med hur de faktiska husen bestämdes låter det ju som att det också var många olika.. projekt som från början hade varit nåt annat, men ni gjorde väl också just på KTH en specifik innovationssatsning, ”nu ska vi göra nåt speciellt och jobba med studenter”, det fanns väl också den aspekten av projektet?

SW: Ja. Det på KTH var ju lite speciellt eftersom det var vårt eget hjärtebarn, där vi inser att studenter på campusområdet skapar mycket liv dygnet om, så det finns ju såna andra aspekter, miljöaspekter runt studentbostäderna också, allt det positiva, inte bara genom att ge en student en bostad utan man ger ett område en väldigt bra miljö. Det försökte vi förklara för väldigt många, ute i Upplands-Väsby och Nacka och överallt, att ”får ni dit studentbostäder skapar det så mycket positivt runtomkring”. Studenter är mycket mer rörliga ute i utelivet än vad andra vanliga boende är också, så det händer lite mer runtomkring dem. Så det skapar ju en bra miljö. På KTH-området fattade vi ganska tidigt ett beslut att vi ville ha 1 000 studenter boende på KTH-området, och så jobbade vi på att få till det. Från början var det inte att Akademiska Hus skulle bygga de husen, utan vi såg till att.. vi fördelade ju marken, så där byggde ju Einar Mattsson på KTH-området, Byggvesta på KTH-området, vad heter han.. Elite Hotels bolag byggde, så det var tre olika byggherrar som byggde där innan Akademiska Hus började bygga sina hus där. Så det var ju också väldigt positivt för hela det här, att Akademiska Hus delade ut byggmöjligheter, det var ju också ett sätt att få fart på det hela.

SB: Hur kunde ni göra det utan att det uppstod konflikter eller funderingar på ”ska de ha och inte de ha”?

SW: Vi hade tävlingar om det här, det var ju konkurrens om att få, det var anbudstävlingar.

SB: Men återigen då, måste jag säga.. det är ju, bara en anbudstävling för att få ett litet skjul på ett campusområde kan ju ta fem år..?

SW: Nja men inte när vi gör det (skratt).

SB: Ja, jag märker det.

SW: Nä det gick ju väldigt fort. Det var inte direkt arkitekttävlingar utan det konkurrerades.. jag kom inte ihåg exakt hur det såg ut, men det gick snabbt i alla fall.

SB: Och så var de på hugget, de som var intresserade, så de var också snabba på att skicka in?

SW: Absolut.

SB: Spännande. Men har du nån känning nu för vad som har hänt? Har det här gett ringar på vattnet och har det gett tillräckliga ringar på vattnet?

SW: Det har jag dålig kunskap om. Jag rör mig inte i de kretsarna nu, med studentbostäder, så det vet nog SSSB, och Ingrid Gyllfors vet nog mycket bättre än vad jag vet. Så jag vågar inte svara på det. Men vi ökade i alla fall studentbostäderna med 50 % under den här tiden och det måste ju ha lämnat rejäla avtryck tycker jag. Det måste det ha gjort, annars är det konstigt. Det måste ju va lättare att få tag på en studentbostad nu än när vi satte igång. Då gick det ju inte överhuvudtaget, det var ju omöjligt.

Vi ska återkomma till samtalet med Sten Wetterblad, men först vill vi göra en liten djupdykning in i hur projektet upplevdes av de som var med. Totalt listas 42 medlemmar och/eller partners i projektets slutrapport. Bland annat åtta stockholmskommuner, Karolinska institutet, Södertörns högskola, Stockholms universitet och en lång rad byggfirmor, inresseorganisationer och hyresvärdar. Så vad är deras tankar om projektet? Vad gjorde projektet framgångsrikt och hur har dessa aktörer jobbat med att skapa fler studentbostäder efter att projektet avslutades 2017?

DEL 3: “Vi ville bygga bort studenternas bostadsproblem”

För att få en bredare och mer heltäckande bild av arbetet i Sthlm6000+ och vad som hänt efter att projektet avslutades skickade vi ett antal frågor till alla 42 medlemmar och/eller partners som listas i Sthlm6000+ slutrapport. 15 aktörer svarar inte alls. Tolv aktörer meddelar att de inte kan medverka eftersom personen som arbetat med projektet inte längre jobbar hos dem. Men 16 medlemmar och/eller partners återkommer med svar som vi sammanställt här.

De vi inte fick kontakt med eller svar av:

Kungliga tekniska högskolan, Nacka kommun, Sollentuna kommun, Bostadsförmedlingen i Stockholm, Sundbybergs stad, Akademiska Hus, Kista Science City, Lindbäcks Boende, PEAB, Stena Fastigheter Stockholm, Stockholms Byggmästareförening, Studentbacken, Temagruppen Sverige, White Arkitekter och Wästbygg Projektutveckling Stockholm.

De som svarade men inte kunde medverka:

Stockholms läns landsting, Stockholms stad, Täby kommun, HEBA Fastigheter, JM/Hyris, NCC Construction Sverige, Nordic Real Estate Partners (NREP), Nyréns arkitektkontor, Skanska Sverige, Sweco Management och Wallenstam.

De som svarade på våra frågor:

Botkyrka kommun, Huddinge kommun, Karolinska institutet, Länsstyrelsen Stockholm, Solna stad, SSCO, Familjebostäder, Svenska bostäder, SSSB, Stockholms universitet, Södertörns högskola, ByggVesta, Einar Mattsson Project, Fastighetsägarna och Svenska Studenthus.

Sammantaget svarar en majoritet av de medverkande att det föll dem naturligt att agera partner för att främja bostadstillväxten och ett ökat kunskapsutbyte i form av ett nätverkande som aldrig tidigare skådats. Erik Wijkmark, Arkitekt, Svenska Studenthus, K2A Knaust & Andersson Fastigheter AB, är en av många som lägger stor vikt på det stora behovet av studentbostäder just i Stockholm.

Aktörerna i Sthlm6000+ bidrog på lite olika sätt när det kom till resurser. De med större ansvar och kapital bidrog till exempel med byggande av studentbostäder rent praktiskt. De mindre aktörerna var istället med och lyfte frågan om en ökad bostadstillväxt i olika forum och kanaler via digitala nyhetsbrev och utskick. Frågan om fler studentbostäder prioriterades också på ett annat sätt, vilket något Henrik Weston, utvecklingsledare, Länsstyrelsen Stockholm, skriver i sitt svar på frågan.

Sen fanns det också de som inte bidrog särskilt mycket med varken pengar, tid eller personer. Mia Andersson som är Sektionschef på Stockholms universitets fastighetsavdelning svarar bland annat att det ligger utanför universitetets ramar att bidra rent ekonomiskt.

Samtliga aktörer som medverkat i vår enkät svarar att minst en person hade kontinuerlig kontakt med Sthlm6000+ projektansvariga.

Samtliga aktörer deltog under olika stormöten och seminarier som Sthlm6000+ anordnade under projektperioden. Några svarar att de arrangerade egna publika seminarier och workshops för att de skulle nå ut med projektet. Allan Leveau, Chef Nybyggnad för Svenska bostäder AB, svarar att de delade med sig av erfarenheter gällande både produktion och förvaltning av studentbostäder.

Några aktörer stod för majoriteten av bostadsbyggandet medan andra inte byggde alls. Helena Lundberg, marknadschef på marknadsenheten, Huddinge kommun svarar i enkäten att projektet verkligen satte fart på studentbostadsbyggandet i kommunen.

Vidare svarar vissa aktörer som inte är bostadsbyggare att de bidrog med värdefull input som hjälpte byggherrarna med vad studenter är intresserade av för typ av bostäder. Tulsa Tollemark O´Shea, Generalsekreterare, SSCO, anser att deras input var avgörande för projektet.

Samtliga aktörer svarar att det gemensamma initiativet där alla aktörer var med och påverkade och uppmärksammade bristen på studentbostäder var en av de största framgångsfaktorerna. Det var också det tydliga gemensamma målet om 6 000 bostäder som drev alla inblandade till att göra så bra ifrån sig som möjligt. SSSB:s VD Ingrid Gyllfors vill också lyfta fram betydelsen av utmärkt styrning och ledning av projektet.

De flesta är rörande överens om att projektets storlek och mål gjorde att vissa beslutsprocesser tog lång tid, vilket bland annat föranledde till förseningar i byggprocessen. Henrik Tuvesson, näringspolitisk chef på Fastighetsägarna Stockholm, är en av dem som upplevde detta som ett problem.   

Men det är också ett antal aktörer som svarar att det inte fanns några problem alls, utan att projektet snarare öppnade upp för fler möjligheter än svårigheter.         

Alla aktörer som medverkat i enkäten svarar att Sthlm6000+ haft och i viss mån fortfarande har en mycket positiv påverkan på studentbostadsmarknaden. Projektet har bidragit till att studentbostadskrisen har tagits upp på dagordningen och prioriterats på ett annat sätt än tidigare. Anders Flodin som är Managing Director, KI Housing, Karolinska institutet, ser både politiska och praktiska effekter av projektet.

Men flertalet aktörer svarar också att projektet skapade en samhörighet och faktiskt bidrog med ett kunskapsutbyte som annars inte hade ägt rum. Ingrid Gyllfors som är VD för SSSB beskriver det såhär:

Av de aktörer vars uppgift är att bygga bostäder svarar en majoritet att det i nuläget antingen planeras eller byggs studentbostäder men också bostäder som inte kvalificeras som studentbostäder men ändå riktar sig till samma målgrupp. Bostäder som till exempel inte räknas in i projektet Sthlm6000+ är ungdomsbostäder, vilket är något som Botkyrkas kommun bland annat satsat på svarar Hannes Flemming, utvecklingsledare för samhällsutveckling, Botkyrka kommun.

Förutom det mest givna svaret som är att det behöver byggas fler bostäder svarar också ett antal av aktörerna att det inte räcker med att enbart bygga studentbostäder. Det som behövs är en fungerande bostadsmarknad där den enskilde kan hitta en bostad som passar dennes behov. Det går inte att räkna med att alla studenter kan bo i just studentbostad.

Sen finns det också de som svarar att det inte bara finns en lösning men att grundtanken är att ingen student ska behöva tacka nej till en utbildning för att det inte finns någonstans att bo. Anders Flodin, Managing Director, KI Housing, Karolinska institutet, konkretiserar frågan.

Så hur tänker Stockholms universitet? Mia Andersson som är Sektionschef på Stockholms universitets fastighetsavdelning svarar att universitet inte har någon åsikt om hur studentbostadsbristen kan åtgärdas.

Erik Wijkmark, Arkitekt, Svenska Studenthus, K2A Knaust & Andersson Fastigheter AB, menar att en ny variant av Sthlm6000+ skulle kunna ge en mycket positiv utveckling på Stockholms studentbostadsmarknad.

DEL 4: Lärdomar och avslut

Såvitt vi kan förstå lyckades Sthlm6000+ nå sitt mål att bygga 6 000 nya studentbostäder i Stockholms län, även om resultatet inte riktigt uppnåddes under tiden som projektet var aktivt.

I sin slutrapport från 2017 rapporterar projektet att “4 448 studentbostäder färdigställts i Stockholmsregionen under 2013-2017”. När vi adderar uppgifterna från Länsstyrelsens “Läget i länet 2019” – att byggandet av 1 500 studentbostäder påbörjas under 2019 och ytterligare 1 100 under 2020 – blir slutresultatet att 7 048 nya studentbostäder har byggts under 2013-2021 (om vi utgår ifrån att de som byggs under 2019 och 2020 är inflyttningsklara senast 2021).

Men studentbostadsbristen kvarstår. Så varför slutade man jobba i den framgångsrika projektmodell som Sthlm6000+ skapade? Vi går tillbaka till vår telefonintervju med Sven Wetterblad.

SB: Det är fortfarande brist på studentbostäder. Så vad vi sitter och funderar på här på redaktionen är ju ”hur kan det här ha hänt och inte få fortsätta?” Varför slutar man med en sån här modell?

SW: Ja dels tog det mycket kraft av oss själva. Det vart ju ganska person.. inte person, men organisationsfokuserat. Då sa vi, ”nu har vi uppnått målet. Hur ska vi få det här engagemanget när vi uppnått målet, hur ska vi kunna få ett nytt engagemang, det kan inte vara våran boll, det måste vara nån annan som tar över och kommer med ny kraft”. Skulle vi fortsätta och köra likadant, jag tror att det skulle bli pannkaka. Det måste komma nya ansikten, nya krafter, nya argument, nytt allting. För vi gjorde det vi sa vi skulle göra, och när vi gjort det var det läge att sluta. Och det är tärande.

Vi ville hålla på med annat sen så det var också ett argument. Sen var ju pengarna slut också, vi fick ju alla företagen att betala in till oss för att vi skulle göra det här och få finansiering av det vi gjorde… vår egen tid, ja min tid bjöd vi på, men vi hade ju en organisation som kostade pengar. Och det var en framgångsfaktor att alla var med och betalade. När du är med och betalar nånting vill du ju att det ska gå bra också. Om du är nån tjänsteman i nån organisation och så lyckas du få chefen att gå med på att du ska betala 200 000 kr till nånting, då vill du att det ska lyckas. Då anstränger man sig mycket. Hade det här varit kommunerna som gått in och betalat, då tror jag inte heller vi hade nått samma framgång på samma sätt. Då hade vi inte fått det här engagemanget. Det krävs det personliga engagemanget, och det får man när nån betalar pengar, då får man ett personligt engagemang också. Men vi drog några såna lärdomar, när vi funderat efteråt – ”varför gick det bra?” Därför att det var en grej, att man betalade.

Men att få in de pengarna var ju också ett tufft jobb. Nu kommer jag inte ihåg vad de betalade, om det var 100 000 eller 200 000 eller vad det var. Det var ganska ansträngande att få det och då fick vi dem att lova de här åren, så fick vi pengarna så vi kunde jobba. Så att gå ut en gång till med håven och säga ”nu ska vi jobba vidare” – ”varför då då, vi har gjort våra 6 000” säger de då, lite så. Vi tyckte vi hade gjort vårt.

SB: Jag förstår.

SW: Då lämnade vi vidare bollen till någon som jag inte vet.. det är inte någon som har tagit bollen, men vi lämnade över den i alla fall. Och vi lämnade över våra handlingar, SSCO fick väl dem, och de fick statistiken och namnet på konsulten som räknade och sånt. Men jag vet inte om de gjort nån uppföljning nu, för de skulle göra nån uppföljning efter ett par år men jag har inte sett nånting.

Vi har pratat med SSCO för att ta reda på vad som har hänt med den uppföljning de skulle göra, och hur de ser på den fortsatta utvecklingen på Stockholms studentbostadsmarknad. Men först gör vi plats för en lite längre faktaruta med de rekommendationer till framtida initiativtagare som projektet 6000+ lämnade i sin slutrapport från 2017.

FAKTARUTA:
Så bygger du 6 000 nya studentbostäder – slutsatser och rekommendationer ur Sthlm6000+ slutrapport

• Sätt ett tydligt, realistiskt och tufft mål – Målet som sätts måste vara lätt att kommunicera, såväl internt som externt. Genom att besluta en siffra – 6 000 studentbostäder – visste alla medverkande partner exakt vad som krävdes för att projektet skulle anses vara framgångsrikt.

• Involvera slutanvändarna – Studenterna har på ett helt annat sätt än tidigare involverats i bostadsbyggandet och kunnat tillföra perspektiv på bland annat vilka som är studenter i dag, vad deras behov är, och hur köerna till studentbostäder bättre kan organiseras.

• Få med hela aktörskedjan – Genom att samla alla aktörer i planeringssystemet har alla fått en förståelse för varandras verksamheter och förutsättningar.

• Få med kapitalet - Etablerade investerare och fastighetsbolag har genom Sthlm6000+ kunnat stärka sina relationer till statliga aktörer och kommunerna samt fått ett forum för utveckling av nya kostnadseffektiva bostadskoncept och förvaltningen av studentbostäder. För nya investerare och fastighetsbolag, ofta specialiserade mot just studentbostäder, har Sthlm6000+ fungerat som en språngbräda in på en växande nischmarknad.

• Betalande partners –I projektets inledningsskede beslutades att alla partners ska bidra till projektet ekonomiskt. Det beslutet ökade partners krav på projektet, samtidigt som det stärkte deras intresse av att projektet når framgång. Detta bidrog sannolikt till att deras medverkan var mer aktiv än den annars skulle vara.

• Hitta marken - En av de främsta anledningarna till att arbetet i Sthlm6000+ tog fart var att Akademiska Hus inledde ett samarbete med bostadsbolagen ByggVesta och Einar Mattsson för byggandet av nya studentbostäder på KTH Campus. Akademiska Hus har strategiska markinnehav i anslutning till lärosäten där studentbostäder inte konkurrerar med andra typer av bostäder (exempelvis bostadsrätter) eller etableringsintressen. Akademiska Hus utvecklade under 2013 detaljplaner på KTH Campus tillsammans med ByggVesta och Einar Mattsson. Akademiska Hus avstod även tomträtter mot att Statens Fastighetsverk upplät dessa åt ByggVesta och Einar Mattsson för byggandet av studentbostäder.

• Skapa mötesplatser för dialog – Sthlm6000+ har kontinuerligt samlat alla aktörer vid olika tillfällen och under såväl formella som informella former. Det har gjort att aktörerna inom projektet haft möjlighet att vårda sina relationer och bredda sina nätverk.

• Ta kontroll över statistiken – Har projektet inte kontroll över statistiken riskerar det att florera olika uppgifter om byggandet vilket gör det svårt att styra projektet i rätt riktning. Sthlm6000+ styrelse har kontinuerligt säkerställt tillgång till relevant statistik, vilket underlättat måluppföljningen genom hela projektet.

• Eftersträva kontinuitet i styrgruppen – När personer byts ut riskerar aktörers engagemang att fluktuera. I Sthlm6000+ har styrgruppen och styrelsen varit i princip intakt vilket har gett en stadga till projektet.

• För en aktiv dialog med alla kommuner – Sthlm6000+ har haft en mycket aktiv dialog med de kommuner som bygger mest. Den hade kunnat vara mer aktiv med de kommuner som bygger mindre för att driva på för ett ökat studentbostadsbyggande.

• Fokusera på vad som kan göras här och nu – Att diskutera regelförenklingar har varit en viktig del av Sthlm6000+ arbete. Regelförenklingar tar dock tid och det är därför viktigt att fokusera på vad som kan förändras utifrån befintliga förutsättningar. 25

• Uthållighet är avgörande – Bostadsprojekt tar tid och förändringar sker inte över en natt. Varje aktörs behov måste tillgodoses löpande. En viktig framgångsfaktor för Sthlm6000+ har varit att de flesta partners och medlemmar varit med från start till målgång.

• Våga testa nya vägar - Ett annat exempel på ett konkret samarbete inom Sthlm6000+ är att SSM/Studentbacken och Lindbäcks Bygg valde att gemensamt utveckla ett nytt studentbostadskoncept. Konceptet användes i byggandet av nya studentbostadsrätter i Danderyd. Twin House, som projektet heter, färdigställdes i slutet av 2016 och består av 30 studentlägenheter i bostadsrättsform.

• Kom ihåg att alla projekt behöver eldsjälar – Utan passionerade personer som brinner för uppgiften stannar projekt upp. Initiativtagarna Sten Wetterblad, tidigare regiondirektör vid Akademiska Hus, och Erik Westin, tidigare stf. regiondirektör vid Akademiska Hus, som båda har lång erfarenhet i branschen och goda kontakter i kommunerna delade tidigt med sig av sina nätverk vilket varit avgörande för projektets framgångar. Sthlm6000+ projektledare, Petra Wester har också fört samman byggföretagen och kommunerna.

Så vad händer med SSCO:s uppföljning av Sthlm6000+? Och hur ser de på den fortsatta utvecklingen av Stockholms studentbostadsmarknad? Vem ska ta bollen som Sten Wetterblad och hans kollegor i Sthlm6000+ lämnade över?

Efter att Sthlm6000+ avslutats 2017 fick Stockholms studenters centralorganisation (SSCO) ta del av projektets dokumentation och statistik, samt kontaktuppgifter till den konsult som anlitats för att räkna på behov och efterfrågan på studentbostadsmarknaden. SSCO fick uppdraget att göra en sammanställning av resultaten från 6000+. Någon sådan sammanställning finns i nuläget inte, men enligt Tulsa Tollemark O'Shea, Generalsekreterare på SSCO, så kommer detta göras klart i slutet av året.

– Vi har börjat med uppföljningen och kommer färdigställa den i början på 2020 efter de sista uppdateringarna i december, varpå det kommer publiceras på 6000+ hemsida i början av våren. Alla bostäder som tillkommit fram till och med sista december 2019 ska räknas med, säger Tulsa Tollemark O’Shea.

Projektmålet om 6 000 nya studentbostäder uppnåddes till årsslutet 2018, enligt SSCO. Men de förlängda projektprognoserna om 22 600 studentbostäder år 2019 tror SSCO är svåra att nå, och man hoppas kunna belysa varför detta inte har gått i sin uppföljningsrapport.

– Om SCB:s siffror är något att gå på så blir det nog väldigt svårt att nå målet. Men vi hoppas kunna få svar från olika aktörer på vilka faktorer som ledde till att alla bostäderna inte har färdigställts inom ramen. Det kan vara överklagansprocesser som i alla byggandeprocesser och då tänkte jag att man kan enkelt lägga in en kommentar om det. Det beror lite på vad aktörerna kan dela med sig av.

Det finns inga ytterligare resurser inom SSCO för uppföljningen, utan den sköts till stor del av Presidiet och generalsekreteraren utöver deras andra uppgifter.

– Vi kommer att lägga ner arbetstid på att kolla på statistiken, kontakta aktörerna och kolla på hur de har mätt prognoserna. Vi har inga resurser utöver det, utom de som sköter hemsidan sthlm6000.se, men vår arbetstid är den enda resursen vi behöver för detta.

En av de rekommendationer som 6000+ lämnar efter sig är ”Ta kontroll över statistiken”. Upplever ni att ni har möjlighet att göra det med de resurser ni har?

– Ja men det tror jag att vi har. Vi kommer i första hand nu och kontakta alla byggaktörer och kolla hur många studentbostäder de har byggt och försöka sammanställa detta i sammanställningen av den slutliga statistiken för Sthlm6000+ som kommer i vår.

Enligt Tulsa Tollemark O’Shea jobbar SSCO ständigt med frågan om studentbostäder, och har gjort det sedan 90 år tillbaka. Framförallt genom opinionsbildning och kontakter med kommunala, regionala samt nationella politiker. En del av framgången med Sthlm6000+ bestod just i att få dessa att samarbeta och att projektet inte förlitade sig på en part.

– Jag tror inte att det finns en aktör som kan göra allt, utan man måste gå ihop och arbeta tillsammans för att det ska bli av i den skala som behövs. Enligt Studentbostadsföretagen saknas 10.000 studentbostäder i Stockholm. Men jag tror inte att en aktör kan nå det målet.

Däremot tror Tulsa Tollemark O’Shea att det skulle bli svårt att upprepa ett liknande projekt.

– Personligen så vet inte jag hur lätt det hade varit genomföra ett liknande projekt igen. Vi har varit lite rädda för att man ska se projektet som en så stor succé och tänka att nu är byggandet klart, nu har vi gjort vårt och nu behöver vi inte ligga på för byggandet av fler studentbostäder, vilket även tidigare ordföranden för SSCO har upprepat i rapporter och debattartiklar.

Tulsa Tollemark O’Shea menar också att det kan finnas ytterligare faktorer till att man lyckades bygga i den skalan under projektets gång.

– Man måste också komma ihåg att det sett så olika ut politiskt. Tiden precis innan Sthlm6000+ hade vi en finanskrasch 2008. Då dök både studentbostadsbyggande och byggandet av vanliga bostäder samtidigt som arbetslösheten ökade. Byggandet beror mycket på den tiden man är i.

Men trots att ansvaret för projektuppföljning landade hos SSCO har man idag inga planer på att själva dra igång ett liknande projekt.

– Det är väldigt svårt att svara på, vi har ju nya beslutsfattare på SSCO varje år. Så det finns inga såna planer i dag men det är inget som säger att såna planer inte kan komma med ett nytt presidium eller en ny styrelse. Sen beror det också på vilken skala man skulle kunna tänka sig att ha ett sånt projekt på och vilka andra aktörer vi skulle vilja ha med oss.

Vilka tycker ni skulle vara lämpliga för att driva projektet annars?

– Jag vet inte. Det beror på vilka man riktar sig till i projektet. Personligen kan tycka att det fungerade bra med Akademiska Hus eftersom att de också har ett statligt uppdrag att bygga studentbostäder.

DEL 5: Framtidens studentbostadsmarknad – vad händer nu?

På Akademiska Hus finns det inga planer på att dra igång ett nytt 6000+ projekt, men däremot planer på att bygga väldigt många nya studentbostäder runt om i landet, 11 000 fram till 2024 närmare bestämt. Regeringen har nämligen gett dem uppdraget att bygga fler student- och forskarbostäder för att öka attraktionskraften till lärosätena. Enligt Susanne Malmgren, Chef Studentbostäder, Akademiska Hus, är målet är att bygga bostäder nära olika campus.

– Vi har kommit en bra bit på vägen. Byggen har påbörjats i Uppsala, Stockholm och Luleå. Vid KTH finns det ett antal färdigbyggda studentbostäder som det går att flytta in i. I Solna vid KI fortsätter arbetet.  Akademiska Hus kommer inte att hinna färdigt till 2021, däremot till 2024 tror man, säger Susanne Malmgren, Chef Studentbostäder, Akademiska Hus.

Vad är det slutgiltiga målet och vad vill man uppnå? Vad händer efter 2024?

– Att bygga mer. Tanken är att efter 2024 bygga ytterligare bostäder nära olika campus. Ännu finns det inga exakta siffror på hur många bostäder det kommer att byggas efter 2024 men uppskattningsvis runt 5000-10 000. Det bästa vore att bygga fler fast mindre kollektiva lägenheter. Det drar både ner på bygg- och bostadskostnaden.

Räcker det med 11 000 studentbostäder runt om i landet?

– Troligen inte men vi gör så gott vi kan för att det ska räcka. Sen gör vi annat än att bygga bostäder. Vi har bland annat ett studentbostadsforum i Uppsala där olika byggaktörer samlas och diskuterar bostadsfrågor med varandra, vilket bidrar till att vi håller oss uppdaterade om bostadsbyggandet just i Uppsala, säger Susanne Malmgren, Chef Studentbostäder, Akademiska Hus.

Har du tankar om hur studentbostadsbristen i Stockholm borde hanteras? Eller tips på något annat som du tycker att #studietid borde granska? Hör av dig till redaktionen@studietid.se.