#studietid har tillsammans med Uppsala studentkårs tidning, Ergo, granskat Stockholms respektive Uppsala universitets flygresor i tjänsten.

Vi har bearbetat data från SU:s ekonomisystem, SU:s resebyrå och Naturvårdsverket. Vi har läst styrdokument och policys. Vi har pratat med engagerade miljösamordnare, forskarna som flyger fem varv runt jorden på ett år, och institutionerna som toppar utsläppslistan.

Och vi har hittat ett universitet med anmärkningsvärt svaga centrala miljömål, brister i sin redovisning av koldioxidutsläpp från flyg och en flygnota som landar på nästan en miljon kronor i veckan.

Varför flyger universitetet så mycket? Hur resonerar de institutioner och forskare som flyger mest? Och vad gör universitetet för att minska den negativa klimatpåverkan som akademikernas flygande innebär?

Vi lever i en tid av möjligheter, just innan vi passerar en historisk gräns. När jorden blivit 1,5 grader varmare kan vi inte längre göra om och göra rätt. Då är det för sent. Den globala uppvärmning som vi drivit på sedan den industriella revolutionen i slutet av 1800-talet är redan på väg att döda världens korallrev, höja havsnivåerna och skapa extrema väderförhållanden, bränder och översvämningar, över hela planeten. Passerar vi 1,5 graders-gränsen kan klimatförändringarna få livsavgörande konsekvenser för hundratals miljoner människor.

Och ändå gör Klimatpolitiska rådet, den nya myndighet som utvärderar hur regeringens samlade politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat, bedömningen att nuvarande politik inte är tillräckligt kraftfull för att nå de uppsatta målen. Vi behöver göra kraftiga insatser, nu, för att minska vår negativa klimatpåverkan, för det vi hittills gjort räcker inte. Och en del av de insatserna är att vi måste minska vårt flygande.

Klimatfrågor, och i många fall medföljande klimatångest, engagerar unga människor särskilt mycket. Studenter runt om i Europa skolstrejkar i tusental tillsammans med Greta Thunberg och initiativ som till exempel Klimatstudenterna samlar studenter på Sveriges högskolor och universitet med ambitionen att höja sina röster för att hjälpa lärosäten att kraftigt minska sin negativa klimatpåverkan.

Behovet av att minska vårt flygande är en självklar del av den verklighet som studenterna på SU lever i. Men vad vet de om universitetets flygande? Och hur reagerar de när de får höra att universitetet flög för nästan 1 miljon kr i veckan förra året?

Vet studenter hur mycket universitetet flyger?

SU:s tjänsteresor med flyg - vad har vi granskat och vad har vi hittat?

Hur mycket kostar universitetets flygande? Hur ser fördelningen ut mellan olika institutioner? Vilka institutioner toppar utsläppslistan och vilka personer flyger mest? Vi har bearbetat data från SU:s ekonomisystem, SU:s resebyrå och Naturvårdsverket. Vi har läst styrdokument och policys. Vi har pratat med engagerade miljösamordnare, forskarna som flyger fem varv runt jorden på ett år, och institutionerna som toppar utsläppslistan.

Och vi har hittat ett universitet med anmärkningsvärt svaga centrala miljömål, brister i sin redovisning av koldioxidutsläpp från flyg och en flygnota som landar på nästan en miljon kronor i veckan.

Stockholms universitet är en myndighet, och måste därför arbeta särskilt aktivt med att minska sin negativa klimatpåverkan och öka sin positiva. I förordningen om miljöledning i statliga myndigheter från 2009, står det att statliga myndigheter aktivt, inom ramen för sitt ordinarie uppdrag, ska jobba med direkt och indirekt miljöpåverkan. Detta betyder i sin tur att ett miljöledningssystem som integrerar miljöhänsyn via en miljöpolicy och fastställda miljömål ska finnas i universitetets verksamhet. Miljöpolicyn och miljömålen ska bland annat bidra till att universitetet håller sig till de nationella miljökvalitetsmålen och därmed bidrar till en hållbar utveckling. Det innebär till exempel att SU varje år ska rapportera sina koldioxidutsläpp till Naturvårdsverket.

I underlaget till den årliga rapport som Naturvårdsverket sammanställer, baserad på uppgifter från alla myndigheter i Sverige, framgår det att universitet och högskolor är de myndigheter i Sverige som flyger mest, och Stockholms universitet hamnar på plats fem på listan över vilka lärosäten som släpper ut mest koldioxid genom tjänsteresor med flyg. Enligt rapporten släpper SU ut 4 559 ton koldioxid genom flygresor i tjänsten 2018. Siffran har varit relativt oförändrad de senaste tre åren, och varierat mellan 4 050 och 4 559 ton koldioxid.

ILLUSTRATION: Hedvig Holgersson

SU:s koldioxidutsläpp från flyg*

2018: 4 559 ton

2017: 4 394 ton

2016: 4 050 ton

För att neutralisera 4500 ton koldioxid behövs 4500 träd.

*Från underlaget till Naturvårdsverkets årliga rapport “Utsläppen av koldioxid från Sveriges myndigheters tjänsteresor och transporter”.

Men vi vill veta mer. Hur mycket kostar universitetets flygande? Hur ser fördelningen ut mellan olika institutioner? Vilka institutioner toppar utsläppslistan och vilka personer flyger mest?

För att få en helhetsbild och mer specifik information begär vi den 7 mars ut uppgifter om ledningens flygresor för åren 2016-2018 gällande både pris och destinationer. Vi frågar även efter den totala kostnaden för alla flygresor som universitetet har köpt under 2018, fördelat per institution och ber att få ut uppgifterna i Excel om det är möjligt. Ergo, Uppsala studentkårs tidning, skickar samma förfrågan till registratorn vid Uppsala universitet.

ILLUSTRATION: Hedvig Holgersson

SU - Totalkostnad för tjänsteresor med flyg*

2018: 51,2 miljoner kronor.

2017: 49,4 miljoner kronor.

2016: 51 miljoner kronor.

*Uppgifter hämtade från SU:s ekonomiredovisningssystem.

Den 13 mars får vi fyra Excel-filer. Tre för ledningens resor (där en stor del av rektors resor visar sig saknas under 2018) och en med universitetets totala kostnader för flyg under 2018, fördelat på institutioner och avdelningar.

Samtidigt, i Uppsala, har Ergo fått betydligt mer. De har fått Excel-filer från UU:s resebyrå, och i materialet finns uppgifter om koldioxidutsläpp, antal flygmil, destinationer, mellanlandningar och flygbolag, nedbrutet på både institutions och individnivå.

Den 18 mars skickar vi en ny förfrågan till registrator på SU, för att få ut motsvarande uppgifter från SU, där vi ber om mer utförliga uppgifter gällande hela universitetets resande innehållande bland annat kostnad, flygmil, institution, datum, destination och koldioxidutsläpp. Detta fördelat per resenär åren 2016-2018. 21 mars får vi ut totalkostnaden för flygresor fördelat per resenär under 2018. Dock endast uppgifter gällande kostnad och institution, inte destination eller koldioxid. SU ber om att få återkomma med 2016 och 2017.

Den 23 mars (en lördag) återkommer universitetet, via SU:s kommunikationsavdelning som har fått i uppgift att hantera alla våra förfrågningar, men uppgifterna vi får är fortfarande inte de vi frågat efter. Vi får endast uppgifterna fördelat på institutionsnivå, dock inkluderat taxi och tåg. 25 mars svarar vi och påpekar att vi att vi fortfarande vill ha de uppgifter vi frågat efter.

Efter ytterligare en veckas dialog på mejl och telefon med olika medarbetare på SU:s kommunikationsavdelning ringer vi själva SU:s resebyrå, BCD Travel, för att få ut uppgifterna vi frågar efter. Och nu går det snabbt. Efter ett par timmar får vi samma typ av data som Ergo fick direkt.

Vi kan nu bearbeta all data som vi har tagit in, från SU:s ekonomiredovisningssystem, från resebyrån och från Naturvårdsverket. Genom att sortera kostnader, flygmil och koldioxid i tre olika delar, framträder en tydlig bild.

På ett övergripande plan kan vi se att universitetets flygande inte varierar särskilt mycket under de tre år, 2016, 2017 och 2018, som vi granskar. Totalkostnaden ligger på mellan 49,4 och 51,2 miljoner kr. Koldioxidutsläppen varierar mellan 4 050 ton och 4 559 ton. Universitetet flyger mellan 1110 varv och 1215 varv runt jorden per år.

ILLUSTRATION: Hedvig Holgersson

SU - totalt antal varv runt jorden på ett år*

2018 flög Stockholms universitet 1 209 varv runt jorden.

2017 flög Stockholms universitet 1215 varv runt jorden.

2016 flög Stockholms universitet 1110 varv runt jorden.

*Uppgifter hämtade från SU:s resebyrå, BCD Travel.

Vi inser också snabbt att det är först när man tittar närmare på de institutioner och personer som flyger mest som det blir riktigt intressant. När vi räknar ut ett genomsnittsvärde för koldioxidutsläpp genom tjänsteresor med flyg per årsarbetskraft (antal arbetade heltider under ett år, 4 814 stycken 2018) så landar det på strax under 1 ton koldioxid. Det är inte en särskilt anmärkningsvärd siffra, med tanke på att en genomsnittlig svensk släpper ut 1,1 ton koldioxid genom privat flygande på ett år. Men det är inte så att alla som jobbar på universitetet tar en måttlig flygresa var per år. Vissa flyger inte alls och de institutioner och personer som flyger mest flyger väldigt, väldigt mycket.

På SU står tre institutioner (av 76 enheter med institutionskod i redovisningssystemet) för en fjärdedel av universitetets utsläpp. Och tittar man ännu närmare så ser man att det bara är ungefär 200 personer som tillsammans står för en tredjedel av universitetets koldioxidutsläpp från flygresor i tjänsten.

Men innan vi går vidare med att titta närmare på de institutioner och personer som flyger mest behöver vi ta itu med ett grundläggande problem. Totalkostnaderna för flygresor skiljer sig markant mellan uppgifterna vi fått från universitetets ekonomisystem och uppgifterna vi fått från universitetets resebyrå. 2016 är skillnaden nästan 20 miljoner kr. 2017 är den 14 miljoner kr. Och 2018 är skillnaden 14 miljoner kr.

Vi får förklaringen när vi kollar uppgifterna med resebyrån.

Resebyrån har bara tillgång till uppgifter om de resor som bokas genom dem, men universitetsmedarbetare kan också boka resor själva, utanför resebyråns system. För de resor som bokas utanför resebyråns system har resebyrån inte tillgång till uppgifter om destination, pris, och koldioxidutsläpp.

Det är en uppenbar brist i den den redovisning av koldioxidutsläpp från tjänsteresor med flyg som universitetet varje år skickar till Naturvårdsverket, för uppgifter om koldioxidutsläpp hämtas från resebyråns data. Det innebär att det saknas ca 30 procent 2018, givet att kostnader för tjänsteresor med flyg förhåller sig relativt proportionerligt till koldioxidutsläppen.

Paul Glantz, forskare vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, ACES, samt miljösamordnare för området för naturvetenskap, delar bilden av att statistiken gällande universitetets koldioxidutsläpp från flyg är bristfällig. I en utredning som han skrev i november 2018 föreslår han också ett nytt arbetssätt för att få tillgång till fullständig statistik i arbetet med att minska universitetets negativa klimatpåverkan.

– Vi har noterat att statistiken inte är tillräcklig, och att det är ett stort problem. Mitt förslag för att få bättre statistik är att vi kombinerar data från resebyrån med uppgifter från medarbetarnas reseräkningar, som de fyller i och lämnar till universitetet. Det är destinationen som vi behöver, och sen behövs ju en del arbetskraft för att räkna ut koldioxidutsläppen men det går helt klart att göra.

Hur många som känner till bristerna i universitetets redovisning av koldioxidutsläpp, utanför den krets som arbetar dedikerat med miljöfrågor på SU, är svårt att veta. Men att uppgifterna inte nått ledningen framgår i alla fall under vår intervju med Eino Örnfeldt, universitetsdirektör på SU. (Intervjun kan ses i sin helhet i Studiesvepet, ep12, som publiceras 17.00, fredag 5 april).

Om vi följer rekommendationen att räkna upp universitetets koldioxidutsläpp från flygresor med 30 procent för 2018, blir SU:s totalsiffra 5 927 ton. Med ett sådant utsläpp lämnar SU plats fem på listan över vilka lärosäten som släpper ut mest, passerar Uppsala universitet och KTH, och landar på plats tre, överträffade enbart av Karolinska institutet och Lunds universitet. Så det är inte en obetydlig justering, och en brist i redovisningen och statistiken som Paul Glantz menar måste åtgärdas på något sätt.

– Det förvånar mig faktiskt att ledningen inte känner till det här problemet, för det har varit uppe tidigare. För några år sedan gjordes en utredning som visade att det var ca 65 procent av resorna som bokades via resebyrån. Det är inget nytt problem, men hittills har ingen gjort något åt det även om det diskuterats.

SU:s tjänsteresor med flyg - vilka institutioner flyger mest, och varför?

Efter att vi fått skillnaden för totalkostnader mellan data från universitetets ekonomiredovisningssystem och data från universitetets resebyrå förklarad bestämmer vi oss ändå för att jobba vidare med den data vi kan få ut från resebyrån, som alltså hanterar ca 70 procent av universitetets tjänsteresor med flyg.

Det är den data som finns att tillgå idag om man vill veta mer om universitetets flygande än totalkostnad eftersom fullständig information om koldioxidutsläpp från universitetets alla tjänsteresor saknas. Vi gör bedömningen att den data som finns ändå är värd att bearbeta.

För alla uppgifter om kostnad för resor som redovisas här använder vi den data som vi fått från universitetets ekonomiredovisningssystem. För uppgifter om koldioxidutsläpp och flygmil (varv runt jorden) använder vi data från resebyrån eller Naturvårdsverket, även om det alltså finns mycket stor anledning att misstänka att de siffrorna bör korrigeras uppåt med ca 30 procent.

Efter vår bearbetning framträder en tydlig bild av ett universitet där vissa institutioner och personer flyger väldigt, väldigt mycket. På SU står tre institutioner (av 76 enheter och med institutionskod i redovisningssystemet) för en fjärdedel av universitetets utsläpp. Och tittar man ännu närmare så ser man att det bara är ungefär 200 personer som tillsammans står för en tredjedel av universitetets koldioxidutsläpp från flygresor i tjänsten.

De tre institutioner som toppar utsläppslistan under alla tre år (2016-2018) som vi granskat är Fysikum, Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) samt, kanske mest överraskande, klimatforskningscentrat Stockholm Resilience Centre.

2018 toppade Fysikum med 444,7 ton koldioxid, följt av Stockholm Resiliance Centre och Institutionen för data- och systemvetenskap på tredje plats.

Varför flyger vissa institutioner så mycket?

Så hur resonerar institutionerna som ligger på topp tre på utsläppslistan? Varför flyger de så mycket? Vad, om något, gör de för att minska sitt flygande? Och vilket stöd eller vilka insatser skulle de behöva från universitetet för att minska sitt flygande?

Vi kontaktar Uno Fors, Prefekt på DSV, Line Gordon, föreståndare på Stockholm Resilience Centre sedan augusti 2018 och Fredrik Hellberg, miljörepresentant på Fysikum för att få veta mer om hur de ser på sin placering på utsläppslistan. Alla tre menar att den forskning som bedrivs vid institutionerna kräver personlig närvaro i ett internationellt forskarsamhälle, och att många flygresor därför inte går att välja bort. Men de ser också behov av insatser som skulle kunna minska flygandet.

FOTO:  Serena Nobili

Fredrik Hellberg, Miljörepresentant, Fysikum (nr 1 på utsläppslistan)

Ni ligger på plats ett på listan över de som släpper ut mest CO2 från flygresor i tjänsten – det betyder att ni har flugit för 4 598 332 kr och gjort 113 varv runt jorden (år 2018) – vad är din reaktion på det?

– Det är inte så förvånande när vi är en stor institution med många anställda och har många internationella samarbeten i hela världen. Om man ser per helårsanställd är vi nog inte värst, men vi är medvetna om problemet och det finns klart utrymme för förbättringar. Siffrorna visar en minskning i utsläppt kg CO2 per år och helårsanställd från 2017 till 2018 med 7 % så vi kan vara på rätt väg.

Vad har ni, som institution, för ansvar för att minska er flygande?

–I och med SU:s miljöpolicy har vi precis som alla andra institutioner ansvar för att minska negativ miljöpåverkan vilket även gäller flygande. En utmaning är att arbeta för hållbar utveckling och samtidigt ha internationella forskningssamarbeten som också är viktigt för SU.

Arbetar ni aktivt för att minska ert flygande? I så fall hur, konkret?

– Vi har sedan flera år tillbaka arbetat för införandet av utrustning för resfria möten och som jag vet används den flitigt. I årets miljöhandlingsplan ska vi ta fram åtgärder för att underlätta för anställda att välja tåg framför flyg. Vi har även insett att vi behöver börja ha en diskussion om till exempel hur incitamenten för resande ser ut inom forskningen, hur våra resmönster påverkar klimatet och hur vi kan begränsa vårt flygande. Där ligger vi lite i startgroparna.

Vad behöver ni för stöd/insatser från universitetet centralt för att minska ert flygande?

– Att universitetet har en resebyrå som kan ge bra stöd för att välja tåg framför flyg.

FOTO: Privat

Line Gordon, föreståndare Stockholm Resilience Centre (nr 2 på utsläppslistan)

Ni ligger på plats två på listan över de som släpper ut mest CO2 från flygresor i tjänsten – det betyder att ni har flugit för 4 149 000 kr och gjort 96 varv runt jorden (år 2018) – vad är din reaktion på det?

– Det speglar den typen av arbete som vi gör, eftersom det handlar om mycket internationella processer och samarbeten. Vi jobbar ofta i stora tvärvetenskapliga och internationella projekt, och där är den personliga kontakten en viktig del.

Vad har ni som institution för ansvar att minska ert flygande?

– Det är något vi själva börjat ta tag i på sistone, för det känns inte bra eftersom vår verksamhet handlar om hållbar utveckling och då är det viktigt att också jobba för det.

Hur känns det, som klimatforskare, att sätta sig på ett plan?

– Man får tänka att resan som görs är viktig och del av nåt större. “Åker jag hjälper jag till att sätta mer ljus på den här specifika frågan”, då är det värt resan.

Arbetar ni aktivt med att minska ert flygande, i så fall hur?

– Vi har uppmuntrat organisationen att se över verksamheten, och den senaste månaden har vi börjat jobbat med att ta fram en intern resepolicy, som är skarpare än universitetets centrala resepolicy, för att minska resor och se över våra mötesvanor.

– Vi har också börjat jobba med carbon tracker, en metod som Tyndallcentret (för klimatforskning vid University of East Anglia, reds. anm.) tagit fram och som ACES också börjat använda, där våra forskare uppmuntrats ansluta sig. Vi får se vad nästa steg är, om vi ska göra det obligatoriskt eller inte.

– En del, främst yngre forskare, bokar tågresor eller väljer bort möten, och det är viktigt att se över möteskulturen - möten kommer fortsatt att vara viktiga men det är bra att utveckla nya typer av kulturer.

Vad behöver ni för stöd eller insatser från universitet centralt för att minska ert flygande?

– Vi har inte fått några direktiv från universitetsledningen om att vi ska jobba för att minska resor med flyg, men ämnet dök upp under ett möte med naturvetenskapliga fakultetens dekan förra veckan och vi tyckte båda att det det är bra om vi trycker på uppåt i den här frågan.

– Det är ett smart grepp att titta på statistik från Raindance (universitetets ekonomiredovisningssystem, reds. anm.) men jag har inte själv koll på de siffrorna.

– Den digitala tekniken behöver också utvecklas. Även om det satsats på att bygga ut den på sistone hjälper det föga när de deltagande parterna inte har samma teknik, då blir det ändå hackigt och svårt att genomföra mötet.

– Sen tycker jag också att upphandlingen av resebyråer behöver ses över, så att det ska bli lättare att boka andra alternativ än flyg, som tåg. Jag har hört att det är svårt att få bra alternativ till resrutter med tåg med den nuvarande byrån, och jag tror på en framtid där byråer breddar sig och erbjuder andra typer av resor än just flyg.

FOTO: Privat

Uno Fors, Prefekt på institutionen för data- och systemvetenskap (nr 3 på utsläppslistan)

Ni ligger på plats tre på listan över de som släpper ut mest CO2 från flygresor i tjänsten – det betyder att ni har flugit för 2 832 091 kr och gjort 100 varv runt jorden (år 2018) – vad är din reaktion på det?

– Jag är inte förvånad. Det är helt naturligt. DSV är största institutionen när det kommer till anställda och vi har flera internationella projekt igång. Till exempel Spider som är ett Sida-finansierat centrum, vi har eGovlab som är ett annat centrum som helt fokuserar på EU-projekt, vilka tyvärr alltid kräver fysiska möten. Flygresandet är en olycklig, men ofrånkomlig konsekvens av detta.

Vad har ni som institution för ansvar att minska ert flygande?

– Vi är medvetna om vår klimatpåverkan. Och vi har nog flest videokonferenser på universitetet och vi försöker alltid lösa så att det går att ha digitala möten eftersom vi hela tiden får fler och fler internationella projekt. Hade vi inte haft vi inte haft dessa hade vi nog flugit dubbelt så mycket.

Arbetar ni aktivt med att minska ert flygande, i så fall hur?

– Vi jobbar oerhört mycket med teknik. Vi ser till att ha möjlighet till videokonferenser i alla mötesrum och även i många undervisningssalar.

Vad behöver ni för stöd eller insatser från universitet centralt för att minska ert flygande?

– Vår institution behöver nog inget stöd centralt då vi själva är så teknikorienterade. Däremot skulle andra institutioner nog kunna behöva stöd. Framförallt i form av utvecklade möjligheter för digitala möten. Skype är till exempel jättedåligt, samtidigt som riktiga videokonferenssystem är ganska svåra och dyra.

Varför flyger vissa forskare så mycket?

När vi bearbetar datan på individnivå så kan vi konstatera att ungefär 200 personer står för hela en tredjedel av universitetets totala koldioxidutsläpp från tjänsteresor med flyg. De som ligger högst upp på listan flyger mellan tre till fem varv runt jorden på ett år.

Varför? Hur tänker de om sitt flygresande och den negativa klimatpåverkan det har?

Vi kontaktar de tio forskare som toppar utsläppslistan för att få veta mer. De forskare som vi intervjuat namnges i listan nedan, och du kan läsa intervjuerna med dem längre ner. De forskare som vi inte nått, eller som avböjt att vara med, har vi anonymiserat.

FOTO%3A+Axel+Wr%C3%A5khufvud

Forskarna som släppte ut mest koldioxid genom tjänsteresor med flyg 2018

1. Anders Nilsson, Professor, Fysikum
Utsläpp: 52,6 ton CO2.

2. Johan Rockström, Professor, Stockholm Resilience Centre, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK)
Utsläpp: 42,7 ton CO2

3. Professor, Nordita
Utsläpp: 32, 7 ton CO2

4. Love Ekenberg, Professor, Institutionen för data- och systemvetenskap
Utsläpp: 23,4 ton CO2

5. Martin Jakobsson, Professor, Institutionen för geologiska vetenskaper
Utsläpp: 22,9 ton CO2

6. Professor, Institutionen för svenska och flerspråkighet
Utsläpp: 21,4 ton CO2

7. Assisstent Professor, Institutet för internationell ekonomi
Utsläpp: 20,2 ton CO2

8. Gästprofessor, Nordita
Utsläpp: 18,7 ton CO2

9. Professor, Institutionen för geologiska vetenskaper
Utsläpp: 16,0 ton CO2.

10. Professor, Fysikum
Utsläpp: 14,7 ton CO2

FOTO: Privat

1. Anders Nilsson, professor, Fysikum

Anders Nilsson forskar på olika röntgenanläggningar för att förstå vattnets olika egenskaper. Forskningen bedrivs på anläggningar runt om i hela världen, bland annat i USA, Japan, Korea, Tyskland och Italien dit han reser för att både starta upp forskningsprojekt och forska. Totalt reste han 5,8 varv runt jorden under 2018 och även om han inte är förvånad över att ligga i högt i resor hade han inte väntat sig att resa mest.

– Jag måste dels resa mellan experimenten. Sen är jag med och bygger upp anläggningarna på plats, driver workshops, sitter i en kommitté i Hamburg som kräver att jag är med. Jag bjuds även in till att föreläsa, ofta i USA.

Han beskriver sitt resande som tröttsamt och något som han, om möjligt, undviker.

– Min målsättning är att skära ner på mitt flygande. Det är jobbigt att alltid resa runt och för bara någon vecka sen bokade jag av en resa för att orka med. Jag försöker ha så många möten jag kan digitalt, det blir mellan två, tre i veckan men många av resorna som jag gör går helt enkelt inte att undvika och för att till exempel hinna med mina doktorander måste jag ta flyget.

Det var också, enligt Anders Nilsson, betydligt enklare och bekvämare att resa med tåg förut.

– Man kunde kliva på tåget i Stockholm klockan fyra, satt i kupén ett tag innan det var dags för middag, Sen när man kom tillbaka var vagnen ombäddad till en sovvagn. Sen vaknade man i Hamburg dagen efter.

Däremot tycker Anders Nilsson att debatten om flygskatt kommer att bli missriktad i Sverige, att man istället för en flygskatt bör beskatta det miljöskadliga bränslet man flyger med.

– Min åsikt är att vi behöver starka politiska styrmedel för att lyckas utveckla effektivare flyg som går på andra drivmedel, till exempel vätgasdrivet flyg. Slutar vi resa kommer världen att stanna samtidigt som att nationalistiska krafter börja kan växa fram.

FOTO M. Axelsson Azote.jpg

2. Johan Rockström, Professor, Stockholm Resilience Centre, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK)

Johan Rockström är en av Sveriges mest framstående och namnkunniga klimatforskare. Efter tolv år som chef för Stockholm Resilience Centre lämnade han förra året posten för att bli chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK) i Tyskland. Samma år reste han totalt fem varv runt jorden och släppte ut 43 ton koldioxid. Han menar att det är omöjligt för honom att i sin vetenskapliga gärning undvika flyg och att han inte har något val när han bidrar till globala forum i städer som San Fransisco, Tokyo eller Montevideo.

– Jag reser bara i ett enda syfte: att bidra kunskap till en hållbar värld. I den gärningen ingår det att sprida den kunskapen jag har och hjälpa till att påskynda omställningen till en fossilfri värld och just nu är flyg det enda sättet att resa långa sträckor.

Hur tror du att din trovärdighet som klimatforskare påverkas av att du flyger så mycket?

– Inte alls. Men det finns naturligtvis olika uppfattningar om hur man ska förhålla sig till flygresor bland mina kollegor. En del reser inte alls.

– Jag har stor respekt för de som tycker så men jag drar inte den slutsatsen själv. Jag är övertygad om att det enda sättet att få med alla jordens 196 länder och 7,6 miljarder människor på att ställa om hela världsekonomin till hållbar utveckling är att göra det attraktivt och lätt för människor att vara hållbara. Vi kommer att misslyckas om enda sättet att bli hållbara är att bara uppoffra och sluta med saker, som att flyga. Vi måste ju få med oss hela samhället och då måste hållbarhet kännas attraktivt. Annars kan vi fastna i synsättet att allt du gör för miljön är en uppoffring och så är det inte. För att lyckas krävs stora strukturella förändringar, som investeringar i snabbtåg, och satsningar på förnybara jetbränslen till flyg.

Johan Rockström reser, statistiken till trots, så lite som möjligt och när han väl reser väljer han kollektivtrafik eller tåg när det går.

– Jag reser bara med flyg om det är absolut nödvändigt. Bara idag har jag undvikit två resor genom att hålla internationella möten digitalt från mitt kontor här. Men jag vet att jag flyger ohållbart mycket och jag tycker att det är ett jätteproblem.

Enligt Johan Rockström gör redan universitetet mycket för klimatet men han menar att man såklart skulle kunna göra mycket mer. Däribland förenkla och informera om digitala möten.

– Många vill föreläsa live om de ska föreläsa digitalt. Men ibland kan tekniken och internet vara otillräcklig för det. Då kan man istället spela in föreläsningar i förväg. Men det är nog många som inte gillar och undviker att spela in i förväg.

– Jag är nog själv den som genom åren använt videostudion på universitetet mest. Då skickar jag en fil istället för att resa. Hade jag inte gjort det, att komplettera flygande med videoföreläsningar och digitalt konferensdeltagande hade det sett ännu värre ut för mig med flyg. Där skulle universitetet kunna göra otroligt mycket mer för att hjälpa och stötta akademikerna i att ställa om.

FOTO: Privat

4. Love Ekenberg, professor på Institutionen för data- och systemvetenskap (DSV)

Love Ekenberg är professor på institutionen för data- och systemvetenskap. Han har tilldelats en Unescoprofessur för sitt arbete med att utveckla en modell för högre utbildning i området söder om Sahara. Just nu arbetar han med utvecklingsprojekt i utvecklingsländer samtidigt som han samarbetar med flera andra internationella aktörer. Under 2018 reste han totalt tre varv runt jorden.

– Jag måste helt enkelt resa med flyg på grund av mitt arbete, även om jag ogillar saken av alla möjliga orsaker, alltifrån miljöaspekten till komfortaspekten. Jag reser aldrig med flyg privat, åker bara bil en gång i månaden och äter inte kött utom från djur som jag själv har mördat. Något jag gör av plikt, inte för att jag gillar sagda mördandet. Jag äter inte heller mejeriprodukter.

Däremot tycker Love Ekenberg att debatten om flygresor och klimatförändringar är en trend som kommit sent och att en av hans samarbetspartner, IIASA, tillsammans med flera andra, ägnat sig och miljömodellering under flera år.

– De här "dagsaktuella" problemen har ju varit kända under mycket lång tid. Jag har lite svårt att förstå varför det har poppat upp nu som någon slags moralisk trend. Men det är i och för sig bättre sent än aldrig. Och man får väl glädjas över att trenden den här gången har lite innehåll.

FOTO: Eva Dalin

5. Martin Jakobsson, professor, Institutionen för geologiska vetenskaper

Martin Jakobsson är professor vid institutionen för geologiska vetenskaper. Förra året reste han 4,6 varv runt jorden. Många av dessa resor gick Sydostasien där han bland annat arbetar med Seabed 2030, ett projekt vars syfte är att kartlägga hela havsbotten fram till 2030.

Han undviker så mycket som möjligt de långa resorna och sitter i digitala möten totalt en dag i veckan men menar att han ofta tvingas resa.

– Jag är med och bygger upp ett globalt forskningsprojekt med olika centra i Japan, Nya Zeeland, USA, Storbritannien och Tyskland. Mina resor har främst varit till Japan och Nya Zealand för att jag har varit tvungen att vara på plats och det går ju inte att ta tåg dit. Och eftersom Japan är med och finansierar hela projektet har de krävt fysiska möten ibland. Men vi har regelbundna Skype-möten flera gånger i månaden eftersom det är jobbigt att resa och vi försöker undvika det så mycket det går. Mycket går att klara av på Skype. Projektet är nu igång och jag räknar inte med att behöva resa lika mycket detta år.

Martin Jakobsson hade gärna åkt mer tåg inom Europa men menar att det blivit svårare i takt med att flyget utvecklats.

– Ekonomin har styrt allt av resmöjligheter Europa. Det är väldigt svårt att åka tåg. Det finns få nattåg, bytena är ofta krångliga och dåliga. Men jag åker mer än gärna tåg. Jag tog till exempel tåget till Norge för ett par veckor sen, det var jätteskönt, betydligt bättre än att flyga.

– Jag tror att en flygskatt kan vara en bra idé för att fördela om pengar och få fler att kunna ta tåg. Men jag tror också att media "hänger ut" fel personer ibland. Man borde kolla in mer på de största utsläppskällorna och sätta tryck på industrin. Vi ska till nordvästra Grönland för att forska på effekter av klimatförändringarna nu snart. Och om inte vi åker dit, vem ska då göra det?

Vad gör universitetet för att minska den negativa klimatpåverkan som akademikernas flygande innebär?

Eftersom vi gjort den här granskningen tillsammans med Uppsala studentkårs tidning, Ergo, så har vi fått en liten bonus på köpet. Vi har kunnat jämföra SU och UU på en rad områden. Vi kunde till exempel konstatera att Ergo snabbt fick ut betydligt mer data än vad vi fick. En annan skillnad är att Uppsala universitet har konkreta, mätbara, miljömål, som till exempel innefattar minskad klimatpåverkan från resor trots att universitetets internationella närvaro ökar. Stockholms universitet har inga mätbara centrala miljömål. Varför?

Stockholms universitet har ett antal styrdokument som berör arbetet med att minska sin negativa klimatpåverkan och öka sin positiva. Det finns en Miljöpolicy, en “Rese- och mötespolicy för Stockholms universitet” och så finns ett inriktningsdokument som heter “Strategier för Stockholms universitet 2019-2022”, med tillhörande Åtgärdsplan för 2019-2020. Ingenstans i dessa dokument hittar man konkreta, mätbara, miljömål för till exempel minskad negativ klimatpåverkan för tjänsteresor med flyg. Varför?

Paul Glantz, forskare vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi samt miljösamordnare för området för naturvetenskap på Stockholms universitet, menar att det är en konsekvens av att universitetet inte vill hämma internationellt utbyte, men tycker också att bristerna i redovisningen av koldioxidutsläpp behöver åtgärdas innan det är någon mening att sätta upp mätbara mål.

– Jag sitter ju med i en miljögrupp, Team miljö, och för några år sedan hade vi absolut med frågan om mätbara mål där men det blev inget av det då. Men med det vi vet nu tycker jag nog också att det lite lönlöst att sätta upp skarpa mål, i och med att vi har så dålig statistik. Sen har väl inte intresset heller funnits från ledningen.

Paul Glantz menar dock att universitetets negativa klimatpåverkan genom tjänsteresor med flyg är en fråga som vinner allt mer uppmärksamhet och fokus inom universitetet, men att initiativen till kraftigare insatser sker på institutionsnivå. Där finns det exempel på institutioner som på eget initiativ sätter upp tydliga miljömål och även prövar nya arbetssätt för att uppmuntra till en beteendeförändring när det gäller arbetsresor med flyg. Till exempel har hans egen institution, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), i samarbete med Stockholm Resilience Centre och Bert Bolincentret för klimatforskning, startat ett projekt i början av 2018 där de anställda dokumenterar sina egna utsläpp av växthusgaser.

Han ser också positivt på möjligheterna till ett mer fokuserat miljöarbete på central nivå, i och med den ökande medvetenheten om klimatfrågans betydelse. I den rapport han skrev i november 2018, där han föreslår ett nytt arbetssätt för att åtgärda bristerna i universitetets redovisning av koldioxidutsläpp från tjänsteresor med flyg, har han också gett förslag om att universitetet ansöker om ändrade anslagsmedel där klimatkompensering av tjänsteresor med flyg, samt att universitetet genomför en utredning med syfte att bygga ut för videokonferens och öka användandet av videomöte vid universitetet.

Frågan om att använda anslagsmedel till klimatkompensering är komplicerad, och ligger på regeringsnivå, men de två andra förslagen har han fått positiva signaler om och hoppas att universitetsledningen beslutar att genomföra.

– Det är ju tio år sedan universitetet bestämde sig för att satsa på internationalisering och egentligen borde man ju ha tänkt till redan då för att hitta bra lösningar för videokonferenser och digitala lösningar för att hålla föreläsningar och workshops, men det gjorde man inte. Istället förlitade man sig helt på IT-avdelningen samtidigt som man stoppade bra förslag i byrålådan. Nu känner jag lite hopp i och med att vi i alla fall har ett bra system på plats som är väldigt uppskattat av de som har prövat det.

FOTO: Axel Wråkhufvud

Så mycket flög universitetsledningen 2018

Rektor, Astrid Söderbergh Widding
Kostnad: 91 057 kr
CO2-utsläpp: 13,7 ton
Varv runt jorden: 1,9

Prorektor, Clas Hättestrand
Kostnad: 36 112 kr
CO2-utsläpp: 7,4 ton
Varv runt jorden: 1,6

Vicerektorer, Astri Muren, Elisabeth Wåghäll Nivre och Henrik Cederquist
Kostnad: 23 081 kr
CO2- utsläpp: 1,7 ton
Varv runt jorden: 0,5

Universitetsdirektör Eino Örnfeldt
Kostnad: 22 076 kr
CO2-utsläpp: 1 ton
Varv runt jorden: 0,3

Så vad händer på central nivå på SU? Hur resonerar universitetsledningen om universitetets tjänsteresor med flyg och den negativa klimatpåverkan det innebär? Vad kan de göra i praktiken utifrån de styrdokument de har? Vi ber att få en intervju med rektor Astrid Söderbergh Widding, men får beskedet att hon inte är tillgänglig eftersom hon befinner sig i Rom på en konferens.

Men Eino Örnfeldt, Universitetsdirektör, kan träffa oss och intervjun med honom kan du se i Studiesvepet, ep 12 (släpps kl 17.00, fredag 5 april). Där kommenterar han bland annat sitt eget flygande, målkonflikten mellan ökad internationalisering och den negativa klimatpåverkan som ökat resande med flyg innebär, och universitetets förhållningssätt till att klimatkompensera.

Men många frågor kvarstår. Var i beslutsprocessen befinner sig de tre förslag till beslut om åtgärder för att dämpa universitetets klimatpåverkan som lades fram i en utredning i november 2018?

Vad händer på institutionsnivå? Vilka initiativ drivs för att minska negativ klimatpåverkan från tjänsteresor med flyg och hur skarpa miljömål sätter institutionerna själva?

Och vad döljer sig egentligen i de 30 procent av universitetets flygresor som inte bokas genom resebyrån? Finns det institutioner och personer där som flyger mer än de som vi kunnat hitta i resebyråns data?

Har du tankar om hur universitetet borde agera för att minska sin negativa klimatpåverkan från tjänsteresor med flyg? Känner du till någon institution eller forskargrupp som lyckats dämpa sin klimatpåverkan från tjänsteresor trots ökat internationellt engagemang? Vilka institutioner och personer borde vi prata med för att få en ännu bättre bild av vilket ansvar universitetet tar för att minska sin negativa klimatpåverkan och öka sin positiva? Hör av dig till redaktionen@studietid.se.


STUDIESVEPET ep12 2019-04-05

Hur jobbar universitetet för att minska sitt flygande?

STUDIESVEPET Stockholms universitet flyger för närmare en miljon i veckan, vilket motsvarar 4559 ton koldioxid på ett år. Alexander Norrgrann har pratat med Eino Örnfeldt, universitetsdirektör vid Stockholms universitet, för att reda ut hur universitetet ser på flygsiffrorna. Vad gör lärosätet för att dra ner på flygandet och finns det några alternativ till flygresor för att minska utsläppen? Och vad tycker studenterna om klimatfrågan och universitetets flygvanor?

Medverkande:
Eino Örnfeldt, universitetsdirektör, Stockholms universitet
Studenter på SU