#studietid har tillsammans med Uppsala studentkårs tidning, Ergo, granskat Stockholms respektive Uppsala universitets flygresor i tjänsten.

Vi har bearbetat data från SU:s ekonomisystem, SU:s resebyrå och Naturvårdsverket. Vi har läst styrdokument och policys. Vi har pratat med engagerade miljösamordnare, forskarna som flyger fem varv runt jorden på ett år, och institutionerna som toppar utsläppslistan.

Och vi har hittat ett universitet med anmärkningsvärt svaga centrala miljömål, brister i sin redovisning av koldioxidutsläpp från flyg och en flygnota som landar på nästan en miljon kronor i veckan.

Varför flyger universitetet så mycket? Hur resonerar de institutioner och forskare som flyger mest? Och vad gör universitetet för att minska den negativa klimatpåverkan som akademikernas flygande innebär?

Vi lever i en tid av möjligheter, just innan vi passerar en historisk gräns. När jorden blivit 1,5 grader varmare kan vi inte längre göra om och göra rätt. Då är det för sent. Den globala uppvärmning som vi drivit på sedan den industriella revolutionen i slutet av 1800-talet är redan på väg att döda världens korallrev, höja havsnivåerna och skapa extrema väderförhållanden, bränder och översvämningar, över hela planeten. Passerar vi 1,5 graders-gränsen kan klimatförändringarna få livsavgörande konsekvenser för hundratals miljoner människor.

Och ändå gör Klimatpolitiska rådet, den nya myndighet som utvärderar hur regeringens samlade politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat, bedömningen att nuvarande politik inte är tillräckligt kraftfull för att nå de uppsatta målen. Vi behöver göra kraftiga insatser, nu, för att minska vår negativa klimatpåverkan, för det vi hittills gjort räcker inte. Och en del av de insatserna är att vi måste minska vårt flygande.

Klimatfrågor, och i många fall medföljande klimatångest, engagerar unga människor särskilt mycket. Studenter runt om i Europa skolstrejkar i tusental tillsammans med Greta Thunberg och initiativ som till exempel Klimatstudenterna samlar studenter på Sveriges högskolor och universitet med ambitionen att höja sina röster för att hjälpa lärosäten att kraftigt minska sin negativa klimatpåverkan.

Behovet av att minska vårt flygande är en självklar del av den verklighet som studenterna på SU lever i. Men vad vet de om universitetets flygande? Och hur reagerar de när de får höra att universitetet flög för nästan 1 miljon kr i veckan förra året?

Vet studenter hur mycket universitetet flyger?

SU:s tjänsteresor med flyg - vad har vi granskat och vad har vi hittat?

Hur mycket kostar universitetets flygande? Hur ser fördelningen ut mellan olika institutioner? Vilka institutioner toppar utsläppslistan och vilka personer flyger mest? Vi har bearbetat data från SU:s ekonomisystem, SU:s resebyrå och Naturvårdsverket. Vi har läst styrdokument och policys. Vi har pratat med engagerade miljösamordnare, forskarna som flyger fem varv runt jorden på ett år, och institutionerna som toppar utsläppslistan.

Och vi har hittat ett universitet med anmärkningsvärt svaga centrala miljömål, brister i sin redovisning av koldioxidutsläpp från flyg och en flygnota som landar på nästan en miljon kronor i veckan.

Stockholms universitet är en myndighet, och måste därför arbeta särskilt aktivt med att minska sin negativa klimatpåverkan och öka sin positiva. I förordningen om miljöledning i statliga myndigheter från 2009, står det att statliga myndigheter aktivt, inom ramen för sitt ordinarie uppdrag, ska jobba med direkt och indirekt miljöpåverkan. Detta betyder i sin tur att ett miljöledningssystem som integrerar miljöhänsyn via en miljöpolicy och fastställda miljömål ska finnas i universitetets verksamhet. Miljöpolicyn och miljömålen ska bland annat bidra till att universitetet håller sig till de nationella miljökvalitetsmålen och därmed bidrar till en hållbar utveckling. Det innebär till exempel att SU varje år ska rapportera sina koldioxidutsläpp till Naturvårdsverket.

I underlaget till den årliga rapport som Naturvårdsverket sammanställer, baserad på uppgifter från alla myndigheter i Sverige, framgår det att universitet och högskolor är de myndigheter i Sverige som flyger mest, och Stockholms universitet hamnar på plats fem på listan över vilka lärosäten som släpper ut mest koldioxid genom tjänsteresor med flyg. Enligt rapporten släpper SU ut 4 559 ton koldioxid genom flygresor i tjänsten 2018. Siffran har varit relativt oförändrad de senaste tre åren, och varierat mellan 4 050 och 4 559 ton koldioxid.

Men vi vill veta mer. Hur mycket kostar universitetets flygande? Hur ser fördelningen ut mellan olika institutioner? Vilka institutioner toppar utsläppslistan och vilka personer flyger mest?

För att få en helhetsbild och mer specifik information begär vi den 7 mars ut uppgifter om ledningens flygresor för åren 2016-2018 gällande både pris och destinationer. Vi frågar även efter den totala kostnaden för alla flygresor som universitetet har köpt under 2018, fördelat per institution och ber att få ut uppgifterna i Excel om det är möjligt. Ergo, Uppsala studentkårs tidning, skickar samma förfrågan till registratorn vid Uppsala universitet.

Den 13 mars får vi fyra Excel-filer. Tre för ledningens resor (där en stor del av rektors resor visar sig saknas under 2018) och en med universitetets totala kostnader för flyg under 2018, fördelat på institutioner och avdelningar.

Samtidigt, i Uppsala, har Ergo fått betydligt mer. De har fått Excel-filer från UU:s resebyrå, och i materialet finns uppgifter om koldioxidutsläpp, antal flygmil, destinationer, mellanlandningar och flygbolag, nedbrutet på både institutions och individnivå.

Den 18 mars skickar vi en ny förfrågan till registrator på SU, för att få ut motsvarande uppgifter från SU, där vi ber om mer utförliga uppgifter gällande hela universitetets resande innehållande bland annat kostnad, flygmil, institution, datum, destination och koldioxidutsläpp. Detta fördelat per resenär åren 2016-2018. 21 mars får vi ut totalkostnaden för flygresor fördelat per resenär under 2018. Dock endast uppgifter gällande kostnad och institution, inte destination eller koldioxid. SU ber om att få återkomma med 2016 och 2017.

Den 23 mars (en lördag) återkommer universitetet, via SU:s kommunikationsavdelning som har fått i uppgift att hantera alla våra förfrågningar, men uppgifterna vi får är fortfarande inte de vi frågat efter. Vi får endast uppgifterna fördelat på institutionsnivå, dock inkluderat taxi och tåg. 25 mars svarar vi och påpekar att vi att vi fortfarande vill ha de uppgifter vi frågat efter.

Efter ytterligare en veckas dialog på mejl och telefon med olika medarbetare på SU:s kommunikationsavdelning ringer vi själva SU:s resebyrå, BCD Travel, för att få ut uppgifterna vi frågar efter. Och nu går det snabbt. Efter ett par timmar får vi samma typ av data som Ergo fick direkt.

Vi kan nu bearbeta all data som vi har tagit in, från SU:s ekonomiredovisningssystem, från resebyrån och från Naturvårdsverket. Genom att sortera kostnader, flygmil och koldioxid i tre olika delar, framträder en tydlig bild.

På ett övergripande plan kan vi se att universitetets flygande inte varierar särskilt mycket under de tre år, 2016, 2017 och 2018, som vi granskar. Totalkostnaden ligger på mellan 49,4 och 51,2 miljoner kr. Koldioxidutsläppen varierar mellan 4 050 ton och 4 559 ton. Universitetet flyger mellan 1110 varv och 1215 varv runt jorden per år.

Vi inser också snabbt att det är först när man tittar närmare på de institutioner och personer som flyger mest som det blir riktigt intressant. När vi räknar ut ett genomsnittsvärde för koldioxidutsläpp genom tjänsteresor med flyg per årsarbetskraft (antal arbetade heltider under ett år, 4 814 stycken 2018) så landar det på strax under 1 ton koldioxid. Det är inte en särskilt anmärkningsvärd siffra, med tanke på att en genomsnittlig svensk släpper ut 1,1 ton koldioxid genom privat flygande på ett år. Men det är inte så att alla som jobbar på universitetet tar en måttlig flygresa var per år. Vissa flyger inte alls och de institutioner och personer som flyger mest flyger väldigt, väldigt mycket.

På SU står tre institutioner (av 76 enheter med institutionskod i redovisningssystemet) för en fjärdedel av universitetets utsläpp. Och tittar man ännu närmare så ser man att det bara är ungefär 200 personer som tillsammans står för en tredjedel av universitetets koldioxidutsläpp från flygresor i tjänsten.

Men innan vi går vidare med att titta närmare på de institutioner och personer som flyger mest behöver vi ta itu med ett grundläggande problem. Totalkostnaderna för flygresor skiljer sig markant mellan uppgifterna vi fått från universitetets ekonomisystem och uppgifterna vi fått från universitetets resebyrå. 2016 är skillnaden nästan 20 miljoner kr. 2017 är den 14 miljoner kr. Och 2018 är skillnaden 14 miljoner kr.

Vi får förklaringen när vi kollar uppgifterna med resebyrån.

Resebyrån har bara tillgång till uppgifter om de resor som bokas genom dem, men universitetsmedarbetare kan också boka resor själva, utanför resebyråns system. För de resor som bokas utanför resebyråns system har resebyrån inte tillgång till uppgifter om destination, pris, och koldioxidutsläpp.

Det är en uppenbar brist i den redovisning av koldioxidutsläpp från tjänsteresor med flyg som universitetet varje år skickar till Naturvårdsverket, för uppgifter om koldioxidutsläpp hämtas från resebyråns data. Det innebär att det saknas ca 30 procent 2018, givet att kostnader för tjänsteresor med flyg förhåller sig relativt proportionerligt till koldioxidutsläppen.

Paul Glantz, forskare vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, ACES, samt miljösamordnare för området för naturvetenskap, delar bilden av att statistiken gällande universitetets koldioxidutsläpp från flyg är bristfällig. I en utredning som han skrev i november 2018 föreslår han också ett nytt arbetssätt för att få tillgång till fullständig statistik i arbetet med att minska universitetets negativa klimatpåverkan.

– Vi har noterat att statistiken inte är tillräcklig, och att det är ett stort problem. Mitt förslag för att få bättre statistik är att vi kombinerar data från resebyrån med uppgifter från medarbetarnas reseräkningar, som de fyller i och lämnar till universitetet. Det är destinationen som vi behöver, och sen behövs ju en del arbetskraft för att räkna ut koldioxidutsläppen men det går helt klart att göra.

Hur många som känner till bristerna i universitetets redovisning av koldioxidutsläpp, utanför den krets som arbetar dedikerat med miljöfrågor på SU, är svårt att veta. Men att uppgifterna inte nått ledningen framgår i alla fall under vår intervju med Eino Örnfeldt, universitetsdirektör på SU. (Intervjun kan ses i sin helhet i Studiesvepet, ep12, som publiceras 17.00, fredag 5 april).

Om vi följer rekommendationen att räkna upp universitetets koldioxidutsläpp från flygresor med 30 procent för 2018, blir SU:s totalsiffra 5 927 ton. Med ett sådant utsläpp lämnar SU plats fem på listan över vilka lärosäten som släpper ut mest, passerar Uppsala universitet och KTH, och landar på plats tre, överträffade enbart av Karolinska institutet och Lunds universitet. Så det är inte en obetydlig justering, och en brist i redovisningen och statistiken som Paul Glantz menar måste åtgärdas på något sätt.

– Det förvånar mig faktiskt att ledningen inte känner till det här problemet, för det har varit uppe tidigare. För några år sedan gjordes en utredning som visade att det var ca 65 procent av resorna som bokades via resebyrån. Det är inget nytt problem, men hittills har ingen gjort något åt det även om det diskuterats.

SU:s tjänsteresor med flyg - vilka institutioner flyger mest, och varför?

Efter att vi fått skillnaden för totalkostnader mellan data från universitetets ekonomiredovisningssystem och data från universitetets resebyrå förklarad bestämmer vi oss ändå för att jobba vidare med den data vi kan få ut från resebyrån, som alltså hanterar ca 70 procent av universitetets tjänsteresor med flyg.

Det är den data som finns att tillgå idag om man vill veta mer om universitetets flygande än totalkostnad eftersom fullständig information om koldioxidutsläpp från universitetets alla tjänsteresor saknas. Vi gör bedömningen att den data som finns ändå är värd att bearbeta.

För alla uppgifter om kostnad för resor som redovisas här använder vi den data som vi fått från universitetets ekonomiredovisningssystem. För uppgifter om koldioxidutsläpp och flygmil (varv runt jorden) använder vi data från resebyrån eller Naturvårdsverket, även om det alltså finns mycket stor anledning att misstänka att de siffrorna bör korrigeras uppåt med ca 30 procent.

Efter vår bearbetning framträder en tydlig bild av ett universitet där vissa institutioner och personer flyger väldigt, väldigt mycket. På SU står tre institutioner (av 76 enheter och med institutionskod i redovisningssystemet) för en fjärdedel av universitetets utsläpp. Och tittar man ännu närmare så ser man att det bara är ungefär 200 personer som tillsammans står för en tredjedel av universitetets koldioxidutsläpp från flygresor i tjänsten.

De tre institutioner som toppar utsläppslistan under alla tre år (2016-2018) som vi granskat är Fysikum, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) samt, kanske mest överraskande, klimatforskningscentrat Stockholm Resilience Centre.

2018 toppade Fysikum med 444,7 ton koldioxid, följt av Stockholm Resiliance Centre och Institutionen för data- och systemvetenskap på tredje plats.

Varför flyger vissa institutioner så mycket?

Så hur resonerar institutionerna som ligger på topp tre på utsläppslistan? Varför flyger de så mycket? Vad, om något, gör de för att minska sitt flygande? Och vilket stöd eller vilka insatser skulle de behöva från universitetet för att minska sitt flygande?

Vi kontaktar Uno Fors, Prefekt på DSV, Line Gordon, föreståndare på Stockholm Resilience Centre sedan augusti 2018 och Fredrik Hellberg, miljörepresentant på Fysikum för att få veta mer om hur de ser på sin placering på utsläppslistan. Alla tre menar att den forskning som bedrivs vid institutionerna kräver personlig närvaro i ett internationellt forskarsamhälle, och att många flygresor därför inte går att välja bort. Men de ser också behov av insatser som skulle kunna minska flygandet.

Varför flyger vissa forskare så mycket?

När vi bearbetar datan på individnivå så kan vi konstatera att ungefär 200 personer står för hela en tredjedel av universitetets totala koldioxidutsläpp från tjänsteresor med flyg. De som ligger högst upp på listan flyger mellan tre till fem varv runt jorden på ett år.

Varför? Hur tänker de om sitt flygresande och den negativa klimatpåverkan det har?

Vi kontaktar de tio forskare som toppar utsläppslistan för att få veta mer. De forskare som vi intervjuat namnges i listan nedan, och du kan läsa intervjuerna med dem längre ner. De forskare som vi inte nått, eller som avböjt att vara med, har vi anonymiserat.

Vad gör universitetet för att minska den negativa klimatpåverkan som akademikernas flygande innebär?

Eftersom vi gjort den här granskningen tillsammans med Uppsala studentkårs tidning, Ergo, så har vi fått en liten bonus på köpet. Vi har kunnat jämföra SU och UU på en rad områden. Vi kunde till exempel konstatera att Ergo snabbt fick ut betydligt mer data än vad vi fick. En annan skillnad är att Uppsala universitet har konkreta, mätbara, miljömål, som till exempel innefattar minskad klimatpåverkan från resor trots att universitetets internationella närvaro ökar. Stockholms universitet har inga mätbara centrala miljömål. Varför?

Stockholms universitet har ett antal styrdokument som berör arbetet med att minska sin negativa klimatpåverkan och öka sin positiva. Det finns en Miljöpolicy, en “Rese- och mötespolicy för Stockholms universitet” och så finns ett inriktningsdokument som heter “Strategier för Stockholms universitet 2019-2022”, med tillhörande Åtgärdsplan för 2019-2020. Ingenstans i dessa dokument hittar man konkreta, mätbara, miljömål för till exempel minskad negativ klimatpåverkan för tjänsteresor med flyg. Varför?

Paul Glantz, forskare vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi samt miljösamordnare för området för naturvetenskap vid Stockholms universitet, menar att det är en konsekvens av att universitetet inte vill hämma internationellt utbyte, men tycker också att bristerna i redovisningen av koldioxidutsläpp behöver åtgärdas innan det är någon mening att sätta upp mätbara mål.

– Jag sitter ju med i en miljögrupp, Team miljö, och för några år sedan hade vi absolut med frågan om mätbara mål där men det blev inget av det då. Men med det vi vet nu tycker jag nog också att det lite lönlöst att sätta upp skarpa mål, i och med att vi har så dålig statistik. Sen har väl inte intresset heller funnits från ledningen.

Paul Glantz menar dock att universitetets negativa klimatpåverkan genom tjänsteresor med flyg är en fråga som vinner allt mer uppmärksamhet och fokus inom universitetet, men att initiativen till kraftigare insatser sker på institutionsnivå. Där finns det exempel på institutioner som på eget initiativ sätter upp tydliga miljömål och även prövar nya arbetssätt för att uppmuntra till en beteendeförändring när det gäller arbetsresor med flyg. Till exempel har hans egen institution, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), i samarbete med Stockholm Resilience Centre och Bert Bolincentret för klimatforskning, startat ett projekt i början av 2018 där de anställda dokumenterar sina egna utsläpp av växthusgaser.

Han ser också positivt på möjligheterna till ett mer fokuserat miljöarbete på central nivå, i och med den ökande medvetenheten om klimatfrågans betydelse. I den rapport han skrev i november 2018, där han föreslår ett nytt arbetssätt för att åtgärda bristerna i universitetets redovisning av koldioxidutsläpp från tjänsteresor med flyg, har han också gett förslag om att universitetet ansöker om ändrade anslagsmedel där klimatkompensering av tjänsteresor med flyg, samt att universitetet genomför en utredning med syfte att bygga ut för videokonferens och öka användandet av videomöte vid universitetet.

Frågan om att använda anslagsmedel till klimatkompensering är komplicerad, och ligger på regeringsnivå, men de två andra förslagen har han fått positiva signaler om och hoppas att universitetsledningen beslutar att genomföra.

– Det är ju tio år sedan universitetet bestämde sig för att satsa på internationalisering och egentligen borde man ju ha tänkt till redan då för att hitta bra lösningar för videokonferenser och digitala lösningar för att hålla föreläsningar och workshops, men det gjorde man inte. Istället förlitade man sig helt på IT-avdelningen samtidigt som man stoppade bra förslag i byrålådan. Nu känner jag lite hopp i och med att vi i alla fall har ett bra system på plats som är väldigt uppskattat av de som har prövat det.

Så vad händer på central nivå på SU? Hur resonerar universitetsledningen om universitetets tjänsteresor med flyg och den negativa klimatpåverkan det innebär? Vad kan de göra i praktiken utifrån de styrdokument de har? Vi ber att få en intervju med rektor Astrid Söderbergh Widding, men får beskedet att hon inte är tillgänglig eftersom hon befinner sig i Rom på en konferens.

Men Eino Örnfeldt, Universitetsdirektör, kan träffa oss och intervjun med honom kan du se i Studiesvepet, ep 12 (släpps kl 17.00, fredag 5 april). Där kommenterar han bland annat sitt eget flygande, målkonflikten mellan ökad internationalisering och den negativa klimatpåverkan som ökat resande med flyg innebär, och universitetets förhållningssätt till att klimatkompensera.

Men många frågor kvarstår. Var i beslutsprocessen befinner sig de tre förslag till beslut om åtgärder för att dämpa universitetets klimatpåverkan som lades fram i en utredning i november 2018?

Vad händer på institutionsnivå? Vilka initiativ drivs för att minska negativ klimatpåverkan från tjänsteresor med flyg och hur skarpa miljömål sätter institutionerna själva?

Och vad döljer sig egentligen i de 30 procent av universitetets flygresor som inte bokas genom resebyrån? Finns det institutioner och personer där som flyger mer än de som vi kunnat hitta i resebyråns data?

Har du tankar om hur universitetet borde agera för att minska sin negativa klimatpåverkan från tjänsteresor med flyg? Känner du till någon institution eller forskargrupp som lyckats dämpa sin klimatpåverkan från tjänsteresor trots ökat internationellt engagemang? Vilka institutioner och personer borde vi prata med för att få en ännu bättre bild av vilket ansvar universitetet tar för att minska sin negativa klimatpåverkan och öka sin positiva? Hör av dig till redaktionen@studietid.se.

STUDIESVEPET ep12 2019-04-05

Hur jobbar universitetet för att minska sitt flygande?

STUDIESVEPET Stockholms universitet flyger för närmare en miljon i veckan, vilket motsvarar 4559 ton koldioxid på ett år. Alexander Norrgrann har pratat med Eino Örnfeldt, universitetsdirektör vid Stockholms universitet, för att reda ut hur universitetet ser på flygsiffrorna. Vad gör lärosätet för att dra ner på flygandet och finns det några alternativ till flygresor för att minska utsläppen? Och vad tycker studenterna om klimatfrågan och universitetets flygvanor?

Medverkande:
Eino Örnfeldt, universitetsdirektör, Stockholms universitet
Studenter på SU