Svensk forskning – en miljardindustri

Varje år får universiteten i Sverige miljardbelopp till forskning. 2017 var den totala summan drygt 41,3 miljarder SEK. Stockholms universitet ligger på plats sex på listan över de lärosäten i Sverige som får mest pengar till forskning 2017, med drygt tre miljarder SEK.

Sedan 1997, som är så långt tillbaka som intäkter till forskning redovisas i Universitetskanslersämbetets statistikdatabas, har SU:s intäkter till forskning mer än fördubblats.

Den största andelen kommer från anslag, alltså bidrag från staten. Också den summan har mer än fördubblats sedan 1997, och 2017 gick knappt 1,6 miljarder skattekronor till forskning på Stockholms universitet.

Universitetet får också bidrag till forskning från externa finansiärer, och den summan har mer än tredubblats sedan 1997, från drygt 400 miljoner SEK till drygt 1,2 miljarder SEK.

De tre största externa finansiärerna under 2017 var Vetenskapsrådet (drygt 400 miljoner SEK), Wallenbergstiftelser (knappt 120 miljoner SEK) och Forte – forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (drygt 8,5 miljoner SEK).

Utöver detta tillkommer även intäkter från uppdragsforskning, som också har ökat sedan 1997. Förra året fick universitetet nästan 90 miljoner SEK för att bedriva forskning på uppdrag. Den största finansiären i den här kategorin är statliga myndigheter exklusive högskolor och universitet, som 2017 gav SU drygt 60 miljoner SEK. Sedan följer kategorin “Företag i Sverige” med bidrag på närmare 8,5 miljoner SEK och kommuner och landsting med knappt 8 miljoner SEK.

När du har läst den här texten, har du klickat på länkarna som vi har lagt in?

Om du har gjort det så har du besökt Universitetskanslersämbetet (UKÄ) på www.uka.se. UKÄ är en statlig myndighet som granskar kvaliteten i högre utbildning och lärosätenas system för kvalitetssäkring av högre utbildning och forskning.

De följer upp och analyserar utvecklingen och trender inom den svenska högskolan, ansvarar för all officiell statistik på högskoleområdet och utövar juridisk tillsyn över alla universitet och högskolor.

De har en omfattande och lättillgänglig statistikdatabas, men längre än så här kommer man inte med hjälp av UKÄ när det gäller forskning och ekonomi.

– Nej, vi har ingenting att göra med ekonomi eller forskningsprojekt. Vi tittar mer på undervisning och studenters rättigheter, berättar Linnea Bergnéhr, pressekreterare på UKÄ.

– Vi har ekonomisk statistik, men inget uppdrag att följa hur de sköter sig ekonomiskt.

Vill man veta mer om forskning och ekonomi får man vända sig till de enskilda universiteten och högskolorna.

Och det vill ju vi. Veta mer alltså. Vi är faktiskt väldigt nyfikna på forskningen som bedrivs på SU.

Vilka är de tio största forskningsprojekten på SU just nu?

Forskning är spännande. Vetenskap är ett kraftfält som formar vårt samhälle och har enorm betydelse för vilken värld vi lever i. Så det är klart vi är nyfikna. Vad är det för forskning som bedrivs på SU egentligen? Och det är det fler som vill veta. Vi frågade studenter runt om på campus vad de vet om vilken forskning som bedrivs på SU, hur mycket forskningen kostar och om de vet vad pengarna används till.

Det kanske tydligaste exemplet på forskningens betydelse just nu är såklart klimatforskningen, där forskarnas arbete och hur vi lyckas ta till oss deras kunskap på global nivå är avgörande för att vi överhuvudtaget ska ha en värld att leva i. Men vår utgångspunkt är självklart att all forskning som bedrivs på SU förtjänar vår redaktionella uppmärksamhet, och vi vill hela tiden hitta former för att bevaka forskningen på SU från en mängd olika infallsvinklar och frågeställningar. När vi börjar jobba med det här reportaget är vi fulla av frågor och ser fram emot att få veta mer.

  • Vilka forskningsprojekt får mest pengar? Vad handlar de om och vad har den forskning som får mest pengar för betydelse för samhället och världen?

  • Vad gör forskarna med miljarderna? Vilken budget, totalt och uppdelat på kostnadsposter, har de största projekten per år, från startdatum till planerat slutförande?

  • Hur finansieras de största projekten? Varifrån kommer pengarna? Hur stor del finansieringen av de största forskningsprojekten kommer från externa finansiärer? Hur stor del är anslag från staten? Och vilka svenska företag döljer sig bakom UKÄ:s sammanfattande rubrik “Företag i Sverige”?

Vi bestämmer oss för att börja med att skicka ett mejl till Avdelningen för forskningsstöd på Stockholms universitet. De bistår bl a universitetets forskare och institutioner i frågor som rör extern forskningsfinansiering och forskningsetik, och vi tänker att det är en bra plats att börja på.

Torsdag 25 oktober 2018 mejlar vi följande frågor: “Vilka numera pågående forskningsprojekt har störst budget på SU? (10) Vilken institution får mest pengar för att bedriva forskning? Detaljbudget? Vem/vilka forskare? Vem finansierar?”

Svaret vi får är snabbt, men oväntat. “När du skriver forskningsprojekt vad är definitionen? För oss ekonomer är ett forskningsprojekt = ett kontrakt hos en finansiär, medan forskarna definierar ett forskningsprojekt som en specifik studie som kan ha flera kontrakt och flera finansiärer. När du skriver mest pengar är det per år eller per kontrakt?”

Vi svarar: “Vi definierar det som forskarna definierar det, alltså ett forskningsprojekt med flera kontrakt/finansiärer. När jag skriver mest pengar menar jag per år, vad varje projekt får i anslag per år. Vi är ute efter att hitta de största projekten på universitet.”

Nästa svar kommer snabbt tillbaka, längre den här gången. Vi får också en excelfil med drygt 3000 kontrakt med externa finansiärer kopplade till nu pågående forskningsprojekt som också innehåller uppgifter om bl a finansiärer och intäkter. Men huvudbudskapet är att avdelningen för forskningsstöd inte kan hjälpa oss att ta reda på vilka de tio största, nu pågående, forskningsprojekten på SU är.

Svaret inleds med: “Då kan inte min avdelning hjälpa dig. I dagsläget finns det ingen samlad översikt över alla forskningsprojekt vid SU (så som forskarna definierar sin forskning). Vill man få sig en samlad bild är man tvungen att kontakta respektive institution. Det finns diskussioner inom SU att ta fram en sådan databas men det är endast i planeringsstadiet.”

“I dagsläget finns det ingen samlad översikt över alla forskningsprojekt vid SU (så som forskarna definierar sin forskning).”

Ur mejlkonversation med Avdelningen för forskningsstöd, Stockholms universitet (25-26 oktober 2018)

I mejlet förklaras också varför excelfilen som vi fått inte kan användas för att svara på våra frågor. Ett forskningsprojekt kan ha flera olika kontrakt med finansiärer utan att kontrakten går att koppla till ett och samma projekt. Samma projekt kan alltså finnas med i excelfilen många gånger, med olika projektnummer som inte går att koppla ihop.

Att bara ordna excelfilen i storleksordning innebär alltså inte att nummer 1 på listan är det största forskningsprojektet, bara att det är det största enskilda kontraktet med en extern finansiär.

Mejlet avslutas med ytterligare en uppmaning att kontakta institutionerna:

“Vill man se en specifik budget för ett visst projekt så är det igen respektive institution som behöver kontaktas. Sådana uppgifter finns inte på centralnivå. Det är alltid institutionen som är ansvarig för sina projekt och alla medel distribueras direkt till institutionerna. Uppföljning och återrapportering sköts också av institutionerna.”

Okej, tänker vi. Då kontaktaktar vi institutionerna. Vi ska återkomma till hur det gick.

Men först vill vi titta lite närmare på Stockholms universitets forskningsdatabas. Vad innehåller den och finns den data vi behöver där?

Forskningsdatabasen som inte går att lita på

Stockholms universitets forskningsdatabas har stora brister, det visar #studietids granskning. Mycket tyder på att enbart en bråkdel av alla forskningsprojekt på SU finns registrerade i databasen och av de projekt som finns inlagda har drygt 30% direkt felaktigt angivna uppgifter.

Stockholms universitets forskningsdatabas innehåller knappt 3200 projekt. Den första demoversionen av databasen har funnits sedan 2007 och enligt uppgift till #studietid var ambitionen med forskningsdatabasen från början att den skulle vara “så gott som heltäckande”, men “det var svårt att få med sig alla institutioner på det”. För medarbetare på universitetet beskrivs den ändå som en möjlighet att visa upp en samlad bild av universitetets forskare, forskargrupper, forskningskontrakt (beviljade externa anslag) och forskningsprojekt vilket gör det lätt för besökare att få en överblick av universitetets forskning.

Men eftersom det inte finns några riktlinjer som klargör vems skyldighet det är att lägga in forskningsprojekt och hålla databasen uppdaterad finns det stor anledning att misstänka att det bara en bråkdel av alla forskningsprojekt på SU som finns med i databasen. Mörkertalet för saknade projekt kan vara enormt.

Exakt hur stor andel som saknas är omöjligt att svara på, eftersom universitetet inte har någon sammanställning av forskningsprojekt som vi kan jämföra med forskningsdatabasen. Men som en jämförelsepunkt kan det vara relevant att veta att det just nu, enligt aktuell information från Avdelningen för forskningsstöd, finns drygt 3000 kontrakt med externa finansiärer kopplade till nu pågående forskningsprojekt. Även om ett forskningsprojekt kan ha flera kontrakt med olika finansiärer finns det alltså stor anledning att tro att betydligt fler än 3200 forskningsprojekt har bedrivits på SU sedan 2007.

Forskningsdatabasens äldsta projekt är dessutom daterat 1999, så tar man med i beräkningen att databasen också kan, och borde, innehålla projekt från innan 2007 så kan vi till och med med säkerhet säga att databasens 3200 projekt är en bråkdel av alla forskningsprojekt som bedrivits på SU.

Vi kommer att återkomma till bristerna i universitetets dokumentation av den forskning som bedrivs på universitetet, och hur det kan komma sig att det inte finns någon sammanställning över vilka forskningsprojekt som bedrivs, och har bedrivits, på lärosätet. Det väcker såklart frågor som behöver besvaras.

Men just nu konstaterar vi bara att forskningsdatabasen är det närmaste vi kommer “en överblick av universitetets forskning” och att det därför är helt i sin ordning att fråga sig hur pålitlig den är.

Så här gjorde vi vår granskning av forskningsdatabasen

För att granska tillförlitligheten i SU:s forskningsdatabas behövde vi göra en kvalitetskontroll av befintlig data. I samarbete med datajournalisterna J++ webbskrapade vi alla projekt i databasen som hade antingen ett namn, start- och slutdatum, finansiär, projektledare, forskningsavdelning och/eller budget. Projekt som innehöll minst två av dessa sammanställdes sedan i ett exceldokument så att vi systematiskt kunnat kontrollera uppgifterna, samt sortera och filtrera projekten utifrån t ex storlek på finansiering och/eller projektledare.

Det visade sig att 2623 av de 3187 projekt som fanns i databasen hade både projektnamn och budgetar vid granskningstillfället (2018-11-12). 2066 projekt hade alla uppgifter vi sökte. Bland dessa 2066 projekt fanns det dock ett flertal dubletter samt hundratals budget- och några forskaravdelningsmissar som gör en stor del av forskningsdatabasen missvisande för eventuella besökare. Det kan t ex handla om att det saknas uppgift om projektledare, felaktiga forskaravdelningsnamn och felaktiga budgetbelopp.

Det betyder att drygt 30% av de projekt som finns inlagda har direkt felaktigt angivna uppgifter.

Så vilken typ av felaktiga uppgifter hittade vi?

I vissa fall kan t ex en institution stå som projektledare, vilket naturligtvis är besvärligt för den som t ex vill skaffa sig en överblick av vad en särskild forskare drivit för projekt. Ett annat återkommande fel var att budgeten som angivits är den totala externa finansieringen för ett projekt där många forskare från olika länder samarbetar och där totalbudgeten fördelas ut mellan de medverkande forskarna (länderna). För att få en mer detaljerad bild av vilka länder som medverkar i forskningsprojekt och vad de tilldelas i anslag, går det att använda sig av EU:s informationstjänst för forskning och utveckling, CORDIS. CORDIS är den officiella informationskällan för publicering av alla utvecklingsprojekt inom EU.

Nedan visas med hjälp av CORDIS ett projekt med en budget på 19 miljoner Euro fördelad på 18 länder. I Stockholms universitets forskningsdatabas står det angivet att Stockholms universitet har fått hela projektets finansiering, och dessutom har man lagt till två extra nollor så att totalsumman blir 1,9 miljarder Euro, vilket givetvis inte stämmer. Det är ett återkommande fel att budgetbelopp i forskningsdatabasen innehåller två siffror för mycket. Det egentliga beloppet som Sverige har fått i anslag för just detta projekt är knappt 800 000 Euro, något som alltså inte redovisats i forskningsdatabasen. Hur stor del av de pengarna som gått till SU redogörs inte i CORDIS, men SU har i alla fall inte fått 1,9 miljarder Euro.

CORDIS – så här redovisas ett forskningsprojekt inom EU med en budget på 19 miljoner Euro fördelat på 18 länder.

I CORDIS framgår det att Sverige, genom Linköpings universitet, fått knappt 800 000 Euro av projektbudgeten.

Hur mycket av den andelen som gått till SU framgår inte i CORDIS, men det är i alla fall inte 1 905 148 200 Euro, som det står i forskningsdatabasen.

Det här exemplet visar en typ av felaktighet som vi upptäckt, och kunnat kontrollera med hjälp av CORDIS. Om det här felet förekom i enstaka fall skulle man möjligtvis kunna acceptera att det ibland blir fel när siffror ska redovisas. Men tyvärr gäller just denna felaktiga hantering 9 av 10 av de högsta redovisade finansieringsbeloppen i forskningsdatabasen.

Så vad säger ansvariga vid SU om bristerna i forskningsdatabasen? Och hur ska de åtgärdas? Vi ber att få göra en filmad intervju med Maryam Hansson Edalat, fil dr, chef för Avdelningen för forskningsstöd och ansvarig för forskningsdatabasen, för att få universitetets bild av varför forskningsdatabasen innehåller så många felaktiga uppgifter och vad de vill göra åt det. Hon bekräftar i ett mejl att hon är rätt person att ställa våra frågor till, men att hon tackar nej till en bandad intervju. Hon erbjuder sig att “försöka svara skriftligt” om vi skickar frågorna på mejl. Så vi gör det.

Fråga 1: Vad är syftet med Stockholms universitets forskningsdatabas?

Svar: FoDB ska främst vara ett administrativt verktyg med en öppen del där allmänheten kan ta del av den forskning som bedrivs vid Stockholms universitet

Fråga 2: Hur kvalitetssäkrar ni innehållet i forskningsdatabasen?

Svar: Leverantören av databasen Converis har bytt ägare tre gånger sedan 2007. Detta har medfört att de inte har kunnat uppdatera databasen som vi hade avtalat. Nu har vi fått en teknisk uppdatering men tyvärr har det medfört att innehållet måste uppdateras manuellt. Det är ett arbete som pågår, men där det tyvärr är svårt att hinna ikapp

Fråga 3: Vår granskning av forskningsdatabasen visar att drygt 30% av de projekt som finns inlagda har direkt felaktigt angivna uppgifter. Det kan t ex handla om att det saknas uppgift om projektledare, felaktiga avdelningsnamn och felaktiga budgetbelopp. Vad beror det på?

Svar: Se ovan.

Fråga 4: Hur allvarligt tycker du att det är?

Svar: Vi är naturligtvis inte nöjda med databasens status.

Fråga 5: Enligt uppgift till #studietid “håller forskningsdatabasen på att ses över och det kommer att fattas beslut och kommuniceras ut om vad som kommer att hända med den i framtiden ganska snart.”

Svar: Det stämmer.

Fråga 6: Varför ser ni över forskningsdatabasen?

Svar: För att tekniken är gammal och svår att fortsätta drifta. Men också för att undersöka möjligheterna till ett helhetsgrepp och skapa system som kan kopplas till andra delar som tex ekonomisystem, publiceringsdatabas mm.

Fråga 7: Vad har ni hittills kommit fram till?

Svar: Det pågår en stor utredning just nu som handlar om digitalisering, men den är inte färdig

Fråga 8: När kommer beslut om vad som kommer att hända med den?

Svar: Jag vet inte exakt när.

Fråga 9: Vad är det största problemet med forskningsdatabasen nu, som du ser det?

Svar: Se svar på fråga 6.

Fråga 10: Vad ska göras för att åtgärda bristerna som finns, nu och framöver?

Svar: Se tidigare svar.

Fråga 11: Enligt uppgift till #studietid var ambitionen från början att den skulle vara “så gott som heltäckande” men “det var svårt att få med sig institutionerna på det”. Eftersom det inte finns några riktlinjer som klargör vems skyldighet det är att lägga in forskningsprojekt och hålla databasen uppdaterad finns det stor anledning att misstänka att det bara en bråkdel av alla forskningsprojekt på SU som finns med i databasen. Mörkertalet för saknade projekt kan vara enormt. Vad behöver göras för att åtgärda det problemet?

Svar: Vad en framtida forskningsdatabas ska innehålla är något behöver specificeras.

Fråga 12: Om inte forskningsdatabasen går att lita på, hur ska studenter eller forskningsintresserad allmänhet kunna få en samlad bild av forskningen som bedrivs på SU?

Svar: Det är i dagsläget svårt att på ett enkelt sätt få en samlad bild av forskningen vid universitetet.

Fråga 13: Vilka andra lösningar för att synliggöra den samlade bilden av forskningen på SU jobbar ni med på Avdelningen för forskningsstöd, eller på andra avdelningar på SU?

Svar: SU:s olika institutioner presenterar sin forskning på webben. Dessutom finns en nationell databas: https://www.swecris.se/

Fråga 14: Hur viktigt tycker du att det är att studenter eller forskningsintresserad allmänhet ska kunna få en samlad bild av forskningen som bedrivs på SU?

Svar: Det är en viktig del av samverkansuppdraget att informera om den forskning som finns, och det gör institutionerna via webben. I vilken utsträckning det också ska ske samlat från den centrala förvaltningen är som sagt inte färdigutrett ännu.

Forskningsmiljarderna som inte går att spåra

Det finns ingen samlad översikt över alla forskningsprojekt vid SU, och det finns inte någon dokumentation av ekonomisk uppföljning och återrapportering för enskilda forskningsprojekt på centralnivå på SU. Vi får uppmaningen av Avdelningen för forskningsstöd att kontakta institutionerna för att få svar på våra frågor, och det gör vi. Men svar, det får vi inte.

I vår initiala kontakt med Avdelningen för forskningsstöd (mejlkonversation 25-26 oktober) får vi veta två saker som vi inte tidigare visste.

  1. I dagsläget finns det ingen samlad översikt över alla forskningsprojekt vid SU (så som forskarna definierar sin forskning). Vill man få sig en samlad bild är man tvungen att kontakta respektive institution. Det finns diskussioner inom SU att ta fram en sådan databas men det är endast i planeringsstadiet.” (Ur mejlkonversation med Avdelningen för forskningsstöd, 25-26 oktober, 2018)

  2. “Vill man se en specifik budget för ett visst projekt så är det igen respektive institution som behöver kontaktas. Sådana uppgifter finns inte på centralnivå. Det är alltid institutionen som är ansvarig för sina projekt och alla medel distribueras direkt till institutionerna. Uppföljning och återrapportering sköts också av institutionerna.” (Ur mejlkonversation med Avdelningen för forskningsstöd, 25-26 oktober, 2018)

Alltså: Stockholms universitet fick drygt 3 miljarder SEK till forskning 2017. Ingen dokumentation av ekonomisk uppföljning och återrapportering av vad de pengarna har använts till finns på centralnivå och det finns heller ingen samlad översikt över den forskning som bedrivs på SU. Vi behöver därför kontakta SU:s institutioner för att komma vidare.

Vi kontaktar institutionerna

Fredagen den 30 oktober skickar vi därför ett mejl till de 56 institutioner och centrum som finns listade på www.su.se/institutioner. Eftersom inga kontaktuppgifter finns angivna lägger vi en förmiddag på att först samla ihop relevanta mejladresser. I de fall mottagaren har en allmän kontaktmejl som inte är specifik för studentärenden, vanligtvis “info@institution.su.se” använder vi den. Om en sådan saknas använder vi i första hand mejladress till kanslichef/samordnare eller liknande, och om inte heller det finns använder vi prefektens mejladress. Vi skriver:

Hej!

Jag jobbar för studenttidningen #studietid. Vi arbetar just nu med att belysa forskning på Stockholms universitet. Vi har frågat avdelningen för forskningsstöd vilka de tio största nu pågående forskningsprojekten på SU är. Med största menar vi projekt med störst budget.

Vi har fått svaret: ”I dagsläget finns det ingen samlad översikt över alla forskningsprojekt vid SU (så som forskare definierar sin forskning). Vill man få sig en samlad bild är man tvungen att kontakta respektive institution.”. Därför kontaktar vi nu er.

Vilka forskningsprojekt, alltså en specifik studie som kan ha flera kontrakt och flera finansiärer, pågår nu på er institution?

Vilken budget, totalt och uppdelat på kostnadsposter, har dessa projekt per år, från startdatum till planerat slutförande?

Hur finansieras de? Alltså varifrån kommer pengarna (t ex externa finansiärer och/eller anslag från universitetet)?

Institutionerna svarar

När vi sammanställer institutionernas svar kan vi konstatera att ingen av institutionerna har gett oss heltäckande svar på våra frågor.

24 institutioner (43%) ger oss ett otillräckligt svar.

22 institutioner (39%) svarar inte alls.

3 institutioner svarar att de ska återkomma, men gör inte det.

3 institutioner svarar att de inte har tid eller möjlighet att svara.

2 institutioner hänvisar oss till att frågorna bör hanteras centralt på SU.

2 institutioner ger oss ett tillräckligt svar och meddelar att de inte bedriver någon forskning.

Men svaren varierar mycket mellan de olika institutionerna.

Vissa berättar i beskrivande ordalag om till exempel forskningsprojekt som bedrivs vid institutionen, hur många kontrakt med externa finansiärer projekt har, och hur mycket pengar projekten omsätter. Några erbjuder sig också att skicka detaljbudget vid ett senare tillfälle, om vi skulle vilja det.

Andra är mindre tillmötesgående och svarar till exempel att de inte har några stora forskningsprojekt just nu, eller att deras forskning inte är representativ för forskningen på SU.

Med några institutioner hade vi nu kunnat gå vidare för att komma närmare svar på våra frågor, men två saker händer som gör att vi inte gör det.

  1. Torsdag 1 november får vi ett samtal från Henrik Cederquist, dekanus och vicerektor för naturvetenskaliga området. Som dekanus leder man fakultetsnämndens arbete och som vicerektor är man en del av universitetsledningen med särskilt ansvar för det naturvetenskapliga området. Han har fått frågor från olika håll inom SU om hur våra frågor ska hanteras.

    Han vill inledningsvis förstå vad vi är ute efter, för att kunna hjälpa till. Vi förklarar, upprepar våra frågor, och ber om hjälp för att kunna få de svar vi söker. Han erbjuder sig att ta fram en “pilot” med Fysikum, en stor institution inom naturvetenskapliga fakulteten. Om vi är nöjda med svaren vi får från piloten och hur vi får svaren (vi har ett önskemål att få ta del av den ekonomiska informationen i excelfiler) så är planen att sedan be om samma information, presenterad på samma sätt, från alla institutioner inom den naturvetenskapliga fakulteten.

  2. På morgonen fredagen 9 november skickar Katariina Kiviniemi Birgersson, kanslichef på områdeskansliet för naturvetenskap, ett mejl till redaktionen. Hon skriver: “Hej, Ni kan kontakta Avdelningen för forskningsstöd för att erhålla svar på era frågor. Ni kan kontakta Maryam Hansson Edalat. Ni ska med andra ord inte kontakta institutionerna! Ha en fin dag!”.

    Fem dagar senare, 14 november, får vi ett bekräftande mejl från Maryam Hansson Edalat, fil dr, chef för Avdelningen för forskningsstöd. Hon skriver: “Hej Hedvig och Felix, Ni har begärt uppgifter ang. hur forskning finansieras vid Stockholms universitet. Olika delar av universitetet (Fakultetskanslierna och Avdelningen för forskningsstöd) har försett er med utförliga underlag. Om ni, trots allt, har specifika frågor som inte går att hitta svar i dessa underlag vänligen kontakta enbart mig.”

Vi är nu alltså tillbaka där vi började för över två veckor sedan; på Avdelningen för forskningsstöd.

Fortsatt kontakt med Avdelningen för forskningsstöd

Mellan 14 november och 30 november har vi kontakt med Maryam Hansson Edalat via mejl och telefon. Vi börjar med att förklara att vi hittills inte har fått några utförliga underlag och behöver hjälp med att få svar på våra frågor. Tyvärr har Maryam Hansson Edalat begränsad möjlighet att ge oss den hjälp vi behöver. Som vi tidigare kunnat konstatera finns det ingen samlad översikt över alla forskningsprojekt vid SU, inte heller uppgifter om en specifik budget för ett visst projekt, eller någon dokumentation av ekonomisk uppföljning och återrapportering för enskilda forskningsprojekt, finns på centralnivå på SU.

Till slut förstår vi att vi måste lämna frågan om vilka de tio största forskningsprojekten på SU är. För att kunna få någon information alls om hur forskningsmedel redovisas måste vi anpassa frågeställningen till hur Avdelningen för forskningsstöd arbetar. Vi ber därför att få en excelfil med alla externa forskningsfinansieringskontrakt som avslutades 2017. När vi fått den sorterar vi den i storleksordning och kan därmed ta fram en lista med de tio största forskningskontrakten som avslutades 2017. Eftersom de är avslutade borde de också vara slutredovisade enligt de externa forskningsfinansiärernas olika krav på slutredovisning. Måndagen den 19 november ber vi att få se den slutredovisningen.

Onsdagen den 28 november ringer Maryam Hansson Edalat upp för att meddela att de jobbar på att ta fram redovisningarna vi frågat efter. Hon förklarar att det finns två huvudanledningar till att uppgifterna dröjer. I ett av kontrakten är externa företag involverade, och universitetets jurister måste därför kontrollera uppgifterna i redovisningen för att avgöra om de kan lämnas ut. Utöver det dröjsmålet väntar de också på att en nu pensionerad forskningsprojektledare ska skicka redovisningarna, för de finns inte i något av universitetets system.

Fredag 30 november, samma dag som Maryam Hansson Edalat svarar via mejl på våra frågor om forskningsdatabasen, skickar hon ett mejl där hon meddelar att nio av de tio redovisningar vi efterfrågat nu finns att hämta på Avdelningen för forskningsstöd. Det projekt som juristerna tittar på saknas fortfarande. Vi hämtar redovisningarna omgående, strax innan 16.00 samma dag.

Det vi kan säga om de redovisningar vi fått är att de alla är i olika format och innehåller varierande grad av detaljuppgifter. Vi kan också säga att det i några fall finns budgetposter som vi vill veta mer om. Vi återkommer till det vid ett senare tillfälle. Men längre än så kommer vi inte nu.

Vi har sedan länge lämnat vår grundläggande frågeställning. Vi kommer inte att få veta vilka som är de tio största forskningsprojekten på SU, just nu.

Så vad hände med piloten från Fysikum som Henrik Cederquist, dekanus och vicerektor för naturvetenskaliga området, skulle ta fram åt oss? Vi söker honom och han ringer upp oss torsdag 29 november. Han berättar att Fysikum visserligen tog fram en pilot, men att beslutet togs att inte skicka materialet till oss eftersom projektet inte upplevdes som representativt för forskningen på SU. Projektet visade sig vara alltför stort, och hörde dessutom ihop med en satsning på att rekrytera internationella toppforskare – en utlysning som Vetenskapsrådet inte längre gör eftersom det “inte föll så väl ut”.

Vi frågar om han ser det som ett problem att SU inte har någon övergripande bild av vad forskningsfinansieringen används till, varken pågående eller bakåt i tiden.

– På en väldigt övergripande nivå kan man se ner till öret så det är inget problem. Vi ser det som ett sätt att hålla forskningen fri, säger Henrik Cederquist.

Borde redovisningen av forskningsfinansiering vara mer detaljrik?

– Nej det tycker jag inte. Vad skulle syftet med det vara? Man kan ju se det övergripande. Det förs ingen bok på detaljnivå hur pengar fördelas. Man ska tacka finansiären i rapporten men behöver inte ange några summor.

“Stockholms universitet kan betraktas som en extrem“

Text: Emmeli Nilsson

Miljarder i forskningsmedel strömmar in till Stockholms universitet. En stor del är skattemedel. Men hur fördelas pengarna till olika forskningsprojekt? Vilka får mest? Och vad gör forskarna med pengarna? Det kan ingen svara på. Varför?

Frågeställningen verkar simpel, inte minst med tanke på att den ställs till en statlig myndighet i ett land som gjort sig känt för sin effektiva och transparenta statsförvaltning.

Vilka är de tio största forskningsprojekten på SU just nu?

Men att reda ut hur forskningsmedel används vid Sveriges största universitet visar sig vara omöjligt.

Några saker går ändå att slå fast. Svenska universitet och högskolor får pengar till forskning och forskarutbildning från en rad olika håll: direkta statsanslag, externa finansiärer och till en liten del även i form av finansiella intäkter. 2017 drog Stockholms universitet in drygt tre miljarder kronor till forskning och utbildning på forskarnivå enligt statistik från Universitetskanslersämbetet, UKÄ. Av det var nästan 1,6 miljarder kronor basresurser, det vill säga direkta statliga medel.

Resten av pengarna kommer från externa finansiärer, både offentliga och privata. Några exempel är Vetenskapsrådet, Wallenbergstiftelserna, Forte och Forskningsrådet Formas. Av universitetens och högskolornas totala intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå står offentliga medel för närmare 80 procent, enligt uppgifter på Regeringskansliets hemsida.

Mycket pengar rullar alltså in till universitetet, och en stor del är offentliga medel – skattepengar. Men det går inte att ta reda på hur pengarna används.

UKÄ, som är tillsynsmyndighet för universitet och högskolor och sitter på övergripande statistik om lärosätenas finansiering, kan inte svara på frågan.

Universitetets forskningsdatabas visar sig inte heller vara till någon hjälp. Att lägga in information i databasen är nämligen inte obligatoriskt för forskare och projektledare, och därför saknas många projekt. Av den information som finns är ungefär en tredjedel direkt felaktig, framkommer det när vi gör kontroller mot andra databaser som EU-kommissionens forskningsdatabas CORDIS.

På central nivå hos SU finns ingen samlad översikt över alla universitetets forskningsprojekt. Det finns inte heller några uppgifter om en specifik budget för ett visst projekt eller någon dokumentation av ekonomisk uppföljning och återrapportering för enskilda forskningsprojekt.

Ingen av universitetets 56 institutioner ger oss fullständig information över vilka forskningsprojekt som pågår hos dem, vad de har för budget eller hur de finansieras. Istället hänvisas vi tillbaka till SU:s centralnivå och Avdelningen för forskningsstöd.

Till slut förstår vi att vi måste lämna vår grundläggande frågeställning. Vi kommer inte att få veta vilka som är de tio största forskningsprojekten på SU.

Fackförbundet SULFs chefsutredare Karin Åmossa är inte förvånad. Vare sig över svårigheterna att få information om pågående forskningsprojekt eller över att forskningsdatabasen inte fungerar.

– Jag har också försökt få en bild av hur pengaströmmarna ser ut till och från lärosätena de senaste åren. Men det är väldigt svårt. Jag tror faktiskt inte de vet det själva. Det gäller inte bara Stockholms universitet.

FOTO: Felix Lidéri

“Jag har också försökt få en bild av hur pengaströmmarna ser ut till och från lärosätena de senaste åren. Men det är väldigt svårt. Jag tror faktiskt inte de vet det själva. Det gäller inte bara Stockholms universitet.”

Karin Åmossa, Chefsutredare fackförbundet SULF

Anledningen till att det är så svårt att följa pengarna som kommer in till lärosätena är att det rör sig om så många olika strömmar, enligt Karin Åmossa. Pengarna kommer från EU, forskningsråd, privata forskningsfinansiärer, olika delar av staten och ibland kommuner. En stor del går dessutom direkt ut till forskare och forskargrupper.

– Får jag som forskare pengar från Vetenskapsrådet exempelvis betalas det ut till mig direkt. Då är det svårt för lärosätet att veta hur mycket pengar som går runt i systemet, säger Karin Åmossa.

Hon beskriver forskargrupperna som små företag inom företaget.

– Universitetet blir någon typ av forskarhotell. Forskarna jagar ju pengar till sina egna löner.

SULF har intrycket att mycket pengar hos universitet och högskolor försvinner ut till sidoprojekt inom marknadsföring och administration istället för att gå till kärnverksamhet. Men om det verkligen är så, går inte att ta reda på.

Frågan om vilka tio forskningsprojekt vid Stockholms universitet som har störst budget tycker Karin Åmossa är fullt berättigad.

– Det är helt legitimt att som utomstående få veta detta. Det är ju skattepengar, det mesta.

Och det är inte bara på SULF man är frustrerad över den snårighet och brist på insyn som omgärdar ekonomin vid svenska lärosäten. Riksrevisionen vid flera tillfällen granskat och kritiserat Stockholms universitet. Bland annat konstaterade revisionen 2014 att Stockholms universitet hade stora brister i bokslutsprocessen, vilket resulterat i rena felaktigheter.

Ett återkommande tema i Riksrevisionens kritik är universitetets kraftiga decentralisering och delegering av beslut. Riksrevisionen efterfrågar ett tydligare ansvar hos den centrala förvaltningen.

Ulf Sandström är docent, universitetslektor och mångårig expert på forskningspolitik och forskningsfinansiering vid Linköpings universitet. Han menar att Stockholms universitet sticker ut med sina självständiga institutioner och sin starka decentralisering.

– Jag tror att Stockholms universitet kan betraktas som en extrem. Universitetsledningen har förhållandevis lite makt och inflytande, vilket är otroligt positivt ur forskarnas synvinkel. Men det ger svårigheter att få överblick och det kan vara så att man praktiserar olika regler inom olika delar av universitetet, säger Ulf Sandström som tycker att Riksrevisionens kritik är överdriven och detaljfixerad.

– Det är inte så att Stockholms universitet utmärker sig genom att vara ett dåligt lärosäte. Jag skulle vilja värna om det som kallas organizational slack, att allt inte är så uppstyrt. Det ger den typ av frihet som forskningen behöver.

FOTO: Felix Lidéri

“Jag tror att Stockholms universitet kan betraktas som en extrem. Universitetsledningen har förhållandevis lite makt och inflytande, vilket är otroligt positivt ur forskarnas synvinkel.”

Ulf Sandström, docent och universitetslektor vid Linköpings universitet och expert på forskningspolitik och forskningsfinansiering

Vilka som är de största forskningsprojekten vid Stockholms universitet är ändå en rimlig fråga att ställa, tycker han. Men för att få ett rättvisande svar krävs tydligare definitioner – till att börja med vilka projekt som ska räknas in. Stora summor kan ges till projekt som koordineras vid Stockholms universitet, vilket gör att det ser ut som att alla pengar går till universitetet när de i själva verket slussas vidare.

En annan typ av potentiellt missvisande information är anslag till kostsam utrustning. Maskiner som används vid exempelvis experiment inom fysik kräver ofta omfattande finansiering. Då kan det se ut som att lärosätet där utrustningen installerats har fått ett stort pengatillskott, när det i själva verket är forskare runt om i hela världen som använder den dyra utrustningen.

– Det är bara en chimär. På sikt kan det vara en belastning att ha det där i knät. Det är säkert roligt i början, men sedan ska maskinerna underhållas och uppdateras vilket ofta är svårt att få till, säger Ulf Sandström.

Nästa definitionsfråga blir: Vad är ett forskningsprojekt?

Ett sätt att dra in pengar, enligt Ulf Sandström. De inblandade forskarna kanske rentav inte vill ha något med varandra att göra, men genom att visa upp en gemensam plattform skapas finansieringsmässiga stordriftsfördelar. Att dra in pengar under en viss rubrik kallas helt enkelt för ett forskningsprojekt.

– Finansiären ser det som ett projekt. Men ur universitetets administrativa synpunkt betraktas det inte så, de tar inte ställning till projekt utan de ser det som pengaströmmar som kommer in. Det är liksom ointressant exakt vad folk håller på med. Det viktiga är att få in pengar till löner och overheadkostnader.

Stockholms universitet leds av en universitetsstyrelse. Den är universitetets högsta beslutande instans och beslutar bland annat om universitetets budget, årsredovisning och internrevision. Ordförande i universitetsstyrelsen är justitierådet Kerstin Calissendorff.

Hon vet inte varför det inte går att ta reda på vilka universitetets största forskningsprojekt är.

– Jag har inte ställt mig frågan så jag kan inte svara på det. De forskare som fått pengar måste väl redovisa det.

Finansiering kommer in från olika håll och universitetsstyrelsen fattar inga beslut om vilka bidrag forskarna ska acceptera eller ej, enligt Kerstin Calissendorff. Däremot fattar styrelsen beslut på övergripande nivå om fördelning av statliga anslagsmedel.

– Vi utgår från det underlag vi får, som har arbetats fram via områdesnämnderna som i sin tur har tagit fram underlag via fakulteter och institutioner. Vi gör inga egna utredningar.

När det gäller Riksrevisionens kritik av Stockholms universitet menar Kerstin Calissendorff att den inte är mer anmärkningsvärd än när andra myndigheter granskats.

– Det är klart att det finns saker man kan ha synpunkter på. Den prioriterade frågan på finansieringsområdet är att ha en ordentlig uppföljning, budgetering och styrning av de ekonomiska processerna. Men det är inte styrelsens uppgift att gå in och peta på detaljnivå, säger Kerstin Calissendorff.

Vem ser det då som sin uppgift att peta på detaljnivå i universitetets ekonomiska processer?

Ingen, tycks det. När Riksrevisionen 2011 granskade användningen av basanslaget för forskning och forskarutbildning kom de fram till att ”universitet och högskolor har fått stor frihet att själva prioritera men har samtidigt inte tillräcklig kunskap om hur basanslaget faktiskt används. Därför vet man inte om pengarna räcker på sikt.”

Paradoxalt nog tror SULF och Karin Åmossa att ett rejält ökat basanslag till lärosätena skulle skapa större ordning och reda i ekonomin.

– En anledning till att ingen vet hur pengarna används är att de kommer in på så konstiga vägar. Det är klart att man måste kunna ställa krav på statliga myndigheter, och det skulle man kunna göra om det fanns tydligare och stabilare pengaströmmar, säger Karin Åmossa.

Ulf Sandström tror också på större basanslag. Men inte för hårda krav. Visst, det är i dagsläget svårt att följa upp hur forskningsfinansieringen vid lärosätena ser ut och hur basanslagen används. Och ja, det handlar till stor del om skattemedel som inte går att följa i systemet.

– Men samtidigt, för att dra en parallell: Är det verkligen meningsfullt att Jordbruksverket har stenkoll på exakt var varenda ko är varje given sekund? Nej. Hårdare styrning ger säkert bättre ordning i böckerna, men forskningen kommer att bli sämre.

 

Vad spelar det för roll att ingen vet vad forskarna gör?

STUDIESVEPET Så hur ska man göra som student om man vill veta mer om forskningen på SU? I veckans avsnitt av Studiesvepet träffar Alexander Norrgrann Dr Tania al Saadi som är forskare på institutionen för arabiska och mellanösternstudier. Hur tänker forskarna själva om hur studenter och andra kan få bättre insyn i forskningen på SU?

Medverkande:
Maja Lund, Amanda Lundeber, Zmaray Rahimi, Alex Tang, Simon Stjernberg, Dr. Tania al Saadi, och Anton B. Hjelm