På Sveriges universitet och högskolor bedrivs “utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet”. Där ska “vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas”.

Men på Stockholms universitet frodas också kurser av annan natur.

Under fyra tillfällen i november 2019 har #studietids Felix Lidéri suttit med på karriärkursen “Att leda sig själv och andra”, arrangerad av Centrala studie- och karriärvägledningen på SU i samarbete med EnneagramCenter.

I centrum för kursen står enneagrammet, en modell med rötter i New Age och nyandlighet som saknar vetenskaplig grund. Det är åttonde året i rad som kursen erbjuds av Stockholms universitet, i samarbete med EnneagramCenter Sverige AB.

Varför?

Rapport från en karriärkurs, kurstillfälle 1:

“Välkommen! Slå dig ner.”

Klockan är 14.55, onsdag den 6 november, utomhus försvinner det sista dagsljuset snabbt. Men i Ekosalen i Studenthuset är det ljust och mina steg flyter ljudlöst över heltäckningsmattan i den tysta läsesalen man passerar för att komma dit. En medarbetare från Studentavdelningen på Stockholms universitet öppnar dörren när jag kommer fram.

– Hej, du ska få anmäla dig här först, säger hon.

– Hej, svarar jag samtidigt som jag kastar en blick på anmälningslistan. Felix Lidéri, plats 40.

– Tack, välkommen! Slå dig ner.

Ekosalen är möblerad till max med 60 klent vadderade stolar med en rygg av format trä. Jag placerar mig längst bak i mitten. I lokalens främre del finns en olivgrön roll-up med texten ”Stockholms universitet” och universitetets logotyp.

Vi ska återkomma till vår reporter Felix Lidéris rapport från karriärkursen “Att leda sig själv och andra”, arrangerad av Centrala studie- och karriärvägledningen på SU i samarbete med företaget EnneagramCenter. Men först vill vi berätta varför han är där.

I oktober 2019 dyker det upp ett event, från eventkalendern på Stockholms universitets Facebook-sida, i våra flöden. När man går in på eventet får man veta följande:

“Den centrala studie- och karriärvägledningen är glada att i samarbete med EnneagramCenter nu kunna erbjuda karriärkursen: Att leda sig själv och andra med start den 6 november 15.00-17.00.

Kursen har under sju år erbjudits studenter vid Företagsekonomiska institutionen där den varit mycket uppskattad. Vi kan nu erbjuda den till alla studenter vid Stockholms universitet.

Kursen består av fyra tillfällen som ger studenter stöd i utvecklandet av sin självinsikt. De studenter som medverkar på kursen få (sic) ett diplom!”

Nedanför presentationstexten hittar vi fyra datum, uppgift om tid och plats, samt en länk till kursanmälan.

Vi vill veta mer, och hittar också en hemsida på su.se, under fliken utbildning/examen och karriär. Där finns mer information:

“Arbetslivet handlar i stor utsträckning om samarbete. Som medarbetare, teammedlem och ledare krävs att du kan samarbeta väl med olika typer av människor. Ett gott samarbete bygger på god självinsikt. Det handlar om att vara medveten om sina styrkor och utmaningar samt förstå hur och varför andra människor är olika dig själv.”

Under mellanrubriken “Uppskattad och beprövad kurs” beskrivs kursen vidare:

“‘Att leda sig själv och andra’ är en karriärkurs bestående av fyra tillfällen som ger studenter stöd i utvecklandet av sin självinsikt. Kursen har under sju år erbjudits studenter vid Företagsekonomiska institutionen där den varit mycket uppskattad.”

Där finns också ett citat, undertecknat “Tidigare kursdeltagare”.

“Jag har fått en ökad förståelse för mig själv och andra. Vi alla är olika, vilket är fantastiskt egentligen.”

Informationen om att kursen ges i samarbete med EnneagramCenter, samt datum, uppgift om tid och plats hittas även här, samt information om att de som medverkat vid alla fyra kurstillfällen får ett diplom. Sedan följer en närmare beskrivning av kursens delmoment.

“1. Introduktionsföreläsning onsdag 6 november
Introduktion till verktyget vi använder - Enneagrammet. Det är en personlighetsmodell som belyser hur olika vi människor är genom att visa olika styrkor, drivkrafter och motivation men också begränsande beteenden som hindrar oss från att nå vår potential.

2. Hitta din personliga grundstrategi tisdag 12 november 
Genom tester, övningar och diskussioner hjälper vi varandra att hitta var och ens personliga grundstrategi i Enneagrammet. Bygger på att deltagarna varit med på Introduktionsföreläsningen. 

3. Självinsikt och att leda andra onsdag 20 november 
Med utgångspunkt ifrån din grundstrategi får du diskutera och reflektera i grupp. Vi tittar också på typiska stressbeteenden. Olika grundstrategier ger också olika sätt att leda, både sig själv och andra. Vi berättar om vilka styrkor och utmaningar olika strategier har i en ledarroll. 

4. Medveten kommunikation onsdag 27 november 
Varför har vi svårt för vissa personer och funkar bra med andra? Till stor del handlar det om vårt eget och andras sätt att kommunicera samt hur vi tolkar det andra säger och gör. Genom föredrag och film belyser vi olika kommunikationsstilar som är typiska för olika grundstrategier.”

Under beskrivningen av de fyra delmomenten finns en stor bild på de båda kursledarna, en kort presentationstext om EnneagramCenter, samt en länk till EnneagramCenters hemsida.

När vi kommit så långt förstår vi att vi behöver medverka på kursen. Vi har stött på enneagrammet tidigare, men aldrig i akademiska sammanhang, och vi förstår inte hur universitetet kan använda det som verktyg i en karriärkurs. Vi vill veta mer om karriärkursen “Att leda sig själv och andra”.

Därför anmäler sig #studietids Felix Lidéri till karriärkursen “Att leda sig själv och andra”, och medverkar på de fyra kurstillfällen som anordnas den 6, 12, 20 och 27 november.

Enneagramläran i korthet:

Vad är den enligt utövarna?

Enligt utövarna kan man kortfattat säga att enneagrammet utgår från nio grundstrategier där du utifrån ett personlighetstest delas in i en av nio siffror (med eventuella inslag av någon annan siffra, gärna en så kallad ”flygel” till din primära siffra). Du ges också en färg som beskriver din intelligens (fysisk, emotionell eller mental). Med hjälp av detta ska man kunna säga hur du är som person och hur du blir under stress eller harmoni. Detta ska, enligt läran, hjälpa dig att nå självinsikt och insikt över hur du kan förhålla dig gentemot dig själv och andra. 

Varifrån kommer enneagrammet?

Enneagramläran formuleras först i mindre, ofta cafébaserade sällskap i Moskva och St Petersburg med början under 1910-talet och därefter under 1920-talet i Paris med omnejd. Den uppstod i en idévärld där centrala figurer rörde sig mellan olika esoteriska rörelser, som teosofiska samfundet och antroposoferna, och inspirerades av muslimsk, judisk och kristen mystik för att sedan sammanfoga dem i en ny esoterisk tradition.

En nyckelperson i enneagramlärans tillblivelse var George Ivanovich Gurdjieff (1866-1949) som under 30- och 40-talet populäriserade enneagrammets symbol med de nio punkterna (”ennea” betyder nio och ”gramma” något skrivet, eller ritat, på grekiska). Symbolen är starkt influerad av andra religiösa symboler som till exempel det kabbalistiska ‘livets träd’, och det modernare teosofiska samfundets symbol.”

Från 1900-talets andra hälft och framåt utvecklas enneagramuttolkningen och rör sig in i en delvis ny kontext. Läran “psykologiseras” och utvecklas i mer psykoanalytisk riktning av bland andra Oscar Ichazo, grundare av Arica-institutet, och hans efterföljare psykiatern och psykoterapeuten Claudio Naranjo. Under 1990-talet tas ytterligare ett utvecklingssteg när den dåvarande jesuiten Don Richard Riso blev en av de mest tongivande talespersonerna för enneagrammet genom böcker som ‘Understanding the Enneagram’ (1990).

Tillsammans med Russ Hudson skapar Riso sedan personlighetstest som Riso-Hudson Enneagram Type Indicator (RHETI) och Quick Enneagram Sorting Test (QUEST).

Källa gällande enneagrammets ursprung: Enstedt, “Den svenska enneagramreceptionen”, Publicerad i Chaos. Dansk-norsk tidsskrift for religionhistoriske studier, 2014.

Rapport från en karriärkurs - kurstillfälle 1:

“Introduktionsföreläsning”

Klockan är strax efter 15.00, onsdag 6 november, och jag sitter i Ekosalen i Studenthuset på Stockholms universitet. Innan alla de 60 anmälda studenterna är på plats, hälsas vi välkomna av medarbetaren från Studentavdelningen som tog emot oss vid dörren. Hon berättar att kursen ”Att leda sig själv och andra”, som vi ska gå under fyra tillfällen i november, har haft sju lyckade och omtyckta år på Företagsekonomiska institutionen på SU, och att den nu tagits över av Centrala studie- och karriärvägledningen på Studentavdelningen. Sedan introducerar hon kursledarna från EnneagramCenter.

– Hej allihopa! Vad kul att ni gillar självinsikt! Inleder Tina Tornell, som presenterar sig själv som ”sjua”.

Sen är vi igång och även den andra kursledaren, Anna Bolin, presenterar sig kort och berättar att hon är en ”fyra”. De berättar att de har en bakgrund inom företagsekonomi och i beteendevetenskap men att de av olika anledningar hittat till enneagrammet. De visar också en bild på de dubbla projektordukarna längst fram med logotyper från de företag de uppger att de har haft som kunder. Stockholms universitets logotyp är tydligt synlig i övre högra hörnet. Därefter följer en kort introduktion av kursens fyra delar och vad som väntar.

Vid det här laget är Ekosalen fullsatt, och pennor raspar då och då till i anteckningsblock eller direkt i kurskompendiet som man kan skaffa sig med en Swishbetalning på 100 kronor. Men inte allas intresse har fångats av inledningen. Min granne till höger är djupt inne i en chattkonversation om ett kommande knytkalas, och om vem som ska ta med vilket tillbehör.

Med en inledande övning i självreflekterande ombeds vi ta ställning till vilket av nio sätt vi hade reagerat om vi hade missat en buss. Vi får se exempel på reaktioner man kan tänkas ha på de två skärmarna längst fram i lokalen.

– Jag skulle nog tänka som mannen i vit kostym, tror jag, säger jag till min chattande granne till höger.

– Jag vet nog inte hur jag hade reagerat, svarar hon oengagerat.

Efter en kort stund av redovisning av våra troliga reaktioner på en missad buss genom handuppräckning fortsätter eftermiddagen med att enneagrammet och de nio personlighetstyperna, eller strategierna, introduceras. Ett mandalamönster indelat nio personlighetstyper och tre känslolägen presenteras och vi får veta att kunskap om vilken siffra och vilket känsloläge du är i det mönstret ska hjälpa dig leda dig själv och andra.

 Salen lyssnar och frågor ställs.

– Det kan vara svårt att känna igen sig i sin strategi, säger Anna Bolin för att räta ut några frågetecken i salen.

De två matchande projektordukarna visar upp en serie ljusa och färgglada slides med en överraskande hemmasnickrad känsla över sig. Antagligen helt uppbyggd i PowerPoint. Åtta, nio och ett, känsloläge: röd, magen. Två, tre och fyra, känsloläge: grön, hjärtat. Fem, sex och sju, känsloläge: blå, hjärnan. Siffrorna runt mandalan, enneagrammet, kompletteras en efter en med namn på personligheterna och deras styrkor och utmaningar.

Jag försöker hitta min personlighet. Åttan, utmanaren, som vi inleder med, känns spontant bra. Nian, medlaren, som följer, likaså. Inledningen har skapat funderingar bland flera.

– Det finns alla typer av åttor, förklarar Anna Bolin på kommentaren att åttan känns igen i nians drag.

Ingen paus hinns med och kvarvarande personligheter på PowerPointen minskar i takt med syret och energin i salen. Ettan, förbättraren. Tvåan, hjälparen. Trean, presteraren. Fyran, individualisten.

Alla siffror presenteras med tillhörande kända namn på verkliga eller fiktiva personer/figurer som kursledarna menar passar in i den siffran. I kurskompendiet kan vi också se ”Exempel på kända personer som kan vara Ettor”, tvåor, treor och så vidare. Mahatma Gandhi och ”Princess Leia (Starwars)” är enligt kompendiet ”Ettor”. Moder Theresa, Carola Häggkvist och Gunde Svan sorteras in som ”Tvåor”. Madonna, Tony Irving och Paolo Macchiarini är ”Treor”. Van Gogh, Björn Ranelid och Ior i Nalle Puh är ”Fyror”.

Femman, undersökaren, presenteras som lite av en nörd. Analytisk, intensiv, isolerad och cynisk. Här hamnar enligt kompendiet Lisbeth Salander, Lasse Åberg och Agatha Christie.

– Min personliga åsikt är att några av de som har autism inte har autism. De är nog bara femmor, förklarar Tina Tornell.

Också länder kan enligt kursledarna ha en enneagramsiffra. Sexan, den lojale, är också Sveriges siffra får vi veta. Lojal, modig och förberedd. Men också orolig och misstänksam. De som har kompendiet kan läsa att J R R Tolkien, Helena Bergström och Mia Skäringer hör hemma här. Sjuan, entusiasten, exemplifieras med bland andra Mozart, Mat-Tina och Lasse Kronér.

Det två timmarna, och även träsmaken i min ända, är till sin ända. Det är tydligt att kursen snarare handlar om enneagrammet än om att leda sig själv och andra.

Salens dryga sextio deltagare reser sig snabbt.

Vad är EnneagramCenter, och hur jobbar de?

Vi ska återkomma till rapporteringen inifrån karriärkursen “Att leda sig själv och andra”, arrangerad av Centrala studie- och karriärvägledningen på Stockholms universitet i samarbete med EnneagramCenter. Men innan vi går vidare till tillfälle nummer två ska vi titta närmare på det bolag som anlitats för att leda kursen. Vad är EnneagramCenter egentligen, och hur jobbar de?

EnneagramCenter Sverige AB grundades, enligt uppgift från deras hemsida, 2008 av Tina Tornell och Ann Timm och blev, enligt uppgift från allabolag.se, ett aktiebolag 2012. I styrelsen sitter ytterligare två personer. Bolaget har inga anställa och omsätter 2018 1,5 miljoner kronor enligt den senaste årsredovisningen på allabolag.se.

EnneagramCenter uppger på sin hemsida att de själva har utvecklat Sveriges enda certifieringsutbildning för enneagrammet. En utbildning som gör dig till “certifierad HPEI trainer”. De uppger att deras kunder bland annat är Tre, Skolverket, Svenska kyrkan, Sveriges Riksdag, samt stora banker och kommuner. Vissa av dessa företag och organisationer har grundarna tidigare varit anställda på enligt uppgifter från deras LinkedIn-profiler.

Företaget erbjuder tjänster inom teamutveckling, utbildning och coachning. Under rubriken “Teamutveckling” på hemsidan skriver de:

“Vill du ha medvetna, engagerade medarbetare med entusiasm och glöd för sitt jobb? Vi är övertygade om att en viktig nyckel för att nå dit handlar om att öka självinsikten hos varje teammedlem. Det gäller också att skapa förståelse och respekt mellan teamets medlemmar och att använda allas naturliga styrkor på ett optimalt sätt.”

“Utbildning” presenteras med följande text:

“För första gången, och helt unikt för Sverige, erbjuder EnneagramCenter en certifiering i Enneagrammet. Utbildningen är uppdelad i fem steg. Det sista och femte steget ger tillgång till den validerade indikatorn HPEI. Med den kan du arbeta med Enneagrammet professionellt och vägleda andra att hitta sin Enneagramstrategi.”

Och om “Coachning” skriver de:

“Vill du kartlägga ditt nuläge, hitta vart du vill nå samt belysa vad som för dig framåt och vad som hindrar dig? En central faktor i detta är en god självinsikt. Vi använder Enneagrammet i vår coachning för att det hjälper både dig och oss att snabbt identifiera just dina styrkor, hinder, vad som driver dig och vad du behöver för att nå framgång.”

Hemsidan har också en flik som heter “Forskning och validering”. Där inleder de med en kort beskrivning av vad de tycker att enneagrammet inte är (ett personlighetstest), och ger sedan en egen förklaring till varför det inte forskas så mycket på enneagrammet. De skriver:

“Det finns inget institut eller person som äger Enneagrammet, det är ett fritt verktyg. Detta gör att det inte finns samma incitament till forskning – de satsade pengarna kan inte tas igen med dyra licenser och kurser, som med vanliga personlighetstester.”

De fortsätter med att säga att: “En hel del forskning och publicerade artiklar finns dock, samt att det går att se kopplingar till andra forskningsområden.” och att de sammanställt “en del av detta” på hemsidan.

Saknar vetenskaplig grund

Men att det skulle finnas vetenskaplig grund för enneagramlärans metod och modell är inte en uppfattning som stöds av psykologisk forskning och expertis. Vi kontaktar en av Sveriges ledande auktoriteter inom utveckling och kvalitetsgranskning av test som bygger på psykologisk teori, Sara Henrysson Eidvall. Hon är legitimerad psykolog/specialist i arbets- och organisationspsykologi, och arbetar som arbets- och organisationspsykolog. Hon har tidigare arbetat halvtid som lärare vid Psykologiska institutionen på Stockholms universitet och anlitas fortfarande för undervisnings- och utbildningsuppdrag på SU. Hon är också chefspsykolog för Mensa i Sverige.

Vad är hennes uppfattning om vad enneagrammet är, och hur man ska förhålla sig till att Stockholms universitets centrala studie- och karriärvägledning arrangerar karriärkursen “Att leda sig själv och andra” i samarbete med EnneagramCenter?

– Enneagrammet har inte någon plats inom akademin, det är pseudovetenskap, säger Sara Henrysson Eidvall när #studietids Felix Lidéri träffar henne i ett mötesrum i Tändstickspalatset i centrala Stockholm där hennes företag Henrysson, Åkerlund & Sjöberg AB sitter.

– Enneagrammet bygger inte på psykologisk forskning på personlighet, inte alls, utan det är något hittepå. En privatperson kan hålla på med såna saker. Men det ska absolut inte användas i ett utbildningssammanhang och i synnerhet inte inom akademin, för enneagrammet har inte med psykologisk teori att göra.

Sara Henrysson Eidvall arbetar med att, utifrån internationella kriterier, kvalitetsgranska test som bygger på psykologisk teori, och hon menar att man ska vara mycket vaksam när företag erbjuder test som de säger bygger på forskning.

– Problemet är att många leverantörer av alla möjliga pseudovetenskapliga metoder säger att de har forskning som grund. Då kan det vara så att de har någon lite studie någonstans, till exempel en mindre studentuppsats, och då granskar vi kvaliteten. Är det här riktig forskning? Och 99 gånger av hundra kan vi säga, nej det är inte det. Så när ett sådant här konsultföretag säger att det finns forskning som grund för deras tjänster, då är grundprincipen att vara ytterst kritisk till det.

 Det var nästan det första de sa.

 – Ja, det säger man i regel. Och då går såna som vi in och tittar på vad det är för forskning. Är det vetenskapliga artiklar i vetenskapliga tidskrifter eller är det, som det ganska ofta är, konsultföretaget självt som ligger bakom studien? Eller är det någon väldigt enkel studie i något sammanhang? Och då låter man ju som en glädjedödare men det är det här det handlar om. De här testerna handlar om självinsikt och ökad förståelse av andra, och när de inte bygger på det vi kan och vet om personlighet, då är risken stor att man sen fattar beslut på helt felaktiga grunder. Om jag tror att jag är en “undersökare” eller “medlare” enligt enneagrammets modell, fast jag inte alls är det, då har jag fattat beslut på helt felaktiga grunder, och det är inte bra.

Vad vet du om enneagrammet sedan tidigare? Har du stött på det?

– Ja det har jag, i veckotidningar. Och eftersom jag jobbar med testkvalitetsfrågor så är det ganska ofta någon kompis eller student som ställer frågor om metoder de stöter på. Så jag har stött på det i olika sammanhang, tidigare. Jag har dock inte granskat det.

Och det har ringt alarmklockor?

– Ja direkt! Forskningen om hur man mäter personlighet är så väl etablerad och väl dokumenterad, så när vi får frågor om sådana här modeller så vet vi direkt att de inte håller.

Finns det någon metod för att beskriva personlighet som vilar på vetenskaplig grund?

 – Ja, och det är Femfaktormodellen, “The Big Five”. Det är bara den.

Och hur ska den användas?

– Den kan till exempel användas för karriärrådgivning. Den kan användas för personlig utveckling och den kan användas i ledarutvecklingssammanhang. I alla sammanhang där du kan tänka att personlighet spelar roll. Den kan också användas för diagnostik, det kan handla om adhd och personlighetsstörningar. I alla sammanhang där det är relevant att mäta personlighet.

– Men sen ska man vara försiktig, det är massor av områden där vi tänker att personlighet spelar roll när det inte gör det, som till exempel sammansättning av team. Då ska vi inte hålla på och tänka att det ska vara olika personligheter för ett bra team. Så man måste veta när, och när man inte, använder Femfaktormodellen.

Så vad skapar bra team, utifrån psykologiforskning?

– Punkt ett är att man har gemensamma mål. Att man har en tydlig målbild, vad är det vi ska göra för någonting tillsammans. Och den målbilden, den är delad av oss allihop. Det är inte bara prat utan det är precis samma bild över vad vi ska göra. Punkt två är att vi har tydliga rollfördelningar och krav och förväntningar på varandra. Vad ska du göra och vad ska jag göra. Och sen att vi har bra sätt att diskutera och prata om dessa. Vad vi ska göra och hur vi ska göra.

Och Sara Henrysson Eidvall menar att det finns uppenbara risker med test av den typ som förekommer inom enneagramläran.

– Det här utgår från typologi. Du blir “en typ”, antingen eller, men ingen är antingen eller, så det betyder att du få fel information om dig själv. Typologi ligger inte heller i linje med personlighetsforskningen som snarare beskriver drag, där man har mer eller mindre av olika egenskaper. Och det är lika problematiskt när de säger att det här ska ge dig ökad förståelse för andra. För om jag tror att du är en “förbättrare”, då behandlar jag dig som en förbättrare och boxar in dig i det. Och om du säger någonting, då kommer jag säga, “det där säger du bara för att du är en förbättrare”. Och det tycker jag är farligt.

Varför då?

– Då har man väldigt förutbestämda idéer om vilka folk är. Och i den här röd, grön, blå, gul-debatten (Debatten om boken “Omgiven av idioter”, reds. anm.), då stötte jag på folk som fick höra att ”det där säger du bara för att du är röd”. Och så lyssnar de inte på innehållet i vad människor säger. Det där säger du bara för att du man eller kvinna eller finne eller whatever.

Är karriärkursen “Att leda sig själv och andra” en kurs som ger reell självinsikt?

– Det tror jag inte på, eftersom den bygger på felaktiga premisser.

Men vad ger då självinsikt, utifrån psykologiforskning?

– Självinsikt i sig handlar till exempel om vilka av mina egenskaper som jag har lite mer eller mindre av än andra, i olika sammanhang och situationer, och vad triggas jag av. Hur hanterar och bemöter jag andra? Hur hanterar jag mig själv i relation till andra? Vuxenutveckling eller självinsikt handlar också om att gradvis ha förmåga att se sig själv utifrån, att förstå sig själv i ett sammanhang. Och en större förståelse för olika perspektiv och att jag är den jag är i det sammanhang jag är i.

Och det kan man inte få genom en kurs som den här? En del i deras metod är att man listar egenskaper, och man menar att man kan ha en siffra och dra en egen högervinge till en annan siffra. Du tror inte att man kan få mer självinsikt av detta?

– Ja, men problemet är om den bygger på en felaktig modell. Alltså hela den mentala modellen här bygger inte på modern kunskap om personlighet. Det är en tankemodell som inte har något stöd. Som är hittepå rent krasst. För sen, om man tittar vidare, så finns det ju också religiösa och andliga aspekter i enneagrammet. Och man pratar också om tre intelligenser, men inom akademisk psykologi pratar vi om en mental eller kognitiv intelligens. Men inte emotionell eller fysisk.

Sara Henrysson Eidvall bläddrar i kurskompendiet från karriärkursen “Att leda sig själv och andra” som ligger på bordet framför henne.

– Nej det här är inte vetenskapliga begrepp. Och inte heller det här, om utvecklingsnivåer. “Mogen, balans, stress, psykisk ohälsa”. Det här är absolut inte en modell för att beskriva psykisk ohälsa. Det här är kvacksalveri!

Under det första tillfället sa ägaren och grundaren till enneagramcenter att, och det kan ha varit ett dåligt skämt, men hon sa att alla som har autism nog inte har det, att vissa nog bara är femmor. Vad tänker du om det?

– Jag tänker att det här är hårresande. Det är hårresande att det här förekommer inom akademin och inom Studentavdelningen som också har som uppdrag att stötta studenter med t ex autism. Ni borde ni ta ett allvarligt snack med Studentavdelningens chef. Att säga den typen av formuleringar som är helt ovetenskapliga... Nej, det är för att uttrycka sig lite vänligt; väldigt oseriöst.

Enneagramläran och vetenskapen - vad säger forskningen, egentligen?

Så det finns ingen vetenskaplig grund inom psykologin för enneagrammet. Men det finns annan, svensk, forskning om enneagramläran. Den handlar dock inte om enneagramlärans vetenskapliga riktighet. De svenska forskare som har intresserat sig för enneagramläran och dess utövare är religionsvetare, och de belyser enneagrammet som en del av en nyandlig rörelse som också gjort sitt intåg i en affärsmässig kontext.

2014 publicerade Daniel Enstedt, docent och universitetslektor i religionsvetenskap, verksam vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion på Göteborgs universitet, en artikel med titeln “Den svenska enneagramreceptionen” i Chaos, en dansk-norsk akademisk facktidsskrift för religionshistoriska studier. I artikeln vill Enstedt undersöka “hur en esoterisk lära formulerad i början av 1900-talet kom att få fäste i Sverige: På vilka samhälleliga arenor recipieras enneagrammet och vad händer med enneagramläran när den får fäste i Sverige?”

I en kort sammanfattning av enneagramlärans ursprung beskriver Enstedt hur den först formuleras “i mindre, ofta cafébaserade sällskap i Moskva och St Petersburg med början under 1910-talet och därefter under 1920-talet i Paris med omnejd.” Han fortsätter med att beskriva den idévärld där enneagramläran uppstod, där centrala figurer rörde sig mellan olika esoteriska rörelser som teosofiska samfundet och antroposoferna och inspirerades av muslimsk, judisk och kristen mystik för att sedan sammanfoga dem i en ny esoterisk tradition.

En nyckelperson i enneagramlärans tillblivelse var George Ivanovich Gurdjieff (1866-1949). “Enneagramsymbolen, som Gurdjieff framställde den och som den har kommit att uppfattas därefter, är influerad av andra religiösa symboler som till exempel det kabbalistiska ‘livets träd’, liksom det modernare teosofiska samfundets symbol.”, skriver Enstedt.

Från 1970-talet och framåt utvecklas enneagramuttolkningen och rör sig in i en delvis ny kontext. Läran “psykologiseras” och utvecklas i mer psykoanalytisk riktning av bland andra Oscar Ichazo, grundare av Arica-institutet, och hans efterföljare psykiatern och psykoterapeuten Claudio Naranjo. Under 1990-talet tas ytterligare ett utvecklingssteg när den dåvarande jesuiten Don Richard Riso “blev en av de mest tongivande talespersonerna för enneagrammet genom böcker som ‘Understanding the Enneagram’ (1990).”

Tillsammans med Russ Hudson skapar Riso sedan personlighetstest som Riso-Hudson Enneagram Type Indicator (RHETI) och Quick Enneagram Sorting Test (QUEST). Dessa tester, menar Enstedt, fyller en viktig funktion i enneagramläran oavsett om de klarar en vetenskaplig prövning eller ej.

“Frågan om huruvida enneagramtesterna klarar en vetenskaplig prövning låter jag här vara osagt. Det står emellertid klart att dessa testers vetenskapslikhet spelar en betydande roll när det gäller att skänka enneagramläran en trovärdighet. Testerna är en del av enneagramförespråkarnas betonande av vetenskaplig reliabilitet. Genom att hänvisa till vetenskapens auktoritet som kunskapsproducent kan enneagramrörelsen ta del av denna trovärdighet. Det är inte minst viktigt för de coacher som är inriktade mot arbetsplatser och ledarskapsutbildningar, men också mot familjerelaterade problem och personlig utveckling. Framställningen av enneagrammet som om läran och testerna var baserade på vetenskap är alltså minst lika viktig som om det vore fallet.”

Och utvecklingen mot det “vetenskapslika”, menar Enstedt, är en förutsättning för att enneagramläran kunnat spridas i västvärlden.

“En förutsättning för att enneagrammet har fått en vidare spridning i sekulariserade institutioner och företag är att de religiösa och New Age-klingande aspekterna har nedtonats. Istället har enneagrammet, åtminstone delvis, förbundits med vad som uppfattas som vederhäftig vetenskap som i sin tur kan bidra till att rörelsens rationella och seriösa uttryck stärks. De sekulariserade samhälleliga arenorna återser alltså religionen, men i nya former, där det som emellanåt uppfattas som religioners negativa sidor har avlägsnats. Enneagrammet anammas förhållandevis okritiskt, medan mer etablerade religioner som kristendomen och islam förskjuts till privatsfären (religion här) och till vedertagna religiösa institutioner (religion där). En enneagramcoach kan tala ostört inför förskolepersonal och företagsledare, vilket en präst eller imam idag har svårare att göra.”

I artikeln analyserar Enstedt enneagrammets intåg i Sverige inom två skilda sammanhang. Dels en religiös kontext representerad av användningen av enneagrammet inom Svenska kyrkan, och dels en sekulär, icke-religiös kontext representerad av ett Göteborgsbaserat företag som använder enneagrammet. Företaget riktar sig mot både privatpersoner och företag, med ett utbud av tjänster som fokuserar på personlig utveckling, självkännedom och självinsikt för privatpersoner, och tjänster med inriktning på förståelse, ledarskaps- och teamutveckling på arbetsplatser. Han konstaterar att aktörerna i de olika kontexterna använder sig av varsin version av enneagramläran.

“Olika religioner, religiösa uttryck och fenomen har olika tillgång till olika arenor i den offentliga sfären såväl som i samhället i stort. I nära anslutning till de spatiala aspekterna av enneagramreceptionen hör därmed andra aspekter som är relaterade till specifika habitus, där normer och värderingar, språk och praktiker, samt kroppsliga uttryck, symboler och kläder är platsspecifikt reglerade och legitimerade. Det innebär, kort sagt, att det managmentklingande, rationaliserade språket, och praktiker som enneagramsharing, som den före detta IT-konsulten Wiktorén ger uttryck för, ger henne tillgång till företagsvärlden och sekulära samhälleliga institutioner och organisationer (religion någonstans), medan diakonen Bernélis tal om Gud, kristen teologi och betoning av bönelivets betydelse ger henne motsvarande utrymme inom Svenska kyrkans hägn.”

Vi ringer upp Daniel Enstedt, docent och universitetslektor i religionsvetenskap, verksam vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion på Göteborgs universitet, för att få veta mer.

– Den affärsmässiga grenen vetenskapliggör enneagrammet och tonar ner den andliga historiken medan det i svenska kyrkan är jätteviktigt att istället lyfta fram de andliga aspekterna av det, säger Daniel Enstedt.

Så hur ska man förhålla sig till att en firma som EnneagramCenter har kommit in på Stockholms universitet och att enneagrammet står i centrum för en karriärkurs arrangerad av Centrala studie- och karriärvägledningen på SU i samarbete med EnneagramCenter?

– Problemet är inte att de har kommit in utan vilken auktoritet de ges. Vi bjuder in både präster och imamer för en diskussion och då är det tydligt att de inte kommer i egenskap av kollegor eller forskare. Kontextualiseringen är A och O.

– De här besöken behöver förberedas genom att diskutera med studenterna innan vilka frågor som ska ställas, och efterarbetas genom att diskutera vad som hände. Vilken berättelse, vilket narrativ fick vi möta? Vi behöver förhålla oss vetenskapligt till det vi möter.

Daniel Enstedt är noga med att påpeka att det inte är enneagramlärans närvaro på universitetet som är ett problem, utan att allt beror på i vilken kontext den introduceras.

– Jag har inte någon kritik mot enneagrammets närvaro på universitetet, utan vill understryka att företrädare för enneagrammet, liksom andra inbjudna gäster, forskare och föreläsare, bör hanteras på sedvanligt akademiskt vis, med kritisk granskning och diskussion. Det är naturligtvis upp till den institution och de anställda som bjuder in representanter från andra lärosäten eller näringslivet att avgöra hur detta sker på bästa sätt.

Men varför är det så viktigt för utövare av nyandliga idéer och praktiker, som onekligen bygger sin verksamhet på övertygelse och tro, inte vetenskaplig grund, att “vetenskapliggöra” modeller som enneagrammet och använda ett “vetenskapslikt” språk? Varför är det så viktigt att passa in i sekulära verksamheter?

Anne-Christine Hornborg, professor emerita i religionshistoria med fokus på religionsantropologiska studier vid Lunds universitet, har undersökt frågan närmare i boken “Coaching och lekmannaterapi, en modern väckelse?” som kom ut 2012.

– Det kanske kan verka konstigt att en religionsvetare ska ägna sig åt de här frågorna, men jag tycker att det är ett jätteintressant forskningsområde, säger Anne-Christine Hornborg när vi når henne på telefon. För mig som ägnat mycket tid åt ritualforskning såg jag nya, ritualliknande praktiker växa fram med ett starkt fokus på individen och med terapeutiska budskap som speglar vårt nutida samhälle

– Jag blev helt tagen av hur den här nya marknaden med nyandliga coacher och lekmannaterapeuter byggdes upp, särskilt efter satsningen på jobbcoacher. När jag skrev boken så tänkte jag ”vad är det som händer med Sverige egentligen?”

I boken tar hon ett större grepp om den växande marknad av coaching och lekmannaterapi med rötter i New Age och nyandlighet som fick en närmast explosionsartad utveckling i samband med den tidigare arbetsmarknadsministern Sven Littorins 3-miljarderssatsning på externa jobbcoacher (2009). Många som varit livscoacher blev nu jobbcoacher. Hon menar att detta nya fenomen är högintressant för en religionsvetare, och att det innebär en ny riktning för nyandligheten.

“Men medan den ‘gamla’ new age-rörelsen delvis växte fram som en samhällskritisk motkultur, riktad mot auktoriteter och institutoner, kännetecknas stora delar av denna rörelse idag av fokusering på individuell lycka, självutveckling och kommersialisering, där produkter och tjänster som ska frigöra självet erbjuds på en växande marknad.” (sid 29)

Och på den nya marknaden för nyandliga tjänster är det inte bara privatkonsumenten som handlar. Här finns ett stort, nytt, marknadssegment bestående av företag, skolor och offentlig verksamhet.

“Om nyandlighetens budskap ska bli en eftertraktad handelsvara, måste det strategiskt paketeras så att den på bästa sätt kan omvandlas och säljas inte bara till privatpersoner utan även till samhällets sekulära institutioner. För en privatperson stöter det inte på något hinder att köpa new age-böcker om healing eller besöka någon kunnig person som med Tarotkortens hjälp kan tolka vad framtiden har att erbjuda. Marknaden för konsumtion av nyandlighet kan erbjuda en mängd olika varor och behandlingar som passar enskilda individer och de har bara att välja mellan dem. Men att erbjuda alla dessa heterogena praktiker till offentliga institutioner eller arbetsplatser är svårare. Det kan även för en privatperson, som skolats i vetenskapligt tänkande, vara svårt att ta till sig ett budskap som levereras med religiösa signalord som healing, frälsning och själ. Eller som en nyandlig psykosyntesterapeut skriver: ‘Ordet frälsning har en auktoritär klang som känns främmande’.” (Sid 31-32)

I Hornborgs bok, som beskriver och försöker förstå denna nya utveckling, blir begreppet “vetenskapslikhet” centralt för att förstå varför utövare av nyandliga, religiösa, ritualer och praktiker, vill närma sig ett vetenskapligt språk.

“Vetenskapens starka position i samhället gör vetenskaplighet viktig i den nyandliga föreställningsvärlden. Det kan därför vara strategiskt viktigt för en del av de nyandliga förespråkarna att anpassa även referenser till andligheten till ett mer sekulärt språkbruk: energi, kraft eller ‘inre potential’. […] Vetenskapens ställning i samhället präglar lekmannaterapeuternas och coachernas språkbruk, eftersom de vill använda sig av vetenskapliga förklaringar till sina metoder för att passa in i sekulära verksamheter. Vi skulle kunna kalla denna rörelse från religion till vetenskap för nyandlighetens vetenskapsbruk, eller med ett bättre uttryck, vetenskapslikhet.” (Sid 32)

Så vilken förståelse för vetenskap behöver man för att kunna använda sig av ett “vetenskapslikt” språk för att beskriva en nyandlig praktik eller metod? Inte särskilt stor, visar det sig. För ytterligare fördjupning i vad “vetenskapslikhet” innebär hänvisar Hornborg till Olav Hammer, fil. dr. i religionshistoria, tidigare verksam vid Lunds universitet och universitet i Amsterdam, och sedan 2005 professor vid Syddansk universitet i Odense, som har beskrivit fenomenet ‘vetenskapslikhet’ som ett sätt “att anamma valda delar av vetenskapens yttre kännetecken utan att ta till sig – eller kanske ens förstå – dess betydelseinnehåll” (Sid 32).

I “Coaching och lekmannaterapi, en modern väckelse?” (2012) presenterar Hornborg ett antal tydliga likheter mellan verksamheterna som hon analyserat, trots att de alla betonar sin unika metod. En faktor de alla har gemensamt är att de står utanför de traditionella gransknings- och kvalifikationssystemen. “Utövarna kan själva ha certifierat sig, eller de kan ha gått de kurser på privata stiftelser eller utbildningsföretag som krävs för att få diplom med företagens egenskapade titlar som diplomerade, certifierade, ackrediterade, licensierade eller auktoriserade terapeuter/coacher.” (Sid 206)

En annan gemensam faktor är att de alla fokuserar på individen. Oavsett vad det är för problem som ska lösas är det alltid individens ansvar att komma framåt.

“Genom att introducera inre potential som ett centralt begrepp för att individen ska helas och utvecklas även i yrkeslivet, speglas en tydlig tendens att individualisera och terapeutisera problem. Tanken är att denna potential är dold, vilket skapar utrymme för att i ritualiserade processer skapa det specifika jag som eftersträvas. För att individen ska förändras krävs ett positivt tänkande och en omprogrammering och framför allt, en lekmannaterapeut eller coach som ska hjälpa individen att designa och därmed förlösa det inre jaget. Sträckan från vardagstrist till insiktsfull individ ska designas med hjälp av en coach eller lekmannaterapeut på ett sådant sätt att individen upplever starka känslor av förändring, helande och självkänsla.” (Sid 206).

Betoningen på att det ta fram det unika i individen visar sig dock vara en relativt strömlinjeformad personlig essens som skapas för att passa in i dagens samhälle.

Ytterligare en gemensam faktor är just vetenskapslikheten, som kan användas strategiskt för att vinna auktoritet och legitimitet. Termer hämtas ofta från naturvetenskapens språkbruk, men används på ett annorlunda sätt än i sin ursprungskontext. Paradoxalt nog blir alltså det “vetenskapslika”, med Hornborgs analys, inte ett tecken på trovärdighet utan tvärtom en faktor som än starkare kan identifiera verksamheten som en nyandlig praktik eller metod som försöker ta marknadsandelar på en sekulär marknad för “fördjupad självinsikt” eller “ledarskaps- och teamutveckling”.

I sin bok beskriver Hornborg också att ett annat sätt att skapa förtroende är att låta företagets namn associera till etablerade institutioner eller referera till dessa i sin verksamhet. Till exempel genom att använda ordet “akademin” i sitt företagsnamn eller att de “samarbetar” med ett universitet.

– Det är ett sätt att skapa status för den här typen av företag. När det började handlade det väldigt mycket om att de skulle vara certifierade eller auktoriserade, men de är ju bara självcertifierade så att samarbeta med ett universitet är jättebra för deras trovärdighet och marknadsföring, säger Anne-Christine Hornborg.

– De här firmorna är ofta väldigt duktiga på marknadsföring, de vet vad som fungerar.

Inte bara referenser till vetenskap utan även referenser till ”den personliga erfarenheten” hos ledarna – att de själva genomgått lidande eller att de tidigare inte varit kreativa och utnyttjat sin inre potential för att få insikter – kan förekomma i marknadsföringen.

– Denna personliga utformning av budskapet kan ta sig missionerande former i boteberättelser med viljan att ”frälsa andra”, utvecklar Hornborg.

– Dessutom kan det bli en markering mot kvalificerad och utbildad personal från högskolor som inte låter sina personliga berättelse komma fram i terapeutiska behandlingar och utbildningspaket. Eller som en certifierad sorgbearbetare uttryckte det i sin marknadsföring, ”vem vill dyka med någon som inte har dykarcertifikat?”

Hornborg menar att det största problemet med den nyandliga coaching- och lekmannaterapeutbranchen är att ingen granskar utövarnas metoder och praktiker, något som blivit särskilt uppmärksammat inom till exempel skolvärlden när några ur personalen protesterat mot “personalutbildningar” som saknat vetenskaplig grund. Hon menar att det inom skolvärlden, och verkligen inom universitet och högskolor, borde finnas tillräcklig kompetens hos upphandlare för att göra en korrekt bedömning av den vetenskapliga grunden i modeller som till exempel enneagrammet.

– Om man köper upp den här typen av tjänster, vilka granskar detta? Både skolor och universitet ska självklart ha en kvalitetsgaranti på det man köper in.

Rapport från en karriärkurs, kurstillfälle 2:

“Hitta din personliga grundstrategi “

Klockan är 14.57, tisdag den 12 november och jag är tillbaka i Ekosalen i Studenthuset på Stockholms universitet för kurstillfälle nummer två i karriärkursen ”Att leda sig själv och andra”. Jag slår mig ner längre till höger idag då mittenplatserna redan är tagna. På väggar och fönster sitter nio affischer upptejpade. Alla med varsitt nummer, tillhörande karaktärsdrag och bilder på personer (kända och kända karaktärer) som kursledarna ”tror kan vara” just den siffran.

Vi, idag strax över 40 deltagare, hälsas välkomna och agendan presenteras. Dagens tvåtimmarstillfälle förklaras bli mer interaktivt och enligt kursledarna ”det roligaste”. Vi ska hitta vår egen strategi.

Innan vi sätter igång ges utrymme för frågor som kan ha uppkommit sedan vi sågs förra veckan. Någon undrar vad som gäller, hon känner nämligen igen sig i flera strategier och funderar om man kan byta strategi under livets gång.

– Vi kommer prata lite om hur ens strategi uppstår idag. Men den har att göra med väldigt grundläggande drag så det är inte så att man byter, förklarar Tina Tornell. Och det är inte något som är bättre eller sämre, det finns ingen anledning att byta. Sen så är man inte en strategi hela tiden, utan man använder lite olika strategier i olika sammanhang. 

Kursen fortsätter och Tina Tornell inleder med en monolog om vår sårbarhet som nyfödda, att vi är beroende av våra föräldrar och lyhörda för vår omgivning för att vi ens ska kunna överleva.  

– När vi börjat bilda vårt eget jag, så behöver man också ett sätt att förhålla sig till omgivningen och klara alla de här känslorna och beroendet till andra. Då tar vi till en strategi som hjälper oss. Och om den här finns med oss från början eller kommer med åren, det är det ingen som kan säga, säger hon.

– Men det finns forskning kring spädbarns temperament från 40-talet där man kunde se nio olika grundläggande temperament. En av de första enneagram-lärarna, David Daniels, var professor på Stanford och han tyckte sig se ganska tydlig koppling mellan de här nio grundläggande temperamenten och nio strategier i enneagrammet. Så han såg nog att vi föds med temperament som vi sen bildar en strategi med.

Här börjar jag bli konfunderad. Under första tillfället var ens strategi lika säkert satt som att du vore till exempel blåögd.

– Tar man till sig strategier eller har man dem som att man har blåa ögon, undrar jag?

– Man har, eller man använder sin strategi. Som jag sa så vet man inte, men ska man tro på David Daniels så föds vi med ett temperament som blir strategin.

Snart sitter vi med varsitt A4 i handen. Genom att rangordna två grupper med tre påstående (a,b,c och x,y,z) med 1,2,3 och 1,2,3 ska vi kunna få fram tre eventuella strategier som ska vara vår.

Påståendena är av övergripande karaktär. Vem du är på fest bland nya människor, hur du tacklar arbetsuppgifter och hur du hanterar känslor.

– Testet kan ge en indikation över vilken strategi du har. Men det är inte perfekt. Jag får själv tre strategier som är fel när jag gör det här testet, säger Anna Bolin. 

Efter rangordningen så matchar vi ihop de två gruppernas rangordningar enligt modellen 1-1, 1-2 och 2-1 och snart står det klart att jag är nia, medlaren. Eller så är jag kanske tvåa. Eller femma.

Efter en oväntad och invecklad diskussion gällande hur man skulle matcha ihop sin rangordning följer en frågestund gällande hur resultat passar eller inte passar ihop.

Sedan presenteras Horneytriaden, tre överlappande spetsiga trianglar som beskriver tre siffror i jagets sociala beteende. Självsäker (7, 8, 3), avvaktande (9, 4, 5) och ansvarstagande (1, 2, 6). Ytterligare en tänkt, och den här gången trubbig, triangel i enneagrammet avhandlas. Harmonitriaden. Enligt den har personlighetstypererna andra strategier som det tar till när de antingen är i stress eller harmoni.

Konfunderad över att jag kvalificerar in i alla färger (och därmed känslolägen) lyssnar jag uppmärksamt för att få fler ledtrådar. Ganska snart utesluter jag tvåan. Kan jag vara sexan? Nej, jag stannar vid nia eller femma. Medlare eller undersökare. Röd eller blå.

Här känner jag, trots en grundläggande kunskap om den så kallade bekräftelsebiasens effekter – att vår hjärna jobbar ganska hårt för att bekräfta det vi vet eller ”vet” – att saker stämmer på ett nästan obehagligt sätt. Nu känns det självklart att jag ÄR accepterande, tolerant och prestigelös som nian. Dock också analytisk, nyfiken och lite nördig som femman. Men jag återvänder snart till tankarna om att inget egentligen betyder något. Att jag bara bekräftar mig själv automatiskt.

Frågestunden fortsätter och kursledarna fortsätter med att exemplifiera. Vilka kändisar är den eller den siffran, USA är ett typiskt treigt land och Sverige ett land av sexor. Brasilien och Irland, sjuor. Israel, åttor.

Återigen slits jag mellan kultur och natur. Föds hela länder som närmare en siffra eller är det inlärt beteende?

– Hur kommer det sig att man kan generalisera ett land som en siffra? frågar jag.

– Det är mer att man tittar på kulturen, ett sätt att se en typisk kultur i ett land, får jag till svar.

Jag nickar och försöker se så intresserad ut som jag kan. Det börjar bli svårt.

– Kina då? Frågar någon i salen.

– Treor, elitistiska och högpresterande, får hen till svar.

– Japan då?

– Jag vet inte, det här med länder är mest en lek, blir svaret.

Fler länders personlighetstyper avhandlas av ett par nyfikna. Sen förklarar kursledarna hur de olika siffrorna hänger ihop och hur man socialiserar i olika sammanhang. Någon är ensamvarg, någon gruppmänniska, någon tvivlande. Deltagare får också hjälp att skilja på olika siffror som de fått i testet som gjorts. En förklaring är att man ofta har en strategi och tar hjälp av någon annan. Snart är klockan 17 igen och det är dags att sluta.

– Tills nästa gång vill vi att ni läser på om de olika siffrornas ledarstilar på vår blogg, lyder Tina Tornells sista ord innan stegen tar mig ut, och in till redaktionen igen.

Hur kom enneagrammet in på Stockholms universitet?

Efter kurstillfälle två kontaktar vi registrator vid Stockholms universitet med en begäran om allmän handling. Vi vill veta vilka fakturor från EnneagramCenter Sverige AB som inkommit till, och betalats av, Stockholms universitet mellan år 2009 och 2019. Svaret vi får är förvånande. Det finns inga fakturor. Alltså finns det inte heller någon upphandling. Så hur gick det till när enneagrammet kom in på Stockholms universitet för åtta år sedan?

Innan Centrala studie- och karriärvägledningen på Stockholms universitet tog över EnneagramCentrums karriärkurs har den tidigare, under sju år, erbjudits studenter på Företagsekonomiska institutionen. Kursen gavs av institutionens eget karriärcentrum, som är nedlagt sedan september 2019. Efter en del efterforskningar hittar vi en person, vi kan kalla henne Ingela, som vi tror kan ge oss information om hur karriärkursen “Att leda sig själv och andra” kom in på Stockholms universitet. Hon arbetar inte längre på Företagsekonomiska institutionen men vi får fram ett mobilnummer och ringer henne för att ta reda på hur det gick till när enneagrammet kom in på Stockholms universitet.

– Ja, det var jag som initierade den här kursen på Företagsekonomiska institutionen, det stämmer, bekräftar Ingela när vi når henne på telefon.

– Studenterna på Företagsekonomiska institutionen tyckte att kursen var väldigt bra. De tyckte att den gav dem insikt, om deras egna personligheter. För det bygger på en sån där modell… Nu glömmer jag ordet men om olika personligheter och hur man kan förstå sina svagheter…

 Enneagrammet?

– Bravo, tack så mycket. Och då förstår man sina egna styrkor och svagheter och hur man ska hantera dem, och då förstår man de också andra, speciellt när man ska jobba med andra. Vad gör jag och vilka personligheter passar mig att samarbeta med? Och de som är olika, hur ska man hantera dem? Så studenterna tyckte att det gav dem väldig mycket insikt i hur det är och den var väldigt uppskattad faktiskt.

Vet du vilka delar som var särskilt uppskattade?

– Det var en del där de fick göra övningar, de gillar den här interaktiva delen, jag kommer inte heller ihåg nu vad den heter. När de får göra övningar och kartlägga sin egen personlighet och andra. De gjorde lite gruppövningar om man säger så. Den var uppskattad. Sen får de gissa sig fram eller diskutera med andra vad jag kan göra för att förbättra mig och vad som är den andra personens utmaningar.

Den gavs hela tiden i samarbete med EnneagramCenter.

 – Ja, det är två kvinnor, två konsulter. Grundarna där, Tina och Ann, som jag har samarbetat med.

Hur kom ni i kontakt med dem?

 – Ja, jag är en nätverkare och har mina kontakter, jag har byggt en massa samarbeten med näringslivet. Och offentlig sektor också. Och jag träffade dem på en nätverksträff. Och så berättade jag min vision och hur jag jobbar med studenterna och vi kom överens om att testa, och jag sa som det är att det är väldigt viktigt för mig att studenterna ska tycka att det ger någonting. Och de var väldigt öppna så vi testade.

– Och det här gör de by the way som en win-win, alltså det här är fritt, vi betalar ingenting för det. Det är klart att de tjänar på det, det är, vad ska man säga, good marketing för dem. Att de håller till i Stockholms universitet. Så vi var väldigt öppna. Och win-win för båda två, och så länge studenterna tycker att det ger dem någonting så fortsätter vi.

Så, du träffade dem på en nätverksträff. Och samarbetet var att ni bjöd in dem och så bjöd de på kursen. Och det kostade ingenting för varken studenter eller SU?

– Det kostade ingenting. Absolut inte.

Och då fanns det heller inte någon upphandling?

– Upphandling? Det här är gratis? Så nej, inte vad jag vet.

Och ni kollade inte med andra aktörer om liknande tjänster?

– Nej, hur så? Nu blir jag lite skeptisk till dina frågor. Hur då tänkte du?

Vi är nyfikna på kursen och vi undrar om ni gjorde någon granskning av kursens innehåll innan ni drog igång samarbetet?

– Vi hade en presentation som vi fick av dem. Vet du vad? Jag kanske kan hitta den. Kan inte jag… jag har inte så mycket tid nu. Kan inte du sms:a mig din e-mejl så kanske jag kan skicka presentationen som vi fick?

Kan jag ringa dig imorgon också, jag har några frågor kvar?

– Jajaja! Okej, men sms:a eller mejla frågorna så att jag kan vara beredd också?

Absolut, jag skickar några av frågorna som jag har.

– Ja, gör det, för jag gillar inte att inte vara förberedd och nu tar du mig off guard när på väg till ett annat möte och det har varit en galen dag. Men okej, sms:a eller mejla mig de här frågorna. Då kan vi prata bättre.

 Vilken tid passar dig då?

 – Vänta, då ska vi se här. Vad ska jag säga, vet du vad vi kan ta det efter lunch.

 Okej, absolut.

 – Men mejla mig gärna frågorna så att jag är lite förbered.

 Jag fixar det.

 – Okej okej,

Tack så mycket.

 – Jättebra. Tack, hej.

Vi skickar de frågor vi har kvar till Ingela och ringer upp igen dagen efter.

Kollade ni upp vilken forskning som hade gjorts på enneagrammet, eller sökte ni information på annats sätt på modellens trovärdighet och validitet?

– Jag kommer inte ihåg. Den gavs av andra universitet och vi skulle bara testa. Jag försökte verkligen leta efter presentationen, som jag lovade dig igår, men jag hittade den inte och jag kommer inte ihåg hur det var. Och jag måste verkligen avsluta det här också.

Okej, men vad tycker du att SU som universitet har för ansvar för säkra vetenskaplighet i kursinnehåll, när det gäller kurser som erbjuds…

– Nejnej, du får fråga dem, jag kan inte svara på det där, jag vet inte. Du får fråga dem själva. Jag har inte gjort det, jag har inte varit med i det. Men kolla med dem.

Men det är ju du som initierat den här kontakten. Det är du som har träffat EnneagramCenter.

– Ja det är jag.

Kollade du, eller SU, upp EnnegramCenter och kursen, eller är det bara du som tagit in dem?

– Jag vet faktiskt inte, jag kommer inte ihåg, som jag sa till dig. Det här är evigheter sen. Och nu har jag verkligen svarat på allt jag kunnat och jag måste tyvärr avsluta. Du får jättegärna kolla med mina kollegor på SU centralt, okej?

Okej. Tack så mycket

– Tack tack. Hej hej.

Hur kan karriärkursen “Att leda sig själv och andra” ha funnits på Stockholms universitet i åtta år?

Vi ska återkomma till kurstillfälle tre och fyra, och hur karriärkursen “Att leda sig själv och andra” avslutas. Men först behöver vi fundera över några saker som framkommit när vi granskat kursen. Varför är den så populär? Är det därför den har funnits på SU i åtta år utan att någon har reagerat? Och varför gör EnneagramCenter detta gratis? Vi ställer våra frågor till Sara Henrysson Eidvall. Legitimerad psykolog/specialist i arbets- och organisationspsykologi, och arbets- och organisationspsykolog. Hon har tidigare arbetat halvtid som lärare vid Psykologiska institutionen och utför fortfarande undervisnings- och utbildningsuppdrag vid Stockholms universitet. Hon är också chefspsykolog för Mensa i Sverige.

Enneagramcenter gör detta gratis. Förutom kompendiet, det fick vi köpa för 100 kr. Varför tror du att de gör det?

– Det är väl ett sätt att få undervisa inom akademin, det är status. Det ger en kvalitetsstämpel. Men för akademin så borde det vara självklart att alla såna här insatser ska ligga i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet. När det är psykologi, då är det bara att lyfta på luren och ringa till Psykologiska institutionen, för man har norra Europas största arbetsorganisationsavdelning. Så det finns så mycket kompetens bara ett stenkast bort. Så det är bara att fråga: Ligger det här i linje med vetenskap eller ej?

I år inleddes kursen med runt 60 personer, vilket var fullsatt. Vid kurstillfälle två var det 40 deltagare och sen fortsatte det så. 40 avslutade kursen, och 15-20 skrev upp sig på en mejllista. Tidigare, när den fanns på Företagsekonomiska institutionen, fortsatte den år efter år för att studenterna gillade den. Varför tror du att den varit så populär genom åren?

– Många såna här modeller är extremt populära, men det säger ingenting om att de är bra. De är aptitliga. Vi gillar fyrfält, färger eller typer. Det passar vårt tänkande. Vi gillar enkla modeller. Och så gillar vi att prata om oss själva, och det vi ofta det pratar med våra vänner och våra partners om. Om varandra och våra relationer, för det är jätteintressant. Såna här modeller erbjuder en kombination av de två sakerna, och då kan det bli så att vi stänger av vår kritiska förmåga.

Om vi tar enneagrammet som exempel, varför tror du att en sådan här metod växer så som det gör?

– Det tror jag har och göra med att vi är jätteintresserade av oss själva och undrar, vem är jag? Det är en fråga som alla håller på med, och det har vi gjort sedan tidernas begynnelse. Det är därför vi har horoskop och allt möjligt. Vi är nyfikna på vilka vi själva och andra är, och så behöver vi olika sätt att kategorisera. Och då är modeller som är ganska enkla, gärna som den här, alltså typologi, alltså man blir en av nio typer, väldigt aptitliga. Du blir ”presteraren” eller ”den lojale”. Det är aptitligt och lätt att köpa och det gillar vi.

När jag har gått kursen så kan jag till exempel känna igen mig mer i vissa grupper av ord. Jag skulle vara nia, medlaren. Det finns ingenting i det?

– Nej, det är bara hittepå. Men när vi presenteras för sånt här material, då tror vi på det. När jag började på psykologprogrammet så var en av de första sakerna vi fick göra en grafologisk undersökning. Det var jättespännande. Vi skrev våra namn på ett papper, och så fick vi tillbaka ett utlåtande om vilka vi var. Och håret bara reste sig, det var verkligen jag! Och alla mina klasskamrater kände samma sak om sina utlåtanden. Men alla hade fått samma text. Så vi har en otrolig stark drivkraft att känna igen oss när vi läser såna här texter och tror att de berättar vilka vi är.

Det här är den så kallade ”bekräftelsebiasen”?

– Ja, den slår in stenhårt! Så man får jobba för att inte nappa på den. Men sen kan jag förstå att en sån här kurs, att vid fyra tillfällen få fundera över sig själv, det kan ju vara häftigt på jättemånga sätt. Absolut.

Men om den varit så populär, kan man inte låta den fortsätta då?

– Nej, det bör man inte anser jag, av det enkla skälet att det här är Studentavdelningen inom akademin och det som levereras inom akademin ska vara vetenskap och beprövad erfarenhet. Om det här vore ett privat företag, då kan jag tycka att de får göra vad de vill. Hade det varit inom en kommun, då skulle jag vara upprörd för det handlar om skattepengar och medarbetarnas arbetstid. Och det är skattepengar inom akademin också. Sen har vi en tredje sak, och det är att det här handlar om studenter. Det blir väldigt tokigt att de ska fatta beslut om sin karriärutveckling på helt felaktigt grund. Nej, man bör inte låta den fortsätta i denna tappning enligt min åsikt.

Kursen har funnits på Företagsekonomiska institutionen i sju år innan den togs över av Centrala studie- och karriärvägledningen på Stockholms universitet. Hur är det möjligt att den funnits på SU så länge?

– Det är en bra fråga. Det kan ha varit så att den har flugit under radarn, att den har inte har uppmärksammats. Eller att man valt att inte göra något åt den för att den varit så populär. Men Studentavdelningen, de borde avbryta detta anser jag. Och jag tycker som sagt att man ska kontakta de experter som finns på universitetet innan man drar igång en sån här kurs.

Det har under de senaste åren kommit ganska stor kritik mot till exempel boken ”Omgiven av idioter”, kommunikologin och andra sådana här metoder och modeller utan vetenskaplig grund. Kan du göra någon bedömning av vart enneagrammet placerar sig, jämfört med dessa?

– Det är väl någonstans där. Av vad jag har förstått så finns det också en andlig, spirituell dimension av det här. Och då kan man säga att man är inne på religion, och då ska man marknadsföra det som det. Nej, jag är ytterst brydd över att Studentavdelningen på ett akademiskt universitet erbjuder sina studenter detta.

Rapport från en karriärkurs, kurstillfälle 3:

“Självinsikt och att leda andra”

Klockan är 14.58 onsdag den 20 november när jag återigen slår mig ner på den trygga sista raden av stolar med björkryggar i Ekosalen. Jag får snabbt en granne på min vänstra sida som ger mig en nick och ett litet ”hej” innan han vänder sig framåt och hälsas av någon han tycks ha diskuterat med vid tillfälle två.

– Hej där! Hur går det för dig? Undrar min grannes bekanta.

– Hej! Jodå, det är lite knepigt. Jag står och väger mellan nio och sex, svarar min vänstra granne.

– Ja det är svårt. Jag vet inte heller riktigt, replikerar den bekante och slår sig till ro i de, för sammanhanget, alldeles för klent vadderade sitsarna.

– Har du läst bloggarna om ledarstilarna? Fortsätter den bekante till min granne.

– Nja, jag läste lite om någon siffra. Men inte allt, avslutar min vänsterflank innan salens sorl sakta sänks när aktiviteten framme vid projektordukarna ökar.

En ny person, en medarbetare från Drivhuset på SU, presenterar sig. Efter att uttryckt sin ”avundsjuka”, över att vi (och inte hon) får gå den här ”otroligt spännande kursen” berättar hon om Drivhuset, att de finns till för att hjälpa studenter att starta företag, att allt är konfidentiellt och att de under sina öppettider bjuder på gratis kaffe.

Kursen inleds med repetition gällande våra tre olika intelligenser, idag mer inriktat mot olika ledarstilar. Att vissa litar mer på sin röda, fysiska intelligens medan andra den gröna, emotionella intelligensen eller den blåa, mentala intelligensen.

– Vi har dock alla dessa inom oss, förklarar Anna Bolin.

Därefter gås de så kallade stresspilarna igenom. Pilarna som genom en tjusig symmetri ska beskriva hur vi agerar under stress och under trygga förhållanden.

Sen är det dags att välja en siffra för gemensamma diskussioner. Ungefär hälften av kursdeltagarna uppger att de nu vet sin strategi. Därefter gör kursledarna tama försök att hjälpa de deltagare som velar mellan siffror.

– Står ni och väger mellan två olika strategier så säg det så ska vi försöka att reda ut det, säger Tina Tornell. 

Olika försök att reda ut vilken strategi som ska väljas görs för osäkra deltagare men jag bli inte direkt klokare. Jag gör halvdana försök till handuppräckning för att reda ut huruvida jag ska se mig själv som nia eller femma, med det hinns inte med.

– Nu ska ni få gå och ställa er vid er siffra som sitter uppsatt här, instruerar Anna Bolin. Och så har ni två frågor ni ska svara på i grupp. Första frågan: Vilket beteende hos andra stör ni er på? Andra frågan blir specifik för er siffra. Och är ni fortfarande osäkra får ni gå lite fram och tillbaka mellan grupperna och lyssna och känna efter, fortsätter hon.

Jag bestämmer mig för att vara nia nu. Hamnar i kursens största grupp på elva individer. Däribland en medarbetare från Studentavdelningen som också anslutit till gruppen.

Elva individer inklusive mig står tätt ihop och många ställer sig med armarna i kors. Om det är typiskt för nior eller för personer mitt bland nya personer i krystade konstellationer vet jag inte. Jag står också med benen i kors. Men det är främst på grund av att vi står i en så trång cirkel.

Jag slås ändå över hur snabbt gruppen når konsensus. Vi enas kring påståenden som ”jag stör mig på personer som kör över andra” och ”jag stör mig på människor som inte lyssnar och som ska bestämma själva”. Efter ungefär tio minuter frågar någon blygt hur länge vi skulle diskutera frågorna och om det kanske är dags att gå vidare. 

Dags för fråga nummer två, den som för niorna lyder: Varför är det viktigt för dig att det är harmoni?

Återigen, rörande enig rimlighet i gruppen. Jag känner mig trygg trots situationen. Något jag också känner hos de andra. Vi delar uppfattningar kring frågan som diskuteras. Vi turas om och prata, skrattar igenkännande åt varandra. Nästan som att frågan som ställts var gjord för att bekräfta en person som medgett att det är lite jobbigt med dålig stämning. Men denna elefant i Eko-salen avhandlas dessvärre inte.

– Jag blir helt dränerad på energi om det skaver, inleder jag. Julaftonar kan vara riktigt kämpiga ibland.

Jag får snabbt medhållande nickningar och en efterföljande diskussion går i samma anda. Att disharmoni tar så mycket energi från en.

Slutligen ringer klockan igen och grupper av siffror tystnar.

– Stanna kvar där ni är! Överröstar Tina Tornell det sista sorlet i salen. Har ni hunnit diskutera båda frågorna?

Mummel och nickanden går genom salen och övningen övergår i att kursledarna längst fram frågar ut grupp för grupp och nickar belåtet över att alla tycks passa så väl in i sina siffror. Går diskussionen lite fel kommer en något ledande fråga i stil med ”visst är det då så att...” för att hjälpa gruppen ”sätta rätt ord” på sina känslor. Gruppen med femmor, den grupp jag själv övervägt baserat på beskrivningen och förra veckans text känns nu främmande och de ord jag tidigare lyckats passa in på mitt eget beteende känns nu otroligt långt bort. Jag står bra vid mina nior. Även om jag helst av allt inte vill stå med i någon grupp.

Avslutningsvis snabbspolas enneagrammets olika ledarstilar igenom.

Sen skyndar jag till redaktionen.

Vad säger EnneagramCenter om sitt samarbete med Stockholms universitet och om kritiken mot enneagramlärans metoder och modeller?

Så vad säger EnneagramCenter, företaget som leder karriärkursen ”Att leda sig själv och andra” om samarbetet med universitetet? Varför erbjuder de sina tjänster gratis? Och vad säger de om kritiken mot enneagrammet? Vi ringer upp Tina Tornell, grundare och delägare i EnneagramCenter, och en av kursledarna på karriärkursen ”Att leda sig själv och andra”.

Tina Tornell bekräftar att kursen tidigare funnits på Företagsekonomiska institutionen, i samarbete med det nu nedlagda karriärcentret där, och att EnneagramCenter aldrig tagit betalt för sina insatser i samband med kursen.

Hur var det då och hur är det nu, jobbar ni med andra universitet och högskolor eller är det bara Stockholms universitet?

– Nej, det är bara i Stockholm som vi gör på det här sättet. Det är lite unikt och vi tar inget betalt för det här. Vi gör det pro bono.

Ja vi har fått höra det. Hur kommer det sig att ni gör det gratis?

– För att vi tycker att det vi jobbar med, det här med självinsikt, är så viktigt. Vi vill gärna nå ut till fler, för vi vet om vi hade fått den här kunskapen, förstått mer om oss själva när vi var yngre, så hade det hjälpt oss mycket i livet.

Mm, men ni är ändå ett företag. Hur har ni råd att ge bort er kunskap gratis?

– Vi väljer vad vi lägger vår tid på. Och vi tycker det här är viktigt. Vi är inte ett företag som i första hand är ute efter att tjäna pengar, om man säger så. Vi har en ganska grundläggande värdering om att det vi vill är att nå ut och hjälpa människor. Det står över vilka pengar vi får in.

Vad ser ni för värde då som företag av att samarbeta med Stockholms universitet?

– Ja det är värdet för studenterna. Det är glädjen i att se att de förstår mer av sig själva och att vi kan bidra till unga människors utveckling. Framförallt det. Det har inte gett något annat tillbaka annat än att de ibland kan de dyka upp på våra föreläsningar senare. Vi har en del studenter från företagsekonomiska som kommer tillbaka på våra öppna föreläsningar. Vi har ju andra öppna föreläsningar där vi inte tar betalt. Och repeterar och så. Men det är väl det.

Ser ni något marknadsföringsvärde att samarbeta med SU?

– Vi marknadsför det inte direkt någonstans. Det är inte så vi har tänkt på det.

Ger det något värde i form av trovärdighet?

– Nej vi talar inte om det någonstans. Vi syns ju där då, på universitetet. Men det ser inte våra kunder.

Ni har inte med det på hemsidan heller? Eller i annat material?

– Nej. Vi har haft det tidigare i något kursmaterial men vi har tagit bort det tror jag. Vi hade det i någon kursbeskrivning, att det här liknar något vi gör på Stockholms universitet. Men det är borttaget nu.

Okej, om vi går tillbaka till själva kursen då. Hur gick själva övergången till Centrala studie- och karriärvägledningen här på SU till?

–  Det var Studie- och yrkesvägledarna som tog kontakt med oss. De hade fått höra av Företagsekonomiska institutionen att de skulle lägga ner och att det hade varit en väldigt populär kurs. Och så de tog kontakt och var nyfikna. Och ville höra om vi var intresserade av att göra det. Där hos dem.

Okej, och hur ser samarbetet ut mellan er och universitetet? Har universitetet varit med och utformat något av innehållet eller har ni hållit i innehållet?

–  De har inte varit med och utformat innehållet. Vi har talat om vad innehållet är och beskrivit det. Jag tror första gången hade vi fem gånger. Men vi kom fram till att det blev lite mycket så vi gjorde om det till fyra och anpassade. Men annars har de inte haft något inflytande. Det är en frivillig kurs för studenterna. Det är inget som ingår i någon universitetsutbildning.

Har det förekommit, under något av de här åtta åren, någon form av kvalitetsgranskning utifrån vetenskaplighet eller till exempel beprövad erfarenhet eller de akademiska grundvärdena? Är det någon på universitet som har gjort en sån?

–  Nej, inte av den här kursen, nej. Det man har gjort det är att man har gjort utvärderingar bland studenterna, hur de tyckte att det var.

Och det är ingen på universitetet som har ställt frågor om enneagrammet, eller?

–  Nej, det har det inte varit.

Enligt forskare som vi pratat med, och forskning som vi tagit del av, är enneagramläran en i grunden esoterisk rörelse som ska ses som en del av en nyandlig rörelse, och att om enneagramläran ska förekomma på universitetet så ska det vara tydligt att enneagramförespråkare inte kommer i egenskap av kollegor eller forskare, precis som när man bjuder in en präst eller en imam.

Jag citerar: ”Jag har inte någon kritik mot enneagrammets närvaro på universitetet, utan vill understryka att företrädare för enneagrammet, liksom andra inbjudna gäster, forskare och föreläsare, bör hanteras på sedvanligt akademiskt vis, med kritisk granskning och diskussion.”

Vad har ni för kommentar till det?

– Jag undrar vad det är för forskare. Jag har då aldrig hört om någon svensk forskning har haft någon kunskap om enneagrammet.

Den finns, men den finns inom religionshistoria och religionsvetenskap.

– Enneagrammet utvecklades från början som psykologisk modell, det är gjort av ett antal, framförallt två psykiatriker. Det har inget med religion att göra.

Tina Tornell menar att enneagrammet utvecklats som en ”psykologisk modell” av psykiatriker med kopplingar till universitetet i Berkeley och Stanford (i USA). Hon menar också att den kritik som framkommit i vår granskning av karriärkursen ”Att leda sig själv och andra”, om enneagrammet som modell, bygger på otillräcklig kunskap. Att det finns en risk för att studenter fattar beslut om sin karriärutveckling på helt felaktig grund om de utgår från karriärkursen ”Att leda sig själv och andra” tror hon inte heller.

– De vet inte vad de pratar om, de känner inte till modellen tillräckligt. Och vi utger oss verkligen inte för att ge några slags råd om karriärval, säger Tina Tornell.

Det är ju en karriärkurs.

– Ja men vi har faktiskt bestämt oss för att döpa om den till ledarkurs istället. Karriärkurs hette det för att det var på karriärcenter. Så därför kallades det för karriärkurs. Men det handlar om att leda sig själv och lite grann om att leda andra.

Så att ledande experter inom psykologin i Sverige tycker att det är pseudovetenskap, det har ingen bäring på det ni gör?

– Jag har varken läst eller hört att någon skulle tycka det, jag har aldrig fått någon sån kommentar, och jag har ändå jobbat med enneagrammet i tio år. Så det är klart att jag uppfattar det inte så.

Ni har ju en länk på hemsidan där det står ”forskning och validering”. Där länkar ni bland annat till en artikel av David Daniels. Kan du berätta om den, vad är det den handlar om?

– Hmmm, nu minns inte jag, är det den här artikeln som är med i...

Journal of Adult Development.

– Adult Development, just det, den artikeln ja. När den artikeln kom, det var inte så värst längesen, så upplevde man det som ett erkännande av enneagrammet, att den kom in i en sån vetenskaplig tidskrift. Så bara att man tog in den...

…hade ett värde?

– Ja precis, det hade ett värde i sig. Enneagrammet har inte varit välkommet i det här finrummet hos akademiker. Man har inte vetat tillräckligt mycket om det.

I artikeln skriver författarna, jag citerar: “Despite widespread application for the purpose of adult development, there is a lack of rigorous scientific research on the application of the system.”

Så eran egen länk till forskning som ska slå fast att det finns forskning om enneagrammet säger istället att det saknas forskning. Vad säger du om det?

– ”Rigorous research” finns ju inte. Och det handlar ju om att ingen person äger enneagrammet. Vilket gör att det, till skillnad från andra modeller som ägs av någon person eller institut eller grupp, inte finns pengar till forskning. Det har inte funnits pengar.

Ni skriver på hemsidan också att det inte finns incitament till forskning om enneagrammet för att: ”De satsade pengarna kan inte tas igen med dyra licenser eller kurser.” Vad har ni för belägg för det påståendet?

– Ja, såsom världen ser ut. Det har inte funnit pengars i forskningsvärlden eller motivation att satsa på forskning av modellen. Och det är jättetråkigt. Men så är det ju.

Men om ni vet att det inte finns forskning, är det inte missvisande då att ha en flik på hemsidan som heter forskning och validering?

– Vi har tagit upp den forskning och validering som vi känner till, som vi vet finns. Sen används den här modellen av, ja miljoner skulle jag säga över hela världen. Och det är erfarenhetsbaserat och det är så vi ser på det. Vi använder den där för att vi, och väldigt många människor som vi har jobbat med genom åren, tusentals människor, känner igen sig och får ett värde av det att de lär sig något av det. Det är det som är det viktiga för oss.

Femfaktormodellen är den enda modell med vetenskaplig grund om man ska jobba med personlighet. Om det nu finns en sån modell och ni är väldigt intresserade av till exempel självinsikt, varför jobbar ni inte med den?

– Femfaktormodellen är inte användbar. Jag har ändå tittat lite på den och den är inte särskilt lätt att använda. Det blir för diffust, så jag vet inte, jag tror aldrig jag har träffat på någon som använder den tillsammans med människor.

Om vi tittar på innehållet i ”Att leda sig själv och andra”, så finns det lite olika exempel som jag skulle vilja be dig att reflektera över. Vid kurstillfällen nummer ett, då använder ni exempel med verkliga och fiktiva figurer för att visa vilka drag som passar in under enneagrammets nio strategier. Hur har ni gått tillväga för att ta fram de exemplen?

– Där påpekade vi att det här är inget vi vet. Utan här har vi gått på den bild man har då utifrån intervjuer och självbiografier. En del internationella personer kommer från andra enneagramlärare. Så tanken är att den bild man har av personer utifrån påminner om just den här strategin.

– Det är ett sätt att göra det levande, därför har vi personer och så. Det är som ett hjälpmedel på vägen, att ge som en tolkning.

Men många kan ju ha olika bilder av olika personer, av Ghandi till exempel?

– Jag tror inte att de hakar upp sig så mycket på bilderna. Det är inget vi fått särskilt mycket kommentarer om. Det är ett sätt att levandegöra. Göra det levande helt enkelt, så att det inte blir massa tomma ord.

Vid tillfälle ett så säger du också att ”min personliga åsikt är att några av de som har autism inte har autism, de är nog bara femmor.” Vad menar du med det?

– Ja det var när vi pratade om strategi fem, som har drag som kan påminna om en person som har autism. Och det är bara, som jag sa, min personliga reflektion, att vi inte uppskattar de dragen tillräckligt i samhället och att en del kanske uppfattas som mer introverta än vad de egentligen är.

Vi har pratat med en expert inom psykologi som tycker det är väldigt oseriöst att uttrycka sig så på det sättet. Jag citerar: ”det här är hårresande, att säga den här typen av formuleringar som är helt ovetenskapliga.. nej, det är för att uttrycka sig lite vänligt; väldigt oseriöst.” Vad tänker du när du hör det.

– Ja, alltså jag är en föreläsare. Och försöker levandegöra en berättelse. Jag utger mig inte för att vara forskare, vetenskapsman, eller komma från universitetsvärlden. Man kan inte syna varenda mening som vi säger. Det tycker jag är väldigt orättvist.

Men har ni inte ett ansvar ändå när ni kommer till universitetet och träffar studenter att uttrycka er korrekt? Autism och att ligga på autismspektrat är ju en diagnos som görs av människor som har rätt verktyg och kompetens för det. Och då kanske man har ett ansvar att inte spekulera eller ifrågasätta den diagnosen?

– Ja, det är möjligt, ja ja. Och som jag sa, det är bara min personliga teori, och det är inget som jag har något belägg för. Det är mer en idé, som jag absolut inte kan bevisa på något sätt. Och jag utger mig inte för att göra det heller.

Vid kurstillfälle två så pratar ni också om att hela länders kulturer kan ha en av de nio enneagramsiffrorna. Sverige menar ni är sexa, Brasilien och Irland, sjuor. Israel, åttor. Kina en trea.

Hur har ni gått tillväga för att komma fram till det?

– Det är samma sak där. Vi gör karikatyrer. Vi gör antaganden om varandra. Vi svenskar är så, fransmännen är sådär. Och de antagandena kan man använda som en metafor. Som en arketyp.

Men vad menar du att det tillför det mänskliga samtalet att göra den typen av stereotypa reflektioner?

– Ja jag tycker att det blir lite roligt.

Hur menar du då?

– Men det är en föreläsning. Det är inte en vetenskaplig doktorsavhandling, det är en föreläsning. Där man ger exempel och försöker göra det levande.

Ja men också på en föreläsning vill man väl bidra med värde till det mänskliga samtalet?

– Ja och..

Så min fråga var: vad tycker du att stereotyper bidrar med för värde?

– Att det blir lite roligt. Att man kanske kan tänka ”ja just det, så skulle man kunna tänka om amerikaner” till exempel.

Ni har ju också lite olika certifieringar som ni jobbar med. På hemsidan uppger ni att du är då “Riso-Hudson certified Enneagram trainer”. Vem har rätt att använda den titeln?

– De som har certifierat sig hos något som heter Enneagram Institute i USA.

Vilken extern kvalitetsgranskning finns det av den titeln?

– Det får du fråga dem om.

Och ni erbjuder också certifiering i Sverige?

– Ja det gör vi.

Så vem delar ut den certifieringen?

– Det gör vi.

Ni själva?

– Ja det är här det här kommer in att enneagrammet inte ägs av någon.

Men vad har det för värde med en titel om ni ger den till er själva?

– Ja den har vi inte gett till oss själva utan den, här finns det en certifiering till att använda det här verktyget. HPEI, från Belgien. Det är det man certifieras in. Att få tillgång till det.

Vad kostar det att gå en sån här kurs för att bli certifierad? Riso-Hudson-certifierad?

– Att bli Riso-Hudson-certifierad? Oj, det minns inte jag.

Vad kostar det att gå en kurs för att få eran certifiering som ni delar ut i Sverige?

– Det kan ni räkna ut på hemsidan. Har ni många fler frågor?

Nej, vi har fått svar på de flesta av våra frågor. Men vi vill gärna veta hur ni ser på ett fortsatt samarbete med SU, är det något ni vill fortsätta med?

– Ja, även den här kursen fick ju väldigt höga betyg och var väldigt uppskattad av studenterna. Så vill man ha oss tillbaka så vill vi jättegärna göra det. Absolut.

Vad har ni för ansvar tycker du, när ni jobbar med till exempel självinsikt, att känna till vad psykologisk forskning säger om det? Tycker du själv att ni har något ansvar?

– Jag har svårt att säga, jag vill inte svara på det faktiskt. Och det är inte vår utgångspunkt. Som jag sa till dig, vi är inte forskare, vi jobbar med teamutveckling, vi jobbar med coachning och vi använder den här modellen som utgångspunkt för att vi tycker att den fungerar. Den fungerar för oss och den har fungerat för våra kunder och det är det som betyder något.

– Den fungerar för oss och för många kunder. Det är det vi går på. Vi går på verkligheten. Det vi upplever, det människor upplever när de är tillsammans med oss.

Och forskning är inte verklighet då?

– Inte på samma sätt. Jag är inte där i forskningen. Vi är ute i näringslivet. Ute med människor. Nu har jag inte tid att prata med dig längre.

 Okej, då får jag tacka för din tid.

Rapport från en karriärkurs, kurstillfälle 4:

“Medveten kommunikation”

Klockan är 14.55 onsdagen den 27 november. Vid varje tillfälle har ljudnivån innan varje kurstillfälle höjts och idag surrar samtalen friskt. På några ställen skymtas kompisar sedan tidigare, på några ställen nya bekantskaper, på några ställen personer som enats kring tanken att de var till exempel åttor.

Tina Tornell inleder sista kurstillfället med att ringa i den klocka hon använder för att påkalla uppmärksamhet och ett ”då tror jag att vi börjar”.

– Jag funderade på vägen hit över vad jag vill att ni ska ta med er efter idag, för ni har ju bara fått ett smakprov. Men det viktigaste är att ni förstår vikten av självinsikt och hur ni kan förstå andra. Sen hoppas jag att ni fått ett intresse att fortsätta med detta, inleder Tina Tornell och fortsätter:

– Enneagrammet är det träffsäkraste personlighetstestet. Ni har säkert stött på tester som Myers Briggs och DISC, det finns väldigt många modeller på marknaden. Men ingen modell är vetenskapligt sann. Men om man känner igen sig och kan ha användning av en modell, varför inte använda det?

De hoppas att fler vill lära sig mer om modellen och påpekar att de tagit med sig sin bok, och att den säljs för 200 kr. Och om man vill kan man skriva upp sig på en mejllista. Runt 15-20 gör det.

De berättar också att de har startat en podd om enneagrammet. Två avsnitt finns tydligen ute. Där ska de bland annat ”berätta om modellen, intervjua personer och våra kunder bland annat i kommuner och företag om hur de använder modellen”. Och vi får också gärna gilla dem på Facebook.

Med korta övningar går vi vidare innan vi ska ska kolla på filmklipp. Jag och min granne ska prata om våra typiska sätt att kommunicera. Vi kommer inte fram till något direkt. Jag säger något om att jag gärna backar och lyssnar i nya sammanhang. Min granne säger inte mycket alls. Efter det får de som vill räcka upp handen och presentera sig med siffra och sitt sätt att kommunicera.

Därefter spelas videoklipp upp på de två projektordukarna. Klippen är ungefär två minuter långa med intervjuer med två personer per klipp. De sitter i varsin vit Pello-fåtölj från Ikea som skiljs från varandra med en Artek-pall med tulpaner. På pallen ligger en enneagrambok. Bakom dem sitter en vitblårandig tapet och både videokvalitet och kläder vittnar om att klippen har några år på nacken.

Klippen inleds med två ettor som genom bortklippta frågor berättar om sina egna karaktärsdrag.

– Ja, vad tycker ni om det där? Frågar Anna Bolin när första klippet slutat. Tänkte ni på något speciellt?

– De pratade väldigt lugnt och tydligt, hörs någon från gruppen, väldigt tydligt.

– Väldigt bra hållning, fyller någon annan i.

– Ja, väldigt prydliga också, fortsätter Anna Bolin.

Såhär fortgår kursen resten av tillfället. Men med ökad entusiasm, igenkänning och skratt till personerna med ”klassiska” drag av just den siffran. Engagerade frågor om de tvåminutersklipp som just bevittnas, jakande eller korrigerande svar från kursledarna, nästa klipp.

– Det är såklart nedklippta klipp av längre intervjuer, medger Tina Tornell och uppger att hon känner flera av personerna i klippen.

Fyra siffror avverkas innan en välkommen paus, denna gång med tillskotten frukt och ramlösa i burk. Jag går fram till en behövd banan och en burk kolsyrat med grapefruksmak.

Jag orkar inte prata med någon, så jag tar en tur utanför salen. Samlar kraft och luft.

När jag kommer tillbaka är salen fylld med kluster av personer. Duos, trios och större grupper. Vissa verkar känna varandra, vissa verkar vara samma siffra, vissa verkar bara prata utan tidigare nämnda anledningar.

På vägen tillbaka till min plats överhör jag en av konversationerna som förs.

– ... jag ska utomlands och gå en bartenderkurs till sommaren, säger hon.

– Fan vad häftigt! Du gör alltid så många häftiga saker, svarar han.

– Ja, kanske det. Men sen så är jag sjua också, förklarar hon.

– Just det, instämmer han innan jag hittar min plats längst bak igen.

Vad säger Studentavdelningen på Stockholms universitet om karriärkursen “Att leda sig själv och andra” och om enneagrammet?

Vi ska återkomma till kurstillfälle fyra, och hur karriärkursen “Att leda sig själv och andra” avslutas. Men innan vi gör det ska vi träffa Jerker Dahne, avdelningschef för Studentavdelningen på Stockholms universitet. Centrala studie- och karriärvägledningen, som arrangerat karriärkursen “Att leda sig själv och andra” i samarbete med EnneagramCenter, är en avdelning inom Studentavdelningen, och vi har frågor om kursen som behöver riktas till den som är ansvarig för den.

Har Studentavdelningen gjort någon kvalitetskontroll av kursens innehåll? Har man undersökt vad enneagrammet är? Har man frågat någon sakkunnig, till exempel på Psykologiska institutionen på Stockholms universitet, vilken vetenskaplig grund enneagrammet står på? Och vad säger man om den kritik mot kursen som framkommer i vår granskning? #studietids Alexander Norrgrann har träffat Jerker Dahne, avdelningschef för Studentavdelningen på Stockholms universitet, och gjort en filmad intervju för att få svar på våra frågor.

“Det är jätteviktigt att man har flera verktyg på paletten”

Intervju med Jerker Dahne, avdelningschef för Studentavdelningen på Stockholms univerisitet om karriärkursen “Att leda sig själv och andra”, arrangerad av Centrala studie- och karriärvägledningen på Stockholms universitet i samarbete med EnneagramCenter.

Rapport från en karriärkurs, kurstillfälle 4:

“Om ni vill får ni gärna sitta kvar och titta.”

Efter pausen under kurstillfälle fyra fortsätter videorna med de vinklade presentationerna av siffror, tyvärr inte fort nog. Då och då fylls salen av bubblande fnitter och igenkännande skrockande. Stämningen i salen är uppseendeväckande och nästan obehagligt upprymd och efter varje video följer ungefär fem minuter frågestund där olika kursdeltagare vill bekräfta sina, eller sina partners, siffror och personlighetstyper.

Nian avklaras och kursen börjar äntligen närma sig sitt slut. Tina Tornell inleder sitt avslutande anförande och tackar för vårt intresse, säger att det varit himla kul, att vi gärna får fylla i en kursvärdering och att vi ska få våra diplom vid utgången.

– Men medan vi avslutar så tänkte vi spela upp en video som vi tycker är lite småkul. Så om ni vill får ni gärna sitta kvar och titta.

Youtube-videon ”Enneagram Rhapsody” startar och jag går och hämtar mitt diplom.

“Enneagram Rhapsody” (inbäddad från YouTube)

EDIT: Efter vår granskning: SU lägger ner enneagramkursen. Se Studiesvepet här.