Forskning på psykedeliska preparat har rötter i Tyskland under mellankrigstiden. Många psykiatriker utförde självexperiment för att hamna i psykosliknande tillstånd och därigenom bättre förstå patienternas psyken. Enligt Isabelle Ståhl, doktorand i Idéhistoria på Stockholms universitet, var intresset för det förvrängda psyket stort efter första världskriget. Många soldater återvände då hem med svåra trauman, som bland annat innefattade hallucinationer.
– Schizofreni som diagnos var nytt och runt den här tiden började man sätta ord på och behandla ett tillstånd som har likheter med det som senare kom att kallas posttraumatiskt stressyndrom. Det var svårt för patienterna att kommunicera tillstånden och man trodde att man behövde uppleva dem själv för att förstå dem.
Idag är forskningen framförallt inriktad på hur psykedeliska droger kan användas i kombination med psykoterapi för behandling av exempelvis depression och dödsångest.
– Tanken är att man ska kunna jobba med de psykedeliska preparaten i kontrollerade former tillsammans med en terapeut som bland annat ser till så man inte riskerar att skadas av upplevelsen och som kan utvärdera det man varit med om, säger Michael Skragge.
Hur kommer det sig att forskningen fått ett uppsving just nu?
– Dagens psykofarmaka erbjuder ingen lösning till det egentliga problemet, utan bara på symptomen. Läkemedelsforskningen inom psykiatrin har dessutom tappat i innovation, vilket gjort att fler forskningsinstitut intresserat sig för nya metoder. I och med det har man upptäckt att psykedeliska droger är intressant och någonting nytt, säger Michael Skragge.