De psykedeliska drogernas comeback
MDMA och magiska svampar mot mental ohälsa. Efter sextio år är forskning om psykedeliska droger för medicinskt syfte åter aktuellt.
– Läkemedelsforskningen har tappat i innovation och med det har psykedeliska droger blivit intressanta, säger Michael Skragge, utbildad psykolog från Stockholms universitet.
I San Francisco utbildas psykedeliska terapeuter som ska ge guidning vid användning av bland annat MDMA (ett centralstimulerande amfetaminpreparat) för behandling av mental ohälsa, och Psilocybin (“magiska svampar”) har visat ge positiva effekter vid behandling av depression. De psykadeliska drogernas comeback i medicinskt syfte och forskning har varit en smygande trend de senaste åren som nu bekräftas av bland andra Business Insider.
“Tanken är att man ska kunna jobba med de psykedeliska preparaten i kontrollerade former tillsammans med en terapeut som bland annat ser till så man inte riskerar att skadas av upplevelsen och som kan utvärdera det man varit med om.”
Michael Skragge, psykolog och styrelseledamot för Nätverket för Psykedelisk Vetenskap
– Det man sett är att delar som vanligtvis inte kommunicerar med varandra i hjärnan, kommunicerar vid användandet av psykedeliska substanser. Drogerna ökar den psykologiska flexibiliteten tillfälligt och det ser ut som att effekten håller i sig, säger Michael Skragge, psykolog och styrelseledamot för Nätverket för Psykedelisk Vetenskap (NPV).
Forskning på psykedeliska preparat har rötter i Tyskland under mellankrigstiden. Många psykiatriker utförde självexperiment för att hamna i psykosliknande tillstånd och därigenom bättre förstå patienternas psyken. Enligt Isabelle Ståhl, doktorand i Idéhistoria på Stockholms universitet, var intresset för det förvrängda psyket stort efter första världskriget. Många soldater återvände då hem med svåra trauman, som bland annat innefattade hallucinationer.
– Schizofreni som diagnos var nytt och runt den här tiden började man sätta ord på och behandla ett tillstånd som har likheter med det som senare kom att kallas posttraumatiskt stressyndrom. Det var svårt för patienterna att kommunicera tillstånden och man trodde att man behövde uppleva dem själv för att förstå dem.
Idag är forskningen framförallt inriktad på hur psykedeliska droger kan användas i kombination med psykoterapi för behandling av exempelvis depression och dödsångest.
– Tanken är att man ska kunna jobba med de psykedeliska preparaten i kontrollerade former tillsammans med en terapeut som bland annat ser till så man inte riskerar att skadas av upplevelsen och som kan utvärdera det man varit med om, säger Michael Skragge.
Hur kommer det sig att forskningen fått ett uppsving just nu?
– Dagens psykofarmaka erbjuder ingen lösning till det egentliga problemet, utan bara på symptomen. Läkemedelsforskningen inom psykiatrin har dessutom tappat i innovation, vilket gjort att fler forskningsinstitut intresserat sig för nya metoder. I och med det har man upptäckt att psykedeliska droger är intressant och någonting nytt, säger Michael Skragge.
“20-talet var en tid av snabb urbanisering och individualisering. Det fanns en vision om en ny människa, som var mindre avskild från omvärlden. Man sökte nya konstnärliga uttryck som skulle överskrida och upplösa det medvetna jaget. I dag tycks psykedeliska droger oftare användas som ett medel för självutveckling.”
Isabelle Ståhl, doktorand i idéhistoria på Stockholms universitet