Internets framtid i EU-parlamentets händer

I dagarna röstade EU-parlamentet igenom ett kontroversiellt lagförslag om bland annat länkskatt och innehållsfilter. Hårt tolkat kan det sätta stopp för allt från kattmemes till länkning till nyheter. Men stor oklarhet råder om hur lagen ska tolkas och om det ens är praktiskt möjligt att tillämpa den.

Anna Troberg, förbundsordförande för DIK, facket för kultur och kommunikation.  Foto: Alexander Kallas

Anna Troberg, förbundsordförande för DIK, facket för kultur och kommunikation. Foto: Alexander Kallas

Den del i lagen som handlar om länkskatt (artikel 13) kan i praktiken tvinga sajter att inom 24 timmar plocka ner upphovsrättsskyddat material. För att undvika den situationen behövs dyra filter som sorterar bort upphovsrättsskyddat innehåll.

Anna Troberg, förbundsordförande för DIK, facket för kultur och kommunikation, är bekymrad över att förslaget har röstats igenom och spår ett framtida internet helt olikt det vi känner idag där kreativitet och utbyte kan komma och hämmas kraftigt.

– Jag sätter mitt hopp till att det helt enkelt inte kommer vara praktiskt möjligt tillämpa denna lag. Det känns lite trist att förlita sig på just det men det ser mörkt ut.

Artikel 13 vill alltså stärka upphovsmännens rättigheter genom att sortera bort skyddat material. Detta innefatta allt från att dela en gif från en tv-serie till att ladda upp en "meme".

– Vi vet inte hur lagen kommer tillämpas än. Men för en vanlig användare så kan internet komma att se väldigt annorlunda ut när filter börjar plocka bort innehåll från till exempel sociala medier. Det kommer helt enkelt finnas mycket färre saker tillgängliga, både saker som är och inte är, skyddade av upphovsrätten.

Effekterna av artikel 13 kan också slå olika hårt mot olika aktörer på internet där rikare organisationer klarar sig bättre.

– Vi har inga problem med att de lyfter upp och tittar på upphovsrättslagen. Den behöver ses över och anpassas. Men problemet med artikel 13 är ju att det är en ganska dyr och en ganska dålig lösning som inte är förankrad i hur verkligheten ser ut idag. Sådana filter kan inte särskilja exakt allt som är skyddat eller ej. Och de flesta aktörer på nätet kommer inte ha råd att betala för ett sånt filter. Vilket i sin tur gör att de större sajterna kommer överleva medan de mindre helt enkelt inte har råd.

Foto: Hedvig Holgersson

Faktaruta

Det nya förslaget till Europaparlamentets och Europarådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden innehåller två paragrafer som kan få stora konsekvenser för internetanvändare.

Artikel 11 (Länkskatt)

Har tagits fram för att öka möjligheten för mediehus och tidningar att ta ut en ersättning när deras innehåll delas vidare på tredje parts hemsida. Detta innefattar bland annat rubriker och citat där tredje parten ska betala licens till ursprungliga ägaren.

Artikel 13 (Automatiserade filter)

Föreslår att hemsidor som tillhandahåller stora mängder upphovsrättsskyddat material ska vidta åtgärder såsom automatiserade filter som bedömer och blockerar upphovsskyddat material. Detta ska även täcka all typ av innehåll, till exempel bild, ljud, video och text. Internetencyklopedier och mindre företag undantas från direktivet.

Exakt hur den nya lagen kommer tolkas återstår att se. Nuvarande formulering ger vissa undantag när till exempel något anses delat i ett icke-kommersiellt och utbildande syfte. Icke-kommersiella internetencyklopedier som wikipedia kan alltså undantas från kraven på innehållsfilter. Men Anna Troberg ställer sig skeptisk.

– Vi vet ju av erfarenhet att de som tror väldigt mycket på en stark upphovsrätt också tenderar att inte räkna någonting som icke-kommersiellt.

Oavsett tolkning tror Anna Troberg att användare och ägare till olika sajter kommer begränsa sig mer än vad lagen eventuellt kommer kräva.

– Hur lagen fungerar i praktiken är ju en sak men sen kan man som aktör bli rädd att bryta mot lagen, och då drar man en gräns som i själva verket är strängare än lagen. Antingen tar sajterna bort saker som inte är skyddat, eller så tar man bort möjligheten för andra att ladda upp saker helt för att inte riskera att hamna i bekymmer.

Anna Troberg är också orolig för effekterna artikel 13 kan ha mot yrkesgrupperna i fackförbundet DIK. Bibliotekarier och arkivarier kan strunta i att digitalisera gamla bildarkiv som egentligen får och borde digitaliseras, just för att de tar det säkra före det osäkra och då riskerar väldigt mycket lagligt material att aldrig bli publicerat.

Tanken med artikel 13 har varit att harmonisera och skapa en enhetlighet gällande upphovsrättslagen i Europa. Men Anna Troberg menar att den istället bara blivit krångligare att förstå.

– Man har lagt fram ett förslag med massa undantag för till exempel universitet och bibliotek som öppnar upp för tolkning. Så det är inte heller säkert att det blir så stor skillnad. Sen blir det det upp till varje land att tillämpa lagen. Och då kan det bli skillnad vad som till exempel tolkas som kommersiellt eller ej.

Artikel 11 i lagen kommer sen att tvinga större plattformar som Facebook och Google att betala en länkskatt till dem som länken leder till. Däremot tyder mycket på att utfallet av lagändringen blir att mediehusen får mindre pengar.

– Man har redan testat länkskatt i bland annat Tyskland och Spanien för några år sedan. I Spanien så reagerade Google med att sluta länka till tidningar. Det blev en katastrof för tidningarna och deras försäljningssiffror störtdök, säger Anna Troberg.

Det som hände då var att tidningarna gick in och gav de större sajterna gratislicenser vilket i sin tur gjorde slaget mot de mindre sajterna hårdare.

– Det finns experter som tittar på det här och som har försökt informera EU-parlamentariker om att detta kommer ske. Men det är otroligt starka lobbyorganisationer för upphovsrätten som har lagt ner väldigt mycket tid och pengar på det här förslaget. Och dessa säger hela tiden i sin argumentation att de stora aktörerna ska betala, men i slutändan blir det de mindre som får står för kalaset. Och de flesta kommer inte ha råd.

Förslaget röstades igenom med siffrorna 438 mot 226 och nu inleds kompromissförhandlingar med medlemsländer och EU-kommissionen. Därefter väntas en slutgiltig uppgörelse godkännas eller avfärdas i början på nästa år.